Kungl. Maj.ts Proposition Nr 40 (Proposition 1923:40)

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 40.

Nr 40.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande.
bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag m. in.;
given Stockholms slott den 2 februari 1923.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag; och

2) lag innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken.

GUSTAF.

A. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 33 käft. (Nr 40.)

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 40.

Förslag

till

LAG

innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag.

Med upphävande av vad i lag eller särskild författning finnes stridande
mot här nedan givna bestämmelser förordnas som följer:

1 §■

I fråga om behörighet att innehava statstjänst skall med de undantag,
i denna lag angivas, kvinna vara likställd med man.

Angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller annan kyrklig
tjänst gäller vad därom särskilt stadgas.

2 §-

Följande statstjänster må ej innehavas av kvinna:

1. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom krigsmakten,
med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén eller
marinen;

2. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän
alkoholistanstalt eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är förenad
skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning huvudsakligen
av män eller manliga minderåriga; dock må utan hinder härav
kvinna kunna, där särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava befattning
såsom lärare vid anstalt, som nu sagts;

3. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är förenad
skyldighet att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke skall
handhavas av kvinna;

Kung/.. Maj ds .Proposition Nr 40. 3

4. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller biträda
vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må utan
hinder härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning vid
poliskår;

5. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

6. tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

7. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att meddela undervisning
i gymnastik vid högre allmänt läroverk, realskola eller seminarium för utbildande
av manliga folkskollärare.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda
stadgats, utfärdar Konungen.

3 §■

I fråga om behörighet att innehava allmänt uppdrag, vilket icke är
att hänföra till statstjänst, skall kvinna vara likställd med man; dock må,
där med sådant uppdrag är förenat åliggande, vilket enligt 2 § utgör hinder
för kvinna att innehava statstjänst, uppdraget icke innehavas av kvinna.

Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen
bestämmer.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 40.

Förslag

till

JK G

innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken.

Härigenom förordnas,

att vad i 1 kap. 6 § rättegångsbalken stadgas angående binder för
män att hava säte i domstol skall äga motsvarande tillämpning ifråga om
kvinnor samt om män och kvinnor, vilka äro i skyldskap eller svågerlag,
som där sägs, så ock att samma hinder skall gälla för äkta makar;

att vad i 13 kap. 4 § rättegångsbalken sista punkten stadgas angående
jäv emot domare i hovrätt skall gälla jämväl där make eller maka, dotter
eller sonhustru i underrätten dömt;

samt att vad i 15 kap. 3 § rättegångsbalken stadgas angående hinder
för någon att vara fullmäktig på grund av skyldskap eller svågerlag med
den, som i rätten domare sitter, eller på grund av att make sitter i rätten,
skall äga motsvarande tillämpning jämväl när domaren är kvinna.

Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen
bestämmer.

Kungl. Maj.-ts Proposition Nr 40.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BräNTING, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Sciilyter, Örke.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement anför
chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman:

»Genom proposition nr 241 föreläde Kungl. Maj:t 1922 års riksdag
förslag till dels lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet
att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag, dels ock lag innefattande
tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken. Med anledning
av propositionen väcktes i första kammaren motionerna nr 159—161.

Frågan behandlades av sammansatta stats- och första lagutskottet.
I utlåtande nr 7 tillstyrkte utskottet lagförslagen med allenast den ändring,
att tiden för lagarnas trädande i kraft, som av Kungl. Maj:t föreslagits till
den 1 januari 1923, av utskottet föreslogs till den dag, Konungen med
riksdagen bestämde. I avgiven reservation yrkade herr Hederstierna med
instämmande av fem ledamöter avslag å propositionen. Beträffande förslaget
till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag hemställde herr Hederstierna
jämte fyra av utskottets ledamöter, att i 2 §, vilken angiver de
statstjänster, vilka icke skulle kunna innehavas av kvinna, måtte införas
ett särskilt moment av innehåll, att till sistnämnda slag av statstjänster
skulle hänföras jämväl »domartjänster, för vilkas beklädande erfordras lagkunskap,
samt sådana tjänster, med vilka chefsbefattningar äro förenade».
Vidare yrkade i reservation herr C. G. Ekman, att undantag från regeln

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 40.

om kvinnas likställighet med man i fråga om behörighet att innehava statstjänst
måtte stadgas beträffande »domartjänster, med vilka är förenad skyldighet
att föra ordet i underrätt».

Vid ärendets behandling beslöt första kammaren beträffande 1 § med
56 röster mot 53 ansluta sig till yrkandet om rent avslag. Minoriteten
röstade för godkännande av paragrafen. Andra kammaren beslöt utan
votering antaga 1 §. Jämväl i fråga om propositionen i övrigt godkände
andra kammaren utskottets förslag, vid nyssnämnda 2 § dock efter votering
med 111 röster mot 79, vilka avgå vos för bifall till den av herr
Hederstierna beträffande denna paragraf avgivna reservationen. På grund
av första kammarens avslag hade frågan alltså förfallit.

Redan den omständigheten, att vid fjolårets riksdag frågans fall berott
av endast tre rösters övervikt i den ena kammaren, under det att förslaget
utan omröstning i princip godkänts av den andra, manar mig att till Kungl.
Maj:ts prövning hemställa, huruvida förslag i ämnet bör framläggas även
för den nu samlade riksdagen. För min del tvekar jag icke att tillstyrka
en sådan förnyad framställning till riksdagen. Frågan om utsträckt behörighet
för kvinnor att vinna tillträde till statstjänst har i vårt land så
länge stått på dagordningen och varit föremål för så grundliga utredningar,
att ett avgörande ej längre bör framskjutas. Ett beslut i den riktning,
som angives av propositionen till förra årets riksdag, är, såsom jag då
hade tillfälle att framhålla, icke blott en nödvändig och klar konsekvens
av statsmakternas tidigare intagna principståndpunkt i denna särskilda fråga
utan ock ett fortgående på den väg, som betecknar de senare årens allmänna
politiska och sociala utveckling i vårt land. Beträffande skälen i
övrigt för denna reform och innehållet av de lagförslag, genom vilka den
avses bliva förverkligad, torde jag få hänvisa till förenämnda proposition,
i vilken frågan i dess helhet utförligt behandlats. Till ett förnyat ingående
på de skilda spörsmål, vilka tillhöra detta ämne, finner jag så mycket
mindre anledning som det sammansatta utskottet, med avstyrkande av samtliga
i riksdagen motionsvis framförda ändringsförslag, uttalat sin anslutning
till propositionens ståndpunkt såväl i fråga om det sätt, på vilket i förevarande
avseende gränsen dragits mellan lagstiftningens och statsregleringens
olika områden, som beträffande den lösning, vilken i frågans skilda delar
föreslagits i propositionen. 1 två särskilda hänseenden finner jag mig dock
böra hemställa om ett frångående av fjolårets förslag till behörighetslag.
Sålunda vill jag nu tillstyrka, att den i nämnda förslag under 2 § 2

Kungl. Maj As Proposition Nr 40.

inom. upptagna bestämmelsen, att kvinna icke skulle kunna innehava diplomatisk
eller konsulär tjänst, icke skall inflyta i det förslag, som förelägges
detta ars riksdag, samt att promulgationsbestämmelsen måtte avfattas
på sätt det sammansatta utskottet föreslagit.

Beträffande det ifrågasatta undantaget för diplomatiska och konsulära
tjänster hänvisade jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 10 mars
1922 till den motivering, som i detta hänseende förebragts i det till grund
för propositionen liggande sakkunnigbetänkandet (del I, sid. 60—69). Jag
tilläde, att ehuru jag måste finna tveksamt, huruvida eu uttrycklig undantagsbestämmelse
beträffande samtliga ifrågavarande tjänster borde intagas
i lagen, jag dock icke ansett tillräcklig anledning för det dåvarande föreligga
att avvika från de sakkunnigas förslag. I motion nr 161 i första
kammaren påyrkade herr Lindhagen, att förevarande bestämmelse i lagförslaget
skulle uteslutas. Utskottet ställde sig emellertid i denna del på
propositionens ståndpunkt.

Då jag ägnat denna fråga ett förnyat övervägande, bär jag icke kunnat
undgå att taga ett alltmer bestämt intryck av den uppfattning, att en
undantagsbestämmelse av detta innehåll icke är behövlig. Att vid tillsättningen
av diplomatiska och konsulära tjänster vederbörliga internationella
hänsyn — vilka i främsta rummet åberopats såsom grund för bestämmelsen
-—• skola beaktas, ligger så i sakens natur, att ett lagstadgande
såsom direktiv för utnämningsrättens handha vande torde kunna undvaras.
I åtskilliga främmande länder, bland vilka må nämnas Danmark och
Nordamerikas Förenta stater, innefatta gällande bestämmelser rörande
kvinnas tillträde till statstjänst icke hinder för kvinna att innehava diplomatisk
eller konsulär befattning. Avseende måste enligt min mening även
fästas vid den omständighet, att kvinnor i ganska betydande mån och
från ett flertal olika länders sida anlitats för en visserligen icke likartad,
men dock i vissa hänseenden närbesläktad uppgift, nämligen det mellanfolkliga
arbetet inom Nationernas förbund och dess olika delegationer.
Senast under förra året hava till de länder, vilka redan tidigare lämnat
kvinnor dylika uppdrag — bl. a. Sverige, Norge, Danmark, Frankrike
och Eumänien — slutit sig England och Australien. Vid detta förhållande
måste jag finna vissa betänkligheter mot en lagbestämmelse av här
ifrågavarande slag, och jag kan så mycket hellre tillstyrka, att den icke
upptages i förslaget till behörighetslag, som bestämmelsen, efter vad jag

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 40.

redan anmärkt, icke lärer kunna anses erforderlig för att trygga det bästa
möjliga personval vid besättandet av diplomatiska och konsulära poster.

Såsom jag nyss omnämnt, föreslog utskottet ett framskjutande av bekörighetslagens
ikraftträdande till en tidpunkt, som framdeles kunde bliva
fastställd genom sammanstämmande beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.
Anledningen härtill var den, att det ansågs medföra avsevärda olägenhet i
praktiskt hänseende, om behörighetslagen finge träda i tillämpning innan
ett definitivt avgörande träffats om grunder för kvinnliga statstjänares avlöning
och pensionering. I propositionen hade jag framlagt de skäl, vilka
för mig varit bestämmande för att utan ett dylikt sammanställande av
dessa frågor tillstyrka behörighetslagens ikraftträdande den 1 januari 1923.
Under överläggningen i kamrarna uttalade jag, att jag icke kunde anse
dessa skäl i någon mån vederlagda av vad till stöd för den motsatta uppfattningen
blivit anfört, men att jag likväl, i betraktande av angelägenheten
att komma till en lösning av huvudfrågan, vore beredd tillstyrka Kungl.
Maj:t att godkänna behörighetslagen, sådan den av riksdagen kunde bliva
antagen i enlighet med utskottets ändringsförslag i nämnda avseende.
Denna ståndpunkt intager jag fortfarande. Med hänsyn till vad av ärendets
behandling i riksdagen framgått nödgas jag sluta, att förslaget för
närvarande icke kan genomföras utan sådant uppskov med ikraftträdandet,
som av utskottet förordats. Även om jag måste beklaga, att därigenom
— enligt min mening utan tvingande nödvändighet — tidpunkten för
reformens praktiska verkningar framflyttas, kan jag dock icke häri se en
giltig anledning att låta hela frågan tillsvidare vila.. Den utredning, som
genom en särskild kommitté för närvarande pågår rörande de kvinnliga
statstjänarnas avlönings- och pensioneringsförhållanden, skall enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 24 sistlidne november vara slutförd senast den 30 juni
1923. Utsikt torde därför finnas, att förslag i dessa ämnen skall kunna
föreläggas 1924 års riksdag. Huru härmed än må komma att förhålla sig,
synes mig behörighetslagen nu böra företagas till behandling och avgörande.
Även om med lagens antagande förbindes nu angivna förbehåll om ikraftträdandet,
äger dock ett sådant beslut eu principiell betydelse, som enligt
min mening icke får underskattas, i det att därmed tages ett klart och
bestämt steg till infriande av det ord, som tidigare givits genom grundlagsändringen
i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. Att mellan
frågan om behörigheten att innehava statstjänst och omförmälda ekonomiska

Kun yl. Maj:ts Proposition Nr 40. 9

spörsmål skulle råda ett ovillkorligt samband, som skulle utesluta möjligheten
eller lämpligheten av deras behandling vid skilda tidpunkter, lärer
icke med fog kunna göras gällande. För min del vill jag fastmera av
rent sakliga skid so eu bestämd fördel däri, att den förstnämnda frågan
erhåller sin lösning oberoende av en blivande löne- och pensionsreglering.
1 det läge, vari denna fråga numera befinner sig, lärer det icke böra ifrågasättas,
att vid behörighetsområdets fastställande de ekonomiska synpunkterna
skola vara de i första hand bestämmande. Dessa synpunkter torde
ej heller i någon högre grad behöva inverka på beslutet i behörighetsfrågan,
ty även om avgörandet beträffande avlöning och pensionering skulle
komma att gå ut på en lägre avlöning för kvinnor än för män eller på
en tidigare inträdande pensionsålder och därmed högre pensionsavgifter
för kvinnor, kan häri knappast ligga något giltigt skäl att i avbidan
på ett slutligt ordnande av dessa spörsmål uppskjuta frågan, vilka tjänster
skola kunna innehavas av kvinnor. På sätt av riksdagsutskottet framhölls,
torde behörighetslagens antagande i den ordning nu föreslås komma att
underlätta den pågående utredningen rörande de kvinnliga statstjänarnas
avlönings- och pensioneringsförhållanden.

Till stöd för sin hemställan med avseende å promulgationsstadgandets
avfattning yttrade utskottet: »Att nu bestämma tiden för den ifrågasatta
lagens ikraftträdande låter sig icke göra. Yalet av tidpunkt för ikraftträdandet
blir givetvis beroende på frågan, när avgörande kan trätfas rörande
kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensioneringsförhållanden. Det
har synts utskottet lämpligast, att beslut om lagens ikraftträdande fattas
av Konungen och riksdagen gemensamt. Utskottet anser sig därför böra
hemställa, att den i det framlagda förslaget till behörighetslag intagna bestämmelsen
om tiden för lagens ikraftträdande utbytes mot en föreskrift,
att lagen skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen bestämmer.
Genom ett dylikt stadgande möjliggöres, att beslut om ikraftträdandet fattas
utan iakttagande av den i § 87 regeringsformen föreskrivna ordning. Då
det synes antagligt, att avlönings- och pensionerings villkoren komma att
bestämmas samtidigt för alla kvinnliga statstjänare, saknar utskottet anledning
att inlåta sig på frågan, huruvida möjlighet finnes att låta behörighetslagen
efter hand träda i kraft för olika delar av statstjänsten.»

I allmänhet torde, då en lag förklaras skola träda i kraft vid en tidpunkt,
som vid lagens stiftande ännu icke kan fastställas, lagen innehålla
bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela bestämmelse i nämnda hänBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 33 höft. (Nr 40.) 2

Kungl. Maj.ts Proposition Nr do.

seende. Den av utskottet föreslagna ordningen är ovanlig, om den än icke
saknar motstycke i vår lagstiftning''. Den innebär, att tiden för ikraftträdandet
skall bestämmas genom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen
utan att dock lagrådets utlåtande i ärendet behöver inhämtas, -tydligt
är, att ett dylikt ärendes behandling blir förbunden med mindre omgång,
därest beslutanderätten tillkommer Kungl. Maj:t ensam, och att eu
sådan anordning, där den lämpligen kan genomföras, alltså måste vara att
föredraga. I vissa fall kunna emellertid särskilda skäl leda till att den
form väljes, vilken utskottet förordat med avseende å behörighetslagen.
Detta synes här vara förhållandet med hänsyn till det sammanhang, i vilket
denna lags bestämmelser ställts med blivande beslut av statsregleringsnatur.
I övrigt må i detta sammanhang anmärkas, att lagrådets yttrande
över förslag till ändringar i behörighetslagen icke torde böra inhämtas i
vidare utsträckning än som angavs vid remissen till lagrådet av det senare
för 1922 års riksdag framlagda förslaget till behörighetslag. I enlighet
härmed torde frågan om kvinnas tillträde till diplomatiska och konsulära
tjänster nu icke böra underställas lagrådet, varemot lagrådet lärer skola
höras över promulgationsbestämmelserna i deras av mig angivna ändrade
avfattning. I

I särskild proposition, nr 243, framlade Kungl. Maj:t för 1922 års
riksdag förslag till ändrad lydelse av §§ 96, 97 och 98 regeringsformen
samt § 68 riksdagsordningen i syfte att, i överensstämmelse med den föreslagna
behörighetslagens innehåll, undanröja bestående hinder för kvinnas
tillträde till de i nämnda grundlagsstadganden omförmälda justitieombudsmans-
och militieombudsmansämbetena. Denna proposition blev, såsom en
följd av avgörandet i fråga om behörighetslagen, avslagen av riksdagen.
Då i det förslag till behörighetslag, jag nu framlägger, tiden för lagens
ikraftträdande lämnas obestämd, kommer jag icke att nu göra hemställan
om förnyat framläggande av berörda förslag till grundlagsändringar.

I sammanhang härmed tillåter jag mig jämväl erinra, att Kungl. Maj:t,
efter föredragning av chefen för socialdepartementet, till fjolårets riksdag
avlät proposition (nr 242) med förslag till lag om ändrad lydelse av 23 §
i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd. Med detta förslag, vilket av
såväl socialstyrelsen som lagrådet lämnats utan anmärkning, avsågs allenast
att från arbetarskyddslagen avlägsna eu bestämmelse rörande kvinnas anställning
inom yrkesinspektionen, vilken bestämmelse efter behörighetslagens
antagande skulle komma att formellt mindre väl överensstämma med

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 40.

denna. Någon självständig reell innebörd hade lagändringen icke da,
oavsett densamma, behörighetslagen komme att sätta ur kraft mot densamma
stridande bestämmelser i andra lagar och författningar. Det sammansatta
utskottet förklarade sig väl i princip giva sm anslutning till den
i propositionen uttalade meningen, att behörighetslagens antagande pakallade
borttagande av ifrågavarande bestämmelse i arbetarskyddslagen, men avstyrkte
likväl förslaget, då utskottet icke ansåge möjligt att overb leka
verkningarna av ett avgörande i nämnda riktning Ett bifall till förslag,
skulle nämligen enligt utskottets mening förutsatta, att ståndpunkt toges
till frågan om avlönings- och pensioneringsbestämmelser för yrkesinspektionen.
Då i utskottets förslag behörighetslagens ikraftträdande komme
att äga rum först å dag, som framdeles komme att bestammas syntes
någon olägenhet icke heller vara att förvänta av ett uppskov med fiagan
om ändring i arbetarskyddslagen. Ehuru jag icke kan underskriva de av
utskottet åberopade skälen för förslagets avstyrkande och det naturliga
synes hava varit, att till lagförslaget fogats samma promulgationsbestammelse
som föreslagits i fråga om behörighetslagen, lärer det, med hänsyn
till vad iag nyss anfört beträffande förslagets innebörd, icke vara nödigt
att för närvarande åter upptaga detsamma. Såsom utskottet anmarkt, kan
därmed utan någon olägenhet anstå till dess att tiden för behörighets agens
ikraftträdande blivit bestämd. En särskild anledning till ett sadant uppskov
torde, från den ståndpunkt utskottet intagit, ligga dari, att Enlig .
Maj-t i detta års statsverksproposition framlagt förslag till lönereglering oi
Yrkesinspektionen, men därvid med hänsyn till den pågående utredningen
rörande avlöningsförhållandena för kvinnliga statstjanare i allmänhet före
slagit allenast ett provisoriskt bestämmande av löneförmånerna för de högre
kvinnliga befattningshavarna vid yrkesinspektionen. Enligt vad chefen oi
socialdepartementet meddelat mig, kommer han vid nu anmarkta förhållanden
icke att göra hemställan om avlåtande till denna riksdag av proposition
med förslag till ifrågavarande ändring i arbetarskyddslagen.»

Föredraganden uppläser härefter inom justitiedepartementet i enlighet
med de av föredraganden nu anförda grunder upprättade förslag till lag
innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst
och annat allmänt uppdrag samt lag innefattande tillägg till viss
stadganden i rättegångsbalken av den lydelse, bilagor1 till detta protokoll

Ejlessa bilagor, vilka äro lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, bara här
uteslutits.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 40.

utvisa; och hemställer föredraganden, att för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål lagrådets yttrande över förslagen, i vad de med avseende
å bestämmelserna om lagarnas trädande i kraft skilja sig från
Kungl. Maj.ts proposition nr 241 till 1922 års riksdag, måtte inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Dans Maj:t Konungen.

Ur protokollet
N. Cervin.

Kungl. Maj:tu Proposition Nr 40.

Utdrag av protokollet, liallet i Kungl. Maj ds lagråd den 2
februari 1923.

Närvarande:

Justitierådet Sundberg, regeringsrådet Thulin, justitierådet Stenberg, just.i tierådet

KoERSNER.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet den
13 januari 1923, hade Kungl. Maj:t förordna!, att för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål lagrådets yttrande skulle inhämtas över
upprättade förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas
behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag samt lag
innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken, i vad förslagen
med avseende å däri intagna bestämmelser om lagarnas trädande i kraft
skilde sig från Kungl. Maj.ts proposition nr 241 till 1922 års riksdag.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos i erforderliga
delar inför lagrådet av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet
Axel Afzelius.

Lagrådet, som ansåg bestämmelsen om förstnämnda lags trädande i
kraft icke medgiva, att lagen skulle kunna bliva gällande vid olika tider
beträffande särskilda kategorier av statstjänare, lämnade förslagen, såvitt
de utgjorde föremål för lagrådets granskning, utan vidare erinran.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 40.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 februari 1923.

Närvarande:

Statsråden Lindqvist, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,
SCHLYTER, ÖRNE.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement anmäler
chefen för justitiedepartementet lagrådets denna dag avgivna utlåtande
över de till lagrådet den 13 januari 1923 remitterade förslag till lag innefattande
bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst
och annat allmänt uppdrag samt till lag innefattande tillägg till vissa stadga
liden i rättegångsbalken.

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer föredraganden, att förslagen
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

'' t

Ur protokollet:

Tvär Brynolf.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1923.