Kungl. Maj:ts proposition nr 11 (Proposition 1955:11)

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Nr 11.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 kap. 1 § och 30 kap. 6 § rättegångsbalken;
given Stockholms slott den 12 november
1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 6 kap. 1 § och
30 kap. 6 § rättegångsbalken.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en utvidgning av tillämpningsområdet för förenklade
protokoll och domar i brottmål.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 11.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 kap. 1 § och 30 kap. (» § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 6 kap. 1 § och 30 kap. 6 § rättegångsbalken skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

6 KAP.

1 §•

Protokoll skall------mål särskilt.

över handläggning------heller protokoll.

Rör mål allenast ansvar för brott,
varå icke kan följa svårare straff än
böter, och har den tilltalade erkänt
gärningen, må i sådant mål i stället
för protokoll föras anteckningar enligt
de närmare föreskrifter, som
meddelas av Konungen.

I mål, som rör allenast ansvar för
brott, må, om den tilltalade erkänt
gärningen och svårare straff än böter
ej ådömes, i stället för protokoll
föras anteckningar enligt de närmare
föreskrifter, som meddelas av
Konungen.

30 KAP.

Rör mål allenast ansvar för brott,
varå icke kan följa svårare straff än
böter, och har den tilltalade erkänt
gärningen, må domen utfärdas i förenklad
form. Dom, varigenom högre
rätt fastställer lägre rätts dom, må
ock utfärdas i förenklad form. Närmare
bestämmelser därom meddelas
av Konungen.

§•

I mål, som rör allenast ansvar för
brott, må, om den tilltalade erkänt
gärningen och svårare straff än böter
ej ådömes, domen utfärdas i förenklad
form. Dom, varigenom högre
rätt fastställer lägre rätts dom, må
ock utfärdas i förenklad form. Närmare
bestämmelser därom meddelas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1
april 1955.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Utdrag av protokollet över justitiedepartcmentsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 september 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam, Lindström.

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anmäler fråga
om ändrade bestämmelser rörande förenklade protokoll och domar i vissa
brottmål samt anför därvid följande.

Gällande rätt.

Protokoll skall enligt 6 kap. 1 § rättegångsbalken föras för varje mål
särskilt. Härifrån gives dock den undantagsregeln att om målet rör allenast
ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och den tilltalade
erkänt gärningen, i sådant mål anteckningar enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Maj :t, må föras i stället för protokoll.

Bestämmelser om dom och beslut i brottmål återfinnes i 30 kap. rättegångsbalken.
Enligt 1 § sker rättens avgörande av saken genom dom medan
annat rättens avgörande träffas genom beslut; beslut, varigenom rätten
annorledes än genom dom skiljer saken från sig, är slutligt beslut. Kapitlets
5 § stadgar, att dom skall avfattas skriftligen, och föreskriver vad domen
skall angiva. I 6 § stadgas härifrån det undantaget, att om mål rör allenast
ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och den tilltalade
har erkänt gärningen, domen må utfärdas i förenklad form; närmare
bestämmelser därom skall meddelas av Kungl. Maj :t. Enligt 8 § skall dom
uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare, som deltagit i
avgörandet. Vad i 5 och 8 §§ är stadgat om dom skall enligt 10 § tillämpas
även å slutligt beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det. För beslut, som
ej är slutligt, gäller däremot andra regler.

Det för den förenklade formen av protokoll och domar uppställda villkoret
att målet rör allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff
än böter, är samma villkor, som enligt 1 kap. 5 och 11 §§ rättegångsbalken
gäller för att underrätt skall vara domför med mindre kvalificerad sammansättning.

De i rättegångsbalken förutsatta administrativa bestämmelserna om förenklade
protokoll och domar bar meddelats i 5, 6 och 13 §§ protokollskungörelsen
den 26 september 1947.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Tidigare ändringsförslag.

Frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för förenklade protokoll
och domar i brottmål har av Kungl. Maj :t tidigare förelagts riksdagen,
nämligen genom proposition nr 200 till 1954 års riksdag. Denna proposition
byggde på ett av 1951 års rättegångskommitté den 10 augusti 1953 avgivet
betänkande med förslag till vissa ändringar i rättegångsbalken m. m. (SOU
1953:26).

Kommittén föreslog i betänkandet bl. a. den utvidgningen av behörigheten
för underrätt med den enklare sammansättningen att sådan domstol
skulle äga handlägga mål avseende alla brott, vilkas straffskala innehölle
böter, såframt den tilltalade ådömdes lägre straff än sextio dagsböter eller
böter omedelbart i penningar 1 500 kronor eller ock frikändes. I anslutning
härtill upptog kommittén också frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet
för förenklade protokoll och domar. Kommittén framhöll därvid,
att det redan nu framstått som en brist, att tabelldom utan särskilt protokoll
icke kunnat begagnas i betydligt större utsträckning; särskilt protokoll
hade nu måst föras och fristående dom måst uppsättas t. ex. i en mängd
mål om erkända bagatellförseelser, endast därför att fängelse ingått i skalan.
Enligt kommitténs mening borde sådana ändringar vidtagas i 6 kap. 1 §
och 30 kap. 6 § rättegångsbalken och i protokollskungörelsen, att det enklare
förfarandet kunde användas, om den tilltalade erkänt gärningen och
målet vore av beskaffenhet att vid huvudförhandling häradsrätt vore domför
med tre i nämnden och rådhusrätt med en lagfaren domare; i detta avseende
måste dock ytterligare fordras att målet rörde allenast ansvar och
sålunda ej skadestånd. Men tabelldom skulle få användas oavsett vilken sammansättning
rätten faktiskt haft i målet. Liksom nu skulle förenklat protokoll
kunna föras endast om tabelldom användes och skulle det icke vara
någon förutsättning för användande av tabelldom, att förenklat protokoll
fördes. Förslag till författningsändringar av angivet innehåll bifogades betänkandet.

Över betänkandet avgavs efter remiss utlåtanden av bl. a. samtliga hovrätter,
Stockholms rådhusrätt, riksåklagarämbetet, föreningen Sveriges häradshövdingar,
föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges landsfogdar,
föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler
samt Sveriges advokatsamfund.

Av remissinstanserna förklarade föreningen Sveriges häradshövdingar sig
ense med kommittén att tabelldom borde kunna begagnas i betydligt större
utsträckning än som nu vore fallet. Då möjligheten till sådan dom icke borde
anknytas till domförhetsreglerna, torde utredning böra verkställas om
förutsättningarna för användande av tabelldom. Även Stockholms rådhusrätt
uttalade, att reglerna i dessa hänseenden icke borde anknytas till de
föreslagna behörighetsreglerna. I övrigt föranledde förslagen beträffande
tabelldom och protokollets ersättande med anteckningar ej erinringar.

I propositionen föreslogs, att behörigheten för underrätt med mindre kvalificerad
sammansättning skulle, såvitt nu är i fråga, avse — utom såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

förut mål rörande ansvar för brott varå icke kunde följa svårare straff
än böter — även det fall att i straffsatsen tillika inginge svårare straff än
böter men sådant straff med hänsyn till vad som anförts vid åtalets väckande
icke ifrågakomme för gärningen och ej heller sedermera funnes böra
ådömas. Vidare föreslogs sådana jämkningar i 6 kap. 1 § och 30 kap. 6 §
rättegångsbalken, att den förenklade formen för protokoll och dom skulle
få användas i mål som rörde allenast ansvar för brott, därest vid huvudförhandling
häradsrätten vore domför med tre i nämnden och rådhusrätt
med en lagfaren domare samt den tilltalade erkänt gärningen. Till stöd för
sistnämnda förslag anförde föredragande departementschefen, att remissinstanserna
i princip anslutit sig till kommitténs förslag och att ej heller han
själv hade någon principiell erinran mot detsamma. Med den utvidgning
av kompetensen för domstol med enklare sammansättning, som propositionens
förslag utgjorde i förhållande till kommitténs, syntes i allt väsentligt
grunden ha bortfallit för den av ett par remissinstanser gjorda invändningen
mot att stadgandena i de hänseenden varom nu vore fråga anknutits till
domförhetsreglerna.

Riksdagen avslog, efter avstyrkande av första lagutskottet i dess utlåtande
nr 25, förslaget om ändring av domförhetsreglerna. Därvid föll även förslagen
om ändring av reglerna rörande förenklade protokoll och domar.

Beträffande sistnämnda fråga anfördes i utskottets av riksdagen godkända
utlåtande, att de i propositionen föreslagna reglerna, som i större
utsträckning än de nu gällande möjliggjorde att föra anteckningar i stället
för protokoll och att utfärda domar i förenklad form, anknöte i den framlagda
lagtexten till att underrätten vore domför i sin mindre kvalificerade
sammansättning. I denna utformning komme de föreslagna reglerna därför
att förfalla vid avslag å propositionen i denna del. Det syntes emellertid
önskvärt med en reform i den avsedda riktningen och betänkligheter syntes
ej heller behöva möta mot att möjligheterna till tabelldom gåves ungefärligen
det utrymme, som i propositionen syntes ha varit avsett. Det borde
således övervägas att i mål rörande allenast ansvar för brott tillåta användande
av tabelldom, då den tilltalade erkänt gärningen och svårare straff
än böter ej ådömdes.

Nytt förslag från rättegångskommittén.

I en med skrivelse den 1 september 1954 till Kungl. Maj:t överlämnad
promemoria har J!)51 års rättegångskommitté till förnyad prövning upptagit
frågan om utvidgat tillämpningsområde för förenklade protokoll och
domar. Därvid har kommittén vidhållit, alt en vidgad användning av denna
enklare form skulle innebära en ej oväsentlig arbetsbesparing. Det vore ej
nödvändigt att anknyta ifrågavarande bestämmelser till domförhetsreglerna.
bin lämplig lösning syntes vara att, såsom första lagutskottet vid 1954 års
riksdag antytt, tillåta den förenklade formen i mål, som rörde allenast ansvar
för brott, då den tilltalade erkänt gärningen och svårare straff än böter
ej ådömdes. Liksom enligt nuvarande regler och tidigare förslag förutsat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

tes förenklat protokoll skola kunna föras endast om tabelldom användes,
medan det icke skulle vara någon förutsättning för användande av tabelldom,
att förenklat protokoll fördes. Mot den nu föreslagna lösningen kunde
invändas, alt man vid en huvudförhandlings början icke alltid skulle veta,
om tabelldom kunde komma till användning och således heller icke om man
kunde underlåta att föra protokoll. Denna svårighet syntes emellertid utan
olägenhet kunna lösas genom att i tveksamma fall vederbörliga protokollsanteckningar
fördes och att dessa sedan, om tabelldom användes, antingen
makulerades och ersattes med anteckningar i tabellen eller, om undantagsvis
ett fristående protokoll ändock erfordrades, iordningställdes till ett sådant.

Vid promemorian har fogats förslag till erforderliga författningsändringar.

Departementschefen.

På sätt framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen förelåg
vid 1954 års riksdag enighet mellan Kungl. Maj :t och riksdagen om att tilllämpningsområdet
för förenklade protokoll och domar borde vidgas och
även om huru långt man därvid borde gå. Någon lösning av frågan kom
dock ej till stånd vid 1954 års riksdag, eftersom det då framlagda förslaget
var lagtekniskt sammankopplat med ett annat reformförslag, vilket riksdagen
ansåg sig icke böra biträda. Det av kommittén nu framlagda förslaget
till en fristående lösning överensstämmer i sak med det vid 1954 års
riksdag behandlade och jag förordar att detsamma nu genomföres. Då det
är önskvärt att reformen vinner tillämpning snarast möjligt, torde lagändringen
böra träda i kraft den 1 april 1955.

I enlighet med vad sålunda anförts föreligger förslag till lag om ändrad
lydelse av 6 kap. 1 § och 30 kap. 6 § rättegångsbalken.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Axel Nilsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Utdrag au protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 oktober
1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,
regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 4 oktober 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 24 september 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 6 kap. 1 § och
30 kap. 6 § rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet O. Petrén.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 12 november
1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam, Lindström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets
den 26 oktober 1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 24 september
1954 remitterade förslaget till lag om ändrad Igdelse av 6 kap. 1 § och
30 kap. 6 § rättegångsbalken samt hemställer att lagförslaget, som av lagrådet
lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas 1955 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Fischier.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

542390