Tullsamarbetet mellan Sverige och Norge

Motion 1988/89:Sk640 av Sten Östlund och Doris Håvik (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Sk640

av Sten Östlund och Doris Håvik (båda s)
Tullsamarbetet mellan Sverige och Norge

Sedan 1959 finns en överenskommelse mellan Sverige och Norge angående
samarbete i frågor om tullkontroll och tullklarering. I lag (1959:590) om
gränstullsamarbete med annan stat, kk (1959:591) om gränstullsamarbete
med Norge och generaltullstyrelsens kungörelse (TFS 1959:255) om gränstullsamarbetet
mellan Sverige och Norge finns reglerna för själva samarbetet.

Innebörden är i korthet att i en femton kilometer bred kontrollzon på ömse
sidor om ländernas landgräns får svenska respektive norska tulltjänstemän
på vissa villkor utöva tullkontroll och tullklarering på varandras territorium.
Reglerna för den praktiska tillämpningen överenskommes mellan generaltullstyrelsen
och toll- och avgiftsdirektoratet. Frågor som rör samarbetet, tas
kontinuerligt upp i den s.k. gränstullsamarbetsnämnden, som är ett samarbetsorgan
mellan ländernas tullmyndigheter.

Kontrollzonen sträcker sig ej ut till sjöss. Det saknas därför möjlighet att
på ett enkelt och praktiskt sätt samarbeta med tullkontroll och smugglingsbekämpning
i vattenområdet utefter ländernas sjögränser.

Detta innebär att svenska kustbevakningsfartyg som önskar att anlöpa
norskt område normalt måste söka om tillträdestillstånd senast sju dagar före
anlöpet. Motsvarande gäller omvänt för norsk övervakningsmyndighet.
Dessa förhållanden blir allt mer problematiska i takt med den kraftigt ökande
småbåtstrafiken i området.

Sedan 1982 har ansträngningar gjorts från tullverken i Sverige och Norge
för att åstadkomma en ändring så att kontrollzonen också skulle omfatta
riksgränsen i havet. Våren 1986 var man långt framme i överläggningarna.

I november 1986 svarade den norske försvarsministern på en fråga från
stortingsledamoten Bente Backe i positiva ordalag att man från norsk sida
var beredd att medverka till en förenkling av kontrollmöjligheterna av
småbåtstrafiken i Skagerack.

Ungefär vid denna tidpunkt blev det känt att den svenska kustbevakningen
skulle brytas ut ur tullverket och bilda egen myndighet. Från svensk sida har
sedan dess inte frågan drivits vidare, möjligen beroende på oklarheter i
ansvarsfördelningen mellan tullen och den nu inrättade myndigheten kustbevakningen.

Såvitt är känt är myndigheterna på norsk sida fortsatt angelägna om ett
utvidgat tullsamarbete längs sjögränsen. Kustbevakningen i sin nya skepnad
som egen myndighet skall svara för tullbevakning och smugglingsbekämpning
till havs. Arbetsuppgifterna är således desamma som när de tillhörde
tullverket.

Det finns därför ingen anledning att inte söka en lösning på de angelägna
gränstullsamarbetsfrågorna utefter sjögränsen mellan Norge och Sverige
genom att förlänga kontrollzonen utefter riksgränsen till sjöss och att låta
kustbevakningen vara den myndighet som praktiskt utför samarbetet från
svensk sida. Underlag för detta finns hos såväl generaltullstyrelsen i Sverige
som hos toll- och avgiftsdirektoratet i Norge.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att berörda svenska myndigheter
får i uppdrag att uppta förhandlingarna om en överenskommelse
mellan Sverige och Norge om en gemensam kontrollzon i havet utefter
ländernas sjögränser.

Stockholm den 24 januari 1989

Sten Östlund (s) Doris Håvik (s) 197

Mot. 1988/89
Sk640

3