Kungl. Maj:ts proposition nr 164

Proposition 1945:164

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

1

Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa
f. d. arbetare vid vägvåsendet; given Stockholms slott
den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler statsrådet Ewerlöf uppkommen fråga om pension åt vissa f. d. arbetare
vid vägvåsendet och anför därvid följande.

I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den
allmänna väghållningen på landet uppkommo olika spörsmål örn pensionering
av personal, som innehaft anställning hos vägdistrikt. Spörsmålen avsågo
både personal, som övergick i statens tjänst, och personal, som i anledning
av förstatligandet blev övertalig. Flertalet av berörda frågor lia i enlighet
med beslut av 1943 års riksdag (prop. nr 286, p. 13; bankoutsk. uti. nr
70; riksd. skr. nr 466) reglerats genom kungörelsen den 24 september 1943

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 16i.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

(nr 710). Angående innebörden av de sålunda meddelade bestämmelser, vilka
avse arbetarpersonal, må här anmärkas följande.

Ä sådan förutvarande personal hos vägdistrikt, som vunnit anställning,
vilken avses i 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare,
ha reglementena på vanligt sätt erhållit tillämpning, varvid dock meddelats
vissa särskilda bestämmelser. I förekommande fall skall vidare tillämpas
kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst -— den s. k. summariska pensionskungörelsen
— likaledes i förening med vissa särskilda bestämmelser.
De till arbetarpensionsreglementena och nyssnämnda kungörelse anknutna
särbestämmelserna innebära, bland annat, att hänsyn skall tagas till huruvida
och på vad sätt pensionering varit anordnad vid anställningen hos vägdistrikt.
Ingen av ifrågavarande författningar är tillämplig å arbetare, som
uppnått en levnadsålder av 60 år, innan han vunnit statlig anställning.

Erhålles sådan anställning i statens tjänst, vid vilken ej är anordnad pensionering
med avgiftsplikt, bestridas i förekommande fall av statsmedel de
pensionsförmåner, som vägdistrikt kan ha utfäst sig att självt bereda anställningshavaren.

Vad angår hos vägdistrikt anställd arbetarpersonal, som till följd av vägväsendets
förstatligande blivit övertalig, har staten genom de år 1943 antagna
pensioneringsbestämmelserna allenast åtagit sig att, där vägdistrikt utfäst
sig att självt pensionera ifrågavarande personal, fullgöra vägdistriktets
förpliktelser härutinnan.

Efter bemyndigande av 1944 års riksdag (prop. nr 260; bankoutsk. uti. nr
51; riksd. skr. nr 354) har Kungl. Maj:t sedermera i kungörelse den 22 juni
1944 (nr 502) meddelat ytterligare föreskrifter angående pensionering av förutvarande
arbetare hos vägdistrikt. Kungörelsen, som utformats i nära anslutning
till 1942 års summariska pensionskungörelse och de förut omförmälda,
till densamma knutna särbestämmelserna, är av följande innehåll.

Jämlikt 1 punkten må, där så finnes skäligt, pension av statsmedel i enlighet
med vad i kungörelsen närmare stadgas kunna beredas dels arbetare
i statens tjänst, som före den 1 januari 1944 innehaft anställning hos vägdistrikt
och sedermefa efter fyllda sextio år vunnit mera stadigvarande arbetaranställning
vid vägförvaltning, dels ock hos vägdistrikt före nyssnämnda
dag anställd arbetare, som är född före den 1 januari 1884 samt kvarstått i
anställningen till 1943 års utgång eller på grund av arbetsbrist permitterats
av vägdistriktet under år 1943 och som sedermera ej vunnit arbetaranställning
som förut sagts.

I 2 punkten föreskrives, att pension må beviljas under förutsättning, att
arbetaren vid anställningens upphörande eller, i fråga om arbetare, som permitterats
av vägdistrikt, vid tiden för permitteringen under en tid av sammanlagt
minst 15 år efter fyllda 18 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år,
innehaft sådan anställning i statens tjänst, hos väghållningsdistrikt eller vägdistrikt,
som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,
eller ock sådan arbetaranställning hos entreprenör för vägunderhållet, i
vilken vägarbete utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Enligt 3 punkten skall fråga om pension prövas av statens pensionsanstalt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

3

I 4 punkten stadgas, alt där ej annat följer av vad i 5 och 6 punkterna
sägs, beloppet av pensionen, varå tilläggsförmåner ej må utgå, skall bestämmas
i förhållande till den sammanlagda tid arbetaren efter fyllda 18 år innehaft
sådan anställning, som i 2 punkten avses. Pensionen skall därvid fastställas
till följande belopp för år räknat, nämligen till 708 kronor om anställningstiden
understiger 20 år, till 900 kronor om anställningstiden uppgår
till 20 men ej till 25 år samt till 1 104 kronor om anställningstiden uppgår
till 25 år eller mera.

Jämlikt 5 punkten bör vid bestämmandet av pensionens belopp hänsyn
tagas därtill, huruvida arbetaren är berättigad att av statsmedel utbekomma
av vägdistrikt utfästa pensionsförmåner eller äger uppbära pension från enskild
pensionsinrättning på grund av försäkring tagen genom vägdistrikts
försorg eller sådan pension från pensionsförsäkringsfonden, till vilken bidrag
lämnats av vägdistrikt.

Slutligen föreskrives i 6 punkten, att i fråga om pension, som i kungörelsen
avses, i övrigt bestämmelserna i 1942 års summariska pensionskungörelse
i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse. Detta innebär bland annat,
att vid beräknandet av den anställningstid, i förhållande till vilken pensionen
skall bestämmas, hänsyn må tagas till anställningstid efter utgången
av den kalendermånad, varunder arbetaren uppnått en ålder av 60 år, allenast
till den del densamma icke överstiger en fjärdedel av anställningstiden
före nämnda tidpunkt (6 § 2 mom. andra stycket a) summariska pensionskungörelsen).
Hänvisningen till bestämmelserna i den summariska pensionskungörelsen
innebär vidare, att pension utgår från och med dagen näst efter
den, då avgång från anställningen ägt rum, till och med den dag, då en månad
förflutit efter pensionstagarens frånfälle, dock att pension ej må utgå
från tidigare tidpunkt än ingången av den månad, under vilken ansökning
om pension ingivits (8 § första stycket summariska pensionskungörelsen, sådant
detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 22 juni 1944, nr 501).

I sitt av riksdagen godkända utlåtande i anledning av den förut omförmälda
propositionen nr 260/1944 yttrade bankoutskottet — som icke hade
något att erinra mot de i propositionen föreslagna, sedermera i kungörelsen
nr 502/1944 innefattade pensioneringsgrunderna — att enligt vad utskottet
under hand inhämtat några gränsfall yppat sig, i vilka arbetare innehaft en
sammanlagd anställningstid hos vägdistrikt av mera än 15 år, varav dock
mindre än 12 tjänstår infallit före 60 års ålder. I samband därmed uttalade
utskottet den förhoppningen, att frågan örn pensionering jämväl av sådana
arbetare efter framställning från vederbörande av Kungl. Maj:t foges under
omprövning och att, där förhållandena därtill föranledde, förslag i ämnet
förelädes riksdagen i varje särskilt fall.

Med särskilda skrivelser har väg- och vattenbyggnadsstgrelscn till Kungl.
Maj:t överlämnat till styrelsen inkomna framställningar örn pension från
närmare ett femtiotal förutvarande vägarbetare. Samtliga arbetare tillhöra någon
av de båda kategorier, som avses i 1 punkten kungörelsen nr 502/1944,
och ha vid anställningens upphörande eller, såvitt angår arbetare, som permitterats
av vägdistrikt, vid tiden för permitteringen under en sammanlagd
tid av minst 15 år efter fyllda 18 år innehaft sådan anställning, varom förmäles
i 2 punkten nämnda kungörelse. Pension enligt densamma bar emel -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lertid icke kunnat beredas dem, enär den del av anställningstiden, som infallit
före fyllda 60 år, för samtliga understiger 12 år.

I sina förenämnda skrivelser har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — under
åberopande av bankoutskottets tidigare återgivna uttalande — tillstyrkt,
att ifrågavarande arbetare erhölle pension enligt i skrivelserna närmare angivna
grunder. 1 fråga örn pensionernas belopp har styrelsen därvid — i anslutning
till bestämmelserna i kungörelsen nr 502/1944 •— föreslagit, att de
arbetare, som under kortare tid än 20 år innehaft i 2 punkten av nämnda
kungörelse avsedd anställning, skulle erhålla en årlig pension av 708 kronor
och de övriga, vilkas motsvarande anställningstid varierar mellan 20 och
omkring 23 år, en årlig pension av 900 kronor. Beträffande en av sistnämnda
arbetare, vilken genom vederbörande vägdistrikts försorg tillförsäkrats en
årlig pension av 496 kronor 80 öre genom frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dock — med beaktande av
den i 5 punkten kungörelsen nr 502/1944 givna föreskriften — föreslagit, att
pensionsbeloppet skulle bestämmas till 403 kronor 20 öre. Styrelsens förslag
innebär vidare, att den tidpunkt, från vilken pensionerna skola utgå, skall
bestämmas enligt samma regler som gälla för pension enligt nyssnämnda
kungörelse.

Statens pensionsanstalt har i särskilda utlåtanden förklarat sig i betraktande
av bankoutskottets förenämnda uttalande icke vilja göra någon erinran
mot att framställning avlätes till riksdagen om pension till förevarande arbetare,
vilka samtliga finge anses tillhöra den kategori, som i utlåtandet
åsyftats. Pensionsanstalten har därvid beträffande dem framhållit, att även
om 12 år av anställningstiden infallit före 60-årsåldern och pension enligt
kungörelsen nr 502/1944 sålunda kunnat ifrågakomma, pensionen, med hänsyn
till föreskrifterna i 6 punkten av kungörelsen, jämförd med 6 § 2 morn.
andra stycket a) i 1942 års summariska pensionskungörelse, i intet fall
skulle kunnat bestämmas till högre belopp än 708 kronor. På grund härav
och då pensionsbeloppen enligt anstaltens uppfattning borde bestämmas till
något lägre belopp än vad som skulle ha utgått, därest kungörelsen nr 502/
1944 varit tillämplig, har anstalten föreslagit, att pensionerna bestämdes till
600 kronor örn året för samtliga ifrågavarande arbetare med undantag av
den tidigare omförmälde arbetare, som på föranstaltande av vederbörande
vägdistrikt erhållit en årlig pension av 496 kronor 80 öre. I betraktande av
bestämmelsen i 5 punkten av kungörelsen nr 502/1944 borde pensionen till
sistnämnde arbetare enligt pensionsanstaltens förmenande bestämmas till
120 kronor. Jämväl i övrigt borde lämpligen de i sagda kungörelse angivna
grunderna tillämpas i de nu förevarande fallen.

Statskontoret har biträtt pensionsanstaltens förslag.

Föredraganden.

Såsom av det föregående framgår, föreligga beträffande ifrågavarande arbetare
förutsättningar för tillämpning av kungörelsen den 22 juni 1944 (nr
502) utom såtillvida, att den tid, varunder de före fyllda 60 år innehaft i 2
punkten av kungörelsen omförmäld anställning, icke uppgår till 12 år. Med

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

5

hänsyn till bankoutskottets förut berörda uttalande vill jag emellertid icke
motsätta mig, att pension det oaktat beredes dem. I betraktande av det förhållandevis
stora antal arbetare, örn vilka i ärendet är fråga, och då ytterligare
framställningar av samma art som de nu föreliggande torde vara att
förvänta, synes det mig lämpligast, att frågorna om pension åt arbetare av här
avsedda kategori icke underställas riksdagen från fall till fall utan att för
desammas avgörande av riksdagen fastställas vissa grunder, vilka det skulle
ankomma på Kungl. Majit att tillämpa. Detta synes mig så mycket hellre
böra ske, som pensionsfallen äro av tämligen ensartad beskaffenhet.

Vad beträffar de grunder, som böra tillämpas vid prövningen av nämnda
pensionsfrågor, ansluter jag mig till vad pensionsanstalten härutinnan föreslagit
beträffande de nu föreliggande fallen. Sålunda synas de i kungörelsen
den 22 juni 1944 (nr 502) angivna grunderna böra tillämpas utom i fråga
om beloppet av pensionerna. Dessa böra på sätt pensionsanstalten och statskontoret
föreslagit fastställas till 600 kronor för år, där de ej böra reduceras
med hänsyn till stadgandet i 5 punkten av sagda kungörelse. Någon
differentiering av pensionsbeloppen på grundval av anställningstidens längd
är icke påkallad. Kostnaderna för pensionerna, å vilka tilläggsförmåner icke
böra utgå, synas, i överensstämmelse med vad som gäller beträffande i förenämnda
kungörelse avsedda pensioner, böra bestridas från det under tolfte
huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd
m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstäm*
melse med av mig i det föregående förordade grunder, besluta
om pension åt sådana, i 1 punkten kungörelsen den 22 juni
1944 (nr 502) avsedda förutvarande vägarbetare, vilka under
en tid av sammanlagt minst 15 år, därav dock mindre än
12 år före fyllda 60 år innehaft sådan anställning, varom
förmäles i 2 punkten av samma kungörelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Åmark.