Vården av fornlämningar

Motion 1988/89:Kr258 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: Kr258

av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg
(båda s)

Vården av fornlämningar

Vården av landets fasta fornlämningar har sedan länge främst varit en
statlig angelägenhet. Under en följd av år har därför riksantikvarieämbetet
tillsammans med länsstyrelserna och länsmuseerna upprättat ett vårdprogram
för landets pedagogiskt och vetenskapligt värdefullaste fornlämningar.
Cirka 10% av de kända fomlämningama har på detta vis vårdats och
gjorts tillgängliga för en intresserad allmänhet. Dessa miljöer, väl underhållna
och lätta att besöka, upplevs som viktiga inslag för den lokala
identiteten. Samtidigt utgör de genuina turistiska sevärdheter.

Hittills har fomvården bedrivits i form av statliga beredskapsarbeten.
Detta har medfört att verksamheten blivit ytterst konjunkturkänslig. Under
1970-talets första år var t. ex. omfattningen så stor som 60000 dagsverken/år.
I dag är situationen en helt annan. Till följd av förbättrad sysselsättning
i flera regioner har beredskapsmedlen för fomvård drastiskt minskat.
Till detta kommer en förändring av arbetsmarknadspolitiken, vilket
betyder att långsiktiga vårdinsatser ytterligare försvåras. Detta har sammanlagt
inneburit att fornvårdsinsatsema överlag har reducerats kraftigt
och i vissa län upphört helt.

Mot bakgrund av fomlämningamas och fomvårdens betydelse som en
viktig länk i en övergripande kulturmiljövård, samt de stora resurser som
hittills investerats i vård av fornlämningar (cirka 390 milj. kr.), framstår
det som synnerligen angeläget att det skapas en stabil ekonomisk grund för
verksamheten.

Ett första steg i denna riktning har tagits genom kulturmiljöpropositionens
(1987/88:104) anvisning av 6 milj. kr. till riksantikvarieämbetet för
vård av fornlämningar och kulturmiljöer. Detta är bra, men otillräckligt
för att bedriva en fornvård av ungefärligen samma omfattning som hittills.
En förstärkning av riksantikvarieämbetets medel är nödvändig.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en förstärkning av riksantikvarieämbetets
medel för vård av fornlämningar.

Stockholm den 24 januari 1989

Nils-Olof Gustafsson (s) Margareta Winberg (s)