Sveriges idrottshögskola

Motion 1990/91:Ub537 av Karin Falkmer (m)

En självständig högskola på idrottens område skall enligt
riksdagsbeslut (1988/89:UbU22, rskr. 197) inrättas den 1
juli 1992. Regeringens förslag i proposition 1990/91:100
bilaga 10 angående genomförandet ger inte den nya
idrottshögskolan förbättrade förutsättningar att bedriva en
högkvalitativ verksamhet. Kravet på förstärkning av
kunskaps- och forskningsutvecklingen av karaktärsämnet
idrott tillgodoses inte. Regeringsförslaget innebär i stort
sett endast en namnförändring jämfört med vad som i dag
gäller för Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm
(GIH).

Flera tunga remissinstanser är starkt kritiska till den
utredning som ligger till grund för regeringens förslag.
Centrum för idrottsforskning, Riksidrottsförbundet, GIH i
Stockholm, Svensk Förening för Beteendevetenskaplig
Idrottsforskning (SVEBI) m.fl. betonar betydelsen av att
tillföra idrottshögskolan fasta forskningsresurser och
forskarutbildning för den grundvetenskap som bygger upp
det stora karaktärsämnet idrott. Detta krävs för att den nya
idrottshögskolan skall bli ett resurs- och utvecklingscentrum
med nationellt ansvar för hela det idrottsliga
vetenskapsområdet.

All högskoleutbildning skall bygga på vetenskaplig
grund. Det är av avgörande betydelse för kvaliteten i den
högre utbildningen att den bedrivs av personer som har en
direkt och levande kontakt med forskningen. Utan ett
sådant samband uppfylls inte högskolelagens krav om att
utbildningen skall bedrivas på vetenskaplig grund. Detta
förutsätter lärare med lektors- och professorskompetens
och resurser för att bedriva forskning.

Det uttalade behovet av att höja kunskaperna inom
området idrott/fysisk aktivitet genom forskning och
utveckling på högskolenivå kan bara tillgodoses med en
kvalitetshöjning av ämnesområdets bas.
Kunskapsförmedlingens/utbildningens självklara
utgångspunkt är därför ämnet. Ett av målen för
idrottshögskolan måste därför vara att utveckla ämnet
idrott/fysisk aktivitet som ett vetenskapligt högskoleämne i
grundutbildning och forskning. Detta krävs för att den nya
idrottshögskolan skall kunna bli ett naturligt centrum för
forskning och utvecklingsarbete på idrottsområdet.

Ämnet idrott/fysisk aktivitet omfattar många i samhället
förekommande verksamhetsområden. Karaktärsämnet
idrott omfattar bl.a. ergonomi och hälsa, fysisk träning,
rörelselära, idrottsaktiviteter, dans, rytmik samt friluftsliv.
Idrottsämnet är det enda ämne i skolsystemet som är direkt
hälsoinriktat. På alla områden och nivåer inom idrotten och
samhället finns ett behov av ökad kunskap om den
motoriska utvecklingen och alla olika faktorer som
förklarar, påverkar och bestämmer människans fysiska och
psykiska prestationsförmåga. Inte minst är inverkan av
fysisk aktivitet på barns motoriska och psykosociala
utveckling ett eftersatt forskningsområde.

Inom de grundvetenskaper som bygger upp det stora
karaktärsämnet idrott föreligger stora behov av ökad
kunskap och forskning på en rad områden, bl.a.: Den
fysiska aktivitetens betydelse för barns och ungdomars
fysiska och psykiska utveckling. Relationerna mellan
fysisk aktivitet och hälsa, inte minst för den äldre delen av
befolkningen, för att bibehålla hälsa och motverka
uppkomst av ohälsa. Fysisk aktivitet som ett medel vid
olika typer av rehabilitering. Betydelsen av regelbunden
fysisk aktivitet för att förhindra uppkomst av olika skador --
inte minst på arbetslivets område. Kunskap och
kunskapsutveckling inom områdena motorik och
biomekanik för att förklara olika fysiska aktiviteters roll
inom idrotten och samhället.

Alla dessa ämnesområden är för närvarande under stark
utveckling internationellt.

Den nya idrottshögskolan bör formas till en
idrottshögskola som genererar forskning, kvalificerad
utbildning och kunskapsutveckling till nytta för det svenska
samhället, friskvården, idrottsrörelsen,
idrottslärarutbildningen och den idrottsliga
ämnesutvecklingen i hela landet. Skolan skall vara en hela
Sveriges idrottshögskola.

Enligt riksdagens beslut (1988/89:UbU22, rskr. 197)
skall Centrum för Idrottsforskning (CIF) i Stockholm på
lämpligt sätt samordnas med den nya idrottshögskolan.
Regeringen föreslår ingen förändring jämfört med vad som
råder i dag.

I stället för regeringens förslag bör CIF, enligt min
mening, läggas under styrelsen för den nya
idrottshögskolan. CIF bör samtidigt bilda ett eget råd med
representanter från övriga universitet i Sverige. Rådet skall
ha som uppgift att svara för nationell fördelning av idrottens
forskningsmedel och stödja forskningskonferenser,
idrottssymposier o.d. i hela landet. Riksidrottsförbundets
medel för idrottsforskning bör samtidigt föras över till detta
råd. CIF skall således, samtidigt som det organisatoriskt
knyts till den nya idrottshögskolan, ha kvar och stärka
rollen som nationell resurs med riksansvar för
idrottsforskningen vid universitet och högskolor. Ett
namnbyte till Sveriges Idrottsforskningsråd bör då ske.
Liksom för närvarande skall de berörda professorerna
behålla sin respektive fakultetsanknytning.

Samgående mellan den nya idrottshögskolan och
Sveriges Idrottsforskningsråd skulle innebära en stor fördel
genom att externa finansiärer av forsknings- och
utvecklingsprojekt på idrottens område genom denna
organisation får en enda avnämare att vända sig till.

De organisatoriska och resursmässiga förstärkningar
som krävs för att göra den nya idrottshögskolan till en hela
Sveriges idrottshögskola bör utredas så att förslag i denna
riktning kan presenteras riksdagen så snart som möjligt,
senast i nästa forskningsproposition. Utredningen som skall
ligga till grund för förslaget bör bedrivas skyndsamt och
även omfatta namnfrågan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en hela Sveriges
idrottshögskola.

Stockholm den 21 januari 1991

Karin Falkmer (m)