Kungl. Maj.ts proposition nr 191

Proposition 1946:191

kammare
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
7

Kungl. Maj.ts proposition nr 191.

1

Nr 191.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 193A
(nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m.; given Stockholms
slott den 8 mars 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

]

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 191.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 februari 1934 om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., vilken
enligt lag den 23 mars 1945 (nr 66) gäller till och med den 30 juni 1946,1
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1945:859, av 2 §, se SFS 1945:66, samt av 3 §, se SFS
1937: 199.

Kungl. Maj.ts proposition nr 191.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
justitie- och finansdepartementen fråga om fortsatt giltighet av tagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i
förhållande till utlandet m. m. samt anför härvid följande.

Sedan 1934 års riksdag (skr. nr 15) bifallit av Kungl. Maj:t i proposition
den 12 januari 1934 (nr 56) framlagt förslag till lag om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., att gälla tills
vidare till och med den 30 juni 1935, utfärdade Kungl. Majit den 16 februari
1934 lag i ämnet (nr 19), i det följande benämnd clearinglagen. Lagens giltighet
har därefter årligen förlängts, senast genom lag den 23 mars 1945 (nr
66) för tiden till och med den 30 juni 1946.

I clearinglagen hava vidtagits vissa ändringar, beträffande 1 § genom
lagar den 15 juni 1935 (nr 326), den 19 april 1940 (nr 234) och den 14 december
1945 (nr 859), beträffande 2 § genom förut angivna lag den 23 mars
1945 samt i fråga om 3 § genom nyssnämnda lag den 15 juni 1935 och lag
den 7 maj 1937 (nr 199).

Clearinglagen har i sin nu gällande avfattning följande lydelse.

1 §•

Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,
äge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning
(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna, att
den, som är betalningsskyldig för vara, härrörande från den främmande
staten, eller eljest är pliktig att utgiva betalning för fordran, som tillkommer
någon i den staten eller som från sådan fordringsägare övergått å annan,
skall fullgöra betalningsskyldigheten

a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom att på villkor,
som stadgas i avtalet, inbetala beloppet i riksbanken eller i annan av
Konungen angiven bank eller ock i särskild för ändamålet inrättad kassa;
samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa, varom under
a) förmäles, å räkning, varöver förfogande icke må ske i vidare mån
än Konungen bestämmer.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

1 förordnande, som nu sagts, åge Konungen föreskriva, i vilket myntslag
betalningen skall fullgöras.

I fall, som under b) avses, åge Konungen, i stället för att förordna om
betalningsskyldighetens fullgörande i där stadgad ordning, föreskriva att betalning
må erläggas allenast med användande av visst eller vissa slag av betalningsmedel
eller fordringar.

Har förordnande, som avses i första stycket, meddelats, åge Konungen,
där det finnes erforderligt för vinnande av det med förordnandet avsedda ändamålet,
tillika förordna, att myndighet, som Konungen bestämmer, må, om
skälig anledning ej föreligger för underlåtenhet att fullgöra betalningsskyldighet,
varom i nämnda stycke sägs, vid vite förelägga den betalningsskyldige
att verkställa betalningen inom viss tid. Har anstånd med betalning medgivits,
vare det ej hinder för föreläggande som nu sagts. Vid prövning av yrkande
om utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas,
komma under bedömande. Utdömt vite skall tillfalla kronan. Ej må vite förvandlas
till frihetsstraff.

2 §•

I fall då förordnande meddelas örn insättning av medel å räkning, som i
1 § under b) avses, åge Konungen, där omständigheterna därtill föranleda,
tillika förordna, att den, som har fordran hos någon i den främmande staten
men på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga över
betalningsmedel ej kan erhålla betalning, skall äga utbekomma betalning av
insatta medel mot det att han för clearing av fordringar, för vilkas gäldande
insättningar skett, avstår så mycket av sin egen fordran, som svarar mot
uppburet belopp.

Lag samma vare i fråga om medel, som finnas insatta i bank eller kassa
enligt vad i 1 § under a) sägs, därest förhållanden inträffat, som medföra att
för medlens användande clearingavtalet icke kan tillämpas.

3 §■

Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande varom ovan sagts så finnes
behövligt, åge Konungen stadga skyldighet att förete handelsböcker jämte
därtill hörande handlingar. Konungen åge jämväl i övrigt meddela erforderliga
föreskrifter för verkställande av förordnandet så ock till förhindrande
av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av med
förordnandet avsett ändamål.

Förordnanden jämlikt clearinglagen hava av Kungl. Majit meddelats i förhållande
till följande länder, beträffande vilka betalningsöverenskommelser
avslutats: Turkiet (kungörelse den 22 juni 1934, nr 348; ändr. 1936 nr 488
och 1940 nr 166; upphävd 1943 nr 662); Tyska riket (kungörelse den 28
augusti 1934, nr 464; ändr. 1934 nr 510 och 549, 1940 nr 1022, 1945 nr 114
samt 1946 nr 16); Estland (kungörelse den 27 mars 1935, nr 72; 1—7 §§ upphävda
1940 nr 517); Lettland kungörelse den 27 mars 1935, nr 71; ändr. 1936
nr 258; upphävd 1939 nr 145); Italien (kungörelse den 28 juni 1935, nr 381;
ändr. 1936 nr 498 och 585, 1937 nr 441 samt 1940 nr 1023); Norge (kungörelse
den 12 juli 1940, nr 711; upphävd 1946 nr 42); Danmark (kungörelse
den 23 juli 1940, nr 720); De socialistiska Rådsrepublikernas Union (kungörelse
den 9 september 1940, nr 811); Litauen, Lettland och Estland (kungörelse
den 13 juni 1941, nr 375). Med stöd av clearinglagen har i viss utsträckning
betalningsspärr upprättats i förhållande till Spanien (kungörelse den 19

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

5

september 1936, nr 511; upphävd 1946 nr 43); Belgien, Frankrike, Luxemburg
och Nederländerna (kungörelse den 28 juni 1940, nr 633; ändr. 1941 nr
45; upphävd beträffande Frankrike 1945 nr 672 och beträffande Nederländerna
1946 nr 31); Estland (kungörelse den 12 juli 1940, nr 713; 1—5 §§
och 7 § upphävda 1940 nr 820); Lettland och Litauen (kungörelse den 23 juli
1940, nr 722; 1—5 §§ och 7 § upphävda 1940 nr 820). — De föreskrifter
om uppgiftsskyldighet rörande införsel av vara samt påföljd för uraktlåtenhet
därutinnan och för lämnande av oriktig uppgift, som meddelats i förenämnda
kungörelser den 22 juni 1934, nr 348, den 28 augusti 1934, nr 464,
den 28 juni 1935, nr 381, och den 19 september 1936, nr 511, hava med
avseende å tiden efter den 28 februari 1942 upphävts genom kungörelsen
den 20 februari 1942, nr 54, örn skyldighet att i vissa fall avgiva deklaration
angående införsel och utförsel av varor.

Handläggningen av ärenden rörande tillämpning av clearinglagen och de
med stöd av densamma utfärdade kungörelserna ankommer på clearingnämnden,
för vilken instruktion av Kungl. Maj:t utfärdats den 28 augusti
1934, nr 465 (jfr kungörelsen den 15 februari 1935, nr 23, med vissa bestämmelser
angående uppgiftsskyldighet i förhållande till clearingnämnden).

Då, såsom förut nämnts, clearinglagen upphör att gälla med utgången av
juni månad 1946, har inom handelsdepartementet till övervägande upptagits
frågan örn utsträckning av lagens giltighetstid. I ärendet hava kommerskollegium,
clearingnämnden och fullmäktige i riksbanken avgivit yttranden och
tillstyrkt, att lagens giltighetstid förlänges. Någon ändring av lagens innehåll
ifrågasättes icke.

Enär behov av sådant bemyndigande, varom i clearinglagen stadgas, alltjämt
gör sig gällande, vill jag förorda, att lagens giltighetstid förlänges med
ett år.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett inom handelsdepartementet
upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m., av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
J.-G. Nilsson.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 7 mars
1946.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.

Enligt lagrådet den 4 mars 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över
handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 1 mars
1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om
fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet
m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. assessorn F. G. H. Öhman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

7

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för justitieoch
finansdepartementen lagrådets den 7 mars 1946 avgivna utlåtande över
det den 1 mars 1946 remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m. samt hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Siegmund Vogel.

Det här är en proposition

En proposition är ett förslag från regeringen till riksdagen. Det kan vara ett förslag till ny lagstiftning, lagändringar eller riktlinjer. En proposition innehåller förslagspunkter, som kan fördelas på olika utskott för beredning.

Allt eftersom förslagspunkterna har beslutats hittas de under rubriken beslut längre ned på denna sida.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket