Kungl. Maj.ts proposition nr 110

Proposition 1948:110

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

1

Nr 110.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
en fabrik för tillverkning av syntetiskt gummi; given
Stockholms slott den 2 april 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss. Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för folkhushållningsdeparteinentet, statsrådet Sträng, fråga om
försäljning av gummifabriken i Stockvik samt anför därvid följande.

I syfte att motverka den råvarubrist, som under kriget drabbade landets
gummiindustri genom avspärrningen av handelsförbindelserna, påbörjades
redan 1941 en av statsmakterna stödd verksamhet för att åstadkomma en
inhemsk tillverkning av syntetiskt gummi. Verksamheten bedrevs till en
början i form av tekniskt-vetenskaplig forskning i laboratoriemässig skala
samt experimentella försök i halvstor skala. År 1943 beslöts, att en fabriksmässig
tillverkning av syntetiskt gummi skulle upptagas. I sådant syfte
träffades mellan statens industrikommission och Stockholms superfosfat
fabriks aktiebolag ett avtal, enligt vilket bolaget åtog sig att för kronans
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 110.

- Kungl. Mnj:ts proposition nr 110.

räkning i närheten av bolagets fabriker i Lj ungaverk uppföra en fabrik
för framställning av syntetiskt gummi och att under tiden till och med år
1968 vid denna tillverka sådant gummi. Enligt avtalet skulle bolaget utan
ersättning upplåta mark för anläggningen samt bidraga till anläggningskostnaderna
med 750 000 kronor. Anläggningen skulle tillhöra kronan, men
å området uppförda byggnader skulle vid upplåtelsetidens utgång utan
lösen tillfalla bolaget med äganderätt. Senare träffades mellan industrikommissionen
och fosfatbolaget ett nytt avtal av i stort sett samma innehåll,
avseende anläggande av en liknande fabrik i Stockvik. Bolaget skulle
emellertid i detta fall icke bestrida någon del av anläggningskostnaderna
för fabriken, vilken skulle uppföras på mark som för ändamålet förvär\ades

rätt till byggnaderna efter avtalstidens utgång år 1968.

Fabriken i Ljungaverk påbörjade driften på försommaren 1944 och
diiften pågick sedan till den 5 oktober samma år, då en explosionsolycka
föranledde driftstopp. Våren 1945 kunde driften återupptagas och ungefär
samtidigt började tillverkningen vid fabriken i Stockvik.

Efter förslag av industrikommissionen bemyndigade Kungl. Maj :t genom
beslut den 10 maj 1946 kommissionen att föranstalta om upphörande
senast den lo i samma månad av framställningen av syntetiskt gummi vid
fabriken i Stockvik samt att vidtaga för fabrikens bevarande erforderliga
åtgärder. Vid fabriken i Ljungaverk fortsatte tillverkningen till 1947 års
utgång.

Till den i det föregående berörda verksamheten beträffande syntetiskt
gummi — forsknings- och försöksverksamhet samt fabriksmässig lillverkning
ha vid skilda tillfällen anvisats anslag av statsmedel, uppgående
till sammanlagt 25 669 000 kronor. Av de anvisade medlen ha tillhopa
22 769 000 kronor upptagits å driftbudgeten eller, efter att från början ha
hatt form av anslag å kapitalbudgeten, täckts medelst avskrivningsanslag
å driftbudgeten, medan ett belopp av sammanlagt 2 900 000 kronor alltjämt
bär karaktären av kapitalbudgetsanslag. Av sistnämnda belopp har 750 000
kronor beräknats motsvara restvärde å den nedlagda fabriken i Stockvik.

I september 1946 anhöll tosfatbolaget hos dåvarande chefen för folkhushållningsdepartementet,
att bolaget måtte få inlösa fabriksanläggningen i
Stockvik samt att i anslutning därtill även vissa andra mellanhavanden
mellan kronan och bolaget måtte avvecklas. Sedan industrikommissionens
yttrande över framställningarna inhämtats, uppdrog Kungl. Maj:t genom
beslut den 25 april 1947 åt verkställande direktören hos statens reservförrådsnämnd
Ragnar Kindgren att å kronans vägnar genom förhandlingar
med bolaget i samråd med berörda myndigheter söka åstadkomma en
reglering av mellanhavandet mellan kronan och bolaget.

Efter fullgjort uppdrag har Kindgren med skrivelse den 23 februari 1948
överlämnat redogörelse för de förda förhandlingarna samt förslag till upp -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

görelse med bolaget, vilket förslag bolaget förklarat sig berett att på visst
villkor acceptera. Beträffande Stockviksfabriken innehålla redogörelsen
och förslaget i huvudsak följande.

Anläggningskostnaderna för fabriken hade för staten uppgått till
6 018 000 kronor. Vid förhandlingarna hade förevarit fråga om överlåtelse
till bolaget, förutom av gummifabriken, av den med hjälp av statsmedel i
bolagets fabrikslokaler i Ljungaverk anordnade salpetersyreapparaturen
samt den på enahanda sätt tillkomna ljungasalpeterfabriken. Sedan olika
förslag diskuterats hade Kindgren lämnat ett anbud, enligt vilket bolaget
efter avdrag för nyssnämnda fordran skulle för övertagande av de ifrågavarande
anläggningarna erlägga tillhopa 3 997 878 kronor 49 öre. I detta
anbud hade Stockviksfabriken upptagits till 2 918 178 kronor 80 öre samt
övriga anläggningar till sammanlagt 2 079 699 kronor 69 öre, varjämte
bolaget gottskrivits 1 000 000 kronor för en bolagets fordran å livsmedelskommissionens
clearingkassa för gödselmedel. Bolaget hade erbjudit sig
att för samtliga anläggningar betala 3 600 000 kronor. I det förslag till
uppgörelse, om vilket man slutligen enats och vilket uppgjorts i samråd
med bl. a. representanter för industrikommissionen, hade det belopp bolaget
hade att erlägga bestämts till 3 700 000 kronor. Bolaget hade därjämte
förklarat sig icke ha några krav å clearingkassan för gödselmedel.
Med hänsyn härtill och då salpetersyreapparaturen och ljungasalpeterfabriken
värderats till sammanlagt 2 079 699 kronor 69 öre hade Kindgren —
med beaktande av att bolaget framhållit att Stockviksfabriken vore nedlagd
och att bolaget ännu icke visste för vilket ändamål fabriken skulle
kunna komma till användning — i förslaget till uppgörelse vidare medgivit
att köpesumman för Stockviksfabriken i ett blivande köpebrev finge sättas
till 1 621 000 kronor. Övertagandet skulle anses ha ägt rum den 1 januari
1948 och bolaget skulle icke behöva hålla någon beredskap vid fabriken.
Tidigare avtal rörande fabriken skulle hävas.

Över förslaget till uppgörelse i vad avser försäljning av gummifabriken
har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap den 26 februari 1948
avgivit utlåtande, däri nämnden förklarar sig icke ha något att erinra mot
att fabriken säljes utan skyldighet för köparen att hålla fabriken i beredskap.

Riksräkenskapsverket har den 9 mars 1948 avgivit utlåtande i förevarande
ärende och därvid även utlåtit sig över en framställning från reservförrådsnämnden
angående disposition av visst överskott å försäljningen av
ljungasalpeter. I utlåtandet förordar riksräkenskapsverket, att nämnda överskott
å 6 400 000 kronor samt vid den nu ifrågasatta försäljningen inflytande
medel i första hand användas för avskrivning av dels Ijungasalpeterfabrikens
nettokapitalvärde, 3 120 000 kronor, och dels förenämnda å kapitalbudgeten
kvarstående 2 900 000 kronor av de anslag, som anvisats för

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

verksamheten beträffande syntetiskt gummi. Återstoden bör enligt ämbetsverket
redovisas till inkomsttiteln övriga diverse inkomster.

Departementschefen. Då handelsförbindelserna med utlandet efter krigets
slut kunde återupptagas och det blev möjligt att ånyo importera råvaror
för gummiindustrien, bortföll behovet att ur försörjningssynpunkt längre
fortsätta den inhemska tillverkningen av syntetiskt gummi. Fråga uppkom
därför om driften vid de för ändamålet uppförda fabrikerna skulle nedläggas.
Ur beredskapssynpunkt ansågs emellertid önskvärt att tillverkningen
vid fabrikerna fortsattes någon tid, varigenom man skulle kunna
uppnå mera definitiva resultat beträffande tillverkningsprocessens lämpliga
utformning. Såsom i det föregående nämnts nedlades driften vid Stockviksfabriken
i maj 1946, varefter åtgärder vidtogos för fabrikens bevarande. Vid
fabriken i Ljungaverk upphörde tillverkningen av syntetiskt gummi i
fabriksmässig skala med utgången av år 1947, men viss försöksverksamhet
i anslutning till forskningsarbetet skall fortsätta under år 1948 liksom även
arbeten för konservering av fabriken, inberäknat upprättande av ritningar
och arbetsbeskrivningar för arkivering.

Genom fosfatbolagets framställning i september 1946 aktualiserades frågan
om reglering i ett sammanhang av de mellanhavanden som förelågo
mellan kronan och bolaget. I sådant syfte utsågs en särskild förhandlare,
vilken såsom förut nämnts nu framlagt förslag till uppgörelse med bolaget.
I förslaget ingår bl. a. överlåtelse till bolaget av gummifabriken i Stockvik.
Taxeringsvärdet å densamma utgör enligt inhämtad uppgift 2 885 000 kronor.
Köpesumman för gummifabriken, 1 621 000 kronor, kan synas låg i
förhållande till taxeringsvärdet, men, då bolaget samtidigt avstått från
sina anspråk å livsmedelskommissionens clearingkassa för gödselmedel,
torde beloppet kunna godtagas såsom ett led i uppgörelsen. Riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap har icke haft något att erinra mot överlåtelsen
och har icke ansett erforderligt att fabriken hålles i beredskap.
Under dessa förhållanden och då det torde få anses vara av värde att
fabriksanläggningen kommer till praktisk nytta, ansluter jag mig till förslaget
i denna del. Förslaget i övrigt föranleder icke heller någon erinran
från min sida. Jag har därför för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att godkänna,
att överenskommelse träffas med bolaget i enlighet med förslaget.
Riksdagens medgivande erfordras emellertid till försäljning av fabriksfastigheten
i Stockvik, varför sådant medgivande nu torde böra inhämtas.
Det med anledning av överenskommelsen inflytande beloppet torde få disponeras
i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag.

•lag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ifrågavarande fabriksfastighet i Stockvik må överlåtas
till Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag på de villkor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 110. 5

som angivas i det förutberörda förslaget till uppgörelse med
bolaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Carl D. Ossmark.