Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1995

Proposition 1996/97:57

Regeringens skrivelse
1996/97:57

Hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning vid förundersökning i brottmål
under år 1995

Skr.

1996/97:57

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 28 november 1996

Göran Persson

Laila Fre i valds

(Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1995 av bestäm-
melserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig tele-
övervakning vid förundersökning i brottmål.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 57

Innehållsförteckning

Skr. 1996/97:57

1     Ärendet och dess beredning .................... 3

2     Närmare om hemlig teleavlyssning ............... 3

3     Närmare om hemlig teleövervakning............... 6

4     Slutsatser................................ 6

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november

1996 ................................... 9

1 Ärendet och dess beredning

Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
som tvångsmedel vid beivrande av brott finns i första hand i 27 kap.
rättegångsbalken. Sådana bestämmelser finns även i lagen (1952:98)
med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen
(1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna
och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen (1991:572)
om särskild utlänningskontroll. Sistnämnda lag trädde i kraft den 1 juli
1991 och ersatte lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga vålds-
dåd med internationell bakgrund, den s.k. terroristlagen. Tillämpnings-
området för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning är för
närvarande föremål för en översyn av en särskild utredare (Dir.
1996:64).

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr.
1981/82:298) redovisar regeringen årligen hur reglerna om tele-
avlyssning i rättegångsbalken har tillämpats. 1 samband med att reglerna
om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades den 1
september 1989 uttalades i lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124 s.
55) att regeringens redovisning till riksdagen angående tillämpningen av
bestämmelserna borde behållas och att en motsvarande redovisning
beträffande hemlig teleövervakning borde lämnas.

Regeringen lämnade den 21 september 1995 en redogörelse till riks-
dagen för tillämpningen under år 1994 av bestämmelserna i rätte-
gångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning (skr.
1995/96:9, bet. 1995/96:JuUl, rskr. 1995/96:17). 1 samband med ut-
skottsbehandlingen av den redovisningen uppdagades vissa brister i
rapporteringen. Det handlade om två fäll där åklagaren vänt sig direkt
till domstol och fått avslag på sin framställan, vilket inte kommit till
polisens kännedom. Justitieutskottet uttalade därvid att utskottet utgår
från att regeringen ser till att det skapas gemensamma rapporterings-
rutiner för Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i aktuella ärenden (bet.
1995/96:JuUl).

Regeringen lämnar nu motsvarande redogörelse för år 1995. Redo-
görelsen bygger liksom tidigare år på uppgifter som Rikspolisstyrelsen
har lämnat i en skrivelse till regeringen den 15 augusti 1996. Med an-
ledning av de ovan nämnda bristerna i förra årets redogörelse har även
Riksåklagaren i år i en skrivelse den 13 september 1996 till Justitie-
departementet lämnat uppgifter om antalet fall av hemlig teleavlyssning
och hemlig teleövervakning under år 1995. Dessa uppgifter stämmer
inte överens med uppgifterna från Rikspolisstyrelsen. Regeringen åter-
kommer till detta under avsnitt 4.

Skr. 1996/97:57

2 Närmare om hemlig teleavlyssning

Hemlig teleavlyssning innebär - sedan den 1 januari 1996 - att tele-
meddelanden som befordras till eller från ett telefonnummer, en kod

1* Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 57

eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett Skr. 1996/97:57
tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap.

18 § första stycket rättegångsbalken). För att sådan avlyssning skall få
ske krävs att någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Även försök,
förberedelse eller stämpling till dessa brott omfettas av bestämmelsen,
om gärningen är belagd med straff (18 § andra stycket). För tillstånd till
hemlig teleavlyssning krävs vidare att vissa andra rekvisit är uppfyllda.
Så t.ex. måste åtgärden vara av synnerlig vikt för utredningen.
Tvångsmedlet kan användas både för avlyssning av telefonsamtal och
för upptagning av annan telekommunikation än muntlig sådan, såsom
telefex och datakommunikation. Efter lagändringar som trädde i kraft
den 1 januari 1996 kan avlyssning numera, med vissa begränsningar,
ske även utanför allmänt tillgängliga telenät.

För all tvångsmedelsanvändning anses gälla tre allmänna principer.
De tre principerna, som anknyter till innehållet i 2 kap. 12 § regerings-
formen, är ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitets-
principen. Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att
använda tvångsmedlet skall vara bunden till det ändamål för vilket
tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet
får använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov och
en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitets-
principen, som är lagfäst i bl.a. 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångs-
balken, innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och
varaktighet skall stå i rimlig proportion till vad som finns att vinna med
åtgärden.

Rikspolisstyrelsens redogörelse visar att domstol under år 1995, när
det gäller förundersökning avseende grova narkotikabrott, har meddelat
tillstånd att i hemlighet lyssna av kommunikation till eller från
telefonapparater eller andra teleanläggningar som har innehafts eller
använts av 333 misstänkta personer. Som jämförelse redovisas nedan
antalet fall under åren 1969' - 1994.

1969	28	1978	102	1987	205
1970	39	1979	147	1988	210
1971	44	1980	220	1989	214
1972	34	1981	277	1990	214
1973	46	1982	313	1991	243
1974	44	1983	418	1992	258
1975	42	1984	414	1993	261
1976	64	1985	233	1994	309
1977	122	1986	213

1 Möjligheten att använda hemlig teleavlyssning vid misstanke om grova
narkotikabrott infördes år 1969.

När det gäller andra grova brott där det enligt rättegångsbalken är Skr. 1996/97:57
tillåtet att använda hemlig teleavlyssning har detta skett i 83 fall under
år 1995. Det har gällt förundersökningar huvudsakligen rörande mord
och försök och förberedelse till mord, grovt rån samt medhjälp, försök,
förberedelse och stämpling till detta brott, människorov och försök till
grov allmänfårlig ödeläggelse. Antalet fåll de närmast föregående åren
var följande.2

1983	17	1987	15	1991	31
1984	13	1988	15	1992	61
1985	6	1989	24	1993	84
1986	15	1990	13	1994	81

Den genomsnittliga avlyssningstiden år 1995 var knappt 50 dagar.
Motsvarande siffror för tidigare år var i antalet dagar 43 (1994), 43
(1993), 47 (1992), 44 (1991), 46 (1990), 44 (1989), 48 (1988), 54
(1987), 53 (1986) och 60 (1985). Avlyssningstiden varierar dock
kraftigt. Under år 1995 förekom ett fall där avlyssningstiden var så kort
som en dag, medan den i några fall pågick i över 7 månader. I ett fåll
pågick avlyssningen i 8 månader och 9 dagar.

Avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den
misstänkte i 51 procent av fållen år 1995, vilket kan jämföras med
knappt 52 procent av fållen 1994, drygt 56 procent 1993, 47 procent
1992, 48 procent 1991, 47 procent 1990, 51 procent 1989, 44 procent
1988, 68 procent 1987, 64 procent 1986 respektive 77 procent 1985.
Avlyssningen har under år 1995 inte gett något resultat i fråga om den
misstänkte i drygt 30 procent av fållen och avlyssningen har avbrutits
med kvarstående misstanke i knappt 19 procent av fållen.

Enligt Riksåklagarens uppgifter har det totala antalet fåll av hemlig
teleavlyssning under år 1995, dvs. både med anledning av grova
narkotikabrott och andra grova brott, uppgått till 349. Detta är 67 fåll
mindre än vad Rikspolisstyrelsen redovisat. Regeringen kommenterar
detta i avsnitt 4.

Under år 1995 har det förekommit fyra fåll där en ansökan om hemlig
teleavlyssning lämnats utan bifåll av domstolen eller där
Rikspolisstyrelsen vid sin förhandsprövning har lämnat negativt besked
(jfr prop. 1980/81:76 s. 277 och 278). Även Riksåklagaren har uppgett
att fyra ansökningar om hemlig teleavlyssning inte har vunnit bifåll.

2 1986 års siffra innnefattar inte den telefonavlyssning som det året
ägde rum i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.

3 Närmare om hemlig teleövervakning

Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om
telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss
teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram.
Tvångsmedlet får enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken användas vid
förundersökning i brottmål, om det för brottet inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i sex månader och vid narkotikabrott med
enbart fängelse i straffskalan. I övrigt gäller motsvarande regler som för
hemlig teleavlyssning.

Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att det under år 1995
lämnades tillstånd i 44 fall till hemlig teleövervakning. Av dessa avsåg
33 fall narkotikabrott. Övriga fe.ll avsåg grovt rån, medhjälp/försök till
grovt rån, grovt bedrägeri, grov stöld, grovt mutbrott och förberedelse
till mord/människorov. Under år 1994 lämnades 68 tillstånd, varav 62
fall avsåg narkotikabrott. Övriga fall avsåg grov stöld, grovt häleri och
stämpling till grovt rån. Under år 1993 lämnades 60 ullstånd, varav 54
fall avsåg narkotikabrott, 3 fall mord och 3 fall andra brott.

Den genomsnittliga tiden för teleövervakning under år 1995 var
knappt 49 dagar. Motsvarande siffra for år 1994 var knappt 45 dagar
och för år 1993 knappt 35 dagar. Tiderna för teleövervakning under år
1995 varierar mellan 3 dagar och knappt 8 månader.

Teleövervakningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga
om den misstänkte i drygt 52 procent av fallen. Övervakningen har inte
gett något resultat i 25 procent av fallen och de fall där åtgärden har
avbrutits med kvarvarande brottsmisstanke utgjorde knappt 23 procent.
Motsvarande procentsatser för år 1994 var 28, 44 och 28 och för år
1993 35, 10 och 55.

Under år 1995 har det inte förekommit något fall där en domstol har
lämnat en ansökan om hemlig teleövervakning utan bifall och inte heller
något fall där Rikspolisstyrelsen vid förhandsprövning har lämnat
negativt besked.

Enligt Riksåklagaren uppgår antalet ansökningar om tillstånd till
hemlig teleövervakning under år 1995 till 41, varav 2 inte har vunnit
bifall.

Skr. 1996/97:57

4 Slutsatser

Av Rikspolisstyrelsens skrivelse framgår att tvångsmedlen, i likhet med
tidigare år, främst har använts i förundersökningar där det funnits starka
misstankar om organiserad eller annars omfattande handel med
narkotika. Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har
använts då andra spaningsmetoder har prövats utan resultat eller redan
från böljan befunnits otillräckliga. Huvudsyftet har alltjämt varit att
avslöja den mera omfattande narkotikasmugglingen till Sverige och
försäljningen av narkotika inom landet.

Regeringen konstaterar att antalet teleavlyssningar på grund av Skr. 1996/97:57
misstanke om grov narkotikabrottslighet har ökat avsevärt sedan år
1969, då möjligheten att tillgripa detta tvångsmedel infördes. En
markant ökning av antalet tillstånd kan noteras under böljan av
1980-talet. Fram till år 1990 låg sedan antalet tillstånd på en ganska
konstant nivå motsvarande 1980 års nivå men har de senaste åren
återigen ökat. Jämfört med antalet tillstånd år 1994 har det skett en
ökning under år 1995 med 24 tillstånd.

Regeringen konstaterar att mängden beslagtagen narkotika har ökat
väsentligt de senaste åren. Antalet beslag av och mängden beslagtaget
kokain har dock minskat kraftigt under år 1995. Det finns emellertid
inga andra indikationer på att mängden kokain skulle ha minskat på den
svenska marknaden. Beslagsmängden amfetamin och heroin år 1995 är
den största som någonsin har redovisats. Regeringen noterar att den
kraftiga ökning av mängden beslagtagen amfetamin som skedde år 1994
- från 142 kilo år 1993 till 210 kilo året därpå - alltså fortsätter och att
beslagsmängden amfetamin år 1995 uppgick till drygt 278 kilo.
Uppskattningsvis 60 procent av den i Sverige beslagtagna mängden
amfetamin har tillverkats i Östeuropa. Antalet beslag under år 1995
avseende amfetamin har, trots den ökade beslagsmängden, minskat
något jämfört med år 1994. Antalet beslag av heroin har emellertid ökat
kraftigt. Under år 1995 har mängden beslagtagen cannabis ökat
väsentligt jämfört med det föregående året medan antalet beslag i
princip är oförändrat.

Regeringen konstaterar ånyo att det är alldeles uppenbart att läget på
narkotikaområdet alltjämt är djupt oroande. Det kan därför inte komma
i fråga att avstå från hemlig teleavlyssning i den angelägna kampen mot
narkotikabrottsligheten. Hemlig teleavlyssning kan uppenbarligen inte
heller avvaras i kampen mot annan grov brottslighet. Den relativt
omfettande avlyssning som skett på grund av misstanke om bl.a. mord
och grovt rån bekräftar detta. Det kan noteras att antalet tillstånd under
år 1995 för annan grov brottslighet än narkotikabrott i princip är
oförändrat jämfört med de två föregående åren. Det nu sagda innebär
dock inte något ändrat ställningstagande när det gäller vikten av att
värna om den personliga integriteten. Det är alltjämt angeläget att
åtgärderna begränsas så långt som möjligt vad gäller både antalet
avlyssningar och den tid som avlyssningen pågår. Som tidigare fram-
hållits måste den framtida utvecklingen när det gäller hemlig tele-
avlyssning följas noggrant. Det kan emellertid konstateras att den
hemliga teleavlyssningen även under år 1995 har varit framgångsrik.
Som nämnts inledningsvis är reglerna om hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning föremål för en översyn.

Vad avser de redovisade siffrorna for hemlig teleövervakning är det
främst, i likhet med tidigare år, vid förundersökningar rörande
narkotikabrott som detta tvångsmedel kommer till användning. Det kan
konstateras att den hemliga teleövervakningen under år 1995 dels har
förekommit i avsevärt färre fell än under år 1994, dels har varit mycket
framgångsrik. Hemlig teleövervakning har under år 1995 varit lika                   7

effektivt som hemlig teleavlyssning, vilket inte brukar vara fellet. Det

är tydligt att hemlig teleövervakning utgör ett viktig redskap i den Skr. 1996/97:57
brottsutredande verksamheten, inte minst i kampen mot narkotika-
brottsligheten.

Vad gäller det forhållandet att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
har redovisat olika uppgifter om antalet tillstånd m.m. är det enligt
regeringens mening uppenbart att detta beror på att rapporterings-
rutinema inte är samordnade och att ärendena redovisas på olika sätt.
Så till exempel kan ett avlyssningsärende redovisas som flera beslut om
man i stället for att ta sikte på den misstänkte personen i ärendet ser till
antalet teleanläggningar som omfattas av beslutet. Den möjligheten finns
också att ett beslut om förlängning av ett tidigare beslut om hemlig
teleavlyssning eller hemlig teleövervakning räknas som ett separat
tillstånd av en myndighet medan den andra myndigheten endast beaktar
det ursprungliga beslutet. Vidare kan det förhållandet att flera
misstänkta personer omlättas av ett beslut ge upphov till skilda uppgifter
när ärendet redovisas. Det kan också förekomma att en begäran från
åklagaren om tillstånd till en tvångsåtgärd, som domstolen lämnar utan
bifall, aldrig kommer till polisens kännedom.

Rikspolisstyrelsens rapportering bygger på mångåriga och väl
inarbetade rutiner mellan styrelsen och polismyndigheterna medan de
uppgifter som Riksåklagaren har lämnat bygger på uppgifter som i
efterhand och vid ett tillfälle inhämtats från landets åklagarmyndigheter.
Av Riksåklagarens skrivelse framgår att redovisningen inte kunnat ske
enligt de rutiner som Rikspolisstyrelsen tillämpar och att viss osäkerhet
råder om den beräkningsgrund som tillämpats vid respektive åklagar-
myndighet. Enligt regeringens mening är det nödvändigt att även Riks-
åklagaren lämnar underlag till regeringen. Regeringen konstaterar med
anledning härav, i likhet med riksdagens justitieutskott, att det för fram-
tiden måste skapas för Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemen-
samma rapporteringsrutiner i aktuella ärenden (bet. 1995/96:JuUl).
Regeringen har därför i dag givit dessa myndigheter i uppdrag att se till
att så sker och att en gång om året före augusti månads utgång lämna
regeringen en gemensam redogörelse för användningen av hemlig tele-
avlyssning och hemlig teleövervakning under föregående år. Uppdraget
gäller även för myndigheternas rapportering avseende tillämpningen
under år 1996.

Justitiedepartementet                                     Skr. 1996/97:57

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink,

Schori, Blomberg, Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow,

Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:57 Hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning vid förundersökning i brottmål under år 1995.

gotab 52735, Stockholm 1996