Kungl. Maj.ts proposition nr 10

Proposition 1947:10

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsbidrag
för undersökning rörande visst torrläggningsföretag,
m. m.; given Stockholms slott den 30 december
1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
under punkterna l:o och 2:o hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
december 1946.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,
Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,
Weijne.

Statsrådet Sträng anför:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:t frågor om dels statsbidrag för
undersökning rörande förbättrad torrläggning av Mosjöbotten i Örebro län,
dels ock avskrivning av kronans fordran på grund av lån för utdikning och
odling av Mästermyr med mera i Gotlands län.

l:o

Mosjöbotten i Örebro län.

I skrivelse den 28 december 1945 har E. Alkman såsom ordförande i styrelsen
för Mosjöbottens torrläggningsföretag, Örebro län, anhållit att Kungl.
Maj:t måtte anvisa ett statsbidrag å 10 000 kronor till undersökning angåenBihang
till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 10—11. 1

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 10.

de vilka åtgärder, som böra vidtagas för ernående av ändamålsenlig torrläggning
av den forna Mosjöns botten. Vid skrivelsen fanns fogad en av statens
lantbruksingenjör G. Kindblom verkställd utredning.

Över framställningen ha utlåtanden avgivits den 16 mars 1946 av lantbruksstyrelsen
och den 8 maj 1946 av statskontoret. Lantbruksstyrelsen har
i sitt utlåtande hemställt att det begärda beloppet måtte från statens avdikningsanslag
ställas till styrelsens förfogande för verkställande av den ifrågasatta
undersökningen.

Ur de ingivna handlingarna i ärendet må återgivas följande uppgifter.

Under förra hälften av 1800-talet utgjorde Mosjön en relativt stor insjö,
som genom en grusås delades i Lilla och Stora Mosjön. Sjöarna sänktes första
gången under åren 1855—1858. Sänkningen avsåg huvudsakligen torrläggning
av Lilla Mosjön och Stora Mosjöns strandmarker. Redan på 1860-talet väcktes fråga om ytterligare sänkning av Mosjön — efter den föregående
sänkningen benämndes den återstående sjön endast Mosjön -— men först
på 1870-talet kom arbetet till utförande. Arbetet blev fullbordat år 1881.
I och med denna andra sänkning hade sjöbotten förvandlats till gräsbärande
äng, vilken dock vid ganska måttliga flöden översvämmades.

Sedan behovet av fullständigare torrläggning av Mosjöbotten under många
år varit under diskussion, verkställdes efter vederbörligt förordnande år 1911
syneförrättning enligt lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan avledning
av vatten. Förrättningen avslutades den 7 maj 1913. Mot förrättningen
anmäldes emellertid missnöje, och saken instämdes till domstol. Målet fullföljdes
till Kungl. Maj:t, som genom dom den 26 februari 1919 i huvudsakliga
delar fastställde synemännens utlåtande.

Den 31 december 1920 fastställde Kungl. Maj:t arbetsplan för företaget.
Arbetet utfördes i huvudsak under åren 1920 och 1921 samt godkändes av
lantbruksstyrelsen år 1923.

Företaget avsåg torrläggning av vattensjuk mark, tillhörande Herminge,
Attersta, Södra Bro och Kvrkebol samt Gällersta i Gällersta socken, Frommesta
i Ekeby socken, Törsjö, Krutbruket och Kyrkeby i Mosjö socken samt
Norra Mos, Säbylund, Ekenäs och Sättra i Kumla socken. Ifrågavarande
mark utgjorde omkring 160 hektar åker samt cirka 940 hektar äng och annan
duglig mark eller tillsammans ungefär 1 100 hektar. Av den sammanlagda
arealen belöpte närmare hälften å Säbylunds fideikommiss. I övrigt berörde
företaget omkring 150 huvudsakligen mindre fastigheter. Efter av innehavaren
av fideikommisset år 1919 gjord båtnadsavsägelse utbröts genom en år
1925 verkställd lantmäteriförrättning ur fideikommisset den s. k. båtnadsjorden.

Synemännen beräknade förbättringsvärdet genom torrläggningen till nära
380 000 kronor och kostnaden för företaget till 300 000 kronor. Vid arbetsplanens
fastställelse beräknades emellertid båtnaden av företaget till 683 900
kronor och kostnaden för företagets utförande till 682 900 kronor. Den slutliga
kostnaden uppgick dock till nära 775 000 kronor.

Till företaget beviljade Kungl. Maj:t den 31 december 1920 statsbidrag
från allmänna avdikningsanslaget med 218 530 kronor och lån från odlingslånefonden
med 437 070 kronor, den 23 februari 1923 statsbidrag med 1 730
kronor och lån med 3 470 kronor samt den 31 december 1924 lån med
22 670 kronor. Därjämte har Kungt. Maj:t, efter medgivande av 1932 års
riksdag (prop. nr 224; r. skr. nr 153), den 20 maj 1932 dels från statens avdikningsanslag
beviljat företaget ytterligare statsbidrag med 90 500 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

3

därav 50 000 kronor till nedskrivning av det till företaget den 31 december
1920 beviljade lånet, dels ock medgivit att amorteringstiden för sistnämnda
lån, vilken tid skulle utgå år 1953, finge utsträckas till år 1970, samt efter
medgivande av 1934 års riksdag (prop. nr 88; r. skr. nr 94) den 6 april 1934
dels beviljat företaget ett bidrag från statens avdikningsanslag av 400 kronor
att användas till nedskrivning av det den 23 februari 1923 beviljade
lånet, dels ock medgivit att amorteringstiden för nämnda lån, vilken tid skulle
utgå år 1955, finge utsträckas till år 1972. Till företaget har sålunda med iakttagande
av de nämnda nedskrivningarna av lånen beviljats dels statsbidrag
med (218 530 + 1 730 + 90 500 + 400 =) 311 160 kronor, dels ock lån med
(437 070 + 3 470 + 22 670 — 50 000 — 400 =) 412 810 kronor.

I den fastställda arbetsplanen ingick upptagande av de från väster och
sydväst framrinnande större vattendragen, benämnda Täbykanalen respektive
Säbylundskanalen, och kanalen från dessas föreningspunkt ned till Attersta
eller Atterstakanalen. Dessa kanalsträckor omfatta en längd av 8 000
meter. Därjämte ingå i företaget mindre avloppskanaler med en sammanlagd
längd av 15 000 meter. På grund av de svaga fallförhållandena inom den forna
sjöbotten har bottenlinjen i huvudkanalerna icke kunnat erhålla starkare
lutning än 0,15—0,20: 1 000. Atterstakanalen har eu bottenbredd av 11 meter
å de första 1 050 meterna och av 16 meter å återstående sträckan, 1 400 meter.
Å lång sträcka ligger kanalens botten 8 till 10 meter lägre än omgivande
mark. Samtliga i företaget ingående huvudavlopp äro underhållna till föreskrivet
bottenläge och föreskriven tvärdimension. I Täby- och Säbylundskanalerna
ligger botten för närvarande 0,2 till 0,5 meter djupare än fastställt
bottenläge.

Nederbördsområdet för Atterstaån utgör 460 kvadratkilometer och flodvattenmängden
har ansetts utgöra 36 kubikmeter per sekund, motsvarande en
avrinning av 78 liter per sekund och kvadratkilometer.

Vid syneförrättningsförslagets upprättande räknades med att högvattenståndet
skulle ligga endast 0,25 till 0,30 meter lägre än stora delar av den
frilagda plana sjöbotten. Denna marginal ansågs snäv men godtogs med hänsyn
till de höga kostnaderna för en djupare sänkning.

Sedan förslaget upprättats och företaget genomförts, har emellertid omfattande
torrläggningsverksamhet ägt rum inom nederbördsområdets slättlandsdel.
Sänkning har sålunda skett av vissa sjöar, som var för sig utgjort för
jämnare vattenföring betydelsefulla vattenmagasin. Flodvattenföringen har
därigenom avsevärt ökat i företagets huvudavlopp.

Av verkställda undersökningar framgår, att större delen av torrläggningsområdet
undergått eu sammansjunkning, som i allmänhet uppgår till 0,5—
0.7 meter. Denna avsevärda sammansjunkning har i viss mån varit överraskande,
enär marken enligt den vid syneförrättningen upprättade värderingslängden
i allmänhet utgjordes av mylla — sannolikt mulljord och kärrtorvsjord
— till 0,3—0,5 meters djup. Alven inom Mosjöbotten utgöres emellertid
i huvudsak av lergyttja, som till omkring eu meters djup är permanent
sprickbildad. Enligt uppgift var denna sprickbildning vid tiden för markens
odling mycket starkt utvecklad med tält belägna, ända till fem centimeter
breda sprickor. Dessa ha numera krympt till några millimeters bredd,
och man kan förmoda, att de tidigare stora sprickorna till stor del lyllts med
den lösa ytjorden, vilken därigenom sjunkit.

Även vid måttliga flöden översvämmas numera stora delar av torrläggningsområdet.
På grund av den forna sjöbottens plana läge och likartade
sammansjunkning inträder hastigt, sedan vattenytan överskridit avloppens
bräddar, översvämning av stora områden. Ofta inträffar, att under eu natt,
ibland endast under fyra till fem timmar, större delen av torrläggningsområdet
får ett sjöliknande utseende.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

År 1944 inträffade ej mindre än tre flöden, samtliga medförande betydande
översvämningar. Av dessa flöden inträffade ett omkring den 20 april, ett
under tiden den 8—den 17 juni och ett under tiden den 20—den 25 november.
Genom dessa flöden gick cirka 80 procent av årets skörd till spillo, i
värde ej understigande 400 000 kronor.

Enligt uppgift föranleda de så gott som årligen återkommande översvämningarna
alltid skador och den ständigt överhängande faran för översvämningar
medför, att större delen av torrläggningsområdet ej kan utnyttjas för
exempelvis höstsädesodling, oaktat jorden är av synnerligen god beskaffenhet
och genom den permanenta sprickbildningen lättdränerad under^ förutsättning
att vattenståndet i huvudavloppen kan hållas på lämplig nivå. Därtill
kommer att, stora delar av området, vilka många år efter uppodlingen
praktiskt taget var ogräsfritt, numera på grund av översvämningarna äro i
hög grad besvärade av ogräs.

Det har vidare framhållits att syneförrättningar för eventuell torrläggning
av betydande områden längre upp inom nederbördsområdet äro påbörjade
och att, därest dessa företag komma till utförande, förhållandena inom Mosjöbotten
måste bliva ytterligare förvärrade.

Ändamålsenliga torrläggningsförhållanden inom Mosjöbotten torde kunna
åvägabringas endast genom ytterligare fördjupning och sannolikt även utvidgning
av i första hand Atterstaån. Denna har emellertid sträckvis ett djup
av åtta till tio meter och en slänt med en lutning av 1: 1,0, varför ytterligare
fördjupning måste föregås av bland annat en geoteknisk undersökning för
utrönande av eventuell fara för ras. Förutom detaljerad undersökning av
samtliga huvudavlopp måste ny nivåkarta upprättas samt sprickbildningens
omfattning och beskaffenhet närmare undersökas.

De nuvarande förhållandena i Mosjöbotten medföra vid flöden i viss mån
en utjämning av vattenföringen i nedanförliggande avlopp, d. v. s. Kvismare
kanal. Det kan därför befaras, att ytterligare sänkning av högvattenståndet
inom Mosjöbotten kommer att mötas av kraftiga erinringar från ägare av
nedanförliggande mark. För närvarande pågå omfattande undersökningar rörande
åtgärder för vinnande av bättre torrläggning vid Kvismare kanal. Kostnaden
för dessa undersökningar bestridas helt av statsverket.

Enligt lantbruksingenjör Kindblom torde den föreslagna undersökningen
av förhållandena inom Mosjöbotten komma att draga en kostnad av 10 000
kronor. Lantbruksingenjör Kindblom har med hänsyn dels till beloppets storlek,
dels till undersökningarnas betydelse icke endast för ägare av mark inom
Mosjöbotten utan även för ägare av ovan- och nedanförliggande mark tillstyrkt
att ifrågavarande kostnad måtte bestridas av statsmedel.

Lantbruksstyrelsen har ansett att åtgärder för åstadkommande av ändamålsenlig
torrläggning av ifrågavarande område snarast måste vidtagas. För
bedömande av vilka åtgärder, som kunde bliva nödvändiga för avvärjande
av fortsatt skadegörelse, erfordrades emellertid särskilda undersökningar.
Dessa måste förutsättas bliva jämförelsevis omfattande och tidsödande, varför
de knappast kunde beräknas komma till stand pa jordägarnas bekostnad.
Styrelsen hade därför funnit sig böra förorda anvisande av statsmedel
för sagda ändamål.

Styrelsen har vidare anfört i huvudsak följande.

Såsom tidigare skett i liknande fall synes det böra uppdragas åt en lantbruksingenjör
att med biträde av sakkunnig i eventuellt förekommande frå -

Iiungl. Maj:ts proposition nr 10.

5

gor, beträffande vilka särskild sakkunskap är erforderlig, ävensom av gode
män verkställa undersökningarna. Dessa torde böra göras så fullständiga, att
därav kan framgå huruvida sådana förhållanden föreligga, som enligt vattenlagen
kunna utgöra hinder för projektens genomförande. Förrättningsmannen
skall sålunda förutom utövandet av närmaste tillsynen och ledningen
av undersökningarna ha att bearbeta det genom dessa framkomna
materialet samt upprätta sådana fullständiga båtnads- och kostnadskalkyler,
att torrläggningsåtgärdemas ekonomiska förutsättningar kunna med tillförlitlighet
bedömas.

Vad beträffar de erforderliga fältundersökningarna synes, liksom fallet
varit i fråga om tidigare utredningar av liknande slag, lantbruksstyrelsen
böra bemyndigas att anlita särskilt anställda extra ingenjörskrafter. Angående
ersättningen till dylik extra arbetskraft samt övriga omkostnader torde
styrelsen beredas tillfälle att senare inkomma med förslag. Huru stort belopp,
som kan bliva erforderligt, kan icke i förväg tillförlitligt beräknas.
Mot det i ansökningen nämnda beloppet, 10 000 kronor, finner sig styrelsen
emellertid icke ha något att erinra.

Medlen synas lämpligen böra utgå från statens avdikningsanslag. Beloppet
torde emellertid icke böra inräknas i det belopp, som Kungl. Maj:t eller
lantbruksstyrelsen enligt riksdagens medgivande äger för visst budgetår bevilja
jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.

Vad beträffar resekostnads- och traktamentsersättningar, som kunna bliva
erforderliga, så synas dessa lämpligen böra bestridas från den å lantbruksingenjörsorganisationens
omkostnadsstat uppförda anslagsposten till reseersättningar.

Såväl lantbruksstyrelsen som statskontoret har anmärkt att, därest undersökningarna
ledde till utförande av torrläggningsåtgärder med understöd av
statsmedel i vanlig ordning, statens utgifter för undersökningarna torde i
likhet med vad för sådant fall hittills tillämpats avräknas å understödet.

Av vad i ärendet förekommit framgår att inom den s. k. Mosjöbotten så
gott som årligen betydande skador uppstå på grund av översvämningar samt
att med hänsyn till faran härför jorden ej kan utnyttjas på lämpligaste och
mest lönsamma sätt. Det måste anses vara av stort intresse att ernå en förbättrad
torrläggning av detta förhållandevis stora område med jord av synnerligen
god beskaffenhet. Huruvida detta är möjligt och ur ekonomisk synpunkt
utförbart kan utrönas först efter särskilda undersökningar. Dessa
kunna emellertid, såsom ock i ärendet framhållits, förväntas bliva förhållandevis
kostsamma och tidsödande, varför de knappast kunna beräknas
komma till stånd på jordägarnas bekostnad eller genom deras försorg. Undersökningarna
torde dessutom bliva av betydelse icke endast för ägare av
mark inom Mosjöbotten utan även för ägare av nedanförliggande mark. .Tåg
anser mig därför böra tillstyrka att undersökningarna verkställas på statens
bekostnad och genom lantbruksstyrelsens försorg. Mot den för ändamålet
beräknade summan 10 000 kronor har jag icke något att erinra. Beloppet
torde böra anvisas från statens avdikningsanslag. Härtill synes emellertid
riksdagens medgivande böra inhämtas. Ifrågavarande medel torde icke böra
inräknas i det belopp, som enligt riksdagens medgivande för visst år må beviljas
jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användande.

Före draganden.

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 10.

Det lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att, därest riksdagen godkänner vad
jag nu föreslagit, meddela närmare föreskrifter rörande undersökningarnas
bedrivande och övriga därmed sammanhängande spörsmål. För den händelse
undersökningarna leda till utförande av torrläggningsåtgärder med anlitande
av statsbidrag i därför gängse ordning, böra statens utgifter för undersökningarna
avräknas å statsbidraget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att för verkställande av undersökningar rörande förbättrad
torrläggning av Mosjöbotten i Örebro län må från statens
avdikningsanslag tagas i anspråk ett belopp av högst 10 000
kronor.

2:o

Mästermyr i Gotlands län.

Den 18 december 1908 beviljade Kungl. Maj:t lån från odlingslånefonden
med 302 700 kronor för utdikning och odling av Mästermyr med kringliggande
sanka marker inom Levide med flera socknar i Gotlands län.

Genom länsstyrelsens utslag den 8 juli 1916 angående fördelningen av återbetalningsskyldigheten
beträffande utbekommen andel, 218 600 kronor, av lånet
påfördes vederbörande fastigheter annuiteter för åren 1916—1941, vilka
annuiteter debiterats året efter det år, de avsett.

I skrivelse den 25 april 1944 har länsstyrelsen — med överlämnande av
en av vederbörande landsfiskal upprättad, den 9 december 1943 dagtecknad
längd över till avkorlning anmälda annuiteter om, såvitt nu är i fråga, tillhopa
9 272 kronor 9 öre — anhållit att berörda belopp måtte avskrivas. Beloppets
fördelning framgår av följande uppställning över i Hablingbo, Silte
och Sproge socknar belägna fastigheter, dessas lagfarna ägare samt de fastigheterna
påförda annuiteterna.

Fastighet	Ägare	Annuite- tens storlek, kronor	År då an-nuiteten debiterats	Summa kronor
Hablingbo Mästermyr l10	Reinhold Mattsson......	231:94	1921—1927	1 623:58
» » l11, v-	Hans Hansson..........	158: 69	1923—1927	793: 45
Silte Mästermyr 1*	Jacob Kristoffersson.....	89:96	1923-1927	449: 80
» » l10	Karl Johansson.........	227: —	1917—1927	2 497: —
, » l14	Jakob Båtelsson.........	93: 59	1922-1927	561: 54
» » l16	Ferdinand Hemström....	32:26	1922—1927	193: 56
» , l19	J. P. Norrby och barn ..	49:12	1922—1927	294: 72
Sproge Mästermyr l8	Bernhard Larsson.......	219: 88	1921-1933	2 S58: 44
		Summa kronor	9272:09

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

7

över länsstyrelsens framställning har lantbruksstyrelsen den 8 maj 1944
avgivit infordrat utlåtande.

Sedermera har länsstyrelsen med skrivelse den 2 februari 1945 överlämnat
från Reinhold Mattsson, avlidne Hans Hanssons efterlämnade hustru Selma
Hansson, Jacob Kristoffersson, Karl Johansson, avlidne Jakob Båtelssons son
Thure Jakobsson, avlidne Ferdinand Hemströms son Martin Hemström, avlidne
J. P. Norrbys svärson Karl Rangstedt och Bernhard Larsson inkomna,
den 15 december 1944 dagtecknade särskilda ansökningar, däri sökandena
anhållit att ifrågavarande annuiteter måtte avskrivas. Vid länsstyrelsens skrivelse
fanns tillika fogat av landsfiskalen över ansökningarna avgivet yttrande.

I ärendet har infordrat utlåtande den 27 februari 1945 avgivits av statskontoret.
Ämbetsverket har därjämte överlämnat dels av länsstyrelsen verkställd
ytterligare utredning, dels ock en inom statskontoret upprättad promemoria.

I sin framställning har länsstyrelsen uppgivit att ifrågavarande annuiteter
på grund av preskription icke kunnat uttagas. Ur den av länsstyrelsen förebragta
utredningen må i vad den avser preskriptionsfrågan återgivas följande.

Efter föregående utmätningar för utfående av förfallna annuiteter utlystes
så gott spm årligen under åren 1918—1926 exekutiva auktioner beträffande
ifrågavarande fastigheter. Enär emellertid fastigheterna, som bestodo av
torrlagd men ej odlad myrmark, huvudsakligen träskbotten, lämnade ingen
eller ringa avkastning, kom försäljning icke till stånd vid dessa auktioner.
Statsverket måste därför gälda de med förrättningarna förenade kostnaderna.
För undvikande av ytterligare kostnader för fortsatta exekutiva åtgärder
medgav Kungl. Maj:t i vad avsåg fastigheten Silte Mästermyr l10 den 8 september
1922 och i vad avsåg övriga nu ifrågakomna fastigheter den 1 april
1927 anstånd tills vidare med indrivning av förfallna odlingslåneannuiteter.

Samtliga landsfiskaler i Gotlands södra härad, vilka liaft hand om indrivning
av sådana annuiteter, ansågo Kungl. Maj ds medgivanden innebära,
att någon indrivningsåtgärd icke kunde vidtagas så länge Kungl. Majd ej annorlunda
föreskrev. Denna uppfattning styrktes av att anmärkning icke gjordes
mot de två gånger årligen avlämnade balansräkningarna.

Enligt den av länsstyrelsen tidigare hävdade meningen kunde det allmännas
fordringar för oguldna odlingslåneannuiteter uttagas endast ur de av
lånet besvärade fastigheterna, varför mot dessas ägare vidtagna preskriptionsavbrytande
åtgärder icke skulle ha varit av betydelse. Av Kungl. Maj ds
utslag den 14 april 1938 (N.J.A. 1938 s. 173) framgick emellertid, att fastighets
ägare svarade gentemot kronan ej endast med fastigheten utan även
personligen för annuitet, som påförts för den tid, varunder han var ägare
till fastigheten. I anledning av detta utslag meddelade länsstyrelsen den 30
april 1938 vederbörande landsfiskal, åt! anstånd med indrivningen av restförda
odlingslåneannuiteter icke vidare borde äga rum. Förnyade indrivningsåtgärder
vidtogos därefter.

Landsfiskalen har i sitt yttrande över de från Reinhold Mattsson och hans
medsökande inkomna ansökningarna förklarat alt sökandena icke medgåve
att de vore betalningsskyldiga för annuiteterna i fråga, vilka de ansåge vara

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

gentemot dem preskriberade, utan med ansökningarna endast ville instämma
i den av länsstyrelsen gjorda framställningen om annuiteternas avkortning.

I den inom statskontoret upprättade promemorian har emellertid — under
anmärkande av att fastigheten Sproge Mästermyr l8 vid en den 13 oktober
1936 hållen exekutiv auktion försålts — framhållits att, enär denna auktion
föregåtts av utmätning av fastigheten för uttagande av, bland annat, de åren
1926—1933 debiterade annuiteterna, preskriptionen gentemot fastighetens
ägare Bernhard Larsson brutits beträffande dessa annuiteter. Fastigheten åren
1921—1925 debiterade annuiteter vore däremot preskriberade. I fråga om
övriga fastigheter hade annuiteterna även blivit föremål för preskription.

I promemorian har beträffande preskriptionsfrågan vidare anförts i huvudsak
följande.

Anledningen till att preskriptionsavbrytande åtgärder icke vidtogos förrän
år 1938, synes närmast ha varit att ej förrän sistnämnda år klarhet vanns
därom, att odlingslåneannuitet var förenad med personlig fordringsrätt gentemot
vederbörande fastighetsägare. Rättsläget härutinnan blev klart fastslaget
först genom det av länsstyrelsen anförda rättsfallet. Med hänsyn till den
tidigare rådande uppfattningen, att annuiteter kunde uttagas endast ur vederbörande
fastighet och i betraktande av de många misslyckade auktionerna,
synes underlåtenheten att bryta preskriptionen i viss mån förklarlig.

Ur det av landsfiskalen över ansökningarna avgivna yttrandet, däri berörts
frågan om möjligheten att uttaga förevarande annuiteter under förutsättning
att indrivningsförsök eller andra preskriptionsavbrytande åtgärder vidtagits
före år 1938, må återgivas ytterligare följande uppgifter.

Även om utmätning av myrlotterna verkställts efter år 1926, skulle dock
försäljning icke ha kommit till stånd, enär lotterna ansågos vara värdelösa.
Först åren 1940—1941, då svår höbrist rådde på Gotland, lyckades ägarna
till de bästa myrlotterna eller Reinhold Mattsson, Hans Hansson och J. P.
Norrbys dödsbo försälja sina lotter. Den köpeskilling, de erhöllo, täckte emellertid
icke vad de fått utgiva i annuiteter. De av sökandena, som fortfarande
inneha myrlotterna, ha erlagt minst 15 års annuiteter samt kunna ej beräkna
att någonsin av lotterna erhålla däremot svarande inkomst.

Därest fordringarna icke blivit preskriberade, skulle de dock i vad avsåge
Hans Hansson, Karl Johansson, Jakob Båtelsson, J. P. Norrby och hans barn
samt Bernhard Larsson icke ha kunnat uttagas på grund av bristande tillgång.
I övrigt skulle möjligen annuiteterna ha kunnat uttagas tvångsvis, vilket
dock i dessa fall skulle ha medfört ekonomiska svårigheter. Samtliga
sökande utom Bernhard Larsson ha haft att erlägga odlingslåneannuiteter
för andra fastigheter än de varom nu är fråga. För alla ägare av fastigheter
inom myren angränsande socknar har odlingsföretaget inneburit en tung
börda och åtskilliga hemmansägare ha varit nödsakade att låta försälja sina
gårdar exekutivt.

I de avgivna utlåtandena har tillstyrkts att kronans ifrågavarande fordran
avskreves. I förenämnda promemoria har emellertid framhållits att beträffande
de preskriberade annuiteterna förutsättningar saknades för avskrivning
enligt förordningen den 11 december 1830 (nr 85) angående behandlingen
av extraordinarie avskrivningsfrågor och anmärkningsmål. Ärendet

Kungi. Maj:ts proposition nr 10. 9

syntes därför vara av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning.

Sedermera har Kungl. Maj:t den 16 mars 1945 medgivit Bernhard Larssen
befrielse från vidare betalningsansvar för de fastigheten Sproge Mästermyr
l8 åren 1926—1933 debiterade annuiteterna om tillhopa 1 759 kronor
4 öre.

Av vad i ärendet förekommit framgår att de med länsstyrelsens framställning
avsedda annuiteterna, vilka ej av Kungl. Maj:t nämnda den 16 mars
1945 avskrivits, blivit föremål för preskription. Dessa annuiteter uppgå till
sammanlagt 7 513 kronor 5 öre. Den fordran, som staten alltjämt kan äga i
anledning av ifrågavarande oguldna annuiteter, synes med hänsyn till vad
i ärendet upplysts skäligen böra få avskrivas. Jag biträder därför förevarande
av de hörda myndigheterna tillstyrkta framställning i vad den avser dessa
annuiteter. Emellertid torde, såsom i statskontorets promemoria framhållits,
ärendet härutinnan böra underställas riksdagens prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att kronans ifrågavarande fordran å 7 513 kronor 5 öre,
avseende annuiteter för återbetalning av lån för utdikning
och odling av Mästermyr med mera i Gotlands län, må avskrivas.

Vad föredragande statsrådet ovan under punkterna 1 :o
och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Före draganden* -

Ur protokollet:
Siv Schiöler.

)