Utbildningspolitiska åtgärder i Kalmar län

Motion 1988/89:Ub615 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub615

av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)
Utbildningspolitiska åtgärder i Kalmar län

Nyckelord för regional utveckling är i dag forskning och utveckling,
utbildning och teknikspridning. De regioner som i dag växer snabbast
kännetecknas av att de har en god tillgång till allt detta. Det är framför allt
universitets- och högskoleorterna och regionerna runt dessa som i dag är i
den lyckliga situationen. Tillväxtregioner kallas de också, och hit hör främst i
dag Stockholm/Uppsala, Göteborg, Malmö/Lund, Linköping/Norrköping,
Umeå och Luleå.

TU.VUT

cwaa»

tuwm&Ioo

Rättvis fördelning

Det räcker inte med att satsa tillräckligt med resurser på utbildningsväsendet.
Resurserna måste också fördelas rättvist över hela landet så att
utbildningsutbudet blir tillgängligt för alla.

Utbildningsväsendets utformning är avgörande såväl för den regionala
utvecklingen som för den enskildes möjligheter att förverkliga sina intressen
och ambitioner. Resurserna skall bidra till att främja en regional utveckling
som i sin tur kan motverka och vända nuvarande folkomflyttning och
koncentrationspolitik.

Denna syn på kunskapsförmedlingens och kunskapsutvecklingens centrala
roll för landets och länets totala utveckling, för möjligheterna att skapa en
regional balans, för den enskildes utvecklingsmöjligheter och för möjligheterna
till social utjämning i vårt samhälle, är grunden för att centern
prioriterar insatser för utbildning och forskning framför andra samhällsområden.

Regeringens besparingsförslag

I budgetpropositionen föreslår regeringen en ny stor besparing om 167 milj.
kr. som skall drabba grundskolan. Besparingen som är en del av regeringens
misslyckade lönepolitik, innebär att veckotimpriserna för grundskolan
minskas med 1 % med omedelbar verkan.

Regeringens förslag rimmar illa med tidigare löften om att satsa på skolan.
Menar regeringen att landets ekonomi är så dålig att vi inte har råd att ge våra
barn och ungdomar en bättre utbildning?

Resultatet blir ofrånkomligen att eleverna drabbas. Besparingen innebär
större klasser, vilket i sin tur drabbar de riktigt små skolorna. Det är dessa
som nu antagligen får stryka på foten.

Kalmar län har sex glesbygdsskolor med mindre än 18 elever, nämligen
Hallingeberg, Eriksmåla, Pelarne, Västrum, Blankaholm och Bråbo.

Att man får större klasser kommer också att drabba dem som behöver
mycket stöd.

Efter allt tal i valrörelsen om att det nu var slut med besparingar och att det
skulle ske satsningar på skolans område känns årets budget som en stor
besvikelse.

Vi anser att små skolenheter ska bevaras och att det ska vara högst 25
elever i varje klass.

Gymnasieskolan med plats för alla

Centern har under en följd av år krävt en totaldimensionerad gymnasieskola
som ger utrymme för alla ungdomar under 20 år att få en avslutad
gymnasieutbildning. Detta kan då ske direkt efter grundskolan eller senare
då eleverna tas in som äldresökande till gymnasieskolan.

Regeringens förslag till dimensionering av gymnasieskolan för de kommande
åren innebär i realiteten en sänkning av ambitionsnivån och ligger
långt ifrån den målsättning som har uttalats av både regering och riksdag.

Den reformering av yrkesutbildningen som har inletts måste nu fullföljas i
snabb takt.

Mot. 1988/89

Ub615

3

1* Riksdagen 1988/89.3sami. Nr Ub614-617

Våren 1988 då man första gången kunde söka den nya 3-åriga yrkesutbildningen
(ÖGY) var intresset stort i länet. 600 platser söktes.

Utdelningen för Kalmar län blev synnerligen liten: en omvårdnadslinje om
30 platser vid Stensöskolan och en industriell-teknisk linje om 16 platser i
Oskarshamn. 46 platser av 600 önskade!

Detta år är intresset av naturliga skäl betydligt mindre. Det har varit så
mycket från och till och svikna förhoppningar att många kommuner avvaktar
att ansöka.

Många ungdomar från länet kommer tyvärr att stå utan gymnasieplats på
grund av otillräcklig tilldelning. Vi kräver en gymnasieskola med plats för alla
och en snabb övergång till 3-årig yrkesutbildning.

Lärarutbildning för framtiden

Våren 1988 beslöt riksdagen att dels öka dimensioneringen av grundskollärarutbildningen,
dels förlägga ett antal av dessa utbildningsplatser till
högskolan i Kalmar. Avsikten var att den första intagningen skulle ske
höstterminen 1989.

I budgetpropositionen fullföljer inte regeringen detta riksdagsbeslut.
Motivet anges vara det låga antalet behöriga sökande till de utbildningsorter
som redan i år inlett den nya lärarutbildningen.

Vi anser detta vara en allvarlig felbedömning. Vi vet att de ökade
födelsetalen och de förväntade, stora pensionsavgångarna från dagens
lärarkår kommer att leda till en allvarlig lärarbrist om inte aktiva åtgärder
vidtas för att öka rekryteringen till läraryrket. Utbildningskapaciteten
behöver utökas ytterligare.

I stället för nedskärningar krävs åtgärder för att göra läraryrket så
attraktivt att fler ungdomar söker sig till utbildningen. För detta krävs en
bättre personalpolitik, konkurrenskraftiga löner och en ordentlig informationskampanj
riktad till gymnasieskolans elever. För sökande med otillräckliga
förkunskaper måste kompletterande utbildning stå till buds. Vi kräver att
lärarutbildningen vid högskolan i Kalmar startar som planerat under hösten
1989.

Vuxenutbildning-en växande uppgift

Samtidigt som våra barn och ungdomar ges en allt bättre utbildning så
uppstår ständigt nya utbildningsbehov också hos vuxna. Fortfarande finns
stora utbildningsklyftor kvar att överbrygga och nya kunskapsklyftor uppstår
ständigt. Ny teknik och ny arbetsorganistion ställer nya krav på de redan
yrkesverksamma. Dessa nya kompetenskrav måste mötas med vuxenutbildningsinsatser.

Anslaget till studieförbunden har i år räknats upp och återställts vilket är
glädjande för alla studieförbund som har en stor verksamhet i länet.

Trots utbyggnaden av andra skolformer har folkhögskolan på intet sätt
spelat ut sin roll. Snarare tvärtom. Fortfarande finns det många vuxna för
vilka folkhögskolan utgör det enda fungerande utbildningsalternativet. Det
gäller t.ex. lågutbildade och invandrare.

Mot. 1988/89

Ub615

4

I länet finns många folkhögskolor som är beroende av att staten tillskjuter
medel för driften.

Hittills har folkhögskolans statsbidrag gradvis trappats ner. Staten har
vidtagit ytterligare en åtgärd, som är till nackdel för folkhögskolan som
helhet. Man har medgivit inrättandet av ett antal nya folkhögskolor, något
som i och för sig är positivt. Finansieringen av de nya skolorna har emellertid
skett genom att man tagit elevveckor från befintliga skolor.

Fortsätter denna omfördelningspolitik kommer länets folkhögskolor inte
bara att tvingas minska sin verksamhet. Anställningstryggheten för en del av
deras lärare kommer att försvinna. Det är svårt att förstå vilka vinster detta
skulle innebära.

Vi anser att det är angeläget att folkhögskolorna får fortsatta möjligheter
att utvecklas och att utveckla sina speciella profiler.

Högskolan

Att sprida den högre utbildningen och att slå vakt om och vidareutveckla de
mindre högskolorna är oerhört viktigt, såväl med tanke på utbildningens
tillgänglighet för den enskilda människan som med tanke på regionens länets
utveckling. Det finns i dag ett klart samband mellan närhet till
högskola, utbildning, forskning och expansion, och utveckling av kringliggande
områden.

Kalmar högskola har i årets budgetproposition behandlats välvilligt om
man bortser från anslaget till lärarutbildningen. Det är bra.

För Kalmar läns del är det av såväl utbildningspolitiska som regionalpolitiska
skäl av synnerlig vikt att högskolan inte bara får behålla sin nuvarande
kapacitet och profil utan också ges möjligheter och resurser att breddas,
fördjupas och vidareutvecklas inom områden som miljö, teknik, naturvetenskap,
ekonomi och turism.

När det gäller andelen högskolenybörjare i promille av befolkningen ligger
Kalmar län på näst sista platsen i riket.

Högskolan i vårt län måste fungera som en stimulerande faktor såväl för
individ som för samhälle och näringsliv. Den bidrar därför på ett avgörande
sätt till utvecklingen av länet. För att högskolan i Kalmar skall kunna fylla
denna för länet så viktiga funktion även i framtiden är det av avgörande
betydelse att ökade resurser tillförs högskolan så att dess utbildningsbas kan
breddas och fördjupas. Om inte, är risken stor att ungdomsflykten från länet
fortsätter, den ungdomsflykt som under den senaste 10-årsperioden resulterat
i att över 18 000 ungdomar tvingats flytta till i första hand orter med
differentierad högre utbildning. Denna förödande utveckling måste givetvis
stoppas och vändas. Ett av medlen, men ett med avgörande betydelse, är en
starkare och bredare högskola i länet - en lokalt och regionalt förankrad
högskola, som har möjligheter att både få stimulans och ge stimulans i
regelbundna kontakter med regionens näringsliv, arbetsmarknadens organisationer.
kommuner, landsting och utvecklingsfond.

Kompetensstrukturen i företagen och arbetskraften har stor betydelse.
Den berör mottagningskapaciteten i företagen, förmågan att tillgodogöra sig
information och nya kunskaper samt möjligheterna att utnyttja kunskaper
och information på ett relevant sätt.

Mot. 1988/89

Ub615

5

Bilden över utbildningsnivån hos tjänstemän inom handel och industri
visar att Kalmar läns andel av arbetskraften med teknisk högskoleutbildning
under de senaste tio åren har minskat relativt i riket. I riket har andelen ökat
med 9 %

Utbildningsnivå

1975 1985

H-lån Riket H-lån Riket

Förgymnasial 2.9 3.8 4.6 3.1

Tekn. gym 43.5 45.3 32.1 34.6

Annat gym 3.8 4.4 4.9 4.4

Teknisk högsk 11.9 14.5 11.5 23.7

Annan högsk. 2.8 3.1 2.5 4.4

Uppgift saknas 34.9 28.8 44.2 29.8

Den tekniska vidareutbildningen måste prioriteras inom länet. Kreativa
miljöer förutsätter tillgång till kompetens och kunskap. Kalmar län har få
företag med hög teknologisk nivå. Andelen högutbildade och särskilt
kvalificerade tekniker är relativt sett låg. För att kunna vända länets negativa
utveckling är det nödvändigt att satsa på utbildning på alla nivåer.

I första hand gäller det utbildningarna till verkstadsingenjör, företagsingenjör
och i industriell datorteknik samt ekonomiutbildning. Dessa utbildningar
anknyter till länets struktur och bör därför på kortare sikt kunna ge
effekt.

Nästa steg kan innebära satsningar på informationsteknik, kemiteknik,
miljö- och bioteknik, som visar ett klart behov av utbildad personal.

Länets tekniska resurser inom energisektorn bör stödjas till forskningsoch
utvecklingsarbete kring övergång till förnyelsebara energikällor, vilket
kommer att medföra behov av såväl nya produkter som nya företag.
Utvecklingsfond, länsstyrelse, högskola och regering har här ett stort ansar
för genomförandet. Med målmedveten satsning och ärligt uppsåt utgör
denna inhemska framtidssektor en stor utvecklingspotential, såväl ur sysselsättningsmässig
som ur ekonomisk-ekologisk synpunkt.

Olika former av distansundervisning måste ges ett ökat utrymme i
högskolans utbildningsutbud, framför allt till de äldre studerande.

Vid Kalmar högskola bör också utrymme för utbildning inom mediateknik
kunna beredas, med tanke på den FoJo-utbildning (fortbildning för journalister)
som nu finns i länet. Vi kräver en ökad tilldelning av resurserna till
grundutbildningen vid högskolan i Kalmar.

Forskning

Redan i dag förekommer en betydande forsknings- och utvecklingsverksamhet
vid de mindre högskolorna, finansierad med externa medel av olika slag.
Inför den ökning av statliga FoU-resurser som är alldeles nödvändig för att
vårt land skall kunna fortsätta att hävda sig i en hårdnande internationell

Mot. 1988/89

Ub615

6

konkurrens, bör man överväga att satsa en del av dessa forskningsresurser på
fler högskolor.

Det är viktigt att även de mindre högskoleenheterna, som Kalmar, får
forskningsanknytning för att ge stimulans till grundutbildning och möjliggöra
för studerande som avslutat grundutbildningen att fortsätta som forskare vid
samma högskola. Knytningen till de mindre högskoleenheterna bör ge
möjlighet till en inriktning av forskning mot lokala och regionala problemställningar.
Forskningen kan därmed utgöra ett stöd för regionens näringsliv
och därmed för regionen som helhet.

Fasta forskningsresurser bör kunna etableras vid de regionala högskolorna
inom sådana områden där de byggt upp en särskild kompetens. Forskningen
kan då bygga vidare på den FoU-verksamhet som redan etablerats med
utgångspunkt i den profilering som är kännetecknande för respektive
högskola. Därmed får man en naturlig förankring i den omgivande regionens
näringsliv och ett ömsesidigt utbyte av satsade resurser.

Vid högskolan i Kalmar har särskilt forskningen kring den marina miljön
tilldragit sig berättigat intresse. I samarbete med Askölaboratoriete, knutet
till Stockholms universitet, bedriver nu ett tiotal forskare vid högskolan ett
framgångsrikt arbete. Ytterligare medel utöver de 1,5 milj. kr. som i årets
budgetproposition tilldelats centra för marin forskning har utlovats, varför
vi avvaktar att här precisera kraven för högskolans i Kalmar del. Vi kräver en
plan för hur de fasta forskningsresurserna ska fördelas till de regionala
högskolorna.

Hemställan

Med stöd av vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rättvis fördelning av utbildningsresurserna till
Kalmar län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bevara de små skolorna i Kalmar län,

3. att riksdagen anvisar medel till den treåriga yrkesutbildningen i
Kalmar län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lärarutbildning vid högskolan i Kalmar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ökad resurstilldelning till högskolan i
Kalmar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en gynnsam utveckling för folkhögskolorna i
Kalmar län,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av fasta forskningsresurser till
högskolan i Kalmar.

Stockholm den 23 januari 1989

Mot. 1988/89

Ub615

Marianne Jönsson (c)

Agne Hansson (c)

7