Kungl. Maj:ts proposition nr 143

Proposition 1952:143

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till ersättningar på grund av förbud mot bebyggelse
in. m. inom vissa strandområden; given Stockholms
slott den 14 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

På grundval av ett av strandutredningen avgivet betänkande med förslag
till lagstiftning om förbud mot bebyggelse m. m. inom vissa strandområden
(SOU 1951: 40) har inom justitiedepartementet upplättats ett förslag till strandlag,
vilket är avsett att, sedan lagrådets utlåtande inhämtats, föreläggas inne -

559 52

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 143.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

varande års riksdag. Den nya lagen skall enligt förslaget träda i kraft den
1 januari 1953 och skall ersätta lagen den 15 december 1950 (nr 639) om
tillfälligt byggnadsförbud inom vissa strandområden. Sistnämnda lag är av
provisorisk natur och gäller endast t. o. m. den 31 december 1952. Beträffande
innehållet i förevarande lagförslag samt i remissyttrandena över strandutredningens
betänkande torde jag få hänvisa till vad föredragande departementschefen
anfört till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för denna dag vid lagförslagets remiss till lagrådet.

Syftet med den planerade strandlagstiftningen är att trygga möjligheter
för allmänheten till bad och friluftsliv inom vissa strandområden, där allmänheten
för närvarande äger att fritt färdas. Till fullföljande av detta syftemål
upptagas i lagen regler om kontroll av bebyggelsen inom nämnda strandområden
samt bestämmelser om anordnande av genomgång genom och borttagande
av vissa hindrande stängsel.

I den provisoriska strandlagen finnas icke några regler om ersättning åt
markägare och annan sakägare för skada, som uppstått på grund av att
bebyggelserätten inskränkts. Det nya lagförslaget innehåller däremot sådana
ersättningsregler ävensom bestämmelser om ersättning för stängselgenombrytning
och liknande åtgärder. Ersättningsskyldigheten avses skola åvila
kronan. Reglerna om ersättning för intrång i bebyggelserätten föreslås skola
äga motsvarande tillämpning beträffande skada, som uppstått till följd av
byggnadsförbud enligt den provisoriska lagen.

Därest förenämnda lagförslag antages, erfordras ett särskilt anslag för de
ersättningar, som skola utgå av statsmedel enligt den nya lagen. Beträffande
anslagets storlek har strandutredningen framhållit svårigheterna att beräkna
kostnaderna för statsverket, innan närmare erfarenheter vunnits. Utredningen
har avstått från att beräkna medelsbehovet annat än för senare hälften av
budgetåret 1952/53. För denna tid har utredningen uppskattat anslagsbehovet
till 500 000 kronor.

Med biträdande av vad chefen för justitiedepartementet i lagrådsremissen
förordat i fråga om anslagets karaktär, föreslår jag att för ändamålet anvisas
ett förslagsanslag, som ställes till länstyrelsernas förfogande. Anslaget synes
böra erhålla benämningen Ersättningar på grund av förbud mot bebyggelse
m. m. inom vissa strandområden. I avsaknad av säkrare hållpunkter för
beräkningen av medelsbehovet föreslår jag, att anslaget för nästa budgetår
uppföres med det av strandutredningen föreslagna beloppet av 500 000 kronor.

Yid anmälan av lagförslaget har chefen för justitiedepartementet å s. 97
i lagrådsremissen berört en speciell fråga, som är av intresse med avseende
på anslagets disposition. Departementschefen har sålunda framhållit att, om
en stängselhållare frivilligt vidtager eller förklarar sig beredd att vidtaga
en stängselgenombrytande åtgärd i direkt syfte att bereda allmänheten tillträde
till ett strandområde, länsstyrelsen torde vara oförhindrad att av disponibla
medel efter prövning utanordna ett bidrag för åtgärden. Jag förutsätter,
att förevarande anslag skall kunna tagas i anspåk även för sådant
ändamål.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 143. 3

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Ersättningar på grund av förbud mot bebyggelse m. m.
inom vissa strandområden å riksstaten för budgetåret 1952/53
under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 500 000
kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Östen Falken.