Kungl. Maj.ts proposition nr 17

Proposition 1942:17

Kungl. Maj.ts proposition nr 17.

1

Nr 17.

0

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående återbetalande
lill postbiträdet Laila Aurora Gustafsson, född Andreasson,
av viss del av till postverket inlevererat penningbelopp;
given Stockholms slott den 16 januari
1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kominunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 16 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Departementschefen, statsrådet Andersson, anför:

Med skrivelse den 9 maj 1941 har generalpoststyrelsen överlämnat en framställning
av postbiträdet vid postexpeditionen Göteborg 13 Laila Aurora Guslafsson,
född Andreasson, om efterskänkande av ett belopp av 2,701 kronor
5 öre, utgörande brist som den 31 maj 1940 uppkommit i en av henne omhänderhavd
kassa vid nämnda expedition.

Till stöd för sin framställning har sökanden bland annat anfört:

Den dag, bristen uppkommit, hade hon tjänstgjort i kombinerad brev- och
postanvisningskassa under tiden klockan 13—1G och i postanvisningskassan
Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 1 sami. Nr 17. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 17

klockan 16—20. Tjänstgöringen hade under tiden klockan 14—16 omfattat
mottagning och utlämning av all slags post och under tiden klockan 16—19
mottagning och utbetalande av postanvisnings- och giromedel, insättningar
och uttagningar av postsparbanksmedel m. m.

Sedan postexpeditionen stängts för dagen, hade redovisning uppgjorts för
postanvisningskassan, därvid bristen upptäckts.

Under tjänstgöringstiden ifrågavarande dag hade de verkställda in- och utbetalningarna
av medel uppgått till följande belopp:

Inbetalningar.'' Kronor.

Postanvisningsmedel ...................................... 5,073:78

Postgiromedel ............................................ 11,221: 19

Postsparbanksmedel ...................................... 944: —

Radiolicensmedel ........................................ 140: —

Utbetalningar.

Postanvisningar, 17 st....................................... 1,212:76

Postgiro, 91 st............................................. 16,212: 14

Postsparbanksmedel ........................................ 1,030: —

Folkpensionsmedel ........................................ 4:01

Den 31 maj 1940 hade infallit på en fredag, vilken dag avlöningar från ett
flertal företag inom expeditionens postområde utbetalats. Under avlöningsdagar
vore besöksfrekvensen vid expeditionen synnerligen livlig.

Då Laila Gustafsson saknat medel för att täcka bristen, hade hon måst
upplåna för ändamålet erforderligt belopp. Sålunda hade 1,000 kronor lånats
av en väninna till Laila Gustafssons moder och 1,700 kronor av hennes dåvarande
fästman, vaktmästaren vid Göteborgs sparbank L. F. Gustafsson,
med vilken Laila Gustafsson den 5 december 1940 ingått äktenskap. Sistnämnda
belopp hade varit avsett för bosättning. Laila Gustafssons moder,
som vore änka sedan år 1936, disponerade icke över något kapital. Hennes
enda inkomst utgjordes av en livränta på 746 kronor för år, och då denna
icke vore tillräcklig för hennes försörjning, måste Laila Gustafsson och hennes
syskon bidraga därtill.

Laila Gustafsson framhåller slutligen, att det med hänsyn till den jämförelsevis
låga avlöning, hon åtnjöte från postverket, bleve nära nog omöjligt
för henne att inom överskådlig tid av egna medel återbetala det belopp, hon
måst upplåna för att täcka bristen.

Generalpoststyrelsen har i sin skrivelse anfört:

Den ifrågavarande bristen, som täcktes av fru Guslafsson den 11 juni 1940,
har uppkommit i en kassa för in- och utbetalning av postanvisnings-, postgiro-
m. fl. medel. Arbetet i kassan var vid det tillfälle bristen uppstod mycket
krävande, bland annat beroende på den stora besöksfrekvens, som ifrågavarande
dag rådde vid postexpeditionen. Genom att transaktionerna mellan
kassatjänstemannen och allmänheten skett i ett stort antal poster, oftast i
ojämna belopp, har felräkningsrisken vid tillfället ifråga ökats.

Omedelbart efter upptäckten av bristen igångsattes noggranna undersökningar
under ledning av överpostmästaren vid postkontoret Göteborg I för
att örn möjligt få densammas uppkomst klarlagd. Saken har även varit föremål
för undersökning från kriminalpolisen i Göteborg. Ingen förklaring till
bristen har emellertid hittills kunnat vinnas. Någon omständighet har icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

3

heller kunnat påvisas, som kunde giva stöd för antagandet, att beloppet av
annan person tillgripits ur den av fru Gustafsson omliänderhavda kassan.
Bristen har sålunda efter allt att döma uppkommit genom felräkning vid
mottagande eller utlämnande av penningbelopp.

Fru Gustafsson, som är född år 1917, har tjänstgjort såsom postbiträde vid
postanstalten Göteborg 13 under år 1936 13 dagar, 1937 109 dagar och 1938
195 dagar. Från och med den 1 januari 1939 uppehåller hon en s. k. fast
postbiträdesbefattning med en tjänstgöringstid av i regel 173 timmar för period
av 30 dagar. Dylika befattningar uppehållas vid postkontor och postexpeditioner
i sådana fall, då arbetsmängden icke är av den omfattning, att
en tjänsteman med full dagstjänst anses böra anställas. Vid nedgång i trafiken
kan postbiträdets tjänstgöringstid minskas i erforderlig mån. Vid stadigvarande
ökning av trafiken däremot indrages postbiträdesbefattningen och
en fast anställd tjänsteman (postexpeditör, kansli- eller kontorsbiträde) insättes.

Under år 1940 uppgick fru Gustafssons avlöning till 2,272 kronor 32 öre,
varjämte hon uppbar felräkningspenningar med 322 kronor 7 öre. Vid tjänstgöring
å den fasta postbiträdesbefattningen åtnjuter hon för närvarande i
avlöning 207 kronor 60 öre per månad, varjämte bon i felräkningspenningar
erhåller 30 kronor likaledes per månad.

För sin tjänstgöring förtjänar fru Gustafsson gott vitsord, och bon har
gjort sig känd för pålitlighet.

Generalpoststyrelsen meddelar härefter, att såväl överpostmästaren vid
postkontoret Göteborg 1 som vederbörande postdirektör tillstyrkt, att åtminstone
större delen av den uppkomna bristen måtte efterskänkas. Örn
sin egen åsikt härvidlag anför styrelsen:

För egen del intager styrelsen principiellt den ståndpunkten, att kassabrist,
som uppkommer genom felutbetalning, bör ersättas av vederbörande
tjänsteman. De felräkningspenningar, som utgå till postpersonal i kassatjänst,
hava tillkommit just för att täcka dylika förluster, och i allmänhet
torde felräkningspenningarna även, för längre lid räknat, vara tillräckliga
för detta ändamål. Framställningar om efterskänkande av lidna kassaförluster
böra därför enligt styrelsens uppfattning i regel avvisas och endast i
undantagsfall, då särskilt vägande skäl föreligga, vinna beaktande. Enligt
styrelsens förmenande föreligger här ett sådant undantagsfall. Här uppgår
nämligen kassabristen till ett så högt belopp, att densamma icke står i rimligt
förhållande vare sig till ifrågavarande funktionärs avlöning eller till
felräkningspenningarnas storlek. Det torde i förevarande fall böra beaktas,
att fru Gustafsson icke innehar ordinarie eller extra ordinarie befattning,
och att hennes anställning vid postverket kan, som i det föregående meddelats,
utan vidare upphöra. De felräkningspenningar, som för närvarande
utgå till henne per år, motsvara endast 13.3 procent av den nu ifrågavarande
bristens belopp. Styrelsen anser därför, att starka billighetsskäl tala för
att fru Gustafssons hemställan vinner bifall. Dock synes frii Gustafsson
själv böra vidkännas en del av förlusten. Icke större summa än 401 kronor
5 öre, motsvarande hennes felräkningspenningar under något mera än eli
år, torde dock skäligen böra stanna på henne. Ett bifall härtill skulle innebära,
att till fru Gustafsson finge av postmedel återbetalas 2,300 kronor, samt
att detta belopp därefter finge ur postverkets räkenskaper avskrivas.

Generalpoststyrelsen erinrar härefter örn att frågor av liknande art tidigare
behandlats av statsmakterna, som ställt sig förstående till de gjorda

Departements•

chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

framställningarna. Sålunda hade 1938 års riksdag, på förslag av Kungl.
Majit i proposition nr 43, medgivit befrielse för postexpeditören Hervor
Kristina Radmann, född Dahlman, att till postverket inbetala ett belopp av
2,400 kronor, utgörande icke gäldad del av en brist örn 3,000 kronor 50 öre,
som uppkommit i en av henne omhänderhavd postkassa. Vidare hade riksdagen
vid flera tillfällen i enlighet med bankoutskottets hemställan beslutat
efterskänka brister, som uppkommit i kassor vid riksbankens kontor.

Under åberopande av vad generalpoststyrelsen sålunda anfört hemställer
styrelsen, att av den i det föregående angivna bristen å 2,701 kronor 5 öre
ett belopp av 2,300 kronor måtte efterskänkas och avskrivas ur postverkets
räkenskaper.

Statskontoret har i utlåtande den 30 maj 1941 uttalat, att ämbetsverket
i likhet med generalpoststyrelsen funne det ur principiell synpunkt betänkligt,
att staten lämnade ersättning för förlust vid kassatjänstgöring åt personal,
som uppbure felräkningspenningar. Med hänsyn till i detta fall föreliggande
omständigheter och då liknande framställningar tidigare bifallits,
ville statskontoret emellertid icke motsätta sig, att av bristen ett belopp av
2,300 kronor efterskänktes.

I likhet med generalpoststyrelsen hyser jag den uppfattningen, att tjänsteman,
som erhåller särskilda felräkningspenningar, principiellt bör ersätta
brist, som uppkommer i av tjänstemannen omhänderhavd kassa.

Av utredningen i nu ifrågavarande ärende framgår emellertid bland annat,
att omsättningen i den av sökanden, postbiträdet Laila Aurora Gustafsson,
född Andreasson, omhänderhavda kassan vid tiden för uppkomsten av
bristen varit av ej obetydlig omfattning. Vidare torde böra framhållas, att
den uppkomna bristen, som belöpte sig till 2,701 kronor 5 öre och som
sökanden genom upptagande av lån inlevererat till postverket, icke synes
kunna tillskrivas någon påtaglig försummelse från hennes sida. Med
hänsyn till, bland annat, nu anförda förhållanden och då det torde
vara förenat med stora svårigheter för sökanden att återgälda det anskaffade
penningbeloppet, bär jag, i likhet med statskontoret och i anslutning
till tidigare av statsmakterna i liknande fall intagen ståndpunkt.
örn ock med tvekan ansett mig böra biträda generalpoststyrelsens hemställan.
Sökanden bör sålunda befrias från sin skyldighet att slutligt svara folden
uppkomna bristen intill ett såsom skäligt ansett belopp av 2,300 kronor.
Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av det belopp av 2,701 kronor 5 öre, som postbiträdet
Laila Aurora Gustafsson, född Andreasson, inlevererat till
postverket för täckande av en i hennes kassa uppkommen
brist, ett belopp av 2,300 kronor må återbetalas till henne
och avskrivas ur postverkets räkenskaper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

5

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
C.-A. v. Schéele.

*

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 17.

V