- Kungl. Maj:ts proposition nr 15 (Proposition 1933:15)

- Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Nr 15.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om upphävande
av 27 kap. 16 § rättegångsbalken samt 229 § utsökningslagen;
given Stockholms slott den 13 januari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag örn upphävande av 27 kap.
16 § rättegångsbalken samt 229 § utsökningslagen.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 15.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

om upphävande av 27 kap. 16 § rättegångsbalken samt 229 §

utsökningsiagen.

Härigenom förordnas, att 27 kap. IG § rättegångsbalken samt 229 §
utsökningsiagen skola upphöra att gälla.

Henna lag skall träda i kraft den 1 juli 1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
december 1932.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anför:

»Enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken skall, då i besvärsmål hovrätt
meddelat utslag, däröver klagan må föras, kungörelse örn utslaget införas
i allmänna tidningarna. Jämlikt 229 § utsökningslagen skall kungörelse
utfärdas jämväl då i utsökningsmål sådant utslag meddelas. Närmare
föreskrifter i fråga örn kungörelse, som här avses, meddelas enligt
båda lagrummen av Konungen. Bestämmelserna i detta ämne återfinnas
i kungörelsen den 29 november 1901 (nr 109 sid. 1) angående införande
i allmänna tidningarne av uppgifter örn vissa av hovrätterna meddelade
utslag i besvärsmål. Enligt denna kungörelse skall från envar
av rikets allmänna hovrätter i slutet av varje vecka till allmänna tidningarna
insändas uppgift å de utslag i besvärsmål, vilka av hovrätten
under veckan meddelats, därifrån likväl undantagna utslag i lagsökningsmål
och andra utslag, över vilka klagan ej må föras. Uppgiften skall
beträffande varje mål innehålla 1) namnet å klaganden i hovrätten eller,
där klagan är förd av flera, å en av dem, 2) namnet å klagandens motpart,
där sådan finnes, eller, i händelse av flera motparter, å en av dem,
3) vilken domstol eller annan myndighet som meddelat det överklagade
utslaget, 4) dagen då det överklagade utslaget meddelats samt 5) dagen
för hovrättens utslag. Örn hovrätten under någon vecka icke meddelat
något sådant utslag, som kungörelsen avser, skall uppgift därom jämväl
avsändas till allmänna tidningarna. Uppgift, varom nu är fråga, skall
i allmänna tidningarna införas första måndagen efter det uppgiften blivit
från hovrätten avsänd eller, om denna dag är en helgdag, nästföljande
söckendag. Kostnaderna för ifrågavarande kungörelseförfarande bestridas
av medel från ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m. under andra huvudtiteln.

Bestämmelserna örn ifrågavarande kungörelseförfarande hava tillkommit
i samband med lagen den 14 juni 1901 örn ändring i vissa delar av

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

rättegångsbalken och lagen samma dag örn ändring i vissa delar av ut,
sökningslagen. Genom dessa lagar upptogos dels i 27 kap. 10 § rätte
gångsbalken dels ock i 189 § (nuvarande 223 §) utsökningslagen stadganden
av innehåll att förklaring över besvär i hovrätt finge i hetalt brev
med allmänna posten till hovrätten insändas.

Vid granskning inom högsta domstolen av de lagförslag, som lågo till
grund för 1901 års lagstiftning, hemställde högsta domstolen beträffande
stadgandet i 27 kap. 10 § (i lagförslaget 7 §) rättegångsbalken, att då det
torde vara mindre lämpligt att i vanliga rättegångsmål part medgåves
att genom allmänna posten meddela sig med domstolen, den i förevarande
paragraf intagna bestämmelsen, att förklaring finge genom allmänna posten
till hovrätten insändas, måtte utgå. I fråga örn stadgandet i 189 §
(i lagförslaget 186 §) utsökningslagen yttrade tre ledamöter av domstolen
följande:

I överensstämmelse med vad vid 27 kap. 7 § rättegångsbalken hemställts,
syntes jämväl det i förevarande paragraf föreslagna stadgande,
att förklaring finge med allmänna posten till hovrätten insändas, böra
utgå. Särskilt medförde i fråga örn de utsökningsmål, vari talan mot
hovrätts utslag kunde hos Konungen fullföljas, ett sådant stadgande en
ganska tvivelaktig fördel för förklaranden, enär, därest han i stället för
att i hovrätten anlita kommissionär, insände sin förklaring med posten,
det i regeln skulle inträffa, att han finge kännedom örn hovrättens utslag
först efter det tiden för fullföljd av talan däremot vore ute.

I anledning av vad sålunda förekommit inom högsta domstolen föreslog
vederbörande departementschef i propositionen i ämnet till 1901 års
riksdag, att föreskrifter örn kungörelse i allmänna tidningarna rörande
utslag av hovrätt skulle upptagas dels i 27 kap. 16 § rättegångsbalken
dels ock i 195 § utsökningslagen, vilket senare lagrum efter de år 1912
genomförda ändringarna i utsökningslagen motsvaras av nuvarande 229 §.
Departementschefen anförde därvid:

Högsta domstolen hade funnit det mindre lämpligt, att i vanliga rättegångsmål
part finge genom allmänna posten meddela sig med domstolen.
Då enligt gällande lag, som av förslaget härutinnan lämnats orubbad,
part ägde att för ingivande av en utav honom undertecknad förklaring
betjäna sig av bud,, som ej ägde laga fullmakt, vore det svårt att inse,
vad som från principiell ståndpunkt skulle kunna invändas mot att låta
parten för ifrågavarande ändamål anlita postverket. Vid motsvarande
bestämmelse i den föreslagna 186 § utsökningslagen hade mot här avsedda
medgivande riktats jämväl den anmärkning, att detsamma bleve
av tvivelaktig nytta för förklaranden, ity att denne, örn han i stället för
att anlita kommissionär insände förklaringen med posten, i regel komme
att få kännedom örn hovrättens utslag först efter det tiden för fullföljd
av talan däremot vore ute. Denna anmärkning syntes emellertid allenast
böra föranleda införande av en föreskrift därom, att då i besvärsmål hovrätt
meddelat utslag, varöver klagan finge föras, kungörelse örn utslaget
ofördröjligen skulle införas i allmänna tidningarna. Komme en dylik
föreskrift till stånd, torde det med fog kunna förväntas, att genom den

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

enskilda tidningspressen eller annorledes underrättelse om utslaget skulle
utan större besvär eller kostnad för parten komma honom tillhanda.

I detta sammanhang må anmärkas, att i hovrätternas arbetsordningar
upptagits stadgande därom, att det åligger vederbörande expeditionshavande
(notarie) att i enlighet med de närmare bestämmelser, hovrätten
äger utfärda, angående expedierandet av hovrättens domar, utslag eller
andra beslut eller av kommunikationsresolutioner eller förelägganden rörande
felande protokoll och vadebevis ofördröjligen genom meddelande,
som avsändes med posten, eller eljest bevisligen underrätta part, som i
hovrätten iakttagit inställelse eller hos hovrätten framställt anhållan att
erhålla dylik underrättelse, eller, därest part i hovrätten inställt sig genom
ombud eller för handlingars ingivande anlitat annan, den person,
som för parten senast i hovrätten tillstädeskommit.

I yttrande i anledning av en promemoria angående statsverkets expenskostnader,
vilken avgivits av den innevarande år för budgetbehandlingen
tillsatta särskilda granskningsnämnden, har Svea hovrätt — med förmälan
att dess årliga kostnader för all för hovrättens räkning utförd
annonsering belöpte sig till omkring 2,500 kronor — framhållit, att en icke
oväsentlig besparing å expensanslaget skulle kunna vinnas genom upphävande
av stadgandet i 27 kap. 16 § rättegångsbalken, vilket enligt hovrättens
mening torde sakna betydelse.

Göta hovrätt har i yttrande över samma promemoria anfört bland annat: Hovrättens

kostnader för annonsering avsåge till allra största delen
kungörelser angående meddelade utslag; och belöpte sig kostnaderna för
dessa kungörelser till omkring 1,500 kronor örn året. Det kunde med fog
ifrågasättas, örn detta kungörande i Post- och Inrikes Tidningar fyllde
någon egentlig uppgift. Det förekomme ej i radernål men skulle ske i
besvärsmål i full utsträckning, även för den händelse båda parterna inställt
sig i hovrätten och finge särskilt meddelande örn utslaget. I sistnämnda
fall vore kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar onödigt. För
att vinna det med kungörandet åsyftade ändamålet, nämligen att part
skulle få kännedom örn utslaget, vore det säkerligen mycket effektivare,
örn det i hovrätternas arbetsordningar stadgades skyldighet för vederbörande
expeditionshavande att om utslag eller beslut underrätta även
part, som ej inställt sig i hovrätten, därest hans adress vore känd eller
kunde utrönas. I detta sammanhang erinrade hovrätten örn skyldigheten
för domhavande att avsända underrättelse enligt kungörelsen den 30 april
1925 angående underrättelse i visst fall till part rörande av domstol meddelat
uppskovsbeslut. Genom borttagandet av berörda kungörande skulle
göras en avsevärd besparing, för samtliga hovrätter troligen uppgående
till minst 5,000 kronor årligen. Samtidigt skulle det, därest expeditionshavandens
skyldighet att särskilt underrätta part om utslag eller beslut
utvidgades på av hovrätten förut angivet sätt, vara bättre sörjt för att
parten finge kännedom örn hovrättens utslag eller beslut i målet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i sitt utlåtande i anledning av
granskningsnämndens promemoria icke yttrat sig angående kungörandet

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

av hovrätternas utslag. Det må emellertid här anmärkas, att då inom
hovrätten den 10 oktober 1912 behandlades förslag om införande i arbetsordningarna
av förut omforma Ida stadgande rörande skyldighet för expeditionshavande
att lämna underrättelse till part, fyra ledamöter funno
dylikt meddelande höra tillsändas jämväl uteblivna parter, varjämte två
ledamöter funno det böra ifrågasättas, huruvida icke meddelande lämpligen
borde lämnas jämväl till part, som icke iakttagit inställelse i hovrätten,
oberoende av huruvida anhållan därom framställts eller icke.

I anledning av vad Svea hovrätt och Göta hovrätt sålunda anfort, har
jag låtit inom departementet upprätta dels förslag till lagar örn upphävande
av 27 kap. 16 § rättegångsbalken och 229 § utsökningslagen dels ock
förslag till kungörelser örn ändrade bestämmelser i fråga örn den vederbörande
expeditionsbavande (notarie) i hovrätt åliggande skyldigheten
att örn hovrättens domar med mera underrätta part. I sistnämnda hänseende
har föreslagits, att sådan underrättelse skall avsändas samma daginförande
sker i vederbörlig anslagsbok samt att underrättelse örn hovrättens
domar och utslag jämväl skall tillställas part, som ej inställt sig
i hovrätten, därest partens adress framgår av handlingarna i målet.

Över dessa förslag hava utlåtanden inhämtats från hovrätterna, varjämte
styrelsen för Sveriges advokatsamfund beretts tillfälle att inkomma
med yttrande i ärendet. Hovrätterna hava icke haft något att erinra
mot att ifrågakomma lagrum i rättegångsbalken och utsökningslagen upphävdes.
En dylik åtgärd har jämväl tillstyrkts av advokatsamfundets
styrelse, som ansett kungörelseförfarandet i allmänna tidningarna sakna
praktisk betydelse såväl för allmänheten som för advokaterna. Vidare
hava hovrätterna tillstyrkt den föreslagna utvidgningen i fråga örn underrättelseförfarandet
i hovrätterna. I samband härmed hava Svea hovrätt
och hovrätten över Skåne oell Blekinge föreslagit, att vederbörande i
underrätter och länsstyrelser måtte åläggas att göra sig underrättade örn
parternas postadresser och anmärka dessa i handlingarna i målet. Förslag
i samma riktning har jämväl väckts av advokatsamfundets styrelse.
Tidpunkten för underrättelsernas avsändande hava hovrätterna av anförda
skäl funnit böra bestämmas till den dag då domen, utslaget eller
beslutet gives. Beträffande parter som hava gemensam talan har det
synts Göta hovrätt tillfyllest, att en av dem erhåller underrättelse varom
nu är fråga.

Det i 27 kap. 16 § rättegångsbalken och 229 § utsökningslagen föreskrivna
kungörelseförfarandet torde numera icke motsvara något praktiskt
behov. Att part med ledning av ifrågavarande kungörelser i Post- och
Inrikes Tidningar förskaffar sig kännedom örn att hovrätten meddelat
utslag torde knappast förekomma. Vid bestämmelsernas tillkomst synes
man hava räknat med att ortspressen i skilda delar av landet genom kun -

Kungl. May.ts proposition nr 15.

görelserna skulle erfara att avgöranden träffats i mål av lokalt intresse.
I regel torde dock de enskilda tidningarna tillgodose sitt behov av nyhetsmaterial
härutinnan genom abonnemang å lokala nyheter hos någon pressbyrå,
vars medarbetare med ledning av hovrätternas anslagsböcker hålla
sig underrättade örn utslagens meddelande. För övrigt må anmärkas, att
det allenast torde bliva ett relativt ringa antal av de i hovrätternas kungörelser
upptagna utslagen, som genom ortspressen kommer tilt vederbörande
parters kännedom.

Ett bibehållande av kungörelseförfarandet synes sålunda icke påkallat
av hänsyn till den rättssökande allmänheten. Jag finner mig därför
böra förorda, att kungörandet av utslagen, vilket åsamkar statsverket ej
obetydliga kostnader, upphör. Emellertid är med nuvarande skriftliga
process i överrätterna ett underrättelseförfarande av stort värde för de
rättssökande, och bestämmelserna i detta ämne — vilka såsom hittills
torde kunna inrymmas i hovrätternas arbetsordningar — böra tydligen
avse alla mål och ej såsom nu endast vissa grupper av mål.

En lösning av frågan enligt de förut omnämnda departementsförslagen
innebär — förutom ekonomiska fördelar — jämväl ökade möjligheter för
parter, vilka av olika skäl icke ansett sig böra iakttaga inställelse i hovrätten,
att få vetskap örn att avgöranden träffats i dem berörande mål.
En i hovrätternas arbetsordningar föreskriven underrättelseplikt avseende
jämväl utebliven part kan icke sägas medföra några olägenheter ur
arbetssynpunkt, då det ökade arbete, som härigenom kommer att läggas
å vederbörande expeditionshavande, torde bliva tämligen obetydligt. Med
nutida betryggande postgång föreligger knappast någon risk, att vederbörande
part icke kommer att nås av expeditionshavandens meddelande.

Mot förslaget att i det fall, där flera parter hava gemensam talan, underrättelse
skall sändas till allenast en av dem, har jag ingenting att
erinra. En sådan bestämmelse står i överensstämmelse med föreskriften
i 1901 års kungörelse att, i händelse flera klagande eller motparter finnas,
i uppgiften till allmänna tidningarna namnet å endast en klagande eller
motpart skall uppgivas. För vinnande av största möjliga praktiska nytta
av det föreslagna underrättelseförfarandet synes i samband med upphävandet
av 27 kap. 10 § rättegångsbalken och 229 § utsökningslagen föreskrift
av Kungl. Majit böra meddelas därom, att vid vederbörande underrätt
anteckning till protokollet skall ske angående parternas postadresser,
en åtgärd som redan nu praktiseras vid flera underdomstolar.»

Föredraganden uppläser härefter inom justitiedepartementet upprättat
förslag till lag om upphävande av 27 kap. 16 § rättegångsbalken samt
229 § utsökningslagen av den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar,
saint hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det i

'' Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget, har
Ilar uteslutits -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Majlis proposition nr 15.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 januari
1933.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den
23 december 1932, hade Kungl. Majit för ordnat, att lagrådets yttrande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om upphävande av 27 kap. 16 § rättegångsbalken
samt 229 § utsökningslagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Ernst Leche.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

hihaiig lill riksdagens protokoll 1933.

1 sami. Nr 13.

Kungl. Majlis proposition nr 15.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets
den 9 januari 1933 avgivna yttrande över det den 23 december 1932
till lagrådet remitterade förslaget till lag om upphävande av 27 kap.
16 § rättegångsbalken samt 229 § ut sökning sia gen; därvid föredraganden
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas 1933
års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till innevarande års riksdag skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
H. Stefanson.

8 23165. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.