Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45

Proposition 1892:45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

1

N:o 45.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pension
å allmänna indragning sstaten åt provinsialläkaren
i Piteå distrikt K. F. Willd; gifven Stockholms slott
den 10 mars 1892.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
åt provinsialläkaren i Piteå distrikt Karl Fredrik Willd å allmänna
indragningsstaten uppföra en pension af ett tusen åttahundra sjutiofem
kronor om året, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked från t, jensten varder honom beviljadt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 25 Eäft. (N:is 45, 46.)

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
mars 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
östergren,

Groll,

Wikblad.

Gilljam.

27:o.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog vidare:

Ang. pension En af Piteå socknemän, genom ordföranden i socknens kommunal {Zimaren

vinand J. E. Wikstén i Öjebyn, enligt beslut å kommunalstämma den
k. f. wiiiii. 2 augusti 1891, i underdånighet gjord ''ansökning att, då provinsialläkaren
i Piteå distrikt medicine licentiaten Karl Fredrik Willd, hvilken

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o åS. 3

år 1889 utnämndes till sin befattning, men till följd af ögonsjukdom
ej kunnat tillträda tjensten, hvilken allt sedan uppehållits af vikarie,
såsom obotligt blind vore för hela lifstiden urståndsatt att utöfva sin
tjenst, sådana åtgärder måtte, då berörda förhållande vore^i hög grad
menligt för helso- och sjukvården inom distriktet, genom Kongl. Maj:ts
försorg vidtagas, att provinsialläkaretjensten i nämnda distrikt blefvo
med ny ordinarie innehafvare försedd; i anledning af hvilken ansökning
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län sig yttrat samt
underdåniga utlåtanden afgifvits af medicinalstyrelsen den 28 december
1891 och af statskontoret den 27 sistlidne januari.

Af handlingarne inhemtades: att Willd, som vore född den 7
augusti 1845, efter att hafva bestridt tillfälliga läkareförordnanden under
sammanlagdt 43/* år, den 7 juni 1889 utnämndes till provinsialläkare
i Piteå distrikt; att han, enligt ett af ögonläkaren medicine
doktorn E. Nordenson den 30 november 1891 utfärdadt läkarebetyg.,
lede af obotlig ögonsjukdom; samt att han allt sedan den 30 augusti

1889 på grund af denna sjukdom åtnjutit tjenstledighet och jemväl,
enligt Kongl. Maj:ts beslut den 11 december i891, fått sådan ledighet
för hela innevarande år sig beviljad.

Uti ofvannämnda utlåtande hade medicinalstyrelsen bland annat
anfört att, enär Willd, omedelbart efter det han blifvit till provinsialläkare
utnämnd och således innan han hunnit något förvärfva
eller göra några afbetalningar å sina studieskulder, drabbats af ögonsjukdomen
och till följd af densamma måste hafva särskild person
anstäld för sin vård, styrelsen ansåge det icke böra sättas i fråga, att
Willd skulle begära afsked från sin tjenst, så vida honom icke beviljades
ett belopp motsvarande det, han för närvarande såsom tjenstledig
egde tillgodonjuta och hvilket utgjorde provinsialläkarelönen 1,875
kronor samt hyresersättning 750 kronor eller tillhopa 2,625 kronor;
hemställande medicinalstyrelsen, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning om beviljande åt Willd af en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till sistnämnda belopp, att utgå från och med
månaden näst efter den, hvarunder afsked blefve honom beviljadt.

Statskontoret hade i sitt utlåtande anfört: att, enligt den vid

1890 års riksdag faststälda stat för provinsialläkare, provinsialläkares
aflöningsför måner utgjordes af lön 1,875 kronor och tjenstgöringspenningar
625 kronor, kunnande lönen efter 10 år höjas med 500 kronor
och efter 15 år med ytterligare 500 kronor; att såsom vilkor för
åtnjutande af dessa aflöningsför måner bestämts, bland annat, att de
med tjensten förenade tjenstgöringspenningar lingo uppbäras för den

4 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 45.

tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat semester;
att provinsialläkare, som af sjukdom hindrades att förrätta sin tjenst,
egde uppbära hela lönen, och att provinsialläkare, som finge åtnjuta
semester, hade skyldighet att tillhandahålla eller bekosta fri hostad
för vikarien; att med afslag å Kongl. Maj:ts proposition om antagande
af lag, innefattande skyldighet för vederbörande provinsialläkaredistrikt
att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyresersättning åt provinsialläkare,
vid samma riksdag tillika beslutits, att provinsialläkare,
som inginge på ny stat eller utnämndes efter den nya statens fastställande,
skulle jemte de löneförmåner, som i öfrigt honom tillkomme,
erhålla hyresersättning af statsmedel efter 750 kronor om året, dock
att på Kongl. Maj:ts pröfning finge bero, om och i hvad mån sådan
ersättning skulle ''tillkomma provinsialläkare i distrikt, der bostad, tillkommen
på grund af donation, funnes; att statskontoret af det anförda
ansåge framgå, att provinsialläkare icke egde ovilkorlig rätt att under
tjenstledighet uppbära hyresersättning; att då, enligt hvad medicinalstyrelsen
upplyst, provinsialläkaren Willds vikarie uppbure af statsmedel
dagarfvode med 6 kronor eller för år räknadt 2,190 kronor, statsverkets
utgift för provinsialläkarebefattningen inom Piteå distrikt för närvarande
belöpte sig till 4,815 kronor om året; att, om Willd komme att från
provinsialläkaretjensten afgå med pension till det af medicinalstyrelsen
föreslagna beloppet, 2,625 kronor, och tjensten blefve besatt med ny
ordinarie innehafvare, berättigad till de i 1890 års aflöningsstat upptagna
löneförmåner jemte hyresersättning, eller tillsammans 3,250 kronor,
skulle, på sätt äfven medicinalstyrelsen framhållit, Willds pensionering
komma att medföra en ökad statsutgift utöfver den, som för
det närvarande utginge för ifrågavarande provinsialläkarebefattning,
af 1,060 kronor, men att, derest åter pensionen bestämdes till ett provinsialläkarelönen
utan hyresersättning motsvarande belopp, eller 1,875
kronor, berörda ökning inskränkte sig till 310 kronor; att, då ännu
18 år återstode innan Willd uppnådde den tjenstålder, som jemlikt
nådiga brefvet den 10 juli 1884 medförde rätt för provinsialläkare, som
fyllt 60 år, att afgå från tjensten med pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 4,000 kronor, statskontoret, lika med medicinalstyrelsen,
ansåge afseende böra fästas å de i den underdåniga ansökningen
anförda skäl för ifrågavarande provinsialläkaretjensts besättande
med ny tjenstbar ordinarie innehafvare, men att, då tjenstledig provinsialläkare
icke torde vara ovilkorligen berättigad till utbekommande
af hyresersättning under tjenstledighet, det af medicinalstyrelsen föreslagna
pensionsbeloppet syntes böra nedsättas till 1,875 kronor; och

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o åS.

hade statskontoret på grund deraf hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att åt provinsialläkaren Karl Fredrik Willd å allmänna
indragningsstaten uppföra en pension al 1,875 kronor om året,
att ritgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från
tjensten blefve honom beviljadt.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemstälde statsrådet, att
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att åt provinsialläkaren i Piteå
distrikt Karl Fredrik Willd å allmänna indragningsstaten uppföra en
pension af 1,875 kronor om året, att utgå från och med månaden näst
efter den, hvarunder afsked från tjensten varder honom beviljadt.

Hvad statsrådet sålunda hemstält, täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan II
till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Carl Tornérhielm.