Kungl. Maj.ts proposition nr 67

Proposition 1938:67

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

9

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att försälja viss fast egendom; given
Stockholms slott den 28 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet:

I skrivelse den 17 december 1935 hemställde 1935 års Blekingeutredning,
att för beredande av ökade försörjningsmöjligheter åt befolkningen inom
Blekinge län Kungl. Maj :t måtte lämna statens jordnämnd bemyndigande att
i sin regi utföra ett torrläggnings- och kolonisationsföretag, avseende reglering
av Lyckebyån i Blekinge och Kalmar län beträffande sträckan Fursjön
—Bockabosjön i norr och Bånga damm omkring 800 meter nedanför Kroksmåla
i söder.

I en till 1936 års riksdag avlåten proposition, nr 265, angående anslag till
statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. framhöll chefen för socialdepartementet,
efter samråd med dåvarande chefen för jordbruksdepartemen -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

tet, att, därest de fortsatta övervägandena skulle bekräfta, att de förutsättningar,
från vilka Blekingeutredningen utgått, vore för handen, skäl förelåge
för staten att, i den ordning förslaget avsåge, medverka vid företagets
genomförande.

Sedan riksdagen i skrivelse den 19 juni 1936, nr 355, anmält, att förenämnda
uttalanden icke föranledde någon erinran från riksdagens sida, samt
statens jordnämnd föreslagit, att i stället för jordnämnden måtte för ändamålet
tillsättas ett särskilt lokalt betonat verkställighetsorgan, tillkallade chefen
för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23
oktober 1936 sistnämnda dag såsom sakkunniga för vidtagande av förberedande
åtgärder i syfte att ifrågavarande företag skulle kunna komma till
utförande i huvudsaklig överensstämmelse med de av 1935 års Blekingeutredning
i skrivelsen den 17 december 1935 angivna riktlinjer landshövdingen
S. A. E. Hagströmer, tillika ordförande, godsägaren N. G. Ehrenberg å Vedeby,
f. d. landssekreteraren J. Fröberg samt jordbruks- och egnahemskonsulenten
L. G. E. Larsson. Enligt sagda bemyndigande skulle det åligga de
sakkunniga att snarast möjligt för godkännande underställa chefen för jordbruksdepartementet
plan för det förberedande arbetets bedrivande.

Till fullgörande av detta uppdrag inkommo de sakkunniga, vilka antagit
benämningen Lyckebyå-utredningen, med en den 23 april 1937 dagtecknad
skrivelse i ämnet, innefattande plan som nyss nämnts. Ur denna plan må
här anföras följande.

Det företag, som utredningen avsåge, innefattande två särskilda var för
sig synnerligen omfattande företag nämligen dels torrläggning av vissa områden
kring Lyckebyån och dels kolonisation av de genom torrläggningen
utvunna jämte vissa inköpta områden.

Torrläggningsföretaget sträckte sig i söder från den s. k. Bånga damm inom
Mästaremåla by i Bödeby socken norrut till de norr örn Bockabosjön belägna
markerna invid landsvägen mellan Norrgölen och Kyrksjön vid Udden
i Vissefjärda socken. Avståndet mellan dessa båda punkter vore 18 kilometer.
Denna sträcka genomlöptes av Lyckebyån från Fursjön inom Sillhövda
socken, vidare genom Bockabosjön på gränsen mellan Blekinge och Kalmar
län, varefter ån utgjorde länsgräns å en sträcka av omkring 6 kilometer
till Flakesjön. Från denna sjö ledde ån vidare genom Södersjön och Hallasjön
till det 2.5° kilometer längre ned belägna fallet Bånga damm, som läge
29 kilometer tran åns utlopp i Östersjön vid Lyckeby. De sankmarker, som
vöre avsedda att utdikas, sträckte sig å ömse sidor från ån och de nämnda
sjöarna. Bredden växlade från något hundratal meter till 5 å 6 kilometer.
Arealen av de vattenskadade marker, som genom företaget skulle bli helt
torrlagda och odlingsbara, uppginge till 1,643.62 hektar, vartill komme 438.10
hektar landvinningar från sjöarna och gölarna, eller sålunda tillhopa
2,081.72 hektar.

Staten borde av jordägare, som genom torrläggningen skulle erhålla så
stora områden torrlagda, att dessas tillgodogörande kunde antagas komma
att överstiga vederbörande jordägares finansiella förmåga, före företagets
genomförande i avsevärd omfattning inköpa deras överflödsjord. Detta
borde ske dels för att möjliggöra eller i allt fall underlätta för nyssnämnda
delägare att finansiera nyodlingen på de av dem behållna markerna och den
därav föranledda nybyggnadsverksamheten och dels för att staten skulle bli

Kungl. Maj.ts proposition nr 67-

11

i tillfälle att i sin hand taga den direkta ledningen av den av torrläggningen
möjliggjorda nykolonisationen och nödig garanti alltså vinnas tor att denna
bleve genomförd på ett fullt rationellt sätt. Att en dylik effektiv ledning
från statens sida av kolonisationsverksamheten komme till stånd vore av den
vikt, att en uttrycklig förutsättning för att staten skulle på ett genomgripande
sätt engagera sig i torrläggningsföretaget vore, att inköp från statens
sida av nämnda överflödsjord jämte erforderlig skogsmark för skäligt pris
komme till stånd i sådan omfattning, att en betryggande ledning från statens
sida av kolonisationsverksamheten bleve säkerställd. De inköp, som borde
ske, avsåge omkring 476.7 hektar mader och liknande mark, omkring 127.5
hektar sjöbotten och omkring 340.0 hektar annan mark, huvudsakligen skogsmark
eller i allt fall till skogsodling lämplig mark.

Enligt uppgjorda förslag rörande blivande nybildningar av fastigheter
skulle deras antal utgöra 34, vilka skulle bildas av områden från 72 stamfastigheter.
Största storleken på nybildad fastighet skulle bliva 52.8 hektar,
därav 18.2 hektar odlingsbar jord, minsta storleken 15.6 hektar, därav
10.3 hektar odlingsbar jord, och medelsiffran 27.8 hektar, därav odlingsbar
jord 13.3 hektar. Högsta areal odlingsbar jord, som någon av de nybildade
fastigheterna komme att omfatta, belöpte sig till 19.3 hektar och den
minsta sådan areal till 8.8 hektar. Samtliga lotter skulle utläggas med en
areal, som ansetts lämplig för sådant småbruk, där lejd arbetskraft i regel
icke skulle erfordras och egna dragare skulle kunna framfödas för jordens
skötsel.

Beträffande kolonisationsarbetets vidare bedrivande och fullföljande funnes
två alternativa linjer. Antingen kunde staten gå in för att själv förse
de nybildade fastigheterna med erforderliga åbyggnader etc. och först efter
det att så skett utarrendera eller försälja fastigheterna, eller också kunde
man välja den linjen, att staten utarrenderade eller försålde fastigheterna
på ett tidigt stadium och läte arrendatorerna eller ägarna själva — ehuru
under statens ledning — bebygga och i övrigt iståndsätta fastigheterna. I
ena som i andra fallet fordrades givetvis, att staten på ett eller annat sätt
underlättade finansieringen, i förra fallet av eventuellt inköp och i det senare
för bestridande av kostnaden för byggnaders uppförande m. m. Ett
dylikt bispringande från statens sida borde kunna ske genom beviljande av
egnahemslån, där så läte sig göra, men eljest genom lån på liknande villkor
från därför särskilt anslagna medel. Utredningen ansåge närmast, att den
sist angivna linjen vore att föredraga.

I anslutning till den framlagda planen hemställde utredningen, bland
annat, att densamma måtte dels erhålla i uppdrag att vidtaga erforderliga
åtgärder för att det planerade företaget måtte komma till stånd och dels
bemyndigas att inköpa erforderliga fastigheter för planens genomförande.

Genom beslut den 30 april 1937 uppdrog Kungl. Majit åt utredningen
att å Kungl. Majits och kronans vägnar vidtaga erforderliga åtgärder
för att omförmälda företag, vilket benämndes vattenavledningsföretaget
Lyckebyån mellan Bånga damm och bursjön, skulle under statens medverkan
komma till stånd i huvudsak på det sätt och i den ordning, som av
utredningen föreslagits i dess förenämnda skrivelse den 23 april 1937. Tilllika
bemyndigades utredningen, bland annat, att — inom ramen för vad i
sistberörda skrivelse föreslagits — för Kungl. Majits och kronans räkning
inköpa fast egendom i den omfattning, utredningen funne erforderlig för ett

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67-

ändamålsenligt genomförande av nyssnämnda vattenavledningsföretag samt
den därmed sammanhängande kolonisationen, ävensom för sådant syfte ombesörja
och underteckna vederbörliga köpehandlingar samt därå söka lagfart.

I skrivelse den 13 oktober 1937 har utredningen hemställt, att Kungl.
Majit måtte utverka bemyndigande dels för utredningen att få försälja sådana
delar av de av utredningen för kronans räkning inköpta markområden,
som utredningen funne lämpligt att avyttra i och för ernående av fördelaktigast
möjliga utformning av kolonisationen i sammanhang med berörda
vattenavledningsföretag, dels ock för Kungl. Majit att genom utredningen få
verkställa all den försäljning, som kunde bliva en följd av kolonisationsplanens
slutliga genomförande.

I skrivelsen har utredningen i huvudsak anfört:

På grund av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 april 1937 hade utredningen
träffat avtal med åtskilliga fastighetsägare inom det område, vattenavledningsföretaget
berörde, eller Rödeby, Augerums och Sillhövda socknar
i Bekinge län samt Vissefjärda och Gullabo socknar i Kalmar län, om förvärv
för kronans räkning av vissa markområden, erforderliga för genomförande
av den planerade kolonisationen. Emellertid hade det därvid visat sig,
att i några fall vederbörande markägare icke vore villiga att till Kungl. Majit
och kronan försälja viss för kolonisationsplanens genomförande erforderlig
mark under annan förutsättning än att säljaren erhölle kompensation i
mark pa annat hall. I andra fall kunde det förekomma, att en del av en
inköpt fastighet lämpligen borde förenas med en utom den egentliga kolonisationsplanen
stående fastighet för att göra denna mera fullständig. För genomförande
av dylika regleringsåtgärder, vilka bleve av jämförelsevis ringa
omfattning, erfordrades emellertid möjlighet för Lyckebyåutredningen att
icke blott förvärva för sådan kompensations lämnande erforderlig mark
utan även avyttra vissa delar av de för Kungl. Majits och kronans räkning
inköpta områdena.

På sätt utredningen i sin skrivelse av den 23 april 1937 redan antytt och
erfarenheten även bekräftat kunde det vidare för kolonisationsplanens genomförande
ibland befinnas lämpligt att, i stället för att från en fastighet
inköpa endast visst område, förvärva hela fastigheten. Det borde då vara
Lyckebyåutredningen obetaget att åter försälja sådan del av dylik fastighet,
som ej erfordrades för den planerade nybildningen av jordbruk eller för sådant
lämnande av kompensation eller sådant utökande av ofullständigt jordbruk
som nyss nämnts.

Under åberopande av jad sålunda anförts anhölle utredningen örn bemyndigande
att fa försälja sådana delar av de utav utredningen för kronans räkning
inköpta markområdena, som utredningen kunde finna lämpligt att avyttra
i och för ernående av fördelaktigast möjliga utformning av kolonisationen
i sammanhang med ifrågavarande vattenavledningsföretag, ävensom
att å kronans vägnar uppbära och kvittera vid sådana försäljningar betingade
köpeskillingar.

Ett bemyndigande sådant som det nämnda torde emellertid knappast
kunna lämnas Lyckebyåutredningen utan att riksdagen på ett eller annat
sätt därtill lämnade sitt samtycke. Detta förhållande jämte den omständigheten
att i den uppgjorda planen inginge, att de nybildade kolonaten skulle
förr eller senare av Kungl. Majit och kronan försäljas, gåve utredningen anledning
ifrågasätta, huruvida ej det lämpligaste vore att Kungl. Majit redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

13

samtidigt som nyssnämnda bemyndigande utverkades hos riksdagen begärde
även bemyndigande för sig att genom Lyckebyåutredningen verkställa all
den försäljning av fastighet, som kunde bli en följd av kolonisationsplanens
slutliga genomförande.

över utredningens nu ifrågavarande framställning hava yttranden avgivits
av statens egnahemsstyrelse den 29 oktober 1937, av lantbruksstyrelsen
den 2 november 1937 och av statskontoret den 26 i samma månad.

Lantbruksstyrelsen har för sin del icke haft något att erinra mot bifall till
framställningen. Egnahemsstyrelsen har med instämmande av statskontoret
tillstyrkt, att bemyndigande lämnades utredningen att försälja sådana delar
av för kronans räkning inköpta markområden, som utredningen funne lämpligt
avyttra för ernående av fördelaktig utformning av ifrågavarande kolonisationsföretag.
Beträffande det av utredningen ifrågasatta bemyndigandet
att verkställa all den försäljning av fastigheter, som kunde bliva en följd
av kolonisationsplanens slutliga genomförande, hava egnahemsstyrelsen och
statskontoret ansett, att därmed borde anstå till dess utredningen vore i tillfälle
att framlägga förslag örn kolonisationens närmare ordnande i skilda
hänseenden jämte redogörelser för de riktlinjer utredningen ansåge böra
följas vid kolonatens slutliga försäljning.

För genomförande av det igångsatta företaget torde vara erforderligt att Departementsinhämta
riksdagens samtycke till att försäljning må ske dels av mark, som cAe/en.
förvärvats av Lyckebyåutredningen och som icke lämpar sig för kolonisationsverksamheten,
dels ock av fastigheter, som bildats för denna verksam
hets fullföljande. Bemyndigandet torde böra innebära, att Kungl. Maj:t
lämnas rätt att besluta om dylika försäljningar.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva Kungl. Majit rätt att i nu avsedda fall besluta
om försäljning av mark, som inköpts av Lyckebyåutredningen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Sandström.