Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2

Proposition 1897:2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående restaurering
af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm
gifven Stockholms slott den 4 december 1896.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva, *

att af behållningen å fonden för anordnande af lokaler för statens
embetsverk i bufvudstaden må disponeras ett belopp af 82,000 kronor
till restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar,
af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Rik till Päksd. Prot. 1897. 1 Satnl. 1 Afd. 2 Häfi.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 december

1896.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet: Under

erinran hurusom den andel af det under riksstatens
sjunde hufvudtitel med 200,000 kronor uppförda reservationsanslaget
till byggnader och reparationer, som utan åsidosättande af kronans i
landsorterna befintliga byggnader lämpligen kunde tagas i anspråk för
underhållet af kronans hus i hufvudstaden, eller omkring 100,000 kronor
årligen, visat sig dittills ej lemna tillgång till andra arbeten än
de nödvändigaste invändiga, orsakade af förändringar inom embetsverk
eller af tidens kraf, hemstälde öfverintendentsembetet i underdånig
skrifvelse den 24 september 1889, att Eders Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande af medel till
förbättringar utvändigt af omförmälda hus, dertill enligt upprättadt

3

Konql. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

kostnadsförslag skulle erfordras ett belopp af sammanlagdt 205,350
kronor, med hvilket belopp hufvudsakligen afsågs att försätta vissa
uppräknade hus i sådant skick, att de åtminstone ej framstode såsom
i ögonen fallande vanprydliga i jemförelse med enskilda verks eller
personers angränsande egendomar, äfvensom att låta det så kallade
gamla kungshuset å Riddarholmen, hvars historiska betydelse, form
och läge mera än de öfriga husen gjorde det förtjent af uppmärksamhet,
undergå en restaurering i arkitektoniskt hänseende, derför enligt
upprättade ritningar och kostnadsberäkningar skulle af nyssnämnda
kostnadssumma åtgå ett belopp af 73,000 kronor.

Då denna öfverintendentsembetets framställning den 11 januari
1890 anmäldes inför Eders Kongl. Maj:t, anförde dåvarande departementschefen,
som i öfrigt biträdde sagda framställning, att han beträffande
den ifrågasatta restaureringen af gamla kungshuset visserligen
erkände det tilltalande i tanken att åt denna byggnad gifva ett skick,
som motsvarade dess läge och historiska betydelse — och detta så
mycket mera som, enligt hvad de af öfverintendentsembetet insända
ritningar utvisade, ett anslående resultat i detta afseende skulle kunna
vinnas för en jemförelsevis mindre betydande kostnad — men likväl
ansåge staten icke böra samtidigt belastas med kostnaden så väl för
detta som för de Öfriga föreslagna arbetena och vid sådant förhållande
funne förstnämnda arbete, såsom mindre oundgängligt, för det dåvarande
böra vika för de senare. I öfverensstämmelse med den af departementschefen
sålunda uttalade uppfattning äskade Eders Kongl. Maj:t
af Riksdagen det af öfverintendentsembetet förordade anslagsbeloppet
med afdrag af den för restaurering af gamla kungshuset uppförda
summan, 73,000 kronor, men med tillägg af 15,000 kronor för annat uppgifvet
byggnadsarbete, eller sammanlagdt 147,350 kronor. Denna Eders
Kongl. Maj:ts framställning bifölls på det sätt, att Riksdagen för angifna
ändamål beviljade ett extra anslag af 100,000 kronor att utgå
under två år.

I underdånig skrifvelse af den 25 oktober 1892 anmälde derefter
öfverintendentsembetet, att af de kronans hus i hufvudstaden, som enligt
embetets berörda, år 1889 gjorda framställning voro afsedda att för det
då begärda extra anslaget till sitt yttre iståndsättas, under de följande
årens lopp för medel från dels det ordinarie reservationsanslaget till
byggnader och reparationer, dels det af Riksdagen för omförmälda
ändamål beviljade extra statsanslaget åtskilliga i större eller mindre
omfattning undergått en välbehöflig restaurering, medan, enligt hva d

4

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 2.

öfverintendentsembetet inkemtat, vederbörande myndigheter hade för
afsigt att till Eders Kongl. Maj:t ingå med underdåniga framställningar
om beredande af särskilda anslag för vissa andra byggnaders mer eller
mindre fullständiga om- eller tillbyggnad, så att bland dem, som af
öfverintendentsembetet blifvit hos Eders Kongl. Maj:t föreslagna att
till sitt yttre restaureras, endast återstode gamla kungshuset och ett
annat hus, om hvilket nu icke är fråga.

öfverintendentsembetet anförde vidare, att de af embetet i dess
underdåniga skrifvelse den 24 september 1889 åberopade förhållanden
i fråga om otillräckligheten af de för embetet till underhåll af kronans
hus i Stockholm tillgängliga medel fortfarande i oförminskad grad egde
giltighet och att sålunda det till embetets disposition stälda anslaget
till byggnader och reparationer, lika litet för framtiden som dittills,
skulle komma att lemna tillgång till utförande af reparationsarbeten af
den omfattande beskaffenhet, som sistberörda hus tarfvade. Å andra
sidan kunde embetet icke frånträda sin förut uttalade åsigt, att gamla
kungshuset med hänsyn till dess så väl historiska vigt som arkitektoniska
värde och särdeles framstående läge kräfde en yttre restaurering,
värdig sagda företräden, och hade derföre trott sig böra hos Eders
Kong!. Maj:t förnya sin förut gjorda, men då endast med hänsyn dertill
att samtidigt begärdes ett icke obetydligt anslag till reparationsåtgärder,
som af Eders Kongl. Maj:t pröfvades vara af oundgängligaro
art, icke understödda framställning om beredande af medel till ifrågavarande
byggnads restaurering jemväl i arkitektoniskt hänseende.

På grund af hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört hemstälde
embetet, med öfverlemnande af genom embetets försorg upprättade nya
ritningar med tillhörande beskrifningar och kostnadsförslag till yttre
restaurering af nämnda byggnad, att Eders Kongl. Maj:t måtte till
Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af ett belopp af 73,000
kronor för restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med de af embetet
uppgjorda ritnings- och kostnadsförslag, af det så kallade gamla
kungshuset. De af embetet insända ritningarna till restaurering af det
ifrågavarande huset skilde sig i vissa mindre betydande afseenden från
de förut uppgjorda, men den beräknade kostnadssumman var densamma
enligt de båda förslagen.

Ofverintendentsembetets berörda framställning anmäldes inför Eders
Kongl. Maj:t den 24 februari 1893. Föredragande departementschefen
anförde dervid, att den ifrågavarande byggnaden tvifvelsutan till sitt
yttre vore i det bristfälliga skick, att den högeligen tarfvade en genomgripande
reparation. Såsom af om förmälda framställning framginge,

5

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

innefattade emellertid den ifrågasatta åtgärden något mer än en sådan
reparation, nemligen en restaurering i arkitektoniskt hänseende. Af
öfverintendentsembetet meddelade uppgifter rörande de å anslaget till
byggnader och reparationer disponibla tillgångar ådagalade tillfyllest,
att det icke kunde blifva tal om att från detta anslag bereda medel

till den ifrågasatta restaureringen af sistnämnda byggnad. Departementschefen
anslöt sig derföre till öfverintendentsembetets uppfattning om
önskvärdheten deraf, att restaureringen af gamla kungshuset. möjliggjordes
genom anvisande för ändamålet af särskilda medel. Biistfälligheterna
å husets yttre vore så betydliga, att å deras botande i hvarje
fall måste inom den närmaste framtiden nedläggas icke ringa kostnad.
Då så vore, syntes det erbjudna tillfället icke böra försummas att i
sammanhang med dessa oundvikliga arbeten få den histoiiskt betydelsefulla
byggnaden för en jemförelsevis mindre betydande kostnad
försatt i ett skick, som åter framhäfde dess arkitektoniska värde och
komme att göra densamma till en prydnad för hufvudstaden.

I fråga om sättet för beredande af tillgång af medel till reparationskostnaden
ansåg departementschefen, som förut samma dag tillstyrkt,
att den blifvande köpeskillingen för veterinärinstitutets förra
tomter måtte afsättas till en fond för anordnande af lokaler för statens
embetsverk i hufvudstaden, det vara öfverensstämmande med det åsyftade
ändamålet med denna fond, att den erforderliga kostnaden för restaurering
af den ifrågavarande byggnaden, deruti Svea hofrätt, kammarkollegium
och statskontoret vore inrymda, å nämnda fond anvisades.

Eders Kongl. Maj:t, som i nådig proposition nämnde den 24
februari 1893 föreslog Riksdagen att medgifva, att inflytande köpeskillingar
för veterinärinstitutets förra tomter finge inlevereras till statskontoret
för att derstädes förvaltas och förräntas såsom en särskild
»fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden»,
att af Eders Kongl. Maj:t, efter inhemtande i hvarje fall af Riksdagens
medgifvande, för sagda ändamål disponeras, föreslog i sammanhang
dermed, i öfverensstämmelse med den af departementschefen, på sätt
nyss blifvit sagdt, uttalade mening, att Riksdagen till utgående från
nämnda fond, i den mån medel derstädes blefve tillgängliga, måtte
anvisa ett belopp af 73,000 kronor till restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, af det så kallade

gamla kungshuset,. . o

I underdånig skrifvelse af den 2 maj sistnämnda år anmälde Riksdagen,
att Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda förslag
om afsättning af köpeskillingarne för veterinärinstitutets förra tomter

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

till eu fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden,
men att Riksdagen deremot icke funnit sig böra biträda Eders
Kongl. Maj:ts hemställan om att medel redan då måtte anvisas å den
blifvande fonden för att användas till restaurering af det så kallade
gamla kungskuset. Detta Riksdagens afslag motiverades dermed, att
Riksdagen, utan att ingå i pröfning af frågan om berörda byggnads
restaurering, ansett oegentligt, att utgifter anvisades från den föreslagna
fonden, innan. medel hunnit inflyta till densamma, hvarjemte
Riksdagen ansett det icke böra förbises, att de dåvarande konjunkturerna
för byggnadsföretag i hufvudstaden gåfve anledning till det antagande,
att den ifrågasatta försäljningen icke under de närmaste åren kunde
vinna någon större utsträckning.

Då Riksdagens berörda beslut således icke innefattade ett definitivt
afslag på förslaget om gamla kungshusets restaurering, utan allenast
ett undanskjutande af frågan, till dess erforderliga medel influtit
i den fond, som enligt Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut skulle
bildas för anordnande af lokaler för embetsverk, hafva under den derefter
förflutna tiden nagra kostnader icko ansetts böra nedläggas på
afhjelpandet, ens i någon man, af de i ögonen lallande bristfälligheter,
soin det ifrågavarande huset till sitt yttre företer. Sedan veterinärinstitutets
förra tomter numera samtliga blifvit försålda och köpeskillingarne
ingått till nyssberörda fond, hvilken vid 1895 års slut egde en
behållning af 921,286 kronor 74 öre, förefinnes ej längre det af Riksdagen
anförda hindret för afgörande af frågan om kungshusets restaurering,
med. afseende hvarå och då sagda hus ej gerna längre kan
lemnas i sitt nuvarande skick, som företer bilden af ett begynnande
förfall, jag har ansett tiden vara inne att till förnyad behandling företaga
nyssnämnda fråga. I embetsskrifvelse af den 16 sistlidne oktober
anmodade jag derföre öfverintendeutsembetet att inkomma med yttlande,
huruvida nu rådande prisförhållanden i ett eller annat hänseende
kunde påkalla ändring i de med embetets förut omförmälda underdåniga
skrifvelse af den 25 oktober 1892 insända kostnadsförslag.

Till svar härå har öfverintendentsembetet i skrifvelse af den 10
påföljande november meddelat, att vid granskning, som inom embetet
verkstälts af de uti förenämnda kostnadsförslag ingående poster, befunnits,
att detta, på grund af den väsentliga stegring i pris både å
byggnadsmaterialier och å arbetsbiträden, som, sedan kostnadsförslaget
i oktober månad 1892 upprättades, egt rum, under nu rådande prisförhållanden
tarfvade en förhöjning af i medeltal 121 procent af de
förut upptagna beloppen samt att förslagets slutsumma sålunda skulle

Kongl. Majås Nåd. Proposition N:o 3. '' 7

behöfva ökas med i rundt tal 9,000 kronor, eller till 82,000 kronor;
och har embetet dervid tillika framhållit, att, om än anledning kunde
finnas att förmoda, att, innan det ifrågavarande arbetet komme till utförande,
nu gällande, af den för närvarande i hufvudstaden pågående
lifliga byggnadsverksamheten betingade höga pris''kunde komma att
något nedgå, utsigterna för ett betydligare prisfall dock icke syntes
embetet så stora, att det kunde anses rådligt att vid anvisande af medel
till byggnadsföretaget i fråga till dessa utsigter taga hänsyn.

Åberopande hvad sålunda förekommit, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen att medgifva, att af behållningen å fonden för anordnande
af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden må disponeras ett belopp
af 82,000 kronor till restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar, af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm.
v

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hugo Malm.