Ungdomars tobaksvanor

Motion 1992/93:So437 av Alwa Wennerlund (kds)

Motionen delad mellan flera utskott

Den 8:e världskonferensen om tobak och hälsa gick av
stapeln i Buenos Aires i april 1992. I konferensens inledning
uttalade USA:s högsta hälso- och sjukvårdschef följande:

I i-länderna orsakas fler dödsfall varje år av rökning än
av sammanlagda dödsfall av heroin, kokain, trafikolyckor,
dödsfall i bränder, självmord och AIDS.

WHO:s högsta medicinska ledning gav samma besked
och man arbetar för en tobakspolitik med långsiktigt
handlingsprogram.

Även i EG-kommissionens arbete mot cancer läggs stor
vikt vid tobaksfrågan och flera EG-länder har förbjudit
tobaksrökning och inskränkt eller förbjudit tobaksreklam.

Konferensen kunde rapportera om tre mycket positiva
trendbrott. 1. FN:s barnfond, UNICEF, har nu lagt in
tobaksbekämpning i sitt arbete för barnens hälsa. 2.
Världsbanken stödjer inte längre tobaksodling. 3.
Australien finansierar nu sitt arbete mot tobak med
tobaksskattemedel. Principen på miljöområdet är att
förorenandet ska betala för rening och förebyggande
åtgärder.

I Sverige tror många att tobaksbruket har blivit ett
mindre problem än tidigare. Det är rätt att rökning var
betydligt vanligare i början på 70-talet än under 80-talet,
men statistiken har visat att en ökning inträffade under
senare delen av 80-talet. Andelen rökare 1992 var 22 % av
pojkarna och 27 % av flickorna. Den totala
tobakskonsumtionen (snusning och rökning) var hos
pojkarna högre än hos flickorna. Varje år börjar en
fjärdedel av ungdomar i åldrarna 13--16 år att använda
tobak och bli beroende. Det är cirka 600 ungdomar i
veckan.

Det är viktigt med rökfria skolor och andra offentliga
miljöer. Detta måste ingå i ett långsiktigt program som gör
att unga människor inte börjar röka eller snusa. Det hjälper
inte med ett par kampanjer då och då. Vad som krävs är en
uthållig tobakspolitik.

Vi måste värna om våra ungdomar och deras hälsa. Vi
vuxna har ett ansvar för det uppväxande släktet och vi måste
verka för att barn och ungdomar inte börjar röka och snusa.

Vi vet ju att påverkan av reklam är stor. Vi vet att priset
på tobak har en direkt effekt på inköpen. Vi vet att
restriktioner av försäljning försvårar och förlänger debuten
av tobak. Därför är det viktigt att total reklam- och
marknadsföring av tobaksvaror på andra ställen än i
tobaksaffären förbjuds. Viktigt är också att prispolitiken
används som ett instrument mot tobakskonsumtion.
Åldersgränsen för försäljning av tobaksvaror bör inte
understiga 18 år.

Ett stort problem är också att var fjärde gravid kvinna
är rökare. I åldern gravida 19-åringar röker 42 %. Andelen
rökare bland gravida kvinnor och småbarnsmammor är
större än tidigare och aldrig förr har så många barn utsatts
för tobakens skadeverkningar redan som foster eller genom
amning och passiv rökning. De tobaksexponerade barnen
får sämre hälsa, sämre studieresultat och i förlängningen
som vuxna lägre inkomster på grund av större sjukfrånvaro.
Att hjälpa gravida kvinnor att sluta röka är att hjälpa barn
till ett bättre liv.

Det är viktigt att insatser görs så att kontinuerlig
information kan ges till gravida kvinnor som röker om
tobakens skadeverkningar samt att effektivt stöd kan ges till
dessa rökare som vill sluta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rökfria skolor och andra
offentliga miljöer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot reklam och
marknadsföring av tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prispolitiken används som ett
instrument mot tobakskonsumtionen,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att åldersgränsen för försäljning
av tobaksvaror ej understiger 18 år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att gravida kvinnor och
småbarnsföräldrar kontinuerligt informeras om tobakens
skadeverkningar på deras barns hälsa och att effektivt stöd
ges till dessa kvinnor som vill sluta röka.

Stockholm den 20 januari 1993

Alwa Wennerlund (kds)

1 Yrkande 3 hänvisat till SkU