Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218

Proposition 1912:218

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.

Nr 218.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående beredande
af en lifstidsränta åt Anna Sofia Karlsson i
Ladvreta i Turinge socken; gifven Stockholms slott den
29 mars 1912.

Under åberopande af bilagd a utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t, i anledning af en utaf
Anna Sofia Karlsson i Ladvreta i Turinge socken gjord ansökning om
efterskänkande till sökandens förmån af den kronan såsom danaarf tillfallna
kvarlåtenskapen efter i Shanghai aflidne John Fritz, härmed föreslå
Riksdagen medgifva,

att Anna Sofia Karlsson i Ladvreta i Turinge socken må från
och med den 1 januari 1910 till och med den månad, under hvilken
hon aflider, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig lifränta
af sexhundra kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.

9

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
mars 1912.

■ Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde:

Den 8 augusti 1908 afled i Shanghai en svensk vid namn John
Fritz utan att efterlämna kända arfvingar. Kvarlåtenskapen, utgörande
dels 15,503 kronor 17 öre kontant dels ock en del effekter, värderade
till sammanlagdt 171 kronor 37 öre, öfverlämnades genom utrikesdepartementets
försorg till kammaradvokatfiskalsämbetet, som i december
1909 till statskontoret såsom danaarf inlevererade såväl berörda belopp
15,503 kronor 17 öre som ock, sedan omförmälda effekter blifvit försålda
för tillhopa 170 kronor 87 öre, sistnämnda belopp eller tillhopa
15,674 kronor 4 öre.

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har Anna Sofia Karlsson
i Ladvreta i Turinge socken i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t
Bihang till Biksdagens protokoll 1912. 1 saml. 170 höft. (Nr 217—218.) 2

JO Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.

måtte till förmån för henne efterskänka kronans rätt till ifrågavarande
kvarlåtenskap. Till stöd för ansökningen har anförts hufvudsakligen
följande.

John Fritz, som varit född den 16 mars 1836 i Turinge socken
af Stockholms län, hade varit oäkta son till Maria Kristina Andersdotter.
Denna hade sedermera ingått äktenskap med soldaten C. G. Sköld,
hvilken varit gift förut. I detta Skölds första äktenskap hade sökanden
Anna Sofia Karlsson födts i Vansö socken den 17 augusti 1839. Sköld
hade aflidit den 7 maj 1846 och hans andra hustru Maria Kristina Andersdotter
den 15 april 1898. Sökanden och John Fritz hade framlefvat sin
barndom i soldaten Skölds hem och ej vetat annat, än att de varit syskon.
John Fritz hade vid tidiga år lämnat hemmet och farit utrikes samt sedermera
sällan besökt Sverige. Han hade likväl bibehållit sin kärlek till
sökanden och dött i den fasta tron, att hon varit hans lagliga syster.
Oförtydbara bevis därpå lämnade åtskilliga bref, som John Fritz tillsändt
sin moder och sökanden och af hvilka några, afsända från Shanghai åren
1893 och 1894, bifogats ansökningen. Det hade säkerligen varit John
♦Fritz’ önskan, att sökanden, om hon öfverlefde honom, skulle bekomma
kvarlåtenskapen efter honom. Därpå häntydde vissa uttryck i berörda
bref från John Fritz. Då han ej genom något testamente förordnat
om sin kvarlåtenskap, läge ock, enligt sökandens förmenande, i denna
omständighet en af honom uttryckt önskan, att sökanden, som enligt
hans tro varit hans syster och enda i lifvet varande anförvant,
skulle ärfva honom. Sökanden lefde nu i knappa omständigheter och
hade omhändertagits af sin dotter och måg, lägenhetsägaren Johan
Reinhold Söderberg i Ladvreta.

Öfver berörda framställning har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län på grund af nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande
och därvid tillika öfverlämnat utredning från pastorsämbetena i Vansö
och Turinge församlingar rörande sökandens och John Fritz’ släktskapsförhållanden,
hvilken utredning bekräftar sökandens i detta afseende
lämnade uppgifter, äfvensom ett från länsmannen i Öknebo härad infordradt
yttrande.

Häri har denne meddelat följande. Sökanden ägde icke några
andra tillgångar än förmånen af en årlig pension under sin lifstid å
400 kronor, som tilldelats henne genom testamente af cn person, i
hvilkens tjänst hon varit i 22 år. Sökandens måg, bemälde Johan
Reinhold Söderberg, hade varit arbetare vid Nykvarns pappersbruk och
år 1898 inköpt en hemmansdel Ladvreta i Turinge socken, men häftade
ännu i skuld för större delen af köpeskillingen. Hos makarna Söderberg,

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 218.

som hade fyra minderåriga barn, åtnjöte sökanden en synnerligen
kärleksrik omvårdnad. Det hade ock varit för att kunna visa sin erkänsla
för makarna Söderbergs omsorger, som sökanden önskade att genom
erhållande af kvarlåtenskapen efter John Fritz blifva satt i stånd att
kunna bidraga till makarna Söderbergs barns uppfostran. Makarna Söderberg
vore själfva mycket sträfsamma och idoga människor.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har för egen del anfört, att
enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt några omständigheter
icke syntes föreligga, som kunde föranleda till efterskänkande till förmån
för sökanden af ifrågavarande danaarfsmedel.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund af nådig befallning
yttrat sig i ärendet, har därvid anfört följande.

Någon laglig rätt till kvarlåtenskapen efter John Fritz hade sökanden
icke ens påstått sig hafva. Icke heller vore sökandens ställning sådan,
att hon på något sätt lede nöd. Å andra sidan förelåge dock omständigheter,
som tydde på, att John Fritz trott sig stå i nära släktskapsförhållande
till sökanden och velat lämna henne ekonomiskt understöd.

Därtill komme, att, då den pension af 400 kronor, hvaraf sökanden vore
i åtnjutande, kunde antagas knappast räcka till hennes anständiga bärgning
och hon på grund af hög ålder sannolikt ej kunde genom eget
arbete skaffa sig ytterligare inkomster, hon i någon mån läge sin dotter
och måg till last, hvilka upplysts vara i små ekonomiska omständigheter.
Med hänsyn härtill ansåge sig advokatfiskalsämbetet böra förorda,
att sökanden tillerkändes någon del af ifrågavarande danaarfsmedel, och
hemställde därför, att ett belopp af 5,000 kronor måtte tilldelas sökanden.

Såsom handlingarna i ärendet utvisa, räknar sökanden ej någon Departement
släktskap med aflidne John Fritz. Icke heller har denne i testamentarisk ehefen.
ordning gifvit tillkänna, att hans vilja varit, att sökanden skulle erhålla
hans kvarlåtenskap. Det vill emellertid synas, som om John Fritz
ännu på ålderdomen trott sökanden vara sin syster, och vid sådant förhållande
ligger det antagandet nära till hands, att han på grund häraf
underlåtit att genom testamentariskt förordnande tillförsäkra henne rätten
till kvarlåtenskapen i fråga. Med hänsyn härtill och då sökanden befinner
sig i torftiga omständigheter, anser jag skäl föreligga, att någon
förmån beredes henne af ifrågavarande danaarfsmedel.

Beträffande frågan om hvad i sådant afseende bör sökanden tillgodokomma,
finner jag hvad i ärendet blifvit upplyst icke utgöra anledning
till ett efterskänkande, på sätt sökanden begärt, af danaarfsbeloppet
i dess helhet. Det synes mig nämligen, att i förevarande fall

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 218.

en uppoffring från statens sida bör hafva till uteslutande syfte att bereda
sökanden en rent personlig fördel. Men genom ett öfverlåtande på
henne af kvarlåtenskapen i fråga, skulle denna med all sannolikhet i
en icke alltför aflägsen framtid komma att tillfalla personer, hvilka icke
skulle kunna till stöd för ett anspråk på ifrågavarande danaarfsmedel
åberopa något som helst omedelbart förhållande till den aflidne. Af
samma skäl torde det af kammaradvokatfiskalsämbetet framställda förslaget
om efterskänkande till sökandens förmån af 5,000 kronor af danaarfsmedlen
ej heller böra läggas till grund för beslut i saken. Syftet att på något
sätt använda nämnda medel till gagn för sökanden bör därför enligt
mitt förmenande ernås på den vägen, att staten tillförsäkrar henne en
lifstidsränta, som till sitt belopp motsvarar ungefär den årsinkomst,
danaarfsmedlen skulle i hennes hand hafva representerat, eller 600
kronor om året.

I fråga om lämpligaste sättet för en anordning i nu angifna riktning
har statskontoret i infordradt utlåtande föreslagit, att den ränta, som
kunde varda sökanden beviljad, borde afföras å anslaget till allmänna
indragningsstaten.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i anledning
af förevarande ansökning föreslå Riksdagen medgifva,

att Anna Sofia Karlsson i Ladvreta i Turinge socken må från och
med månaden näst efter den, då ifrågavarande danaarfsmedel inbetalts till
statskontoret, eller sålunda från och med den 1 januari 1910, till och
med den månad, under hvilken hon aflider, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig lifränta af sexhundra kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1912.