Kungl. Maj.ts proposition nr 32

Proposition 1939:32 - urtima

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
inrättande av ett folkhushållningsdepartement; given
Stockholms slott den 29 september 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Majit
härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om inrättande
av ett folkhushållningsdepartement.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 32.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

F örslag

till

Lag

om inrättande av ett folkhushållningsdepartement.

Härigenom förordnas, att förutom de statsdepartement, som finnas angivna
i lagen den 19 juni 1919 om statsdepartementen, skall finnas ett folkhushållningsdepartement
med uppgift att handlägga med rådande utomordentliga
förhållanden sammanhängande ärenden rörande folkhushållningen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar samt gäller till och
med den 30 juni 1941 eller den tidigare dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 september 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn inrättande av ett
folkhushållning sdepartement.

Föredraganden anför:

»Gällande grundlagsstadganden angående organisationen av centralförvaltningens
högsta instans återfinnas i § 5 regeringsformen. Enligt denna paragraf,
sådan den lyder efter år 1918 genomförda grundlagsändringar, skola för
särskilda grenar av rikets styrelse finnas statsdepartement till det antal, lägst
åtta och högst tio, som bestämmes genom en av Konungen och riksdagen gemensamt
stiftad lag, vilken tillika angiver varje departements benämning och
huvudsakliga verksamhetsområde. Den närmare fördelningen av ärendena,
departementen emellan, bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad,
offentligen kungjord stadga.

Jämlikt lagen den 19 juni 1919 (nr 340) om statsdepartementen äro departementen
för närvarande till antalet nio, nämligen utrikesdepartementet för
utrikes ärenden, justitiedepartementet för lagärenden och justitieförvaltningen,
försvarsdepartementet för försvarsväsendet till lands och sjöss, socialdepartementet
för ärenden av social natur, så ock ärenden rörande den inre civila
förvaltningen samt allmän hälso- och sjukvård, kommunikationsdepartementet
för ärenden rörande samfärdselanstalter och allmänna arbeten, finansdepartementet
för finansförvaltningen och skatteväsendet, ecklesiastikdepartementet
för kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning, vetenskap
och konst, jordbruksdepartementet för ärenden rörande jordbruk, domäner
och skogar samt handelsdepartementet för ärenden rörande handel, industri
och sjöfart.

Inom de gränser som sålunda fixerats i lagen äro de särskilda departementens
verksamhetsområden närmare bestämda i stadgan den 12 december 1930
(nr 447) angående fördelning av ärendena mellan statsdepartementen. I denna
— den s. k. departementsstadgan — angivas dels de grupper av ärenden,
vilkas handläggning ankommer på vart och ett av departementen, dels ock de
myndigheter som på grund av den sålunda fastställda ärendesfördelningen
skola anses höra till respektive departement.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

I samband med att jag den 16 december 1938 hemställde om Kungl. Maj:ts
bemyndigande att tillkalla sakkunnig för utredning angående statsdepartementens
organisation och därmed sammanhängande frågor erinrade jag, hurusom,
enligt vad erfarenheten visat, alldeles särskilt påfrestande arbetsuppgifter
under en ekonomisk kris uppstode för vissa departement. Tillika underströk
jag nödvändigheten av att de olika i den statliga beredskaps- och
krispolitiken ingående åtgärderna sammanhölles till ett helt och inordnades
inom den allmänna penningpolitiska och finanspolitiska ramen. Jag framhöll,
bland annat, att det av praktiska skäl måhända kunde vara lämpligt att
tillfälligt inrätta ett särskilt departement för beredskaps- och arbetslöshetsärenden.
Såsom en annan tänkbar lösning av frågan om krisorganisationen
nämnde jag även inrättandet av en särskild statsrådsberedning för krisärendena;
enligt detta alternativ skulle krisärendena förberedas till föredragning
genom en enhetligt arbetande byrå, som sammanställde resultaten av de förut
i de olika departementen verkställda utredningarna och möjliggjorde en
samlad översikt över krisåtgärderna.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 30 december
1938 landshövdingen K. Levinson att inom justitiedepartementet biträda med
verkställandet av ifrågavarande utredning. Utredningsmannen har sedermera,
på därom under hand mottagen anmodan, till särskild behandling upptagit
frågan örn inrättande av ett departement för ärenden som sammanhänga
med den av krigsutbrottet föranledda krisen samt, sedan utredningen
i denna del avslutats, den 26 september 1939 till mig överlämnat en promemoria
angående inrättande av ett folkhushållningsdepartement jämte förslag
dels till lag örn inrättande av ett folkhushållningsdepartement, dels ock till
stadga angående folkhushållningsdepartementet.

Lagförslaget innebär att, förutom de statsdepartement som finnas angivna
i lagen örn statsdepartementen, skall finnas ett folkhushållningsdepartement
med uppgift att handlägga med rådande utomordentliga förhållanden sammanhängande
ärenden rörande folkförsörjningen. Beträffande den närmare
gränsdragningen för det nya departementets verksamhetsområde har utredningsmannen
föreslagit, att det skulle tillkomma folkhushållningsdepartementet
att handlägga dels med rådande utomordentliga förhållanden sammanhängande
förvaltningsärenden rörande reglering av anskaffningen och
förbrukningen inom riket av förnödenheter, som äro av vikt för befolkningen
eller produktionen, reglering av varuutbytet med utlandet, åtgärder för handelsflottans
vidmakthållande och reglering av dess användning samt krigsförsäkring,
dels ock ärenden rörande lagstiftning i frågor som tillhöra departementets
förvaltningsområde.

I motiveringen till det framlagda lagförslaget framhålles till en början,
hurusom de krisförhållanden, som krigsutbrottet medfört för vårt lands vidkommande,
skapat behov av ett särskilt departementalt organ för krisärendenas
behandling, samt att för sådant ändamål synes böra inrättas ett nytt
statsdepartement. Härom anföres i promemorian:

De problem på folkförsörjningens område, som för vårt land uppkommit
till följd av det europeiska krigets hämmande verkningar på landets varu -

Kungl. Maj.-ts proposition nr 32.

5

tillförsel och förbindelser i övrigt med utlandet, ha i hög grad aktualiserat
frågan om inrättande av ett särskilt centralt organ för utövande av den högsta
ledningen av den av krisförhållandena påkallade extraordinära förvaltningen.
Hithörande spörsmål äro av mångskiftande art och falla inom olika statsdepartements
verksamhetsområden. Även med tillvaratagande av de möjligheter
till samverkan departementen emellan, som stå till buds, lärer den
för ett planmässigt och rationellt genomförande av försörjningsprogrammet
nödvändiga enhetligheten i ledningen för kristidspolitiken näppeligen kunna
upprätthållas med nuvarande departementsorganisation. Betydande administrativa
svårigheter kunna ock för vissa departements vidkommande befaras
uppstå till följd av den utsvällning av arbetsuppgifterna, som krisärendena
måste medföra och som naturligen blir allt starkare accentuerad ju
mera krisen skärpes och området för den statliga regleringen vidgas. Vid
dessa förhållanden och med hänsyn ej minst till vikten av att redan vid den
erforderliga extraordinära förvaltningsorganisationens uppbyggande helheten
och sammanhanget i verksamheten hålles i sikte, torde frågan om tillskapande
av ett .särskilt departementalt kristidsorgan utan dröjsmål böra upptagas
till övervägande.

Beträffande det sätt varpå problemet bör lösas må framhållas, att inrättandet
av en särskild statsrådsberedning eller någon annan anordning, avseende
att för ifrågavarande uppgifter binda ett av de konsultativa statsråden, icke
torde utan allvarliga olägenheter vid övriga regeringsärendens handläggning
kunna genomföras med bibehållande av det nuvarande antalet statsråd utan
departement. Då detta antal är grundlagsbestämt, torde redan av denna anledning
ingen annan framkomlig utväg för närvarande stå till buds än att
inrätta ett nytt departement. Mot sistnämnda anordning möter intet motsvarande
hinder, eftersom det grundlagsstadgade maximum för departementens
antal för närvarande icke är utnyttjat.

Beträffande spörsmålet, vilka ärenden som böra övertagas av det nya departementet,
hävdar utredningsmannen den grundsatsen att frågor, som väsentligen
tillhöra de nuvarande departementens ordinarie arbetsuppgifter
böra, såvitt möjligt, fortfarande handläggas där, och att till folkhushållningsdepartementet
skola hänföras endast sådana förvaltnings- och lagstiftningsärenden,
vilka avse åtgärder som betingas av den inträdda krigskrisen. I
denna del anföres närmare:

Huru den närmare gränsdragningen mellan det nya departementets samt
fackdepartementens verksamhetsområden bör verkställas lärer framför allt
bero på i vad mån praktiska skäl anses påkalla inskränkningar i de senares
befattning med sådana samhälleliga organ och inrättningar i övrigt, som kunna
anses tillhöra det normala samhällslivet, ehuru de måste komma att spela
en större eller mindre roll vid folkförsörjningsprogrammets genomförande.
Ur åtskilliga synpunkter torde det emellertid vara önskvärt att, så långt sig
göra låter utan att den nya organisationens syfte äventyras, bibehålla handläggningen
av sådana frågor under fackdepartementen, vilka väsentligen äro
att hänföra till dessas ordinarie arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill förordas
att — åtminstone tillsvidare — å riksstaten uppförda anslag, avsedda
till främjande av näringar, samfärdsel eller liknande ändamål, fortfarande
redovisas av respektive fackdepartement. Likaledes torde de myndigheter
och andra offentliga organ, vilka tillkommit innan den rådande krisen inträdde
i sitt akuta skede, oavsett att de mer eller mindre tillfälligt fått sig
tillagda ärenden av krisnatur som regel böra även i fortsättningen lyda under

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

de departement dit de på grund av gällande ärendesfördelning anses höra.
En förutsättning för att nu antydda grundsats skall kunna godtagas utan
förfång för enhetligheten i verksamheten är dock givetvis, att intimt samarbete
åvägabringas mellan fackdepartementen och folkhushållningsdepartementet
i alla frågor som äga betydelse för krispolitiken.

Till utveckling av förslagets innebörd på förevarande punkt heter det vidare
i promemorian:

I korthet skulle detta innebära, att det nya departementet finge från jordbruks-
och handelsdepartementen övertaga handläggningen av med krisen
sammanhängande ärenden rörande: försörjningen inom riket med livsmedel,
fodermedel, bränsle och elektrisk kraft samt med råvaror och andra förnödenheter
för industriens behov; reglering av varuutbytet med utlandet; särskilda
åtgärder för handelsflottans vidmakthållande och reglering av dess
användning; samt krigsförsäkring. Däremot synes det icke vara av nöden
att till folkhushållningsdepartementet överflytta andra på nyssnämnda två
departement ankommande ärenden, ej heller ärenden rörande kommunikationsväsendet
i allmänhet. I den mån dithörande spörsmål äro av betydelse
i förevarande hänseende böra de naturligen behandlas i samråd med chefen
för folkhushållningsdepartementet.

I fråga om finans- och penningpolitiken har utredningsmannen anfört att,
frånsett sådana prisregleringsärenden som sammanhänga med försörjningsproblemet,
någon förändring av den departementala förläggningen av de
krisärenden, vilka på grund av gällande bestämmelser tillhöra finansdepartementets
handläggning, icke synes böra vidtagas, och att ledningen av de finansiella
krisåtgärderna — alltså även prispolitiska ingripanden till skydd
för penningvärdet — sålunda alltjämt torde böra utövas Dån sistnämnda departement.
Handläggningen av ärenden rörande arbetsmarknaden, arbetslöshetens
bekämpande samt den av arbetslösheten föranledda sociala hjälpverksamheten
ha synts åtminstone tillsvidare kunna bibehållas i socialdepartementet.

Från den förordade principen att före krisens utbrott tillkomna offentliga
organ som regel skola bibehållas under vederbörande fackdepartement,
oavsett att vissa av krisförhållandena betingade arbetsuppgifter må falla
inom deras verksamhetsområde, har utredningsmannen ansett undantag böra
göras dels beträffande rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,
som för närvarande lyder under försvarsdepartementet, dels ock beträffande
statens reservförrådsnämnd, som lyder Under handelsdepartementet.
Båda dessa ha synts äga naturlig hemortsrätt under ett eventuellt folkhushållningsdepartement.

Vidare skulle enligt utredningsmannens förslag de nämnder och sakkunniga,
som tillsatts i samband med krisen, anses tillhöra folkhushållningsdepartementet.
Undantag borde dock göras för de till finansdepartementet hörande
prissakkunniga, vilka enligt Kungl. Maj:ts brev den 26 augusti 1939
äga till uppgift att följa prisutvecklingen och föranstalta om de undersökningar
som därvid prövas önskvärda samt att inkomma med förslag till de
åtgärder, vartill sakkunniga finna läget giva anledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

7

De nytillkomna nämnder m. fl., som enligt förslaget skulle överflyttas till
folkhusliållningsdepartementet, äro följande:

A) från jordbruksdepartementet:

folkförsörjningsnämnden, med uppgift, enligt Kungl. Maj:ts brev den 26
augusti 1939, att under samarbete med rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
granska och praktiskt utforma de planer som inom kommissionen
uppgjorts för en under utomordentliga förhållanden erforderlig reglering
av landets försörjning med livsmedel och fodermedel ävensom andra
för livsmedelsproduktionen och den allmänna förbrukningen behövliga förnödenheter
m. m.; samt

statens vednämnd med därunder lydande lokala organ (vedkontor), vilken
enligt instruktion den 5 september 1939 (nr 646) skall öva tillsyn å försörjningen
inom riket med vedbränsle och träkol;

B) från handelsdepartementet:

statens handelslicensnämnd, som enligt instruktion den 26 augusti 1939
(nr 569) Ilar till uppgift att handlägga ärenden angående meddelande av undantag
från vissa stadgade export- och importförbud m. m.;

industrisakkunniga, med uppgift, enligt Kungl. Maj:ts brev den 1 september
1939, att under samarbete med rikskommissionen verkställa planläggning
och genomförande, i den mån så kan befinnas påkallat, av reglering av
landets försörjning med viktigare råvaror och andra förnödenheter för industriens
behov m. m.;

bensin- och oljenämnden, med uppgift, enligt Kungl. Maj:ts brev den 1
september 1939, att i samarbete med rikskommissionen granska och praktiskt
utforma inom kommissionen utarbetade planer för landets försörjning
med flytande bränsle lii. lii.;

statens krigsförsäkringsnämnd, som enligt kungörelse den 3 september
1939 (nr 596) skall handlägga och avgöra frågor rörande försäkring jämlikt
lagen den 10 mars 1939 örn statlig krigsförsäkring m. m.;

statens sjöfartsnämnd, som enligt instruktion den 6 september 1939 (nr
641) har till uppgift att handlägga och avgöra frågor om tillstånd eller medgivande,
varom förmärs i lagarna den 22 juni 1939 om förbud i vissa fall
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m. och om förbud i vissa fall
mot utrikes fraktfart med svenskt fartyg m. m.;

gengasnämnden, med uppgift, enligt Kungl. Maj:ts brev den 6 september
1939, att vara rådgivande organ i gasgeneratorfrågor samt utarbeta förslag
tdl åtgärder för snabb övergång till gasgeneratordrift vid förbränningsmotorer
m. m.; samt

statens kolnämnd, som enligt instruktion den 15 september 1939 (nr 654)
skall handhava frågor rörande försörjningen inom riket med stenkol, koks
och kolbriketter.

Vid den tidpunkt, då frågan om statsdepartementens organisation på min Departementshemställan
upptogs till utredning, kunde man naturligen icke bilda sig chefenen
klar föreställning om den utveckling förhållandena i vårt land skulle
undergå till följd av de världspolitiska händelserna. Krigets utbrott och dess
återverkningar på våra förbindelser med utlandet lia sedermera hos oss framtvingat
en omfattande verksamhet från statens sida för tryggande av folkförsörjningen.
Härunder äro innefattade såväl åtgärder i syfte att säkerställa
produktionen av livsmedel och andra förnödenheter samt erforderlig
import härav som ock ingripanden för reglering av den inhemska konsumtionen
och exporten till utlandet. Denna verksamhet omspänner redan nu

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

betydande områden av samhällslivet. Ju mera den ekonomiska samfärdselns
normala funktioner hämmas till följd av kriget, desto mera omfattande måste
uppgifterna för den statliga krispolitiken bliva. Omläggningar av den räckvidd,
varom här är fråga, kräva med nödvändighet en enhetlig ledning.

Att det med nuvarande departementsorganisation erbjuder stora svårigheter
att vinna nödig överblick och sammanhållning av krisåtgärderna kan
icke bestridas. Det är likaledes tydligt att, då dessa åtgärder beröra olika
departements förvaltningsområden och därjämte i väsentlig grad falla utanför
departementens normala verksamhet, provisoriska utbyggnader på olika
punkter inom den befintliga organisationen icke kunna bliva ägnade att
fylla de krav på enhetlighet vid krisärendenas behandling, som under förhandenvarande
omständigheter måste uppställas. Vid nu angivna förhållanden
finner jag mig böra biträda förslaget att för ifrågavarande uppgifter
tillskapa ett nytt departement av provisorisk karaktär.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningsmannen föreslagit
tillstyrker jag alltså, att ett folkhushållningsdepartement inrättas med uppgift
att handlägga ärenden rörande folkhushållningen, vilka sammanhänga
med de rådande utomordentliga förhållandena.

Bland de särskilda arbetsuppgifter, som i enlighet härmed skulle ankomma
på det nya departementet, äro först och främst att nämna frågor
rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska krispolitiken. Vidare
torde dit böra hänföras ärenden rörande särskilda åtgärder för att reglera
konsumtionen av viktigare förnödenheter, export och import, särskilda åtgärder
för handelsflottans vidmakthållande och reglering av dess användning
samt krigsförsäkring. I promemorian har i förevarande sammanhang
understrukits önskvärdheten av att, så långt sig göra låter utan att den nya
organisationens syfte äventyras, bibehålla handläggningen av sådana frågor
under fackdepartementen, vilka väsentligen äro att hänföra till dessas ordinarie
arbetsuppgifter. Med utgångspunkt från förhållandena sådana de förelågo,
innan det nuvarande krisläget inträdde, synes mig nämnda grundsats
leda därtill, att den reglering av produktionen av lantbruks- och mejeriprodukter
samt socker liksom ock den stödverksamhet på jordbrukets, skogsbrukets
och fiskerinäringens områden, som för närvarande handhaves av
jordbruksdepartementet, jämväl i fortsättningen bibehålies under detta departement.
Givetvis böra krisärendena, antingen de enligt vad nu sagts äro
att hänföra till det ena eller det andra departementet, beredas i samråd mellan
cheferna för de departement, vilkas verksamhetsområden av dem beröras.

I fråga om de statliga organ som skola inordnas under det nya departementet
ansluter jag mig till vad utredningsmannen härutinnan förordat;
dock torde dit böra hänföras jämväl det nu under finansdepartementet hörande
konjunkturinstitutet. Understrykas bör, att tillskapandet av de nämnder
och andra kristidsorgan, som för närvarande finnas och för vilka redogjorts
i det föregående, icke innebär en slutgiltig lösning av frågan om den

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

9

extraordinära förvaltningsorganisation som erfordras till följd av krisförhållandena.
Denna organisation är ännu icke definitivt utformad. Man torde
dock kunna utgå från att en koncentration av kristidsförvaltningen till ett
fåtal centrala kommissioner skall komma till stånd. Sålunda torde folkförsörjningsnämndens
arbetsuppgifter komma att övertagas av en blivande livsmedelskommission,
i vilken jämväl jordbruksnämnden inordnas. Likaså
torde till en industrikommission komma att överflyttas bland annat de uppgifter
som för närvarande ankomma på industrisakkunniga och till denna
kommission anslutas statens vednämnd, statens kolnämnd, bensin- och oljenämnden
samt gengasnämnden. I administrativt hänseende lära dessa kommissioner
böra lyda under folkhushållningsdepartementet, oavsett att vissa
till dem hörande frågor på grund av gränsdragningen mellan detta departements
samt fackdepartementens verksamhetsområden kunna komma att
handläggas i ett fackdepartement.

Frågan örn det nya departementets organisation och kostnaderna för dess
inrättande torde komma att för Kungl. Majit anmälas av chefen för finansdepartementet.

Slutligen vill jag framhålla, att utredningsmannens uppdrag icke är att anse
såsom slutfört genom framläggandet av förevarande promemoria utan är
avsett att fortsättas samt avslutas inom sådan tid, att därav föranledda förslag
till grundlagsändringar skola kunna föreläggas nästa års lagtima riksdag.
»

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med förut angivna
grunder inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om inrättande
av ett folkhushållningsdepartement måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 32.

2