Väderskärs kapell

Motion 1991/92:Kr267 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

Väderskärs kapell, eller Värskär som den vanliga
benämningen lyder, härstammar från 1500-talet. Kapellet
uppfördes på Fogelviks egendom, Östra Eds socken men
flyttades i mitten av 1600-talet till det långt ute i havsbandet
belägna Värskär.

Det tjänstgjorde i långliga tider inte bara som
gudstjänstlokal utan också som skola. När gudstjänst skulle
hållas eller när fara var å färde kallades
skärgårdsbefolkningen samman medelst en unik trumma
som i dag återfinns på Naturhistoriska Museet.

År 1951 överfördes ansvaret för kapellet från Östra Eds
till Loftahammars församling.

Viss renovering har under åren gjorts med medel som
den lokala befolkningen ställt till förfogande. Mer måste
dock till för att inte väder och vind och tidens slitage skall
allvarligt försvåra en framtida totalrenovering. Närmast på
tur står enligt uppgift stensockel, dropplister, yttre målning.

Varje år förrättas gudstjänster i kapellet och inte sällan
väljer ortsbor såväl från församlingen som i förskingringen
att låta sina barn döpas härute i en ursprunglig, traditionsrik
miljö för trakten.

Värskärs kapell byggnadsminnesförklarades 1980 och
bidrag från riksantikvarieämbetet torde kunna erhållas ur
den kvot som inom Kalmar län disponeras av länsstyrelsen
genom länsantikvarien. Enligt uppgift anser kyrkorådet att
inom kort begära bidrag till restaurering.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en restaurering av Väderskärs
kapell.

Stockholm den 27 januari 1992

Elisabeth Fleetwood (m)

Bertil Danielsson (m)

Leif Carlson (m)