Svenskt stöd till Afghanistans folk

Motion 1988/89:U547 av Alf Wennerfors (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U547

av Alf Wennerfors (m)

Svenskt stöd till Afghanistans folk

Kriget i Afghanistan är inne på sitt nionde år. Ännu ett år av ofattbart
mänskligt lidande i krigets spår är till ända.

Förutsättningar finns för att 1988 blev en vändpunkt i kriget. Under året
ökade möjligheterna för afghanskt självbestämmande och flera betydelsefulla
framsteg i riktning mot fred gjordes. Det viktigaste framsteget var de
avtal som den 14 april 1988 undertecknades i Genéve mellan den sovjetstödda
regimen i Kabul och den pakistanska regeringen. Även om avtalen
har många brister, då de afghanska befrielserörelserna inte deltog i
förhandlingarna, innebär överenskommelserna ett väsentligt steg i rätt riktning.

I överenskommelsen ingår en förklaring av Sovjetunionen och USA om
internationella garantier och åtaganden bl.a. om att avstå från inblandning i
Afghanistan och Pakistan och att respektera de förpliktelser om icke inblandning
dessa båda sistnämnda länder enats om.

En central punkt är vidare skrivningarna om ett tillbakadragande av de
sovjetiska trupperna. Med början den 15 maj 1988 fram till den 15 februari
1989 ska samtliga de ca 110 000 man starka trupperna dras tillbaka.

Avtalet innehåller också bestämmelser om hur tillbakadragandet ska
genomföras. I denna ges FN en viktig roll. Bl.a. har en observatörsgrupp, i
vilken Sverige ingår, bildats.

De i fjol ingångna överenskommelserna saknar bl.a. avtal om eld upphör.
Det är därför inget avtal om fred. Överenskommelsen berör därför inte den
grundläggande hur Afghanistan ska styras i framtiden.

Sveriges roll

Avtalen och det utlovade sovjetiska tillbakadragandet inger förhoppningar
om att Afghanistan nu befinner sig i slutet på en lång tid av krig. Innan all
utländsk inblandning i Afghanistan upphört och krigshandlingarna upphört
bör Sverige arbeta efter flera handlingslinjer.

Ansträngningarna för att värna det afghanska folkets rätt till nationellt
oberoende får inte avstanna. Sveriges arbete för att det afghanska folket ska
få besluta om sin egen framtid och att Afghanistans suveränitet och territoriella
integritet återupprättas bör enligt vår uppfattning fortsätta.

FN har spelat en mycket betydelsefull roll för de senaste årens utveckling
i Afghanistan. Det är angeläget att FN:s arbete för Afghanistans nationella
oberoende, fred och nationell försoning fortsätter. Detta arbete bör ges
fortsatt starkt svenskt stöd.

Folkrätten och FN-stadgan Mot. 1988/89

Folkrätten och FN-stadgan utgör ett gemensamt värn för alla jordens stater ^
mot stormaktsövergrepp och brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna.

För att värna folkrätten och de däri ingående mänskliga rättigheterna är
det angeläget att brott mot dessa påtalas. Den sovjetiska invasionen av
Afghanistan är en brutal aggression och ett flagrant brott mot folkrätten.

Sovjetunionen är permanent medlem av FN:s säkerhetsråd. I denna
egenskap har Sovjetunionen enligt FN-stadgan ett speciellt ansvar för att
upprätthålla internationell fred och säkerhet. De fortsatta krigshandlingarna
medför att brott mot folkrätten och FN-stadgan i Afghanistan har bibehållen
aktualitet och därför bör påtalas.

Sovjetunionen har undertecknat konventionen om särskilt inhumana vapen.
Dessutom har Sovjetunionen undertecknat Genévekonventionens
första tillägg från 1977 i vilken s.k. urskillningslösa attacker förbjuds.

Rapporter från Afghanistan anger att det sker brott mot både den aktuella
konventionen och detta tillägg till Genéve-konventionen.

Sverige bör på lämpligt sätt aktualisera dessa brott mot ingångna avtal.

FN har via en särskild kommission för mänskliga rättigheter tidigare
granskat förhållandena i Afghanistan. Kommissionen kom till slutsatsen att
det förekom tortyr, massakreringar och summariska avrättningar i krigföringen
i Afghanistan.

Det är angeläget att det nu sker en uppföljning av den tidigare genomförda
granskningen. En sådan studie skulle, bl.a. om farhågorna om fortsatta
allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna besannas, kunna stärka den
internationella opinionens krav på starkare skydd av de mänskliga rättigheterna
och av efterlevnaden av dessa.

Samtidigt bör Sverige kontinuerligt följa de stridandes respekt för de
mänskliga fri- och rättigheterna i Afghanistan och påtala ev. övergrepp.

Den tidigare refererade utförda granskningen av FN om situationen i
Afghanistan har bl.a. rapporterat om att falska leksaker, vilka egentligen är
små granater, används i krigföringen. Sverige bör vid det arbete som f.n.
pågår med att utarbeta en konvention om barns rättigheter aktualisera
denna typ av krigföring.

Sovjets uttåg ur Afghanistan

Sovjets successiva uttåg ur Afghanistan är mycket positiv. Om Sovjets
krigföring i Afghanistan upphör ökar förutsättningarna för global avspänning.

Under den senaste tiden har det rapporterats om att Sovjetunionen
genomfört flygattacker på mål i Afghanistan från baser i Sovjetunionen.

Detta är djupt oroande.

Sverige bör i kontakterna med Sovjetunionen och i internationella fora
markera den stora vikt vi fäster vid att det sovjetiska uttåget sker enligt
avtalets stadganden och att Afghanistans territoriella integritet efter ett
tillbakadragande respekteras.

11

Sverige kontakter med den afghanska befrielserörelsen

Det är angeläget att Sverige har en god bild av den afghanska konflikten.
Härigenom är det möjligt för Sverige att med ökad kraft värna om afghanskt
självbestämmande och fred och frihet för det afghanska folket.

Ett viktigt inslag i detta arbete är att Sverige i ökad utsträckning tar emot
och lyssnar på representanter för de afghanska befrielserörelserna. Samtidigt
bör kunskapen om och kontakterna med befrielserörelserna öka
genom att fler svenska organisationer har kontakter och bedriver verksamhet.
Medel för detta arbete bör reserveras anslagen till Bistånd genom
folkrörelser och andra enskilda organisationer.

Humanitärt bistånd

De internationella organisationerna ges av den sovjetstödda afghanska regeringen
dessvärre ej tillstånd att ge humanitär hjälp till civilbefolkningen
eller de som internerats inom Afghanistans gränser.

Det är angeläget att Sverige bidrar till att lindra krigets verkningar. Vi
bör därför arbeta för att internationella hjälporganisationer ges möjlighet
att självständigt verka inom Afghanistan.

Sverige bör ge dirket humanitär hjälp till de nödlidande människorna från
krigets Afghanistan. 40 mkr. ur anslaget Katastrofer, stöd till återuppbyggnad
m.m. bör reserveras för detta ändamål.

Bistånd till flyktingar

Internationell hjälp ges f.n. till de nära fem miljoner afghanska flyktingar
som finns i gränsläger i Pakistan och Iran.

Den svenska hjälpen har sedan invasionen 1979 i huvudsak lämnats till
afghanska flyktingar i Pakistan. Denna humanitära hjälp har i år gått via
Svenska Afghanistankommittén och FN. Erfarenheterna av denna hjälp är
mycket goda.

Behovet av hjälp till flyktingarna är mycket stort. Sverige bör därför öka
den humanitära hjälpen till flyktingarna.

Överenskommelsen mellan Kabulregimen och Pakistan innehåller avtal
som berör det frivilliga återvändandet av afghanska flyktingar i Pakistan. I
insatser för återuppbyggnad av Afghanistan bör hjälp till återvändande
flyktingar vara en viktig del.

Återuppbyggnad

I Afghanistan har Sovjetunionen använt sina modernaste vapensystem. Den
sovjetiska krigsmakten har under nio års stridigheter lagt stora delar av
Afghanistan i spillror.

Förödelsen i Afghanistan efter krigföringen är mycket omfattande. Det
mänskliga lidandet ohyggligt. Hjälpbehovet är mycket stort.

Afghanistan var innan kriget bröt ut mottagare av svenskt bistånd. Sverige
bör efter förmåga bidra till omfattande humanitär hjälp till de krigs

drabbade människorna i Afghanistan och återuppta sitt bistånd för att
medverka i Afghanistans återuppbyggnad.

Världens rika länder bör ta fram planer för återuppbyggnad av det svårt
sargade Afghanistan. Sverige bör inom FN och dess organ samt inom övriga
för ändamålet lämpliga fora ta initiativ till internationell hjälp för återuppbyggnad
i Afghanistan.

Sverige bör, när krigshandlingarna avslutats, återuppta det svenska biståndet
till Afghanistan. Biståndet bör inledas under kommande budgetår.
För detta ändamål bör under kommande budgetår 25 milj. kr. av medlen
under Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m.m. reserveras.

Parallellt med detta svenska bistånd bör Sverige aktualisera gemensamma
nordiska insatser för bistånd till återuppbyggnad av Afghanistan.

Miljöinsatser

Genom särskilt den sovjetiska krigsmaktens ohyggliga krigföring har skadorna
på den afghanska miljön blivit mycket omfattande. Jordbruket, som
är grunden i den afghanska ekonomin, har åsamkats stora skador. Genom
det svenska biståndets successiva inriktning på miljöinsatser är Sverige väl
lämpat att ge bistånd till Afghanistan inom miljöområdet. Sådana insatser
bör planeras under kommande budgetår och genomföras när krigshandlingarna
avslutats.

Ett annat akut miljöproblem är de stora mängder av framför allt sovjetiskt
krigsmateriel, t.ex. mineringar, vilka även vid ett krigsslut torde
finnas kvar i Afghanistan. Sverige bör på lämpligt sätt ta internationella
initiativ för att oskadliggöra och forsla bort krigsmaterielen och därigenom
skapa bättre livsbetingelser för Afghanistans folk.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om fortsatta svenska ansträngningar för att värna
om det afghanska folkets nationella oberoende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om fortsatt svenskt stöd till FNs arbete för att
åstadkomma frea och nationellt självbestämmande för Afghanistans
folk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om brott mot folkrätten och FN-stadgan vid krigföringen
i Afghanistan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om svenska initiativ för att påtala brott mot konventionen
om inhumana vapen och urskillningslösa attacker,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om internationella undersökningar om brott mot de
mänskliga rättigheterna vid krigföring i Afghanistan,

Mot. 1988/89
U547

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89

motionen anförs om utarbetande om konvention om barns rätt, U547

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om utökade svenska kontakter med de afghanska
befrielserörelserna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om användningen av anslaget Bistånd genom folkrörelser
och andra enskilda organisationer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om humanitärt bistånd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ökad humanitär hjälp till afghanska flyktingar
genom utnyttjande av 40 milj. kr. i anslaget Katastrofer, återuppbyggnad
m.m.,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om svenska initiativ för en internationell återuppbyggnadsplan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen i övrigt anförs om användningen av anslaget Katastrofer,
stöd till återuppbyggnad m.m.,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om svenskt initiativ för gemensamt nordiskt bistånd
till Afghanistan,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om särskilda miljöinsatser i Afghanistan,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om svenska initiativ för att undanröja kvarlämnad
krigsmateriel i Afghanistan.

Stockholm den 25 januari 1989
Alf Wennerfors (m)

14