Kungl. Maj.ts proposition nr 107

Proposition 1951:107

Kungl. Maj.ts proposition nr 107,

1

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjd ersättning
till f. d. borgmästaren i Ängelholm Gustaf
Viktor Berg von Linde; given Stockholms slott den 9
mars 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

Under 5:o) i propositionen nr 165 till 1947 års riksdag ävensom i en till
riksdagens statsutskott överlämnad promemoria framlade jag förslag om
statsverkets övertagande av staden Ängelholms förpliktelser gentemot då1
Bihang till riktdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 107.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

varande borgmästaren i staden, Gustaf Viktor Berg von Linde i anledning
av rådhusrättens upphörande. Enligt den av Kungl. Maj :t den 15 november
1918 fastställda stadgan för rådhusrätten och magistraten var borgmästaren
skyldig avgå från tjänsten vid 67 års ålder, därest en årlig pension av
4 500 kronor bestämdes för honom. Beslut om dylik pension hade icke fattats
av staden. I likhet med statskontoret ansåg jag att nämnda bestämmelse
om avgångsskyldighet kunde åberopas av kronan. Ersättningen till Berg
von Linde syntes mig sålunda, såvitt avsåge tiden efter uppnådd ålder av
67 år, böra bestämmas till 4 500 kronor årligen. Jag uttalade emellertid, att
nämnda ersättning, som beräknats efter 1918 års penningvärde, måhända
kunde förefalla låg i betraktande av att en av staden år 1939 genomförd
höjning av Berg von Lindes lön godtagits såsom grund för bestämmandet
av hans ersättning för tiden intill fyllda 67 år. Därtill komme de höjningar
av löne- och pensionsbelopp som i allmänhet vidtagits efter år 1918. Emellertid
borde frågan om en eventuell förhöjning av det ifrågavarande beloppet
lämpligen avgöras senare i samband med att borgmästaren uppnådde
sagda ålder. Därmed vunnes också att ersättningen kunde anpassas efter
den då genomförda allmänna löne- och pensionsregleringen för statens befattningshavare.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgav riksdagen (skr. nr 194/1947),
att till Berg von Linde finge från och med den dag, då föreskrift om staden
Ängelholms förenande i judiciellt avseende med Södra Åsbo och Bjäre domsaga
trädde i kraft, från allmänna indragningsstaten utbetalas årlig ersättning,
intill den tidpunkt då han uppnådde 67 års ålder, med 16 500 kronor
jämte rörligt tillägg å ett belopp av 10 536 kronor enligt de för befattningshavare
i statens tjänst stadgade grunder och under hans därefter återstående
livstid med 4 500 kronor.

Genom beslut den 13 juni 1947 har Kungl. Maj :t förordnat, att rådhusrätten
i Ängelholm skulle upphöra från och med den 1 januari 1948 och staden
från och med samma dag i judiciellt avseende förenas med nämnda
domsaga.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 januari 1951 har Berg von Linde hemställt,
att den till honom för tiden till den 20 februari 1951 — då han fyllde
67 år — bestämda ersättningen måtte utgå alltjämt till den 20 februari 1954
och att den årliga ersättningen under hans därefter återstående livstid måtte
bestämmas till två tredjedelar av 16 500 kronor jämte rörligt tillägg. Till
stöd härför har Berg von Linde anfört i huvudsak:

Av Kungl. Maj:t fastställd stadga för rådhusrätten och magistraten i Ängelholm
föreskrev, att borgmästaren skulle avgå efter fyllda 67 år, i den
händelse åt honom bestämdes en årlig pension av 4 500 kronor. Genom
detta stadgande hade staden förbehållits rätt att bestämma tidpunkten för
borgmästarens avgång efter fyllda 67 år ävensom pensionen, givetvis efter
överenskommelse med tjänsteinnehavaren. Huru beslutet utfallit för Berg
von Lindes del hade säkerligen kommit att bero på omständigheterna vid
lians eventuella avgång. Då stadsfullmäktige i Ängelholm tidigare bestämt
hans löneförmåner i enlighet med de grunder som fastställts för stadens

Kungi. Maj.ts proposition nr 107.

3

övriga befattningshavare, kunde med skäl antagas, att pensionen kommit
att bestämmas efter enahanda grunder, d. v. s. med hänsyn till hans inkomster
vid avgången från borgmästarämbetet. Samma slutsats kunde dragas
av stadsfullmäktiges i Ängelholm protokoll den 15 mars 1944, som innefattade
beslut å Berg von Lindes framställning om upptagande till behandling
av frågan om borgmästarens pension. Beslutet innehölle, att stadsfullmäktige
icke för det dåvarande ville fastställa pensionsbeloppet, enär sju år
återstode till den ifrågasatta pensionsåldern och man först då kunde bedöma
pensionsbeloppets skälighet. Det kunde icke vara förenligt med gällande
bestämmelser om tjänsteinnehavares betryggade ställning att statsverket
utan Berg von Lindes samtycke övertagit bestämmandet i ovannämnda
hänseenden, varför han ansåge sig berättigad att även efter den
20/2 1951, då han fyllde 67 år, uppbära de inkomster han gått förlustig genom
borgmästarämbetets indragning.

Statskontoret har avgivit utlåtande över framställningen den 9 februari
1951. Däri har ämbetsverket uttalat, att det med hänsyn till riksdagens
förutnämnda beslut icke borde ifrågakomma att tillmötesgå Berg von Lindes
yrkande att honom intill 67 års ålder tillerkänd ersättning måtte utgå
även viss tid efter nämnda tidpunkt. Däremot har statskontoret ansett en
viss höjning av ersättningen för tiden därefter motiverad. Beträffande storleken
härav har statskontoret anfört följande:

Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat, uppgår för närvarande
jämlikt Ängelholms stads pensionsreglemente pension till .stadens befattningshavare
till 70 procent av grundlön jämte ålderstillägg. Härtill kommer enligt
beslut av stadsfullmäktige dels ett provisoriskt tillägg av 864 kronor
för år, dels ock 20 procent kristillägg å grundpensionen. En enligt dessa
grunder bestämd pension för Berg von Linde, som uppbar en grundlön av
6 893 kronor jämte tre ålderstillägg å vartdera 545 kronor, skulle utgöra
(70/100 X 8528 + 864 + 20/100 X 70/100 X 8 528 =) kr. 8027:52. Med
utgångspunkt från ett rörligt tillägg av 12 procent motsvarar en dylik pension
ett belopp av, efter avrundning, 7 176 kronor.

Statskontoret har sålunda föreslagit, att den Berg von Linde efter uppnådd
ålder av 67 år tillkommande ersättningen bestämmes til! 7 176 kronor
jämte rörligt tillägg enligt .statliga grunder.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i utlåtande den 28 februari 1951
förordat, att den Berg von Linde efter uppnådd ålder av 67 år tillkommande
ersättningen måtte bestämmas till belopp motsvarande full pension
till tingsdomare i högsta löneklassen eller 10 920 kronor jämte rörligt tilllägg
enligt statliga grunder. Hovrätten anför till stöd härför följande:

Såsom skäl för uppskjutande till pensionsålderns inträde av ett slutligt
ståndpunkttagande i fråga om storleken av pensionsersättningen anförde
departementschefen 1947 (prop. nr 165/1947) att därmed vunnes att ersättningen
kunde anpassas efter den då genomförda allmänna löne- och pensionsregleringen
för statens befattningshavare. Med hänsyn till nu berörda
förhållanden kan ifrågasättas huruvida icke pensionsersättningen till Berg
von Linde skäligen bör bestämmas till 2/3 av 16 500 = 11 000 kronor jämte
rörligt tillägg. Pensionen till hovrättsråd och tingsdomare utgår emellertid
för närvarande med 10 920 kronor och hovrätten anser ersättningen till
Berg von Linde ej böra bestämmas till högre belopp. Å andra sidan vill hov -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

rätten framhålla att Berg von Linde i sin ställning som borgmästare, i den
mån en jämförelse kan göras uti ifrågavarande hänseende, synes kunna
likställas med en tingsdomare.

Departementschefen. I propositionen nr 165/1947 uttalade jag att jag i
likhet med statskontoret funne kronan kunna åberopa den i stadgan för
rådhusrätten i Ängelholm intagna bestämmelsen om skyldighet för borgmästaren
att avgå ur tjänsten vid 67 års ålder, därest en årlig pension av
4 500 kronor bestämdes åt honom. Jag vidhåller denna mening. Berg von
Lindes yrkande att den honom intill 67 år tillerkända ersättningen måtte
utgå jämväl för tiden därefter till den 20 februari 1954, kan jag därför icke
biträda.

Vad härefter angår frågan om Berg von Lindes ersättning efter uppnådda
67 år har efter nämnda propositions avlåtande en allmän pensionsreglering
genomförts för de statliga befattningshavarna. Med hänsyn härtill finnas
skäl för det antagandet att, därest rådhusrätten i Ängelholm icke bringats
att upphöra och Berg von Linde sålunda fungerat såsom borgmästare till
åtminstone 67 års ålder, staden skulle ha beviljat honom pension med högre
belopp än 4 500 kronor. Det av Berg von Linde åberopade protokollsutdraget
från stadsfullmäktiges sammanträde den 15 mars 1944 synes giva
ytterligare stöd för ett sådant antagande. På grund härav och i betraktande
av penningvärdets fall framstår den Berg von Linde tillerkända statliga
ersättningen efter uppnådd ålder av 67 år nu såsom icke längre skälig. Jag
finner därför påkallat att ersättningen höjes.

Beträffande storleken av fyllnadsbeloppet ha statskontoret och hovrätten
uttalat olika meningar. Statskontorets förslag är baserat på de nu gällande
bestämmelserna om pension till befattningshavare hos Ängelholms
stad. Vid sin med denna utgångspunkt gjorda beräkning har emellertid
statskontoret icke medtagit Berg von Lindes sportelinkomster. Häremot
torde med fog kunna invändas, att om rådhusrätten alltjämt bestått, lönereglering
med all sannolikhet ägt rum för borgmästaren, därvid — liksom
numera skett i andra .städer med rådhusrätt — sportlerna indragits till
stadskassan och borgmästartjänsten placerats i en lönegrad som inneburit
mer eller mindre fullständig kompensation för de mistade sportlerna. Pensionen
hade då anpassats efter den sålunda bestämda lönen och uppgått till
betydligt högre belopp än det av statskontoret nu föreslagna. Jag anser
därför statskontorets förslag icke böra godtagas.

Hovrätten har funnit, att Berg von Lindes tjänst såsom borgmästare bör
i pensionshänseende jämställas med tingsdomarbefattning, och förordat, att
ersättningen bestämmes till samma belopp som utgår i pension till sådan
befattningshavare. Med hänsyn till stadens ringa .storlek synes mig dock
ersättningen böra fastställas till något lägre belopp än som skulle tillkommit
Berg von Linde, om han innehaft tingsdomarbefattning. För egen del
vill jag sålunda förorda, att ersättningen bestämmes till 9 900 kronor för
år jämte rörligt tillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

5

Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att, med ändring av sitt förutnämnda år 1947 fattade beslut,
medgiva, att till f. d. borgmästaren i Ängelholm Gustaf
Viktor Berg von Linde må, räknat från den 20 februari
1951, under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten
utbetalas årlig ersättning med 9 900 kronor jämte
rörligt tillägg därå enligt de för befattningshavare i statens
tjänst vid varje tidpunkt gällande grunder.

Vad departementschefen hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Maj :t Konungen
samt förordnar, alt proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.