Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16

Proposition 1903:16

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

1

N:o 16.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
upplåtelse till Umeå stad af en del utaf den statens järnvägar
tillhöriga mark vid Umeå järnvägsstation; gifven
Stockholms slott den 31 december 1902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att från det statens järnvägar tillhöriga område vid Umeå
järnvägsstation må afsöndras och till Umeå -stad öfverlåtas ett å en
af stadsingenjören W. Stolpe år 1902 upprättad karteskiss med n:o 3
betecknadt område om 44,81 ar, under villkor att staten härigenom icke
tillskyndas någon kostnad.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; ooh Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAli.

Hjälmar Westring.

Bih. till Rikscl. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afl. 3 Iläft. (N:o 16j.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berg er,

Meyer och
von Friesen.

Departementschefen statsrådet Westring anförde i underdånighet:

I anledning af en af järnvägsstyrelsen gjord underdånig framställning
om anläggande af en bibana till norra stambanan från Vännäs
till Umeå och vidare till Storsandskär vid Ume älfs mynning anbefallde
Eders Kungl. Maj:t den 9 augusti 1894 Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län att vidtaga åtgärder för utrönande, huruvida
länets landsting, kommuner eller enskilde inom länet vore villige
att, hvad anläggningen af ifrågavarande bibana beträffade, ingå på enahanda
villkor, som genom Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 uppställts
i fråga om anslag för anläggning af järnväg från Mellansel till
Örnsköldsvik.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

3

Till följd häraf öfverlämnade Eders Kungl. Majrts befallningshafvande
med underdånig skrifvelse den 12 november 1894, bland annat,
utdrag af det hos stadsfullmäktige i Umeå den 2 november 1894 förda
protokoll, utvisande att stadsfullmäktige beslutit, att staden, under förutsättning
att Riksdagen år 1895 beslöte anläggande af omförmälda
bibana, åtoge sig att för den del af nämnda sidobana, som ginge öfver
Umeå stads områden, ingå på förutnämnda, af Riksdagen uti dess nyssberörda
skrifvelse uppställda villkor och således upplåta:

a) för all framtid:

all mark till banbyggnad med därtill hörande afdikningar, vattenaflopp
och parallellvägar, all mark för banbevakningsområden, hållplatser
och bangårdar, genom skogsmark en bredd af femton meter å hvardera
sidan af banans medellinje, samt, där arbetets beskaffenhet betingade
en större bredd, hvad som i sådant hänseende erfordrades,
med all å den upplåtna marken växande skog samt all mark för till följd
af järnvägsbyggnaden erforderlig anläggning af nya eller omläggning
af gamla, allmänna eller enskilda, vägar,

b) under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och
grustäkter med därtill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att
vid arbetets slut aflämnas i då befintligt skick; att upplåtelsen jämväl
skulle innebära förpliktelse att lämna ersättning för olägenheter till
följd af försvårad brukning, förlängda vägar eller andra olägenheter af
hvad namn och beskaffenhet de vara måtte och som kunde anses härflyta
af det genom järnvägens anläggning orsakade intrång, samt att
staden åtoge sig att, när och hvar Kungl. Maj:t pröfvade nödigt, vid
banlinjen till i orten gångbart pris tillhandahålla järnvägsbyggnaden
sågtimmer till ett sammanlagdt antal af omkring 200 stycken per kilometer
af banans längd, allt med skyldighet för staden att hålla staten
skadeslös för hvad i ett eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs
kunde komma att brista.

I proposition den 8 mars 1895 föreslog Eders Kungl. Maj:t därpå
Riksdagen att, under förbehåll att ofvan angifna villkor om kostnadsfri
upplåtelse af mark m. m. iakttoges, bevilja för anläggning af en bibana
från norra stambanan vid Vännäs till Umeå och vidare till Storsandskär
samt denna bibanas utrustning med trafikm ate riel 2,600,000 kronor.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

Sedan omförmälda proposition blifvit af Riksdagen bifallen, täcktes
Eders Kungl. Maj:t den 21 juni 1895 ej mindre fastställa af järnvägsstyrelsen
upprättad plan för utförande af arbetet å samma bibana, dock
med undantag för viss angifven del af bauan, än äfven anbefalla järnvägsstyrelsen
att iakttaga, bland annat, att de för bibanans anläggning
stadgade villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. fullgjordes.

Efter banans anläggande har sedermera Eders Kungl. Maj:t, med
anledning af därom utaf stadsfullmäktige i Umeå gjord anhållan, den 16
mars 1900 berättigat Umeå stad att, därest godvillig öfverenskommelse
icke kunde träffas, i den ordning, förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866 stadgar, för statens
räkning förvärfva den mark, som enligt fastställd plan erfordrades för
framdragande af ifrågavarande bibana och skulle af staden enligt stadsfullmäktiges
omförmälda beslut af den 2 november 1894 för ändamålet
upplåtas, dock under villkor att staten därigenom icke tillskyndades
någon kostnad.

Uti en af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens
län med underdånig skrifvelse den 10 oktober 1902 öfverlämnad, till
Eders Kungl. Maj:t ställd skrift hafva stadsfullmäktige i Umeå anmält,
att den mark, som erfordrades till bangård och för järnvägsspårets
framdragande öfver stadens område, blifvit jämlikt stadsfullmäktiges
omförmälda beslut inköpt samt därefter för järnvägens räkning lagfaren.
Därvid hade emellertid genom förbiseende den jord, som enligt en
skriften bifogad, af stadsingenjören W. Stolpe den 1 oktober 1902
upprättad kar teskiss betecknades med n:ris 1, 2 och 3 i sin helhet
blifvit lagfaren för järnvägens räkning, ehuru järnvägen haft behof af
endast de med n:ris 1 och 2 betecknade ägofigurer om sammanlagdt
58,93 ar, under det ägofiguren n:o 3 om 44,81 ar vore behöflig för
staden för anläggande i enlighet med stadsplanen af öppen plats framför
stationsområdet samt af en dit ledande esplanad.

Med anledning däraf anhålla stadsfullmäktige, att Eders Kungl. Maj:t
ihåtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om tillstånd för järnvägsstyrelsen
att utfärda öfverlåtelsehandling å den mark, som af misstag
blifvit lagfaren för järnvägsstyrelsens räkning och hvaraf järnvägen ej
hade behof.

Öfver denna framställning har järnvägsstyrelsen, till följd af nådig
remiss, den 25 november 1902 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid,
enär ifrågakomna område, hvilket innefattade planen framför järnvägs -

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 16. 5

stationen ocli utgjorde en del af den dit ledande esplanaden, icke vore
för något statens järnvägars ändamål erforderligt, samt underhållet
däraf efter dess öfverlåtande komme att definitivt åligga staden, tillstyrkt
nådigt bifall till framställningen.

Uti särskild promemoria, som på min begäran afgilvits, har vederbörande
föredragande i järnvägsstyrelsen lämnat närmare upplysning
om anledningen till det begångna misstaget, och inhämtas däral att,
sedan stadsfullmäktige i Umeå beslutit att kostnadsfritt upplåtanden
mark, som inom staden erfordrades till bangård och järnvägsspårets
framdragande öfver stadens område, hade från statens järnvägars sida
ej framställts anspråk å större område för stationens anläggning än det,
som å förut omförmälda karteskiss angåfves med siffrorna 1 och 2.
Som emellertid för stadens räkning till utläggning af torg och gata
erfordrades det å karteskissen med siffran 3 utmärkta området, tillhörande
samma jordägor, af hvilka områdena n:is 1 och 2 utgjorde
delar, inköpte stadsfullmäktige jämte den för järnvägens behof erforderliga
marken äfven den mark, som sålunda erfordrades för stadens
egen räkning. Köpebrefvet, som sålunda innefattade köpeaftal rörande
samtliga dessa tre områden, hade sedermera åt stadsfullmäktiges ombud
genom förbiseende lagfarits åt statens järnvägar i sin helhet, och sålunda
äfven i hvad det rörde området n:o 3, hvilket område ej allenast
vore för statens järnvägar obehöfligt, utan ock skulle i statens^ ägo
kunna förväntas förorsaka statens järnvägar kostnader för underhåll af
därå utlagda torg och gata.

Enär ifrågavarande område, som uppenbarligen genom förbiseende
blifvit Umeå stad frånliändt och kommit i statens^ ägo, emellertid,
på sätt järnvägsstyrelsen meddelat, icke varit för något statens järnvägars
ändamål afsedt eller är för något sådant ändamål behöfligt,
men däremot erfordras för genomförande af stadsplanen för Umeå,
Synes mig berörda jordområde böra till nämnda stad återlämnas, under
förutsättning att staden bestrider alla kostnader för jordöfverlåtelsen.

Jag får således i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, _

att från den statens järnvägar tillhöriga mark vid Umea järnvägsstation
må afsöndras och till Umea stad öfverlatas ett å en af stadsingenjören
W. Stolpe år 1902 upprättad karteskiss med n.o 3 betecknadt
område om 44,81 ar, under villkor att staten härigenom icke tillskyndas
någon kostnad.

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 2

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt instämde statsrådets öfrige ledamöter; och
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder- gilla hvad
statsrådet sålunda hemställt samt befallde, att i enlighet
därmed nådig proposition skulle till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Erik Theorin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1903.