Vaccinationsprogram m.m. för svensk hjortavel

Motion 1992/93:Jo514 av Lars Björkman och Jan-Olof Franzén (m)

Den svaga ekonomiska utvecklingen på jordbrukssidan i
Sverige har medfört att intresset för alternativa driftsformer
har ökat.

Att som ersättning för traditionell kreatursdrift med
mjölk- eller köttproduktion baserad på egenproducerat
grovfoder anlägga hjorthägn har för ett ganska stort antal
markägare blivit ett intressant alternativ. Från att under
åttiotalet ha varit ett ganska begränsat antal uppfödare har,
i samband med det omställningsprogram som riksdagen
beslutat om, antalet ökat mycket kraftigt. Flera av de
uppfödare som nu har en produktion under uppbyggnad
kommer med stor sannolikhet att om några år ha mycket
stora besättningar med hundratals djur per hägn.

Samtidigt som detta pågår har i några inhemska
besättningar upptäckts smitta av tuberkulos, vilket medfört
att hela besättningen till följd av vår epizootilag tvingats till
utslaktning. Ägaren har med stöd av denna lag ersatts för
förlusten av djurvärdet.

För att kunna sälja svenskt hjortkött garanterat fritt från
smitta har hjortuppfödarna av statens jordbruksverk
förelagts ett regelverk, som innebär att samtliga
besättningar skall genomgå ett vaccinationsprogram. Detta
innebär att alla individer skall testas. Besättningar med
smitta slås ut, och reaktionsfria sådana kan fortsätta sin
produktion av dels slaktdjur, dels även försäljning av
levande djur till avel.

Eftersom hjorten av naturen är ett mycket skyggt djur
krävs för att kunna genomföra vaccination och märkning av
individen att speciella fångsthägn anordnas. Detta är för
alla uppfödare en kostsam anordning, och det är därför
viktigt att vaccinationsprogrammet ges en rimlig tidsutdräkt
för att det utan orealistiska ekonomiska konsekvenser skall
kunna genomföras.

I det program som jordbruksverket vill genomföra ingår
en begränsning om att i framtida hägn för hjort skall inga
andra djurarter få finnas. Denna begränsningsregel innebär
att djurägare med vederbörligt tillstånd att nu ha andra
djurarter inom samma hägn som hjortarna måste avlägsna
endera av dessa.

Det ekonomiska avbräck detta innebär för ägarna måste
enligt vår uppfattning bäras av samhället, som genom att
kräva snabba regeländringar omöjliggjort samproduktion.
Den kostnad som här uppstår kan täckas genom att ett
minskat behov för ersättning via epizootilagen uppstår för
staten.

För att kunna erbjuda svenska konsumenter ett
obesmittat hemmaproducerat kvalitetskött av hjort krävs
åtgärder. Dock måste ägarna av hägnen ges sådana
förutsättningar att de inte slås ut på grund av orimliga
kostnader. Samtidigt är det angeläget att åtgärderna får ett
snabbt genomslag. Detta skapar trovärdighet och
förtroende för svenskt hjortkött.

För att underlätta genomförandet bör staten vara
generös genom att under en femårsperiod ge dispens från
denna sjukdomskontroll, under förutsättning att alla
slaktkroppar från respektive hägn veterinärbesiktigas.
Vidare bör, enligt vår mening, staten kräva att djur som
under denna tid avlider inom ett hägn obduceras av
veterinär. För att förenkla och samtidigt hålla kostnaden så
låg som möjligt bör lokala distriktsveterinärer kunna få
utföra såväl obduktioner som slaktkroppsbesiktningar.

I avsikt att kunna utrota tuberkulossmitta från svenska
hjorthägn, och samtidigt ge uppfödarna rimliga
förutsättningar att under eget ansvarstagande driva sin
produktion, bör staten i samråd med näringen utarbeta
regler som långsiktigt och uthålligt ger fortsatt goda
förutsättningar för produktion av högkvalitativa produkter.

Parallellt med det mycket ambitiösa program som
svenska uppfödare nu i samråd med berörda myndigheter
genomför, måste samma kvalitetskrav och samma
gränsskydd som övrigt importerat kött har gälla även för
hjortkött som importeras från andra länder. Utan en
skärpning av kontrollen på dessa varor saknar svenska
uppfödare möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättringar för svensk
hjortuppfödning.

Stockholm den 24 januari 1993

Lars Björkman (m)

Jan-Olof Franzén (m)