Träskyddsmedel

Motion 1994/95:Jo653 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

Träskyddsmedel är till volymen den största gruppen
bekämpningsmedel. Den utgör drygt 70% av all försåld
mängd bekämpningsmedel. Det är av stor betydelse att
denna mängd reduceras, eftersom det medför en spridning
av biologiskt aktiva för miljön riskabla ämnen.

Träskyddsmedel innehåller:

Arsenik, som har en extremt hög giftighet för alger,
däggdjur och kan framkalla cancer hos människor.

Krom kan framkalla cancer hos människor, ge upphov
till kontaktallergi, giftigt för akvatiskt liv samt
bioackumulerbart för däggdjur.

Koppar har hög giftighet för akvatiska växter och djur.

Kreosot är en blandning av flera hundra ämnen. Ett
trettiotal av dessa ämnen är mutagena och
cancerframkallande i djurförsök, har hög giftighet för vissa
vattenlevande organismer och flertalet ämnen har även visat
sig kunna bioackumuleras.

Spridningen av ämnen från bekämpningsmedlen sker dels
genom urlakning medan virket är i bruk och dels när virket
blir avfall.

Åtgärder som tidigare vidtagits

Kemikalieinspektionens föreskrifter om
träskyddsbehandlat virke utkom 1990 (KIFS 1990:10). I
dessa finns krav på fixering, begränsningar i användningen,
information vid överlåtelse, ansvarsbestämmelser och
övergångsbestämmelser. Dessa föreskrifter är
straffsanktionerade. Brott mot föreskrifterna kan enligt 20 §
2 lagen (1985:426) straffas med böter eller fängelse i högst
ett år. Tillsynsansvaret för att reglerna följs har
kemikalieinspektionen.

Hur fungerar föreskrifterna och tillsynen idag?

Många trävaruhandlare är ovetande om de nya
förskrifterna. Även impregneringsanläggningar som varken
tillhör branschförbundet eller är anslutna till statens
provningsanstalts kvalitetskontroll vet vad som gäller.

Ska föreskrifterna fungera måste kunden vara mycket
insatt och läsa informationsblad, som ska finnas i anslutning
till trävarorna. Hur många gör det, när de har bestämt sig för
att åka och köpa impregnerat trä som skall hålla i många år?
Försäljaren måste personligen fråga ut kunden om vad
han/hon tänker använda virket till och då avgöra om kunden
får köpa det impregnerade virket, vilket inte fungerar i
praktiken. Många byggvaruhus tillämpar självbetjäning och
kunden betalar i kassan, där ofta ej branschkunnig personal
sitter.

Inte en enda person eller företag har blivit åtalade eller
dömda för brott mot lagen. Detta visar att dagens system inte
fungerar. Dessutom är det fritt fram att exportera
träskyddsbehandlat virke utan att förskrifterna i KIFS
1990:10 följs.

Vad kan ändras?

Själva träskyddsmedlen omfattas av utbytesregeln i lagen
(1990:239) om kemiska produkter. Sådana produkter skall
undvikas som kan ersättas med mindre farliga. Denna
utbytesregel gäller också vid yrkesmässig hantering och
import av träskyddsbehandlat virke. Den som använder
träskyddsbehandlat virke är skyldig att noga överväga
behovet. Ett sätt att minska belastningen på hälsa och miljö
kan vara att använda virke med mindre farliga
träskyddsmedel. Det finns en liten firma som säljer
ättiksyreimpregnerat trä. Eftersom bra miljöteknik ofta sker i
småskaliga företag har dessa svårt att lansera sina produkter.
Miljöpartiet de Gröna vill att denna teknik ska utredas för att
undersöka om ättiksyra kan ersätta ämnen som krom,
arsenik, koppar, tenn och kreosot.

Ett annat sätt är att helt undvika träskyddsbehandlat virke
med hjälp av en sådan träbyggnadsteknik som förebygger
fuktproblemen effektivt, t ex ett betongfundament först och
sedan trä ovan mark.

Ett tredje sätt är att använda andra material än trä, t ex stål,
betong och kompositmaterial. Exempelvis används idag
betong till järnvägssyll.

Ett fjärde sätt är att helt utesluta impregnering. Klent virke,
som idag behandlas med långtidsverkande träskyddsmedel,
behöver ändå bytas ut p g a
mekaniska påfrestningar, sprickbildningar m m
långt innan skyddseffekten av medlet har upphört.
Miljöpartiet de Gröna tycker att det är bättre att byta ut virket
lite oftare än att bidraga till att de giftiga ämnena som
tidigare nämnts släpps ut i kretsloppet. Försurningen av
nederbörd och mark kan öka urlakningen av de träskyddande
ämnena som därmed blir biologiskt tillgängliga och kan tas
upp av växter, djur och människor. Vid förbränning av
behandlat trä sprids gifterna via rökgaser och aska till luften
och marken.

Dagens föreskrifter, inte ett förbud

Virke som innehåller krom, koppar, arsenik och kreosot får
fortfarande användas i marina anläggningar, i varaktig
kontakt med fuktig mark eller vatten, som del i
säkerhetsansordning eller då det blir svårutbytbart efter
inbyggnad i fukthotad miljö. Träskyddsmedel för
bestrykning får innehålla bl a
zink, tenn och koppar.

Dessa föreskrifter kan inte kontrolleras eller följas, därför
är de inte verkningsfulla.

Socialdemokraterna, Margaretha Winberg m fl, skrev i
motion 93/94:Jo46 att de ansåg att impregnering med krom,
arsenik och koppar måste begränsas genom att en särskild
miljöavgift skulle utarbetas. Genom gemensamma krafter
kan vi nu göra detta samt gå vidare för att helt utesluta dessa
ämnen i träskyddsmedel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upphöra med att impregnera
trä med arsenik, krom, kreosot, koppar och tenn,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
möjligheten att impregnera trä med ättiksyra,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den under en
övergångstid innan förbudet trätt i kraft inför avgift för
träskyddsmedel med 250 kr/kg arsenik, 150 kr/kg krom samt
lämpliga avgifter för kreosot, koppar och tenn.

Stockholm den 24 januari 1995

Kia Andreasson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Gunnar Goude (mp)

Birger Schlaug (mp)