Upphävande av skuldsaneringslagen

Motion 1994/95:L314 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

Den 1 juli 1994 trädde skuldsaneringslagen i kraft.
Debatten om det lämpliga med en sådan lag hade pågått i
Sverige under flera år.

Under andra halvåret 1994 inkom 2 801 ärenden rörande
skuldsanering. Av dessa hade vid årsskiftet mer än hälften
(1 490 ärenden) resulterat i avslag, avvisning eller
avskrivning. Endast 12 beslut om skuldsanering togs under
andra halvåret 1994.

Det finns säkert anledning att räkna med en ökning av både
antalet ansökningar och beslut om skuldsanering, men även
vid en kraftig ökning av antalet beslut finns det skäl att
ifrågasätta det rimliga i de kostnader som belastar
skattebetalarna för att personer som oftast misskött sin
ekonomi skall befrias från skulder. Med nuvarande
skuldsaneringsbeslut blir kostnaden för skattebetalarna över
2 miljoner kronor för varje person som befrias från skulder
på grund av skuldsaneringslagen.

Skuldsaneringslagen har visat sig dyr inte bara för
skattebetalarna. I några av de fall där skuldsanering beviljats
har borgensmän kommit rejält i kläm. Borgensmän får
naturligtvis vara beredda att träda in om den de borgat för
inte fullgör sina förpliktelser. Men de konsekvenser som
drabbat borgensmän till följd av att skuldsanering har
beviljats gäldenären är enligt vår uppfattning inte acceptabla.

Om gäldenären blir föremål för skuldsanering befrias
gäldenären från betalningsansvaret. Samtidigt har det
uppdagats att skuldsaneringen inte inverkar på borgenärens
rätt mot borgensmannen. Följden blir att borgensmannen får
betala gäldenärens skuld utan att kunna återkräva pengarna
av gäldenären. Sammanfattningsvis innebär detta att den
person som har kunnat få ett lån att konsumera -- tack vare
en hygglig, ofta närbesläktad, borgensman -- kommer undan,
medan den stödjande borgensmannen får dras med skulden.

Skuldsanering måste bygga på att fordringsägarna, oftast
bankerna, känner sitt ansvar och medverkar till uppgörelser
mellan parterna. Skuldsaneringslagen bör enligt vår mening
upphävas. Genom att upphäva skuldsaneringslagen kan
besparingar göras motsvarande det permanenta tillskott på ca
40 miljoner kronor, avseende täckande av löpande kostnader
för skuldsaneringsinstitutet (dvs. drygt 36 miljoner kronor
till kronofogdemyndigheterna, drygt 4 miljoner kronor till
domstolarna).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar upphäva skuldsaneringslagen,

2. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 1
beslutar att under Finansdepartementets anslag A 3,
Kronofogdemyndigheterna, för budgetåret 1995/96 anvisa
ett i förhållande till regeringens förslag 36

000

000 kr lägre anslag, i enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 1
beslutar att under Justitiedepartementets anslag D 2,
Domstolarna m.m., för budgetåret 1995/96 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag 4

000

000 kr lägre anslag i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 25 januari 1995

Gun Hellsvik (m)

Rolf Dahlberg (m)

Lars Björkman (m)

Birgit Henriksson (m)

Anders G Högmark (m)

Henrik S Järrel (m)

Göthe Knutson (m)

Stig Rindborg (m)