Kungl. Maj.ts proposition nr 52 (Proposition 1929:52)

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

Nr 52.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande
från anslaget till allmänna indragningsstaten
av visst änkan Anna Karolina Wickström
tillerkänt skadestånd; given StockRolms slott den 1
februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 1 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, "Wohlin, Beskow, Lundvik, Bokell, von Steternj
MALMBERGj LlNDSKOG, BlSSMARK, JOHANSSON.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Under arbete å flottans varv i Karlskrona med ilåndtagning från pansarskeppet
Sverige av en 75 mm. luftkanon skadades den 29 juni 1925 timlönaren
å artilleridepartementet därstädes Esaias Emanuel Wickström så
svårt av ett nedfallande hissblock, att han omedelbart avled.

I anledning av olycksfallet tillerkände riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete Wickströms änka, Anna. Karolina
Wickström, en ersättning av 600 kronor för år.

Sedermera anhängiggjorde änkan Wickström hos Stockholms rådhusrätt
skadeståndstalan mot kronan på grund av olycksfallet. Enär den inträffade
olyckan måste anses hava vållats genom försummelse av den vid flottan
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 41 häft. (Nr 52.)

2350 28

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

anställda personal, som haft ledningen av arbetet vid olyckstillfället, och då
för kronan vid sådant förhållande uppkommit skyldighet att till änkan Wickström
gälda underhållsbidrag jämlikt 6 kapitlet 4 § strafflagen, förpliktade
rådhusrätten genom dom den 11 maj 1927 kronan att till änkan Wickström
utöver det henne av riksförsäkringsanstalten tillerkända beloppet utgiva
600 kronor om året, räknat från den 29 juni 1925 så länge hon levde ogift. Rådhusrättens
dom, däri kronan hos Svea hovrätt sökte ändring, blev av hovrätten
genom dom den 4 november 1927 fastställd.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 november 1927 har marinförvaltningen
anmält, att ämbetsverket, som beslutat, att hovrättens dom icke skulle
överklagas, till änkan Wickström förskottsvis utanordnat henne tillkommande
skadestånd för tiden till och med den 31 december 1927 med 1,503 kronor
kronor 32 öre. Härjämte hemställde marinförvaltningen, som icke disponerade
några medel för täckande av ifrågavarande av ämbetsverket förskotterade
utgifter och ej heller för bestridande av det för framtiden periodvis
utgående skadeståndsbeloppet, om anvisande av särskilda medel för ändamålet.

Statskontoret, som den 20 mars 1928 aVgivit utlåtande i ärendet, har anfört,
att hos riksdagen syntes bör utverkas medgivande, att det änkan Wickström
tillerkända skadeståndet, 600 kronor årligen så länge hon levde ogift, finge
bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten i likhet med vad som
genom 1926 års riksdags skrivelse nr 148, punkt 17, medgivits beträffande
skadestånd, tillerkänt änkan Klara Sofia Nilsson. Liksom i sistnämnda fall
ägt rum, syntes föreskrift böra meddelas, att å det beviljade skadeståndet
icke finge åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
tillkomme pensionstagare.

Under åberopande av vad statskontoret i ärendet anfört hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att det änkan Anna Karolina Wickström jämlikt Svea hovrätts dom den
4 november 1927 tillerkända skadestånd av 600 kronor för år, att utgå från
den 29 juni 1925 under hennes återstående livstid, så länge hon lever ogift,
må bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten, med iakttagande
av att å nämnda skadeståndsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån,
som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1929.