Texttelefonering för döva och talskadade

Motion 1988/89:T814 av Elisabeth Fleetwood och Gullan Lindblad (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:T814

av Elisabeth Fleetwood och Gullan Lindblad (m)
Texttelefonering för döva och talskadade

Sedan några år tillbaka kan döva och talskadade på samhällets bekostnad få
s.k. texttelefoner, som ansluts till vanliga telefoner (ljudtelefoner) och
som möjliggör överföring av text från ett tangentbord hos den sändande
parten till textskärmar hos båda parterna. Stora grupper av handikappade
har härigenom fått en väsentlig lindring i sin isolering. (Nedan beskrivs
sitatuionen för döva, men mycket av det som sägs gäller i tillämpliga delar
även talskadade.)

För kommunikation mellan en texttelefonabonnent och en abonnent som
enbart har ljudtelefon har televerket fyra s.k. förmedlingscentraler, där
förmedlare, försedda med texttelefoner, kan tolka samtal mellan text- och
ljudtelefonabonnenter. För denna service betalar socialstyrelsen till televerket
ett belopp som torde svara mot verkets självkostnader och som i årets
budgetproposition har beräknats till 23 miljoner kronor för budgetåret
1989/90. (Beloppet ingår i det förslagsanslag på 33 miljoner kronor för
Ersättning till televerket för texttelefoner som är upptaget under punkt G 5
på s. 134 i bilaga 7 till budgetpropositionen; resten av beloppet går till nya
texttelefoner och till service.)

För abonnenterna är förmedlingen kostnadsfri. (Eftersom det vid givet
antal ord tar flera gånger så lång tid att skriva som att tala blir dock
abonnenternas markeringskostnader högre med texttelefon än vid motsvarande
samtal mellan två ljudtelefoner, något som tar en del av handikappersättningen
i anspråk.)

Det är angeläget att förbättra kommunikationen mellan text- och ljudtelefonabonnenter
i bl.a. två viktiga hänseenden:

1. Televerkets textelefonförmedling kan göras effektivare - och därmed
billigare både för abonnenterna och för staten - vid kommunikation med
döva som kan tala, vilket gäller i stort sett alla vuxendöva och många
barndomsdöva.

2. Man kan genom subventionering underlätta för icke handikappade,
som ofta kommunicerar med texttelefonabonnenter, att skaffa texttelefoner,
varigenom de inte längre behöver belasta televerkets förmedlingscentraler.
Därvid får abonnenterna också en förbättring i och med att ingen utomstående
person kan ta del i deras samtal.

Situationen på dessa och andra dithörande punkter har klarlagts i en av
handikappinstitutet utgiven rapport (Texttelefonering för döva, dövblinda
och talskadade, februari 1988, handikappinstitutets beställningsnummer
7214). Rapporten har utarbetats inom ramen för projektet Telematik och

handikapp, som bekostas av socialdepartementet och televerket. Mot. 1988/89

I rapporten behandlas bl.a. en teknisk förbättring i televerkets utrustning T814

för texttelefonförmedling som sänker socialstyrelsens kostnader för förmedlingen
- vid oförändrad kommunikationsvolym - och dessutom sänker
abonnenternas markeringskostnader. Besparingen enbart för statsverket
beräknas vida överstiga kostnaden (avskrivning, ränta och underhållskostnad)
för utrustningen. Förbättringen kan rubriceras som genomgående tal.

Bland döva texttelefonabonnenter råder sedan år tillbaka en stor irritation
över att genomgående tal inte är möjligt i Sverige. I andra länder har
genomgående tal tillämpats ända från texttelefonförmedlingens start.

Inom televerket är man dessbättre inställd på att genomgående tal förr
eller senare skall införas, men man synes ha inriktat sig på en teknisk lösning
som innebär att reformen inte kan genomföras förrän i samband med en
annan omläggning, som inte kan komma till stånd inom den närmaste
framtiden. Inom projektet Telematik och handikapp har det emellertid
påvisats att man med en annan teknisk lösning kan införa genomgående tal
utan att avvakta den mera långsiktiga omläggningen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samtidig förbättring och besparing vid dövas och
talskadades texttelefonering.

Stockholm den 25 januari 1989

Elisabeth Fleetwood (m) Gullan Lindblad (m)

8