Vägar och järnvägar genom Örebro län

Motion 1988/89:T231 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: T231

av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)
Vägar och järnvägar genom Örebro län

Bland de viktigaste framtidsfrågorna är behoven av goda kommunikationer.
För ett inlandslän, som Örebro län och även hela Bergslagen, är
närheten till viktiga genomfartsleder ett villkor för god befolknings- och
näringslivsutveckling. Goda, väl fungerande kommunikationer för såväl
personer som gods är härvid en grundläggande förutsättning. Godstransportsystemen
skall oavsett trafikslag med hög effektivitet, regularitet
och säkerhet kunna tillmötesgå industrins och näringslivets krav på justin-time-transporter.

Det har under de senaste åren skett en mycket kraftig expansion i
storstadsregionerna. Även i universitetsorterna, Uppsala, Lund, Linköping
och Umeå, sker en livlig utveckling. Detta är förvisso till gagn för
Sverige, men det är inte till gagn om andra orter avstannar i utvecklingen
och till och med avfolkas.

Det borde vara en självklarhet att Hela Sverige skall leva. Det finns
också mycket som är utvecklingsbart. Det gäller att öppna möjligheter så
att initiativ och utvecklingsarbete kan leda framåt. Högskolan i Örebro
behöver utvecklas och få en bredare kompetens. Detta är en mycket viktig
del i den strävan som finns att skapa ett tillväxtaltemativ till storstadsregionerna
och för att länets potentiella utvecklingskraft skall kunna tas till
vara på bästa sätt. Högskolan i Örebro är idag den största högskolan
utanför universiteten och bör få bli Sveriges sjunde universitet.

Ett långsiktigt strategiskt mål för utvecklingen i Mellansverige bör vara
att skapa ett tillväxtalternativ i Örebroregionen. Det är inte otänkbart att
detta tillväxtalternativ blir en utbredd region genom medvetna satsningar
och aktivt samarbete med de kringliggande länen.

Befolkningsutvecklingen i Örebro län är fortfarande negativ, men var
ännu mera bekymmersam för några år sedan. Medelåldern i länets kommuner
har ökat och flera av länskommunema kommer att få födelseunderskott
under de närmaste åren. Åldersstrukturen är sådan att efterfrågan på
lokal arbetskraft inom något år kommer att överstiga tillgången.

Sysselsättningssituationen är emellertid till stor del konjunkturbetingad.
Förändringen av näringsstrukturen fortsätter och det behövs intensivt
arbete med att förändra och utveckla näringslivet i länet. Speciellt gäller
detta för de kommuner som har en stagnerande eller ensidig industristruktur.

Genomfartsvägarna bestämmer framtiden Mot. 1988/89

T231

Bland de insatser som i första hand krävs för att förstärka den mellansvenska
regionen är förbättrade kommunikationer. Det behövs en standardhöjning
av riksvägarna och även en förbättring av europavägarna.

Örebro ligger geografiskt väl placerat i landet nästan mitt emellan
Stockholm och Göteborg. Genom länet leder ur nationell synpunkt viktiga
vägar både i nord/sydlig och öst/västlig riktning. Dessa förhållanden, samt
länets centrala läge även i fråga om jämvägskommunikationer, gör att
länet borde vara ett naturligt centrum för transporter och terminalverksamhet.

Om man ser vägfrågan i ett större perspektiv är det uppenbart att
Sverige behöver en inlandsväg. En genomfartsled i nord/sydlig riktning
genom hela inlandet. Denna inlandsväg skall ha förgreningar som förbinder
den med E4 vid norrlandskusten och som ansluter söderöver med E3
mot Göteborg och E4 mot Malmö. Riksvägarna 60 och 50 är naturliga och
viktiga länkar i denna inlandsväg.

Om den tilltänkta inlandsvägen i stället skulle komma att ha sin sträckning
väster om Vänern samt kusttrafiken leds från Gävle via Västerås och
Eskilstuna ned till E 4, så betyder det en svår tillbakagång för Örebro län.

Om också Mälarbanan inte skulle bli verklighet för Örebros del, då saknas
troligen förutsättningarna för en tillväxtregion i Mellansverige.

Starka skäl för Örebro-alternativet

Stockholm har en stor trafikbelastning, men en stor del av den nord-sydgående
trafiken skall passera förbi. Stockholm får därigenom en onödigt
stor genomströmning av trafik som har destination Syd- och Västsverige.

En stor del av trafiken till och från Norrlands inland går idag på E 4
utefter kusten. Det finns säkert avsevärda vinster att göra ur såväl tids-,
energi-, ekonomisk-, som miljösynpunkt om vägsträckningen blev rakare
och därmed kortare. Den närmaste vägen är genom Sveriges inland ner till
Örebro, där förgrening sker dels till Göteborg och dels till Sydsverige.
Örebro är samtidigt en mötesplats för båda motorvägarna E 3 och E 18.
Med en gren mellan Borlänge och Söderhamn kan inlandsvägen knytas
ihop med E 4.

Denna inlandsväg bör bli en av de viktigaste huvudlederna i ett svenskt
stamvägnät. Alltså en nord-sydlig stamväg genom inlandet. En stamväg
som kan utvecklas i huvudsak genom förbättringar av befintligt vägnät
med kompletteringar av vissa felande och/eller genande länkar.
Stamvägen från norrlandskusten förbinds via en väg från Söderhamn till
Borlänge och vidare R 60 mot Örebro, där korsningen E 18 mot Oslo, E 3
mot Göteborg eller R 50/E 4 mot Malmö finns.

Härigenom uppnås dels väsentliga regionala effekter, dels uppnås de
klart kortaste resavstånden mellan norra Sverige och södra/sydvästra Sverige.
Vidare erhålls ett lättöverskådligt vägsystem.

6

Snabbtåg till Örebro Karlskoga

Järnvägsnätet i det befolkningstäta området från Stockholm västerut genom
Mälardalen, via Örebro och Karlstad upp mot norska gränsen, är
mycket orationellt. Viktiga delar saknas, vissa avsnitt är mycket krokiga
och andra är dåligt underhållna.

Bandelar söder om Mälaren har särskilt låg standard. Högsta tillåtna
hastighet är 90km/tim och hastighetsbegränsningar på 60, 70 och 80
km/tim förekommer i partier med tvära kurvor. Även på norra sidan finns
problem.

Järnvägens nuvarande sträckning söder om Kilsbergen innebär bl. a. att
Karlskoga är den största staden i Sverige utan persontrafik på järnväg. De
studier som gjorts för Svealandsbanan visar att en utbyggnad av två
felande länkar, Strängnäs Eskilstuna och ÖrebroKarlskoga, kan ge betydande
vinster för samhället.

Svealandsbanan ger viktiga regionalpolitiska effekter genom att den
sammanbinder orter med stor befolkning, vilka idag samverkar otillräckligt
i och med att tågtrafiken är mycket bristfällig. Regionen är väl lämpad
för tågtrafik genom sin täthet. Avstånden är oftast för långa för bil och
busstrafik och korta för flyg. Till och med på sträckan Karlstad Stockholm
(via Arlanda) skulle snabbtåg på utbyggd Svealandsbana vara ett
reellt alternativ ur tidssynpunkt. Med en banstandard som medger maxhastigheter
på 200 km/tim skulle som exempel restiden Karlskoga Örebro
bli ca 18 minuter (mot nuvarande 50 minuter med buss) och ÖrebroStockholm
ca 102 minuter.

Analyser visar att en stor del av bilreseflödet skulle flyttas över till tåg
om Svealandsbanan byggdes. Detta skulle få stor betydelse för en bättre
miljö liksom i minskande antal bilolyckor och därmed minskade sjukvårdskostnader
och minskat mänskligt lidande. I utredningar om Svealandsbanan
har endast marginella hänsyn tagits till samhällsekonomiska
vinster ur miljösynpunkt.

Mälarbaneprojektets genomförande är den bästa förutsättningen för att
vidga den region som får positiva effekter av expansionen i Stockholm.
Om järnvägarna bara skulle byggas ut på sträckorna Stockholm Västerås
och Södertälje Eskilstuna eller om utbyggnaden skulle avslutas med en
förbindelse runt Mälaren, skulle koncentrationen till östra Mälardalen
förstärkas. Då skulle den regionala utvecklingen längre västerut urholkas,
vilket skulle begränsa möjligheterna att skapa ett alternativt tillväxtcentrum
i Mellansverige. Bland de åtgärder som krävs för att uppnå en regionalpolitisk
spridning är en fullständig utbyggnad av Mälarbanan och Svealandsbanan.

Arbetet med att utveckla enklare och effektivare system för kombitrafik
måste drivas på ytterligare. Den stora ökningen av godstransporter på
vägarna har förutom trängsel och utökat vägslitage även medfört betydande
miljöstörningar. En strävan bör vara att få över långväga godstransporter
från landsväg till järnväg.

Det finns all anledning att utnyttja det goda kommunikationsläge som
Hallsberg har. Den satsning som påbörjats i syfte att göra Hallsberg till en

Mot.

T231

mellansvensk terminal för kombitrafik och övriga godstransporter måste Mot. 1988/89
fullföljas. T231

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en inlandsväg som en av de viktigaste huvudlederna
i ett svenskt stamvägnät,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om denna inlandsvägs sträckning via Örebro och
förbättringar av R 60 och R 50,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fullständig utbyggnad av Svealandsbanan och
Mälarbanan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Hallsberg som mellansvensk terminal för
godstransporter.

Stockholm den 25 januari 1989

Gudrun Norberg (fp) Lars Ernestam (fp)

8