Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8

Proposition 1891:8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

19

N:o 8.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående efterskänkande
af viss del af kronans rätt till danaarf efter
arbetaren Karsten Ekberg från Hessleberga; gifven Stockholms
slott den 19 december 1890.

Arbetaren Karsten Ekberg från Hessleberga i Lyngby socken af
Malmöhus län afled den 26 augusti 1888 utan att efterlemna några vid
bouppteckningen den 22 november nämnda år kända arfvingar.

Efter Ekbergs död lät sömmerskan Cecilia Svensson i Hessleberga,
under uppgift att Ekberg i lifstiden gjort muntligt testamente till hennes
förmån, till bestyrkande häraf vid Bara häradsrätt såsom vittnen
för dödsfalls skull afköra tegelmästaren Lars Larsson i Assartorp och
åbon Nils Jönsson i Bökesåkra, hvilka sammanstämmande intygade, att
Ekberg vid en begrafning hos Lars Larsson i juni månad 1888 samtalsvis
yttrat, att Cecilia Svensson efter hans död skulle af hans qvarlåtenskap
erhålla 100 kronor; och blef berörda yttrande af Cecilia Svensson
bevakadt såsom muntligt testamente.

Då några arfvingar efter Ekberg icke inom natt och år från dödsfallet
anmält sig, instämde kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj:ts
och kronans vägnar, dels hofslagaren M. Montelius i Lyngby, hvilken
omhänderhade Ekbergs qvarlåtenskap, och dels bemälda Cecilia Svensson
till Bara häradsrätt med yrkande, att ofvan omförmälda af Ekberg
fäkta yttrande måtte förklaras icke utgöra något verkligt testamente
samt qvarlåtenskapen såsom danaarf tilldömas Kongl. Maj:t och kronan.

Under rättegången åberopade Cecilia Svensson ytterligare såsom
vittnen åbon Jöns Larsson i Assartorp och ofvanbemälde Lars Larssons
hustru Anna Jönsson, hvilka sammanstämmande intygade, att

20

Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposition No 8.

Ekberg vid flera tillfällen yttrat, att Cecilia Svensson af hans qvarlåtenskap
skulle erhålla 100 kronor, hvarjemte vittnet Anna Jönsson förmälde,
att Ekberg åtskilliga gånger talat om att låta skriftligt uppsätta,
huru med hans qvarlåtenskap skulle förhållas, samt att Ekbergs frånfälle
inträffat helt plösligt utan föregående sjukdom.

Genom utslag den 2 juni innevarande år, som vunnit laga kraft,
fann häradsrätten Ekbergs omförmälda yttranden icke kunna anses utgöra
ett i laga ordning upprättadt testamente, hvarföre Cecilia Svenssons
anspråk ogillades; och förklarade häradsrätten, med stöd af 15
kap. 6 § Arfdabalken, Kongl. Maj:t och kronan berättigad att komma
i åtnjutande af behållningen i boet efter Ekberg, till följd hvaraf Montelius
förpligtades att till kammaradvokatfiskalsembetet efter behörig
redovisning utgifva boets behållning.

Redan innan berörda rättegång anhängiggjordes, hade hofjägmästaren
friherre G. H. Wrangel von Brehmer, i egenskap af ombud ej
mindre för Cecilia Svensson än äfven för Lyngby sockens kommunalstämma,
uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 14 mars sistlidet
år i underdånighet anhållit, att kronans rätt till danaarf efter Ekberg
måtte efterskänkas till förmån för dels Cecilia Svensson beträffande
100 kronor och dels Lyngby socken beträffande den öfriga qvarlåtenskapen.
Till stöd för denna ansökning åberopades det testamentariska
förordnande, som skulle blifvit gjort af Ekberg, jemte den omständigheten
att Cecilia Svensson befunnit sig i mycket torftiga vilkor, samt,
beträffande Lyngby sockens framställning, att nämnda socken vore synnerligen
betungad af fattigvård och särskild! fått vidkännas betydliga
utgifter för fattighjon, som haft hemortsrätt i socknen, men under
många år uppehållit sig i Danmark.

I anledning af ansökningen hafva underdåniga utlåtanden afgifvits
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som tillstyrkt
ansökningen, och kammaradvokatfiskalsembetet, hvithet sistnämnda
embete, med upplysning att ifrågavarande danaarfsmedel efter afdrag
af utanordnad aktoratsprovision utgjorde ett belopp af 175 kronor 3
öre, tillstyrkt att, enär Ekberg i lifstiden, enligt hvad två vittnen intygat,
lofvat, att Cecilia Svensson efter hans död skulle erhålla kontant
100 kronor samt hon af sökandenas ombud uppgifvits befinna sig i
mycket torftiga vilkor, af berörda medel ett belopp af 100 kronor måtte
af kronan till henne afstås; hvaremot embetet icke ansett giltiga skäl
hafva förebragts att till förmån för Lyngby socken efterskänka återstoden
af danaarfvet,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

21

Med afseende å hvad i ärendet förekommit vill Kongl. Magt härmed
föreslå Riksdagen att medgifva, att af ifrågavarande danaarfsmedel
må Cecilia Svensson tilldelas ett belopp af ett hundra kronor.

De till. ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 december
1890.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr Wennerberg,

friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen föredrog
i underdånighet:

En af hofjägmästaren friherre H. Wrangel von Brehmer, såsom
ombud för sömmerskan Cecilia Svensson i Hessleberga samt Lyngby
sockens kommunalstämma, i underdånighet gjord ansökning, att kronans
rätt till danaarf efter arbetaren Karsten Ekberg från Hessleberga, som
aflidit utan kända arfvingar, måtte efterskänkas till förmån för bemälda
Cecilia Svensson beträffande 100 kronor samt för Lyngby socken beträffande
den öfriga qvarlåtenskapen;

öfver hvilken ansökning underdånigt utlåtande afgifvits ej mindre
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län än äfven af kammaradvokatfiskalembetet,
som dervid upplyst, att ifrågavarande danaarfsmedel
utgjorde, efter afdrag af kammaradvokatfiskalen tillkommande
provision, 175 kronor 3 öre.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 8.

23

Med afseende å hvad i ärendet förekommit hemstälde
statsrådet, att förevarande ansökning måtte på
det sätt bifallas, att Kongl Maj:t täcktes i nådig proposition
föreslå Riksdagen att medgifva, att af ifrågavarande
danaarfsmedel måtte Cecilia Svenson tilldelas
ett belopp af ett hundra kronor.

Hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
i ärendet till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
— — — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
C. JBlomstedt.

i