Kungl. Majlis proposition nr 68 (Proposition 1934:68)

Kungl. Majlis proposition nr 68.

Nr 68.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken; given
Stockholms slott den 26 januari 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

1 sami. Nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man eller kvinna,
som är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock
ej lagfaren domare, allmän åklagare eller polisman eller den, som har till
yrke att föra andras talan inför rätta; ej den, som står under förmynderskap eller
annans husbondevälde eller som är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad
ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom
ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag,
vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmärs,
eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan
påföljd; ej heller den, som är dömd ovärdig föra andras talan inför rätta.
Nämndeman väljes för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå.
Flyttar nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må
rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som
berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida,
till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt
sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig
att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda förr än efter sex år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934; dock må nämndeman, som dessförinnan
valts, utan hinder av den nya lagen utöva sin befattning under tid för
vilken han blivit vald.

Kungl. Majda proposition nr 68.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn
viss ändring av villkoren för valbarhet till nämndemansbef attning samt anför:

»Bland personer, vilka äro uteslutna från valbarhet till nämndemansbefattning,
upptager 1 kap. 2 § rättegångsbalken den som är i Konungens eller rikets
tjänst.

Enligt 1734 års lag skulle häradsnämnden bestå av tolv bönder, som i häradet
bodde; några ytterligare valbarhetsregler funnos ursprungligen icke. Det
återgivna undantagsstadgandet tillkom först år 1872, samtidigt med att valbarheten
utsträcktes till andra än bönder. Tanken att, i samband med en utsträckning
av valbarheten, därifrån undantaga den som vore i Konungens eller
rikets tjänst var emellertid vida äldre. En bestämmelse av sådant innehåll är
upptagen redan uti den i lagkommitténs förslag till allmän civillag av år 1826
ingående rättegångsbalken samt återfinnes även i äldre lagberedningens år
1849 avgivna förslag till ny rättegångsbalk och i 1868 års förslag till stadga
angående de allmänna underdomstolarna å landet m. m. Vid såväl 1867 som
1868 års riksdagar väcktes motionsvis förslag örn ändring i nyss angiven riktning
av bestämmelserna om häradsrätts sammansättning, men båda gångerna
blevo motionerna — efter att lia i nu ifrågavarande hänseende tillstyrkts av
lagutskottet — avslagna av kamrarna.

Lagkommitténs och äldre lagberedningens betänkanden innehålla lika litet
som motiven till 1868 års stadgeförslag någon upplysning örn de skäl som föranlett
uppställandet av det omförmälda undantaget från valbarhet till nämndemansbefattning.
Ej heller vid 1872 års riksdag förekommo några vägledande
uttalanden härutinnan. I lagutskottets utlåtanden över 1867 och 1868 års motioner
motiveras emellertid ett dylikt undantag därmed att, därest den som
vore i Konungens eller rikets tjänst tillätes vara nämndeman, utövningen av
sistnämnda befattning kunde råka i kollision med vederbörandes övriga tjänsteåligganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Processkommissionen uttalade i sitt år 1926 avgivna betänkande angående
rättegångsväsendets ombildning, att en så vittgående uteslutning från valbarhet
som förevarande stadgande innebure ej längre syntes äga berättigande samt
att det ej heller vore lämpligt att här upptaga kommunallagarnas motsvarande
stadganden i fråga örn valbarhet till kommunala befattningar. Kommissionen
fann det likväl nödvändigt att undantaga innehavare av vissa befattningar,
vilka icke lämpligen borde förenas med nämndemansuppdraget. Hit hörde
lagfarna domare, tjänstemän vid domstol, allmänna åklagare och polistjänstemän.
Ej heller borde advokat vara valbar till nämndeman. Utöver dessa gränser
ansåg kommissionen icke tillräckliga skäl föreligga för uteslutning från
valbarhet.

Inom justitiedepartementet har sedermera utarbetats ett utkast till lag örn
ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken. Enligt detta utkast skulle förbudet
att till nämndeman välja den som är i Konungens eller rikets tjänst bortfalla
och i stället införas en bestämmelse, varigenom från valbarhet uteslötes
lagfaren domare, allmän åklagare och polisman ävensom den som yrkesmässigt
utövade sakförarverksamhet.

Över lagutkastet har utlåtande inhämtats från processlagberedningen, som
funnit intet vara att erinra mot ett upphävande av bestämmelsen att den som är
i Konungens eller rikets tjänst ej är valbar till nämndeman. Ej heller förslaget
att från valbarhet utesluta lagfaren domare, allmän åklagare och polisman har
föranlett någon erinran från beredningens sida. Beredningen har allenast
framhållit, att örn i samband med en allmän rättegångsreform nämnd skulle
komma att införas vid andra domstolar än häradsrätt, därvid torde böra övervägas
huruvida ej jämväl vissa andra befattningshavare skulle undantagas
från valbarhet, men att denna fråga syntes kunna lämnas åsido vid den nu
föreslagna lagändringen. Med avseende å det i departementsutkastet upptagna
stadgandet att fran valbarhet skulle vara utesluten den som yrkesmässigt utövade
sakförarverksamhet har beredningen anfört följande. Ur rättegångsordningens
synpunkt kunde det icke anses lämpligt att den hade säte i rätten,
som hade till yrke att biträda parter i rättegång. Med hänsyn därtill hade ock
processkommissionen föreslagit att från valbarhet skulle uteslutas advokat.
Därvid torde ha avsetts allenast de rättsbildade ombud som vore medlemmar
av en på visst sätt organiserad advokatförening. Emellertid syntes, såsom
jämväl i departementsutkastet iakttagits, förbudet mot valbarhet icke kunna
begränsas till allenast de rättsbildade ombuden. Jämväl andra, vilka hade
till yrke att föra talan inför rätta, borde vara obehöriga såsom nämndemän.
I detta sammanhang borde uppmärksammas, att på landsbygden nämndemän i
stor utsträckning anlitades för upprättande av testamenten, bouppteckningar
och arvskiften, uppsättande och ingivande till rätten av köpehandlingar angående
fast egendom och andra legala handlingar samt även, ehuru i mindre omfattning,
såsom rättegångsombud. Det vore ovisst huruvida icke den i departementsutkastet
använda formuleringen komme att utesluta dessa från valbarhet.
Under nuvarande förhållanden förelåge icke tillräckliga skäl för en så långt

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

gående begränsning av valbarheten. Till förebyggande av varje tvekan på
denna punkt kunde ifrågasättas att det förevarande undantaget från valbarhet
begränsades att avse allenast den som hade till yrke att biträda parter i rättegång.

Såsom både processkommissionen och processlagberedningen funnit, torde bärande
skäl saknas för bibehållande av bestämmelsen att den som är i Konungens
eller rikets tjänst ej må väljas till nämndeman. Inom de betydande grupper
av medborgare, som genom detta stadgande äro uteslutna från valbarhet, återfinnes
tvivelsutan mången vars erfarenhet och förtrogenhet med ortsförhållandena
skulle göra honom väl skickad att såsom nämndeman taga del i rättsskipningen.
Med nutida uppfattning av nämndemansuppdragets vikt lärer detta
heller icke kunna anses obehörigen inkräkta på vederbörandes övriga tjänsteåligganden.
Fastmera synes det — ej minst i betraktande av att häradsrätternas
domkretsar i allt större utsträckning kommit att omfatta städer, varest förhållandevis
många statsanställda äro bosatta — angeläget att möjliggöra, att även
dessa befolkningsgrupper bliva representerade i nämnden. Erfarenheten giver
också vid handen, att de nuvarande bestämmelserna medfört olägenheter, i
det att fullt lämpliga personer som de i valet deltagande önskat insätta i
nämnden därigenom utestängts, liksom det även vid upprepade tillfällen inträffat
att val av dylik person efter förd klagan måst upphävas. Någon anledning
torde ej föreligga att avvakta en allmän rättegångsreform för genomförande
av den för valbarhetens utvidgning erforderliga lagändringen.

På sätt i departementsutkastet skett böra emellertid innehavare av vissa offentliga
befattningar undantagas från valbarhet. Sålunda lära lagfarna domare,
allmänna åklagare samt polismän icke böra ifrågakomma såsom nämndemän.
Härvid torde man för närvarande böra stanna; med häradsrätternas
nuvarande organisation synes det icke av behovet påkallat att utesluta även
domstolstjänstemän. —- Förutom nyssnämnda befattningshavare hade i departementsutkastet
från valbarhet undantagits jämväl de som yrkesmässigt utöva
sakförarverksamhet. Under det sålunda föreslagna stadgandet lärer knappast
kunna innefattas annan än den som har till yrke att föra andras talan inför
rätta. Till undanröjande av varje ovisshet örn bestämmelsens innebörd torde
emellertid ett förtydligande därav i sådant avseende böra ske.

Det må i detta sammanhang erinras att de för valbarhet till nämndemansbefattning
stadgade villkoren enligt särskilda författningar äro tillämpliga
på vissa andra uppdrag. Sålunda skola enligt 11 kap. 2 § vattenlagen och
21 kap. 2 § lagen örn delning av jord å landet vattenrättsnämndemännen och
ägodelningsnämndemännen vara valbara till nämndemansbefattning. Detsamma
gäller enligt 2 kap. 6 § jorddelningslagen örn gode männen vid lantmäteriförrättning
å landet. Enligt 2 kap. 11 § lagen örn nyttjanderätt till
fast egendom skola synemännen vid av- och tillträdessyn antingen vara nämndemän,
ägodelningsnämndemän eller gode män vid lantmäteriförrättning
eller ock förut ha innehaft sådan befattning samt vara därtill valbara. Liknande
bestämmelser återfinnas i ett flertal andra författningar. En lagänd -

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

ring av ifrågasatt innehåll kommer tydligen att inverka på behörigheten även
till dylika uppdrag. Någon olägenhet därav lärer icke uppkomma.

På grund av lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande bestämmelser angående
kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag
kan numera kvinna väljas till nämndeman. Detta förhållande torde vid ändring
av 1 kap. 2 § rättegångsbalken böra föranleda en omredigering av paragrafens
första punkt.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 kap.
2 § rättegångsbalken av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar samt
hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 januari
1934.

Närvarande:

justitierådet Eklund,
regeringsrådet Aschan,
j ustitieråden Gellberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tilUiandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 januari
1934, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet Carl Romberg.

Förslaget föranledde följande yttranden.

■v

Justitierådet Forssman, med vilken regeringsrådet Aschan instämde:

Det torde vara sannolikt att, på sätt processkommissionen föreslagit, vid införande
av en ny processordning bestämmelsen att den som är i Konungens
eller rikets tjänst ej må väljas till nämndeman uteslutes. Däremot kan ifrågasättas,
huruvida behov finnes av en sådan lagändring redan nu. I vad man
olägenheter av gällande bestämmelser uppstått kan på grundval av föreliggande
utredning — hovrätter och häradsrätter hava ej haft tillfälle att yttra
sig i ärendet — knappast med erforderlig säkerhet bedömas.

Därest emellertid den föreslagna lagändringen anses böra komma till stånd,
må framhållas, att processkommissionen tillika ansett, att därest den som är
i Konungens eller rikets tjänst icke uteslötes från valbarhet, befogenhet att
avsäga sig val till nämndeman borde utsträckas så, att innehavare av statstjänst
städse vore befogad därtill. För en sådan befogenhet, vilken tillkommer
tjänstemän ifråga örn åtskilliga kommunala uppdrag, finnas ock giltiga skäl.
Tjänstemans rätt härutinnan torde dock få anses i erforderlig utsträckning
säkerställd genom bestämmelsen att nämndeman, som flyttar ur valkretsen
eller eljest visar giltigt hinder, må kunna entledigas; ämbets- eller tjänsteman,
som av sin tjänst är hindrad att fullgöra nämndemansbefattning, bör med åberopande
av sagda bestämmelse kunna avsäga sig val till nämndeman eller påkalla
entledigande i förtid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Justitierådet Grefberg:

Vad som förekommit i ärendet — däri rikets hovrätter och häradshövdingar
icke blivit hörda — synes knappast på ett fullt övertygande sätt ådagalägga
behovet av den föreslagna lagändringen. Vilka verkningar som ett genomförande
av densamma skulle få låter sig ej heller överblicka. Det torde icke
vara helt uteslutet att den på sina håll skulle kunna medföra en sådan förskjutning
i nämndens sammansättning att tillgången på personer, lämpliga att
anlitas till synemän, varom förmäles i 2 kap. 11 § lagen örn nyttjanderätt till
fast egendom, bleve något knapp. Tänkas kan vidare att olägenheter kunna i
följd av lagändringen uppstå för statstjänsten, helst örn meningen skulle vara
att nämndemannauppdragets fullgörande skall gå före övriga tjänsteåligganden.
Tjänstemännens mångsyssleri har ju dock i olika sammanhang ej så sällan
givit anledning till erinringar. På grund av vad nu anförts måste jag ställa
mig något tveksam inför spörsmålet örn lagändringen lämpligen nu — utan
avbidan på en ny processlagstiftning — bör vidtagas.

Då jag likväl ej vill avstyrka att så sker erinras emellertid därom att processkommissionen
i sitt i remissprotokollet omförmälda betänkande angående
rättegångsväsendets ombildning uttalat (del I, sid. 141), att, örn icke den som
är i Konungens eller rikets tjänst uteslutes från valbarhet, befogenheten att
avsäga sig val till nämndeman bör utsträckas så, att innehavare av statstjänst
städse är befogad därtill. Någon anledning att icke jämväl i denna del följa
processkommissionen synes icke föreligga, i synnerhet som bestämmelsen torde
vara ägnad att i viss mån motverka sådana mindre gynnsamma verkningar av
lagändringen, som efter vad förut antytts kunna befaras, samt tillika därigenom
överensstämmelse vunnes med vad som gäller i fråga örn kommunala
uppdrag. Det hemställes alltså att lagtexten fullständigas i nyss angivet avseende.

Justitierådet Eklund:

Jag, som beträffande tolkningen av den föreslagna bestämmelsen är ense
med justitierådet Porssman, lämnar förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 januari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den
23 januari 1934 avgivna utlåtande över det den 12 januari 1934 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Tre av lagradets ledamöter ha ifragasatt, huruvida behov föreligger att redan
nu genomföra den föreslagna lagändringen. Såsom jag vid förslagets remitterande
framhöll har emellertid, enligt vad erfarenheten givit vid handen, det
ifrågavarande valbarhetshindret vid åtskilliga tillfällen medfört olägenheter.
Het lärer vid sadant förhållande vara önskvärt att lagändringen kommer till
stånd snarast möjligt. Att några ogynnsamma verkningar därav skulle uppkomma
synes icke antagligt. De utav en ledamot av lagrådet yppade farhagorna
för att lagändringen skulle kunna föranleda viss ej önskvärd förskjutning
i häradsnämndens sammansättning torde, i betraktande av de redan nu
gällande valbarhetsreglernas vidsträckta innebörd, näppeligen böra tillmätas
avgörande betydelse. För övrigt må anmärkas att skäl lära saknas att på förevarande
område bibehålla de statsanställda vid en särställning i förhållande
till övriga samhällsmedlemmar. Jag delar den av lagrådets flesta ledamöter
uttalade uppfattningen att gällande bestämmelser örn entledigande från nämndemansbefattning
äro ägnade att i erforderlig utsträckning säkerställa statstjänstemans
rätt till avsägelse av sådant uppdrag. Vid detta förhållande
synes det icke nödigt att, pa sätt en ledamot hemställt, införa ett stadgande
örn ovillkorlig rätt för tjänsteman att avsäga sig val till nämndeman.»

Föredraganden hemställer, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gösta Tidelius.