Yrkesfisket
Motion 1985/86:Jo413 Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1985/86 :Jo413
Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)
Yrkesfisket
Svensk fiskerinäring ger ett viktigt bidrag till folkförsörjningen. I händelse av
krig eller avspärrning ökar fiskets betydelse. En förutsättning för att
bibehålla en levande kust och skärgård är att fisket ges sådana förutsättningar
att det kan överleva.
Det viktigaste medlet för att bibehålla fisket är att en stabil och acceptabel
lönsamhet kan erhållas. Fisket får inte vara den näring som offras på
handelspolitikens altare. Sverige bör tillförsäkra sig sin rättmätiga andel av
fisket i de vatten som omger oss. Således bör andelen i Skagerrak vara en
tredjedel, i Kattegatt ca hälften och i Östersjön ca en tredjedel av de totala
uttagen (t. a. c.). Dessa fiskerättigheter kan sedan bytas mot fiskerättigheter
i t. ex. Nordsjön.
Vad gäller Östersjön är det viktigt att det rovfiske som bedrivs i den s. k.
vita zonen öster om Gotland hejdas. Det är angeläget att gränsdragningsfrågan
mellan Sverige och Sovjetunionen löses på ett för oss tillfredsställande
sätt.
Det är också viktigt att övervakningen av våra fiskegränser bedrivs med
stor skärpa.
I handelsavtalet mellan Sverige och EG råder det obalans i villkoren
mellan export och import av fiskeprodukter. Den dåvarande socialdemokratiska
regeringen medgav 1972 - mer eller mindre av misstag - EG en
införselavgiftsfri export av fiskeprodukter till Sverige utan att få motsvarande
kompensation härför.
I det frihandelsavtal Sverige ingick med Grönland 1985 när Grönland
lämnade EG ingick också denna obalans. Detta innebär att svensk konservindustri
har konkurrensnackdelar gentemot EG:s. Detta går i sista hand ut
över fiskarnas förstahandspriser. När Spanien och Portugal den 1 januari
1986 blev medlemmar i EG försämrades konkurrensläget ytterligare.
Regeringen bör arbeta för att handeln mellan i första hand EG och Sverige
vad gäller fisk och fiskeprodukter skall ske på lika villkor. Detta bör ges
regeringen till känna.
Den svenska fiskeflottan, som krymptes i slutet av 1960-talet och i mitten
av 1970-talet är i behov av förnyelse och upprustning. Fiskaren måste få en
bättre arbetsmiljö och större säkerhet. Lönsamheten i fisket medger inte att
investeringar och kostnadskrävande renoveringar görs.
För att underlätta stora investeringar har hittills s. k. fiskerilån på
förmånliga villkor kunnat erhållas. Behovet av nya fartyg är fortfarande
stort. Kostnaderna har ökat kraftigt och lånebeloppet har inte räknats upp
sedan 1978. Vi föreslår därför att anslaget E 7. Lån till fiskerinäringen ökas
med 15 milj. kr. till 50 milj. kr.
Yrkesfisket måste prioriteras framför fritidsfisket. Framför allt gäller detta
det kustnära fisket. Inom vissa områden är konkurrensen om fiskbestånd,
fiskeplatser och avsättning ett stort problem för yrkesfisket. Det är av stor
betydelse för att upprätthålla en levande kust och skärgårdsbygd och för vår
beredskap att ett aktivt yrkesfiske upprätthålls.
Inom vissa områden kan det vara lämpligt att kustfisket kompletteras med
vattenbruk. Yrkesfiskare bör därför prioriteras vid tillståndsgivning för
denna verksamhet. Vederbörlig miljöhänsyn måste dock tas.
Hemställan
Med anledning av vad som i motionen anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att till anslaget E 7. Lån till fiskerinäringen
anslå 50 000 000 kr.,
[2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att handeln med i första hand EG med fisk och
fiskeprodukter bör ske på lika villkor.1]
Stockholm den 24 januari 1986
Arne Andersson (m)
i Ljung
Sven-Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)
Ivar Virgin (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Sven Munke (m)
Bertil Danielsson (m)
Hans Dau (m)
Göthe Knutson (m)
Arne Svensson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Mot. 1985/86
Jo413
11985/86:U507.
9
Övrigt om motionen
Intressenter
