Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150

Proposition 1910:150

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

1

Nr 150.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående tjänstårsberäkning
för vissa rektorer vid statens realskolor;
gifven Stockholms slott den 4 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att rektor vid statens realskola, som bestridt rektorsbefattning vid
treklassigt allmänt läroverk medan detsamma på vederbörande kommuns
bekostnad varit utvidgadt till femklassigt läroverk, må, för uppflyttning i
andra lönegraden såsom rektor vid realskola äfvensom för erhållande af
pension i sistnämnda egenskap, räkna sig till godo tiden för sin ifrågavarande
tjänstgöring vid det treklassiga läroverket, dock med undantag för
de tre första åren af berörda tid.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

Bih. till Ilihsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 113 Eäft. (Nr 150.)

1

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwäRTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen statsrådet Lindström anförde härefter följande:

I underdånig skrifvelse den 6 november 1909 hafva rektorerna vid
följande samskolor, nämligen i Alingsås G. A. Bohlin, i Vimmerby A.
Björklund, i Åmål J. O. Sandberg, i Ängelholm N. Asker och i Örnsköldsvik
O. A. Perman, hvilka samtliga före dessa samskolors upprättande
tjänstgjort såsom rektorer vid förutvarande treklassiga läroverk, anhållit,
att Kungl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning därom, att sökandena
finge för uppflyttning i andra lönegraden såsom rektorer räkna sig
till godo sin rektorstjänstgöring vid treklassiga läroverk från och med den
tid, då dessa läroverk på vederbörande kommuners bekostnad varit utvidgade
till femklassiga läroverk.

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.

Innan jag närmare redogör för framställningen och de yttranden,
vederbörande myndigheter afgifvit däröfver, torde det vara lämpligt att
något vidröra en del förhållanden, hvilka det för sakens bedömande är af
vikt att erinra sig.

I enlighet med 1904 års Riksdags beslut i anledning af Kungl. Maj:ts
då framlagda proposition angående ändrad anordning af rikets allmänna
läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare hafva åtskilliga
femklassiga läroverk ombildats till realskolor för gossar samt äfven
en del treklassiga läroverk, däribland de i förutnämnda städer, förvandlats
till sexklassiga samskolor, äfven dessa ingående under benämningen
realskolor.

I afseende å lärarnas löneförmåner bestämdes, bland annat, i den med
föranledande af nämnda riksdagsbeslut utfäi’dade nådiga kungörelsen den
27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och
lärarinnor vid rikets allmänna läroverk, att lönen för rektor vid realskola
utgör i första lönegraden 3,200 kronor och i andra lönegraden 3,700 kronor,
hvartill i båda lönegraderna komma tjänstgöringspenningar till belopp
af 1,800 kronor. Härförutom skall rektor af vederbörande kommun
åtnjuta fri bostad eller hyresersättning. I kungörelsen stadgas tillika, att
rektor må vinna uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet
af tio år, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort såsom
rektor mera än fyra femtedelar af samma tid.

Den nya löne- och pensionsregleringen tillämpades icke omedelbart
vid samskolorna. Först genom nådig kungörelse den 14 september 1906
förordnades, att ifrågavarande löne- och pensionsreglering skulle från och
med år 1907 gälla för af Kungl. Maj:t befullmäktigade eller af Kungl.
Maj:t tillförordnade rektorer vid — bland andra — samskolorna i Alingsås,
Vimmerby, Åmål, Ängelholm och Örnsköldsvik, för så vidt sagda befattningshafvare
inginge på den nya lönestaten. Härjämte föreskrefs i nådigt
bref samma dag, att de lärare, hvilka på grund af vederbörande
eforalstyrelses eller domkapitels eller läroverksöfverstyrelsens beslut då
bestrede rektorsbefattningar vid, bland andra, nyss uppräknade samskolor
— för sökandena i förevarande ärende hade på grund af föreskrift i nådigt
cirkulär till domkapitlen den 12 juni 1882 förordnande att tillsvidare
upprätthålla rektorstjänst vid förutnämnda treklassiga läroverk utfärdats
af vederbörande eforalstyrelse — skulle fortfarande intill den 1 juli 1907
uppehålla samma befattningar med rätt att efter 1907 års ingång uppbära
de enligt den nya lönestaten med desamma förenade löneförmåner.
Efter den 1 juli 1907 innehafva sökandena sina respektive rektorstjänster
på grund af särskilda nådiga förordnanden.

4

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150.

Utöfver hvad jag förut omförmält föreskrifves i förenämnda nådiga
kungörelse den 27 augusti 1904 i fråga om uppflyttning i högre lönegrad,
att rektor vid högre allmänt läroverk i sådant afseende endast må
räkna sig till godo den tid han tjänstgjort såsom rektor vid sådant läroverk.
Öfningslärare tillerkännes i samma kungörelse förmånen att vid
öfvergång till realskola få tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom
ordinarie lärare vid lägre läroverk, men motsvarande förmån medgifves
icke uttryckligen rektor vid öfvergång från lägre läroverk till rektorat
vid realskola. I tillämpningen har man emellertid icke tvekat att
anse rektor vid förutvarande femklassigt statsläroverk berättigad att vid
öfvergång till rektorat vid realskola räkna sig till godo den tid, han varit
rektor vid sådan femklassig skola. Däremot hafva rektorer vid förutvarande
treklassiga läroverk ansetts icke kunna komma i åtnjutande af eu
motsvarande förmån.

En framställning i liknande syfte som den, hvarom nu är fråga, har
redan förut varit föremål för Kungl. Maj:ts pröfning. I underdånig skrifvelse
den 14 februari 1908 anhöllo nämligen sökandena i förevarande
ärende äfvensom rektorn vid samskolan i Sala C. J. M. Wahlén, hvilken
senare emellertid af Kungl. Maj:t sedermera beviljats afsked med pension
med utgången af augusti 1908 och därför icke vidare är i fråga, det
Kungl. Maj:t täcktes förordna, att de samskolerektorer, som förut varit
tillförordnade rektorer vid treklassiga läroverk, skulle äga rätt att för uppflyttning
i högre lönegrad såsom rektorer tillgodoräkna sig sin föregående
tjänstgöring vid treklassigt läroverk och att sålunda de rektorer, som vid
tiden för den nya lönestatens tillämpning vid samskolorna eller den 1
januari 1907 i tio år eller längre tid innehaft rektorsförordnande vid treklassigt
läroverk skulle, därest de i öfrigt uppfyllde härför stadgade villkor,
från och med samma dag eller den 1 januari 1907 vinna uppflyttning
i högre lönegrad enligt den nya lönestaten.

Sedan öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och statskontoret
yttrat sig öfver berörda ansökning, fann Kungl. Maj:t enligt beslut den
11 mars 1909 densamma icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Innan jag återgår till den i ämnet senast gjorda framställningen ber
jag få omnämna, att samtliga sökandena äro adjunkter vid olika statens
läroverk och såsom sådana berättigade till aflöning, Sundberg, Björklund
och Perman i femte lönegraden, Asker i fjärde lönegraden samt Bohlin i
tredje lönegraden, allt enligt den nya löneregleringen.

I den nu föreliggande underdåniga framställningen anföres i hufvudsak
följande.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

Under en lång följd af år hade de läroverk, vid hvilka sökandena
tjänstgjort såsom rektorer, varit på vederbörande kommuners bekostnad
utvidgade, så att undervisningen omfattat fem klasser. Sökandena hade i
följd häraf haft samma tjänståligganden som rektorerna vid statens femklassiga
läroverk.

För att genom inbesparande af lärarkrafter till det minsta möjliga
nedbringa kommunernas kostnader för läroverkens utvidgning hade nog i
allmänhet rektorerna vid dessa läroverk åtagit sig ett större antal undervisningstimmar
än som egentligen ålegat dem, och för öfrig! hade deras
arbete säkerligen varit mera betungande än rektorernas vid statens femklassiga
läroverk, där arbetet gått sin häfdvunna, jämna gång år efter år.

Den enda förmån en tillförordnad rektor vid treklassigt läroverk ägt
framför en adjunkt i fjärde eller femte lönegraden hade varit fri bostad
eller hyresersättning. Men äfven denna fördel hade för några af sökandena,
åtminstone under en tid, varit blott skenbar, alldenstund de, som
åtnjutit fri bostad, ej fått uppbära dyrtidstillägg. Under sådana förhållanden
hade det helt säkert endast varit förhoppningen att vid en blifvande
lönereglering erhålla någon ersättning för det dryga och ansvarsfulla
arbetet, som förmått ifrågavarande rektorer att kvarstanna vid sina
befattningar.

Vid de lägre läroverkens ombildning till real- eller samskolor hade
rektorerna vid dessa erhållit en rätt afsevärd förhöjning i aflöningen, såvida
de — hvilket varit förhållandet med flertalet — befunnit sig i de
lägre lönegraderna såsom adjunkter. Men för sökandena, som innehaft
högre lönegrader såsom adjunkter, hade löneförhöjningen såsom rektorer
blifvit ingen eller obetydlig. Så hade Sundberg, Björklund och Perman,
som alla befunnit sig i femte lönegraden, icke erhållit någon förhöjning,
Asker, som varit i fjärde lönegraden, hade erhållit 500 kronors förhöjning,
och Bohlin, tillhörande tredje lönegraden, 1,000 kronors förhöjning.

De på kommunernas bekostnad till femklassiga utvidgade treklassiga
läroverk, vid hvilka sökandena tjänstgjort, hade visserligen fått denna
rättighet endast under det förbehåll, att därigenom icke finge förorsakas
någon kostnad för statsverket, men däraf kunde enligt sökandenas förmenande
icke följa, att för de vid dessa läroverk tjänstgörande rektorerna
hinder skulle möta att få räkna tjänstår, då de därstädes i och för utvidgningen
anställda såväl ämnes- som öfningslärarna ägde denna förmån.

Då de till fem klasser utvidgade treklassiga läroverk, vid hvilka sökandena
tjänstgjort, från och med läsåret 1905—1906 ombildats till samskolor,
hade sökandena fortfarande skött rektorsbefattningarna vid dessa
skolor, ehuru de ända till 1907 års ingång varit af vederbörande eforal -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

styrelser förordnade till rektorer för blott treklassiga läroverk, öfvergången
till de nya läroverkstyperna, särskildt samskolorna, hade gifvetvis
förorsakat rektorerna mycket arbete. Framförallt hade svårigheten att anskaffa
tidsenliga lokaler för de nya läroverken kraft stor omtanke och
mycket besvär. Utan att härför erhålla den ringaste ersättning hade
sökandena emellertid fullgjort detta dryga och ansvarsfulla arbete. Äfven
af denna anledning syntes det sökandena icke vara obilligt begärdt, att
ersättning lämnades dem i form af rättighet att i lönetursafseende få tillgodoräkna
sig sin föregående tjänstgöring såsom rektorer.

Ej heller hade sökandena haft tid och krafter att såsom i allmänhet
öfriga läroverkslärare genom privat verksamhet utom skolan skaffa sig
inkomster och såmedelst förbättra sin ekonomi, hvadan sökandena, som
vore familjeförsörjare och hade barn i den ålder, att de för sin utbildning
måste vistas vid högre läroverk, nu endast med största uppoffringar kunde
förhjälpa dem härtill.

På grund af nådig remiss har öfverstyrelsen öfver rikets allmänna
läroverk den 30 november 1909 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande,
däri öfverstyrelsen till en början erinrat, hurusom öfverstyrelsen i sitt
underdåniga utlåtande den 9 april 1908 angående den tidigare gjorda, af
mig förut omnämnda ansökningen i ämnet anfört bland annat följande.

Hvad som kunde anföras till förmån för den gjorda framställningen
vore enligt öfverstyrelsens mening förnämligast den omständigheten, att
samtliga sökandena tjänstgjort såsom rektorer vid treklassiga läroverk,
hvilka under en längre följd af år före läroverksreformen af år 1904
varit på kommunens bekostnad utvidgade till femklassiga läroverk, utan
att rektorerna för sitt härigenom ökade arbete erhållit någon ersättning
af statsverket. Visserligen kunde häremot invändas, att denna utvidgning
icke vant någon statens angelägenhet, men undervisning hade dock på så
sätt utan kostnad för statsverket beredts en del lärjungar, som eljest skulle
sökt inträde vid statsläroverken, utvidgningen hade skett med Kungl.
Maj:ts tillstånd och efter af Kungl. Maj:t fastställda grunder och i hvarje
fall hade rektorerna vid dessa läroverk haft eu lika ansträngande och ansvarsfull
uppgift som rektorerna vid de femklassiga läroverken.

Därtill komme, att Kungl. Maj:t genom att förordna sökandena till
rektorer vid nybildade samskolor syntes hafva ansett dem äga de kvalifikationer,
som erfordrades af rektorer vid sexklassiga läroverk, hvadan det
ock rimligtvis kunde ifrågasättas, att de skulle komma i fullt åtnjutande
af de aflöningsförmåner, som tillkomme sådana rektorer.

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

På grund af hvad sålunda anförts hade öfverstyrelsen funnit skäl
icke saknas för att tillstyrka, det åtgärder måtte vidtagas för att åt sökandena
utverka den af dem ifrågasatta förmån.

Efter att jämväl hafva erinrat, att Kungl. Maj:t, såsom jag redan
omnämnt, jämlikt beslut den 11 mars 1909 funnit nyssberörda ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd, yttrar öfverstyrelsen
beträffande nu förevarande ansökning, att då de af öfverstyrelsen till förmån
för den föregående ansökningen åberopade skäl hufvudsakligen afsåge
den tid, under hvilken ifrågavarande läroverk varit utvidgade till
femklassiga, öfverstyrelsen jämväl i föreliggande fall funne skäl icke saknas
för att tillstyrka åtgärders vidtagande för att åt sökandena utverka den
begärda förmånen.

Statskontoret, som i utlåtande den 31 december 1908 förklarat sig på
anförda skäl förhindradt att tillstyrka den först i ämnet gjorda framställningen,
har i underdånigt utlåtande den 21 januari 1910 beträffande den
nu ifrågavarande ansökningen anfört, att saken genom densamma torde
hafva kommit i ett delvis förändradt läge. I betraktande särskilt däraf
att sökandenas tjänstgöring vid treklassiga läroverk, sedan de samma på
vederbörande kommuners bekostnad utvidgats till femklassiga, ägt rum
under en period, som bildat en öfvergång från äldre förhållanden till den
nya år 1904 fastställda skolorganisationen, torde enligt statskontorets
mening skäl icke saknas för vidtagande af åtgärder för att nämnda tjänstgöring,
som icke torde hafva varit mindre omfattande och maktpåliggande
än rektorernas vid statens femklassiga läroverk, Unge till en del tillgodoräknas
sökandena för åtnjutande af ålderstillägg. Statskontoret har i sådant
afseende föreslagit, att sökandena finge räkna sig till godo intill fem år
af ifrågavarande tjänstgöring i egenskap af tillförordnade rektorer, hvarigenom
äfven rektor Sundberg, som vore född år 1848, skulle kunna före
pensionsålderns uppnående erhålla ålderstillägg såsom rektor. I anslutning
härtill har statskontoret underdånigst hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes "i
nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att sökandena finge för åtnjutande
af ålderstillägg såsom rektorer vid statens samskolor, tillgodoräkna
sig hvar och en intill fem år af den tid han bestridt rektorstjänst
vid treklassigt allmänt läroverk, som varit på vederbörande kommuns bekostnad
utvidgadt till femklassigt.

För min egen del finner jag den underdåniga ansökningen, i detDepartementaskick
den föreligger, synnerligen behjärtansvärd. Lika med statskontoret ckefenanser
jag billigt, att sökandena få räkna sig till godo någon del af den

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 150.

tid, de efter det ifrågavarande läroverk varit utvidgade till femklassiga
tjänstgjort såsom rektorer vid desamma. Statskontorets förslag, att sökandena
af denna tid skulle få tillgodoräkna sig intill fem år tilltalar mig
dock icke. Det synes mig nämligen icke rättvist att den, som varit rektor
vid treklassig skola mer än fem år — en af sökandena kar tjänstgjort
i sådan egenskap tolf år — skulle likställas med den, som uppehållit
dylikt rektorat allenast fem år. I nådigt cirkulär till domkapitlen m. fl.
den 11 december 1863 angående anslag till elementarläroverken föreskrefs
i afseende å den lärare förunnade rätt till löneförhöjning hvart femte år,
att vid sådan år sberäkning för uppflyttning till högre lönegrad hvarje
lärare ägde tillgodoräkna sig äfven den tid efter inträdet af nästa statsregleringsperiod,
under hvilken han, efter det han undergått filosofie kandidatexamen,
såsom extra lärare, duplikant eller vikarie varit vid elementarläroverket
använd, dock med undantag för de tre första åren af hans
så beskaffade verksamhet. I analogi härmed skulle jag vilja föreslå rätt
för sökandena att för uppflyttning i andra lönegraden såsom rektor vid
realskola äfvensom för erhållande af pension såsom rektor tillgodoräkna
sig den tid, en hvar af dem bestridt rektorstjänst vid treklassigt allmänt
läroverk efter det detsamma på vederbörande kommuns bekostnad varit
utvidgadt till femklassigt läroverk, dock med undantag för de tre
första åren af berörda tid. På grund af förut omförmälda nådiga
bref den 14 september 1906 torde sökandena utan vidare vara berättigade
att räkna lönetur såsom rektorer från och med ingången af år 1907.
Undersöker man förhållandena, finner man att sökandena intill den
1 januari 1907 tjänstgjort såsom rektorer vid från treklassiga till femklassiga
utvidgade läroverk: Sundberg i 12 år, Björklund, Aster och Perman
i något mer än 6 år samt Bohlin i något mer än 2 år. Med tilllämpning
af hvad jag ofvan föreslagit skulle alltså af ifrågavarande tjänstgöringstid
Sundberg få tillgodoräkna sig 9 år, Björklund, Asker och Perman
3 år, samt Bohlin intet. Sundberg är på grund af sin ålder skyldig
att afgå från tjänsten år 1913. Därest statskontorets förslag i ämnet godtoges,
skulle ifråga om Sundberg inträffa, att han väl före afskedstagandet
lomme i åtnjutande af aflöning i andra rektorslönegraden, men icke kunde
tillerkännas pension såsom rektor, då härför enligt gällande bestämmelser
erfordras rektorstjänstgöring i minst femton år. Med mitt förslag skulle
Sundberg komma i åtnjutande äfven af sistnämnda förmån, därest han
kvarstår vid rektoratet till afskedstagandet. Samma gäller om Sundbergs
medsökande, äfven Bohlin.

Jag har i det föregående allenast uppehållit mig vid den föreliggande
ansökningen. Det förefaller mig dock uppenbart, att om sökandena till -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.

rkännas den af mig förordade förmån, äfven andra med sökandena uti
ifrågavarande hänseende likställda böra komma i åtnjutande af motsvarande
fördel. Inom läroverksöfverstyrelsen har på min begäran verkställts
en undersökning, på hvad sätt en generell tillämpning af mitt förslag
skulle komma att verka. Det visar sig då, att utöfver i ärendet omförmälda
rektorer antagligen endast en eller möjligen två läroverkslärare
skulle för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig föregående
rektor stjänstgöring af den art, hvarom här är fråga. Några betänkligheter
synas mig därför icke resa sig mot att gifva det af mig förordade förslaget
en allmän affattning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå
Riksdagen medgifva

att rektor vid statens realskola, som bestridt rektorstjänst vid treklassigt
allmänt läroverk medan detsamma på vederbörande kommuns bekostnad
varit utvidgadt till femklassigt läroverk, må, för uppflyttning i andra lönegraden
såsom rektor vid realskola äfvensom för erhållande af pension i
sistnämnda egenskap, räkna sig till godo tiden för sin ifrågavarande
tjänstgöring vid det treklassiga läroverket, dock med undantag för de
tre första åren af berörda tid.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna nådigt bifall; och skulle till Riksdagen
aflåtas proposition i ämnet af den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Bill. till Riksd. Frat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 113 Höft.

2