Vägnätet i Västernorrland

Motion 1988/89:T348 av Sigge Godin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :T348

av Sigge Godin (fp)
Vägnätet i Västernorrland

Västernorrlands län är till karaktären ett glesbygdslän och därmed krävs
goda kommunikationer. Länet förfogar över relativt gles kollektivtrafik och
framför allt låg turtäthet på det begränsade järnvägsnätet. Kvar står att bilen
och goda vägförbindelser är avgörande för sysselsättningen i länet.

Utöver de skogstransporter som sker via järnvägen så har sedan flottningen
på älvarna upphört, en mycket stor del av skogstransporterna överförts till
det bristfälliga vägnätet. Eftersom Västernorrland har en synnerligen
expansiv skogsindustri blir också transporterna till dessa fabriker många och
tunga och slitaget på vägnätet blir därmed också stort.

Arbetsresorna med egen bil är avgörande för att stora delar av länets
befolkning skall kunna förvärvsarbeta. Eftersom länet är ett glesbygdslän
blir resorna långa och betungande p.g.a. det undermåliga vägnätet.

Skall de s.k. rambetingelserna (infrastrukturen) vara av avgörande
betydelse för den regionala utvecklingen krävs att standarden på länets vägar
upprätthålls och att underhållet inte får släpa efter. I Västernorrland har
eftersläpningen på underhållet pågått under flera år. Därmed har länets
vägar hamnat på efterkälken och därmed också skapat problem i den
regionala utvecklingen.

Västernorrlands topografi, Höga kusten och älvdalarna, har inte beaktats
när medel anslagits till investeringar och underhåll på vägnätet. Inte heller
beaktas Västernorrlands geologi, förhållanden efter inlandsisen m.m.
Grundförhållandena med stora anhopningar av lera omöjliggör vägbyggnad
och underhåll efter normala kriterier. Därtill skall läggas glesbygdslänens
låga trafikflöden som vid medelsfördelning ger låga värden. Norrlandslänen
har också att tillföra de kostnadsökningar som uppstår p.g.a. att vägarna
ligger på tjälfarliga marker. Sammantaget blir det merkostnader i storleksordningen
20-25 %. Självklart får en sådan merkostnad på sikt orimliga
konsekvenser.

Nuvarande situation

Västernorrland har i dag ett behov av 80 milj. kr. för att uppehålla nuvarande
standard. Tilldelningen av medel är 65 milj.kr. Eftersläpningen ökar årligen
i storleksordningen 15 milj.kr. Därtill skall läggas de ökade krav som följer
av de nya s.k. EG-bestämmelserna. De ansvariga har därför beslutat att i
första hand satsa på de funktionellt viktiga regionala stamvägarna. De övriga
belagda vägarna repareras i fortsättningen endast så länge det är företags

ekonomiskt lönsamt. De görs sedan om till grusvägar. Av de 300 mil belagda Mot. 1988/89

vägarna är ca en tredjedel i farozonen. För närvarande repareras 1 % av det T348

lågtrafikerade vägnätet. Vilket innebär att ca 6-7 mil årligen kommer att
övergå till grusväg. På relativt kort sikt är detta icke acceptabelt. Detta bör
ges regeringen till känna.

Skall hänsyn tas till de uttalanden som regeringen gjort vid flera tillfällen
samt den planering som kommer att leda fram till nya riktlinjer för
regionalpolitiken, nämligen att infrastrukturen och därmed vägarna har en
avgörande betydelse för utvecklingen i länet krävs att Västernorrland tillförs
ökade vägmedel för att komma upp till riksgenomsnittet.

Redovisad situation kräver dessutom att kriterierna för tilldelning av
vägmedel ändras så att större vikt lägges vid tillstånd och funktion på
beläggningar i förhållande till trafik. När det gäller investeringar måste också
vägas in besvärlig topografi och geologi. Detta bör ges regeringen till känna.

Landets vägnät är samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt av yttersta
vikt. Regionalpolitisk kommer investeringar och underhåll av vägnätet,
framför allt i skogslänen, att vara av avgörande betydelse för sysselsättningen.
Skall Västernorrlands inland leva vidare och framdeles sysselsätta en del
av länets befolkning krävs att nya fördelningskriterier skapas som tar hänsyn
till de regionalpolitiska olikheterna.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande vägnätet i Västernorrlands län,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över fördelningskriterierna
för väganslag i enlighet med vad i motionen framförts.

Stockholm den 24 januari 1989

Sigge Godin (fp)

15