Västerdalsbanan

Motion 1990/91:T543 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (c)

Fortsätt persontrafiken på Västerdalsbanan!

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har tagit ställning för
Västerdalsbanans upprustning. Man har hos regeringen
begärt att banan ska återuppbyggas till Sälen. Trafiken till
och från vintersportorterna är intensiv. Det beräknas att
mer än 40 000 personer nu tvingas åka på vägarna vid
veckosluten under högsäsong. Regeringen har inte
tillmötesgått kraven.

I samband med att Dalarnas länstrafikbolag, Dalatrafik
AB, övertog ansvaret för persontrafiken på
Västerdalsbanan talade man om att försöka driva den under
i första hand tre år. Den 7 mars 1990 beslöt Dalatrafik AB
att köpa persontrafiken från SJ för ett år och genom
marknadsföring försöka öka resandet.

Först sent på hösten kom marknadsföringen i gång och
därmed ökade också antalet resenärer väsentligt.

Enligt uppgift planerar Dalatrafik att avkorta
försöksperioden.

Malungs och Vansbro kommuner engagerar sig för
Västerdalsbanan. I första hand kräver man att den treåriga
försöksperioden genomförs, alltså i minst två år till. Man
vill att rälsbussarna ska rustas upp och att det undersöks om
det går att leasa s k IC2--IC3 tåg från ABB. Uppehåll vid
fler stationer bör finnas i turlistan, så att tåget kan stoppa
vid behov. Och en ordentlig marknadsföring måste göras.
Vidare kunde försök göras med större turtäthet efter
samråd med företag och kommundelar. SJ bör uppmanas
att samarbeta med kommunerna för att främja
persontrafiken på Västerdalsbanan.

Har vi råd att behålla tågen?

Tåget är miljövänligt och bekvämt. De flesta vill behålla
järnvägstrafiken över hela landet. Det gäller även dem som
inte åker så ofta, därför att nuvarande tidtabell och
förbindelser inte passar.

Järnvägen har framtiden för sig, ju högre
energikostnaderna blir och ju mer miljömedvetna vi blir. På
kontinenten satsas det på upprustning av järnvägarna.

Driften är billig. Det som är dyrbart är investeringar i
spår. Avstånden är ju avsevärt större i Sverige än på
kontinenten, varför investeringskostnaderna är betydligt
högre här. Men denna enorma satsning har våra förfäder
utfört och med stora uppoffringar lagt spår längs hela vårt
avlånga land. Det vore egendomligt om inte vår generation
skulle ha råd att underhålla spåren och inte ens råd att åka
på dem! Uppenbarligen beräknas kostnader på ett sätt som
missgynnar tågresande. Och kapitalförstöringen när spåren
inte längre används kommer inte med i någon ekonomisk
redogörelse, eftersom staten inte har någon kapitalbudget.

Statsbidrag i samband med överlåtelse av
trafikeringsrätten på järnväg bör enbart kunna användas till
tåg.

Även om allt talar för järnvägarna finns det
uppenbarligen starka, konkurrerande intressen, som vill
lägga ned dem.

Länstrafikbolagen sysslade ursprungligen endast med
busstrafik och Transportrådet har utvecklats ur Statens
bussbidragsnämnd. Det vore inte konstigt om man där har
större förståelse för landsvägstransporter än järnväg.

Riksdagen måste se till att de pengar staten ger till
trafiken används till de mest miljövänliga trafikslagen. Det
är fel att de statsbidrag som trafikhuvudmännen får i
samband med att de tar över trafikeringsrätten på en
järnväg kan användas till att ersätta tågen med bussar. De
bör endast kunna användas till tåg och annars inte utgå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt drift av persontrafiken
på Västerdalsbanan,

2. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i
reglerna vid statsbidrag i samband med överlåtelse av
trafikeringsrätt på järnväg att statsbidraget endast kan
användas till tåg.

Stockholm den 25 januari 1991

Birgitta Hambraeus (c)

Göran Engström (c)