Väntrum i domstolarna

Motion 1992/93:Ju401 av Alwa Wennerlund (kds)

Att som målsägande bli kallad till förhör vid rättegång är
i sig en påfrestande upplevelse. Man ska koncentrera sig,
komma ihåg rätt, ge klara svar och försöka vara någorlunda
lugn. Det är inte alltid lätt att vara i stånd till detta, när man
en stund tidigare, då man väntat på att målet ska ropas ut,
vistats i samma rum som personerna som åsamkat skadan
och lidandet.

Att tvingas ''umgås'' med dessa personer i ett litet rum
utanför rättssalen i väntan på ''sin tur'' kan inte vara rimligt.

Brottsofferjourernas riksförbund har ett antal gånger
fått samtal från förtvivlade människor som utsatts för
trakasserier av den eller de misstänkta före rättegången i
''väntrummet''. I en del av dessa fall har målsäganden
upplevt situationen mycket obehaglig, känt sig utlämnad
och mått så dåligt att när man sen skulle avlämna sin
redogörelse för vad som hänt, inte haft kraft kvar att tala
om hur det förhöll sig. Resultatet har blivit att man
utelämnat stora delar av det som man varit utsatt för och
därmed spolierat sin möjlighet till upprättelse.

Målsägare och vittnen ska inte behöva dela ''väntrum''
med den eller de misstänkta. Ett särskilt rum där man kan
få samla sig, kanske lugna ner sig och därmed känna sig
trygg vore lämpligt att erbjuda. Därmed skulle det inte
heller för många upplevas så dramatiskt att vittna eller
avlägga målsägandeförhör vid våra domstolar.

Det vore önskvärt att man ålägger domstolarna att
erbjuda separata rum för vittne eller målsägande att vistas i
i avvaktan på att målet ska ropas ut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om separata uppehållsrum för
vittnen eller målsäganden i avvaktan på att målet ropas ut.

Stockholm den 13 januari 1993

Alwa Wennerlund (kds)