Kungl. Maj:ts proposition nr 147

Proposition 1948:147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

1

Nr 147.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående granskningsrätt
för statens sakrevision i fråga om användningen
av statsunderstöd; given Stockholms slott den 27
februari 19i8.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 19i8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om granskningsrätt
för statens sakrevision beträffande användningen av statsunderstöd
samt anför därvid följande.

Förordningen den 4 juni 1937 (nr 304) angående skyldighet att till riksdagens
revisorer avgiva redogörelse för användningen av statsunderstöd ger
möjlighet för statsrevisorerna att utöva granskning i såväl kameralt som
sakligt hänseende. Förordningen stadgar skyldighet för den, som åtnjutit
understöd av statsmedel eller av medel influtna genom penninglotteri, så
ock för den, som enligt vad därom finnes särskilt stadgat mottagit sådant un 1

Biltang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 147.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

derstöd för att till annan förmedla detsamma, vare sig understödet skall
återbetalas eller icke, att efter anmodan av riksdagens revisorer till dessa
avgiva en detaljerad och, såvitt möjligt, av verifikationer bestyrkt redogörelse
för hur understödet av honom använts. Enligt förordningen äger vidare
redovisningsskyldig, som fört räkenskaper, varav fullständiga upplysningar
om understödets användning kunna inhämtas, i stället fullgöra redovisningsskyldigheten
genom att bereda revisorerna tillfälle att taga del av
räkenskaperna med tillhörande verifikationer, protokoll och andra handlingar.
Från redovisningsskyldighet är undantagen enskild person beträffande
understöd, avsett till bestridande av hans eller hans familjs personliga
utgifter, samt utländsk medborgare eller utländsk institution eller sammanslutning
beträffande understöd för internationellt ändamål.

Vid inrättandet av statens sakrevision (prop. nr 164/1943; r. skr. nr 227)
förutsattes revisionens arbetsområde i princip skola omfatta all verksamhet,
som helt eller delvis finansierades med statliga medel, således även
statsunderstödd verksamhet. Detta har även angivits i den av Kungl. Maj :t
fastställda instruktionen för sakrevisionen (senaste lydelse SFS 1946:626),
enligt vilken det åligger sakrevisionen att ur allmänt ekonomiska synpunkter
granska såväl statlig som statsunderstödd verksamhet i den mån icke
Kungl. Maj :t särskilt förordnat, att visst förvaltningsområde eller viss verksamhet
skall undantagas från sakrevisionens granskning. Med hänsyn till
att saklig revisioh av såväl statlig som statsunderstödd verksamhet redan
utövades av riksdagens revisorer, förutsattes vid inrättandet av sakrevisionen
att direkt kontakt skulle upprätthållas mellan de båda revisionsorganens
kanslier bl. a. för nyttiggörande av varandras erfarenheter och för
undvikande av dubbelarbete.

Från sakrevisionens granskning har emellertid enligt särskilt av Kungl.
Maj :t meddelat beslut (K. Br. “/« 1943) tills vidare undantagits statsunderstödd
verksamhet i den mån icke vid statsunderstödets åtnjutande fästs
villkor, på grund varav verksamheten underkastats dylik granskning. Anledningen
härtill har varit — förutom att sakrevisionen från början varit
att betrakta som en försöksinstitution — att särskilda undersökningar ansetts
påkallade i fråga om de närmare förutsättningarna för införandet av
bestämmelser om dylik granskning i statsbidragsvillkoren samt i fråga om
den omfattning granskningen borde få med avseende på den statsunderstödda
verksamheten.

I motion till 1945 års riksdag (I kam.: 6) framhölls bl. a. angelägenheten
av att sakrevisionen, sedan erfarenheter vunnits av dess verksamhet,
gåves möjlighet att granska jämväl statsbidrags användande. I anledning
av motionen anhöll riksdagen (r.skr. nr 516) hos Kungl. Maj :t om utredning
av möjligheten att utsträcka sakrevisionens granskningsrätt i fråga om i
motionen närmare angivna avseenden. I interpellation vid 1947 års riksdag
berördes jämväl frågan om sakrevisionens rätt att granska statsunderstödd
verksamhet. I det med anledning av interpellationen avgivna svaret
uttalades bl. a., att erforderliga undersökningar i förut angivna hänseenden
skulle igångsättas. Särskilt syntes det därvid nödvändigt att få klarlagt å

3

Kunyl. Maj:ts proposition, nr 147.

ena sidan i vilka fall granskningen borde avse den statsunderstödda institutionens
hela verksamhet och å andra sidan i vilka fall granskningen borde
inskränkas till att avse själva användningen av statsbidragsmedlen.

Vad angår frågan i vilken utsträckning sakrevisionen bör medgivas rätt
att granska statsunderstödd verksamhet är det i första hand påkallat att
giva sakrevisionen en allmän möjlighet att granska dylik verksamhet i vad
angår själva användningen av statsbidragsmedlen. Härom kunna generella
föreskrifter lämpligen meddelas i huvudsaklig anslutning till vad som
gäller i fråga om statsrevisorernas befogenhet att granska användningen
av statsunderstöd.

Emellertid har man som förut berörts att överväga i vad mån granskningsrätten
för sakrevisionen bör utsträckas till att icke endast avse den direkta
användningen av statsbidragsmedlen utan gälla statsbidragstagarens verksamhet
i dess helhet. Den översyn som i sådant syfte verkställts beträffande
bidragsformerna under de olika departementen har givit vid handen, att det
knappast är möjligt att uppställa några generella regler om en dylik vidgad
granskningsrätt. I sådana fall då ett mindre bidrag för ett speciellt ändamål
utgår till en institution, som i övrigt utövar en omfattande, icke statsunderstödd
verksamhet, synes anledning knappast föreligga att utsträcka den sakliga
granskningen till hela verksamheten. I andra fall åter torde det med
hänsyn till bidragsändamålet vara svårt att upprätthålla en skillnad mellan
den direkt statsunderstödda verksamheten och verksamheten i övrigt. Att
i alla de fall där svårigheter i sistnämnda hänseende föreligga föreskriva
granskningsrätt beträffande hela verksamheten torde emellertid icke lämpligen
kunna ifrågakomma. Det må i detta sammanhang även framhållas,
att hänsynen till den kommunala självbestämmanderätten i fråga om vissa
grupper av stora bidragsanslag påbjuder försiktighet vid införande av en
mera vidsträckt granskningsrätt för sakrevisionen. Frågan om införande
såsom bidragsvillkor av bestämmelser om en längre gående granskningsrätt
än som gäller för statsrevisorerna torde därför lämpligen böra bedömas med
hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.

I anslutning till dessa överväganden vill jag i nu förevarande sammanhang
inskränka mig till att förorda att generella bestämmelser meddelas om rätt
för sakrevisionen att i förekommande fall granska själva användningen av
statsunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse med de föreskrifter som i
angivna hänseende gälla för riksdagens revisorers granskning. Framhållas
må, att redovisningsskyldigheten gentemot sakrevisionen, liksom redovisningsskyldigheten
gentemot statsrevisorerna, förutsättes skola fullgöras endast
efter särskild anmodan.

För meddelandet av de nu förordade generella bestämmelserna synes riksdagens
medverkan vara erforderlig. I flera fall, särskilt beträffande smärre
bidragsanslag till speciella ändamål, synes det visserligen klart, att Kungl.
Maj:t utan riksdagens bemyndigande äger befogenhet att intaga bestämmelser
om granskningsrätt för sakrevisionen i statsbidragsvillkoren. Som exem -

4

Kungi. Maj ds proposition nr 147.

pel på sådana anslag kunna nämnas under andra huvudtiteln understöd åt
verksamhet för frigivna fångar m. fl., under sjätte huvudtiteln bidrag till
nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, under åttonde huvudtiteln
bidrag till nordiska museet, under tionde huvudtiteln bidrag till svenska
turisttrafikförbundet o. s. v. I andra fall däremot torde statsbidragsbestämmelsernas
utformning, exempelvis då kungörelse utfärdats som varit förelagd
riksdagen, förutsätta riksdagens samtycke för uppställande av granskningsrätt
såsom bidragsvillkor. I åter andra fall synes frågan tveksam. Till de båda
sistnämnda grupperna kunna hänföras bidrag till kommuner, olika kommunala
samfälligheter eller kommunala inrättningar för sjukvårds-, kommunikations-,
skol- m.fl. ändamål samt bidrag till särskilda institutioners
och organisationers verksamhet såsom till hushållningssällskapen, skogsvårdsstyrelserna,
akademier, högskolor m. fl.

För utfärdandet av de generella föreskrifter för sakrevisionen angående
rätt att granska statsunderstödd verksamhet, som jag i det föregående förordat,
tillstyrker jag därför att riksdagens bemyndigande inhämtas.

En fortsatt undersökning av de olika statsbidragsfallen kommer inom
varje departement att äga rum i syfte att få närmare klarlagt i vad mån mera
vittgående bestämmelser i fråga om sakrevisionens granskning än de nu generellt
föreslagna äro påkallade. I de fall, då sådana bestämmelser anses erforderliga
och riksdagens medverkan icke erfordras, böra bestämmelserna införas
i regleringsbreven för nästa budgetår. I de fall däremot då riksdagens
bemyndigande behöver inhämtas för införandet av dylika bestämmelser i
statsbidragsvillkoren torde frågan få efter hand underställas riksdagen i
samband med äskandet av respektive bidragsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela generella bestämmelser
angående rätt för statens sakrevision att granska användningen
av statsunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Ihrfelt.

487310. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.