Vissa författningsfrågor, m. m.

Motion 1986/87:K230 Birgit Friggebo m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: K230

Birgit Friggebo m. fl. (fp)

Vissa författningsfrågor, m. m.

1 en demokrati utgår all offentlig makt från folket. Folkstyrelsens princip är
oomtvistlig medan dess former kan variera från tid till tid.

De senaste tjugo åren kännetecknas av att den offentliga sektorn vuxit
och att allt fler vardagsnära beslut fattas av politiska organ. Människor har
kommit att uppleva de många politiska besluten och den vidgade politiska
sfären som intrång i privatlivet. Krav har rests både på ökat politiskt
inflytande och delaktighet i de politiska besluten och på en begränsning av
den politiska makten och den offentliga sektorn.

Det demokratiska statsskickets former måste anpassas till dessa förändrade
förutsättningar. Från liberalt håll anser vi det därför angeläget med en
förnyelse av den parlamentariska demokratin och den lokala självstyrelsen.

Fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar

Folkpartiet har således alltid hävdat folksuveränitetens princip och krävt
att folkviljan i val skall få omedelbart genomslag på riksdagens sammansättning.
Grundlagsreformen vid 1970-talets början var ett betydelsefullt
steg i denna riktning genom att första kammaren avskaffades. Samtidigt
infördes systemet med gemensam valdag för riksdags- och kommunalval.
Som en följd härav kortades mandatperioderna för riksdagen och de kommunala
församlingarna till tre år.

Erfarenheterna av systemet med gemensam valdag för riksdags- och
kommunalval bekräftar de farhågor som folkpartiet gav uttryck för vid
införandet av den gemensamma valdagen. Mandatperioder om tre år har
visat sig vara alltför korta för att möjliggöra större förändringar eller för att
resultatet av sådana förändringar tydligt skall kunna avläsas.

Systemet med gemensammma valdagar har också haft nackdelen att de
kommunala valen har kommit i skymundan. Rikspolitiken har dominerat
det politiska utbudet såväl i massmedia som hos partierna. I denna riktning
har också de successivt genomförda kommunsammanslagningarna verkat.
Systemet med gemensammma valdagar försvårar alltså närmandet mellan
styrande och styrda, främst i kommunerna.

Vår grundinställning är därför att valen till riksdagen och de kommunala
församlingarna bör ske vid olika tillfällen och att mandatperioden bör
förlängas till fyra år i båda fallen.

Personval och riksdagens arbetsformer Mot. 1986/87

K230

Under senare år har delvis nya frågor kommit att accentueras i debatten
om folkstyrelsens villkor. Hit hör bl. a. frågor kring riksdagens ställning
och arbetsformer, om relationerna mellan de politiska organen och förvaltningen,
om organisationernas särintressen och allmänintresset. Ett problem
som alla partier vunnit nya erfarenheter av är frågan om hur oppositionspartier
skall kunna fungera och fullgöra sina granskande och alternativformulerande
uppgifter. Detta är en fråga som inte bara är av kortsiktigt
intresse för de partier som befinner sig i opposition, utan det har också stor
betydelse för folkstyrelsens funktionsförmåga. Å ena sidan är det viktigt
att regering och förvaltning underkastas en inträngande granskning. Å
andra sidan är det angeläget att partier som efter ett val kommer i regeringsställning
är väl förberedda för denna uppgift och snabbt kommer i
gång med arbetet.

Ett annat problem är att den enskilde riksdagsledamoten har mycket
små resurser till sitt förfogande för att kunna gå på djupet och kunna
fullfölja synpunkter och förslag från medborgarna. Vi återkommer till detta
senare i denna motion.

Ett tredje problem är att riksdagsledamöterna och parlamentet har små
utredningsresurser jämfört med regering, myndigheter, organisationer och
företag. Riksdagsledamöterna riskerar därmed att bli i händerna på andras
utredande.

Det är uppenbart att riksdagen för närvarande har svårt att fylla sin
uppgift att vara folkets främsta företrädare (RF 4 §), riksdagen har kommit
att bli maktlös.

Flera förslag har på senare tid presenterats i syfte att göra riksdagens
arbete mer uppmärksammat. Ett av dessa är talmannens tankar att det
skall vara tillåtet att applådera i kammaren. Att göra riksdagens arbete litet
gladare är i sig en mycket angelägen uppgift men det torde inte stärka
riksdagens makt.

I många andra länder är parlamentet ett centralt forum för aktuell politisk
debatt och granskning av regeringsmakten. I Sverige förs den politiska
debatten i huvudsak utanför riksdagen. Att det är så beror delvis på olika
tradition i valsystemet och maktfördelningen i länders styrelseskick. Det
finns dock enligt vår uppfattning anledning för Sverige att ta till sig inslag
från andra parlaments arbetssätt och försöka inordna dessa i vårt land.

Något som återfinns i många länders valsystem men som vi saknar är
möjligheten till reella personval. Folkpartiet har under många år arbetat för
att ändra det svenska valsystemet i riktning mot ett större inslag av
personval.

Det svenska valsystemet ger väljarna små möjligheter att välja kandidat
inom partierna. Särskilt i stora valkretsar och inom de stora partierna är
detta påtagligt. Väljarna får lätt en känsla att valet vad beträffar personer
är avgjort påförhand och att ”partiapparaten” sitter inne med den verkliga
makten. Det leder också till att riksdagsledamöterna riskerar att uppfatta
sina uppdragsgivare som bara partimedlemmar och inte som väljare. Avståndet
mellan väljare och valda blir stort.

Folkstyrelsekommittén som nyligen har avslutat sitt arbete har i sitt Mot. 1986/87
slutbetänkande presenterat förslag som syftar till att öka inslaget av per- K230
sonval. Kommitténs förslag innebär att väljaren genom en siffermarkering
i en särskild ruta på valsedeln får ange om någon annan kandidat än listans
första namn skall placeras överst på valsedeln. Väljaren får markera vilken
kandidat som helst på valsedeln utan hänsyn till vilka kandidater partiet
anmält till skydd för sin partibeteckning.

Folkstyrelsekommitténs förslag ändrar enligt vår uppfattning inte i någon
avgörande grad den ordning som för närvarande gäller den enskilde
väljarens möjligheter att göra personval.

Vi anser att regeringen i sin beredning av folkstyrelsekommitténs förslag
bör ta fram en metod som innehåller ett betydligt större inslag av personval
i valsystemet.

I Sveriges riksdag åtgår betydande resurser att bereda och fatta beslut i
detaljer om statens budget. Oppositionspartierna har ambitionen att presentera
heltäckande alternativa budgetar och enskilda riksdagsledamöter
tvingas gräva ner sig i underlaget till de mängder av enskilda anslag som
förekommer. Illusionen av att hela riksdagen har ett avgörande inflytande
på budgeten hålls levande.

Riksdagen har också till uppgift att vara kontrollmakt för regering och
förvaltning. Denna uppgift utgör dock ett marginellt inslag i riksdagens
arbete. Den borde kunna utvidgas väsentligt på bekostnad av det omfattande
detaljreglerandet av budgeten. Möjligheterna att fullgöra riksdagens
kontrollmakt måste enligt vår uppfattning förbättras. Vi har i en särskild
motion till detta riksmöte föreslagit skilda åtgärder i detta syfte.

Riksdagens förutsättningar att vara ett reellt maktcentrum och dessutom
kunna fullgöra sina granskande uppgifter är till inte ringa del avhängigt de
resurser som ställs till riksdagens och de enskilda riksdagsledamöternas
förfogande. I dag är förhållandet sådant att riksdagsledamöterna har mycket
litet att sätta emot de enorma resurser som andra maktcentra, såväl
regeringen som organisationer, myndigheter och företag har byggt upp
under de senaste decennierna. Dessa frågor studeras för närvarande av
maktutredningen. Vi har i en särskild motion till detta riksmöte angående
korporativism mer utförligt tagit upp aspekter på förhållandet mellan folkvalda
och dessa tidigare nämnda maktcentra.

Det som enligt folkpartiets uppfattning måste övervägas är att kraftigt
förstärka de enskilda riksdagsmännens kontors- och utredningsresurser.

Vissa sådana förbättringar har visserligen skett. I dag får partikanslierna i
riksdagen bidrag med 1/6 sekreterare per riksdagsledamot mot 1/9 för
några år sedan, dock inte tillnärmelsevis i den storleksordning som är
befogad för att ge ledamöterna rimliga möjligheter att verka effektivt.

Utgångspunkten bör vara att samtliga riksdagsledamöter som så önskar
skall få egna ordbehandlare före den 1 juli 1988. Samtidigt måste var och en
få möjlighet att utnyttja de databaser som riksdagen för närvarande planerar
att utnyttja.

Redan nu bör dessutom ett principbeslut fattas om att vaije riksdagsledamot
som så önskar skall få en egen assistent, antingen som sekreterare
med kontorsuppgifter eller som politisk sekreterare. Vederbörande assi

stent skall vara anställd av riksdagen men resp. ledamot skall själv ha rätt Mot. 1986/87
att välja sitt biträde. K230

En sådan ökning av antalet personer som arbetar i riksdagen kommer att
kräva att riksdagen får förfoga över mer kansliutrymmen. Sådana bör
kunna beredas i nuvarande utbildningsdepartementets lokaler invid ledamotshuset.
I samband med att principbeslutet om det utökade assistentservicen
till riksdagsledamöterna fattas bör regeringen vidta åtgärder för att
utrymma utbildningsdepartementets nuvarande lokaler.

Sedan nu erfarenhet har vunnits av hur de restaurerade riksdagsbyggnaderna
fungerar bör en summerande utvärdering ske. I samband med vårt
förslag att utbildningsdepartementets nuvarande lokaler införlivas med
riksdagsbyggnaderna anser vi att en omflyttning inom befintliga byggnader
bör övervägas. Vi anser sålunda att det vore naturligt om i första hand
partiordförandena och deras kanslier vore placerade i den centrala byggnaden
dvs. Riksdagshuset Öst. Riksdagen bör ge sin förvaltningsstyrelse i
uppdrag att planera för en sådan förändring.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjligheter till personval till riksdagen,

3. att riksdagen beslutar att varje riksdagsledamot som så önskar
skall vara utrustad med datorstöd före den 1 juli 1988,

4. att riksdagen beslutar att varje riksdagsledamot som så önskar
får kostnadsersättning maximalt motsvarande kostnaderna för att
kunna anställa sekreterar/handläggarhjälp i enlighet med vad vi i motionen
anfört,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående utrymning av utbildningsdepartementets
lokaler,

6. att riksdagen beslutar att ge förvaltningsstyrelsen i uppdrag att
planera för en omdisposition och utvidgning av riksdagens lokaler i
enlighet med vad vi i motionen anfört.

Stockholm den 27 januari 1987
Birgit Friggebo (fp)

Börje Stensson (fp) Margitta Edgren (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

9