Whiplash-skador

Motion 1991/92:So402 av Kenth Skårvik (fp)

Whiplash är en vanlig trafikskada i Sverige. Skadan
uppkommer vanligen vid frontalkrock eller vid påkörning
bakifrån. Huvudet kastas bakåt eller framåt, i en
pisksnärtliknande rörelse.

Vid olyckan pressas halsryggen ihop eller tänjs ut med
skador på muskler, ligament och nervvävnader som följd.
Vanligaste yttringar härav är huvudvärk, yrsel, kraftlöshet,
domningskänslor, nacksmärtor och försämrad intellektuell
förmåga i form av koncentrationsstörningar och
minnessvårigheter.

Beräkningar visar att bortåt 70 000 svenskar varje år
råkar ut för situationer i trafiken som kan föra med sig en
whiplash-skada. Tusentals blir mer gravt skadade och för
flera visar sig inte skadorna förrän långt senare, ibland efter
flera år.

De skadade har inte sällan svårigheter att få adekvat
vård, och i en del fall krånglar försäkringsbolagen när det
gäller att fastställa invaliditetsgraden. Det verkar som de
skadade behandlas många gånger av ortopeder, när det i
högre grad rör sig om neurologiska problem. Tvister om
rätta behandlingsinstanser kan försena rehabilitering och
kan leda till att skadan får alltmer kronisk karaktär.

Med patienten i centrum bör den skadade ha rätt till en
medicinsk utredning som svarar mot den situation patienten
befinner sig i. Försäkringsväsendet bör stå för kostnaderna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de whiplash-skadades rätt till
adekvat medicinsk vård,

2. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
ges direktiv i syfte att få snabbare diagnostiseringar av
whiplash-skador, av betydelse vid fastställande av
invaliditetsgrad.

Stockholm den 15 januari 1992

Kenth Skårvik (fp)