Vapenlagen

Motion 1991/92:Ju822 av Carl G Nilsson (m)

Genom bestämmelserna i 12 § Vapenlagen, vilka trädde
i kraft den 1 januari 1992 (SFS 1991:1181), fastslogs att den
som har tillstånd att inneha ett vapen för skjutning även får
inneha ammunition till vapnet.

I övrigt kan tillstånd att inneha ammunition meddelas
enskilda personer samt sammanslutningar och huvudmän
för museer.

Enligt 38 § dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet innehar ammunition utan att vara berättigad till
det, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Av samma lagrum framgår emellertid att ''ansvar för
innehav av ammunition enligt första stycket 4 skall inte
ådömas i ringa fall''.

Enligt tidigare bestämmelser på vapenlagstiftningens
område gällde att ammunition till handeldvapen, utom vad
avsåg pistoler och revolvrar, i princip var tillståndsfri. Bland
annat mot bakgrund härav förekommer i mycket stor
omfattning att jägare och skyttar har någon eller några
patroner av udda kaliber eller utformning avsedda för
vapen som respektive jägare eller skytt inte disponerar
över.

För merparten av de jägare och skyttar som i dag innehar
enstaka ammunitionseffekter, vilka de erhållit helt legalt
och utan någon form av biavsikter, är det utomordentligt
svårförståeligt att innehavet av dessa ammunitionseffekter
fr.o.m. den första januari 1992 är belagt med straff. Det bör
i detta sammanhang framhållas att enstaka
ammunitionseffekter, utan sammanhang med vapen,
varken är ''farliga'' eller kan komma till någon brottslig
användning.

Det bör också observeras att de enskilda människor som
genom den nya lagstiftningen mister sin rätt att inneha sina
ammunitionseffekter uppfattar åtgärden som
konfiskatorisk.

Enligt min mening har den aktuella bestämmelsen helt
spårat ur. Flera hundra tusen jägare och skyttar förvandlas
genom den nya lagstiftningen utan något som helst bärande
skäl till lagbrytare. Vidare anges att straffet är dagsböter
eller fängelse i högst sex månader, men att ansvar inte skall
ådömas i ringa fall. En sådan bestämmelse undergräver
tilltron till svensk lagstiftning.

I dagarna har aviserats en förnyad översyn av den
svenska vapenlagstiftningen. Oavsett detta finner jag de nu
påtalade förhållandena så utomordentligt
anmärkningsvärda att riksdagen som sin mening bör ge till
känna att lagstiftningen skall ändras så att nu påtalade
olägenheter omedelbart undanröjs.

Innehav av enstaka patroner eller souvenirinnehav av
någon enstaka ask skall vara tillståndsfritt för envar som
betrotts med rätten att inneha tillstånd för vapen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i vapenlagen.

Stockholm den 24 januari 1992

Carl G Nilsson (m)