Kungl. Maj.ts proposition nr 167

Proposition 1946:167

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående temporär utsträckning
av rätten för fiskefartyg att intaga gods från
provianteringsfrilager i vissa städer; given Stockholms
slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför följande.

Enligt § 4 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) örn provianteringsfrilager
i dess nu gällande lydelse (förordn. den 5 december 1914, nr 407,
och den 24 maj 1928, nr 123) må gods, fördelat i större eller mindre partier,
för proviantering eller utrustning från sådant frilager utlämnas till fartyg,
bland annat under villkor att fartyget utklarerat till utrikes ort. Vid
meddelande av tillstånd för stad att åtnjuta provianteringsfrilagersrätt ankommer
det dock på Konungens prövning, huruvida rätt att från provianteringsfrilager
intaga gods jämväl må tillkomma med vederbörligt svenskt mätbrev
försett däckat fiskefartyg, vilket skall avgå till i Nordsjön eller därbortom
belägen fiskeplats.

Bihang till riksdagens protokoll 10i6. 1 sami. Nr 167.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Departements chefen.

Genom särskilda resolutioner den 13 mars 1914 har Kungl. Maj:t meddelat
städerna Göteborg, Lysekil och Strömstad tillstånd att tills vidare åtnjuta
provianteringsfrilagersrätt samt tillika förklarat, att rätt att från provianteringsfrilager
intaga gods finge under vissa förutsättningar tillkomma
bland annat sådant fiskefartyg, som nyss nämnts, vilket från någon av nämnda
städer skulle avgå till i Nordsjön eller därbortom belägen fiskeplats.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 52 har 1945 års riksdag (skr.
nr 75) bemyndigat Kungl. Maj:t att, utan hinder av bestämmelserna i § 4 förenämnda
förordning, för tiden 1 juli 1945—30 juni 1946 medgiva, att fiskefartyg,
som åtnjuter rätt att från provianteringsfrilager i någon av ifrågavarande
städer intaga gods för avgång till i Nordsjön eller därbortom belägen fiskeplats,
må på de villkor Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva komma i åtnjutande
av sådan rätt jämväl när fartyget avgår till utanför svenskt territorialvatten
belägen fiskeplats i Skagerak eller Kattegatt.

Med stöd av nämnda bemyndigande har Kungl. Majit genom beslut den
13 april 1945 dels medgivit, att fiskefartyg, som avsåges i riksdagens berörda
bemyndigande, må tills vidare under tiden 1 juli 1945—30 juni 1946 komma
i åtnjutande av omförmälda utvidgade rätt att intaga gods från provianteringsfrilager,
dels ock meddelat föreskrifter örn vissa villkor för åtnjutande
av nämnda förmån.

Efter anmodan har generaltullstyrelsen i skrivelse den 7 februari 1946
avgivit yttrande beträffande behovet av utsträckning av tiden för den sålunda
utvidgade provianteringsfrilagersrätten och därvid anfört, att, ehuru
de särskilda förhållanden, vilka föranlett omförmälda medgivande, numera
icke torde i samma omfattning som tidigare göra sig gällande, det likväl syntes
styrelsen, som om vissa skäl alltjämt förelåge för ytterligare förlängning
av giltighetstiden för medgivandet, förslagsvis intill utgången av juni månad
1947.

Enligt vad jag inhämtat föreligger på grund av minfaran fortfarande visst
hinder för den svenska fiskeflottan att i full utsträckning bedriva fiske å i
Nordsjön eller därbortom belägna fiskeplatser. I likhet med generaltullstyrelsen
finner jag därför omständigheterna påkalla en utsträckning av giltighetstiden
för ifrågavarande medgivande. Jag förordar för den skull, att Kungl.
Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att medgiva en sådan utsträckning.
Bemyndigandet synes såsom generaltullstyrelsen ifrågasatt böra avse tiden 1
juli 1946—30 juni 1947. Örn före utgången av nämnda tid sådana ändrade
förhållanden skulle inträda, att ifrågavarande rätt ej längre bör tillgodonjutas,
kommer bemyndigandet givetvis icke vidare att tagas i anspråk.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, utan hinder av bestämmelserna
i § 4 förordningen den 15 november 1912 (nr 298)
om provianteringsfrilager, för tiden 1 juli 1946—30 juni 1947
medgiva, att fiskefartyg, som åtnjuter rätt att från provian -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

3

teringsfrilager i någon av städerna Göteborg, Lysekil och
Strömstad intaga gods för avgång till i Nordsjön eller därbortom
belägen fiskeplats, må på de villkor Kungl. Majit
kan finna skäl föreskriva komma i åtnjutande av sådan rätt
jämväl när fartyget avgår till utanför svenskt territorialvatten
belägen fiskeplats i Skagerak eller Kattegatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Erik Westerlind.