Svenska som andraspråk för invandrarelever i gymnasieskolan

Motion 1988/89:Ub236 av Birgitta Rydle och Karl-Gösta Svenson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Ub236

av Birgitta Rydle och Karl-Gösta Svenson
(båda m)

Svenska som andraspråk för invandrarelever i
gymnasieskolan

Internationellt sett är den svenska ungdomsskolan i dag väl rustad för att
planera och genomföra olika former av minoritetsundervisning. Detta är
vi stolta över, men det förpliktigar också till ett fortsatt, genomtänkt
utvecklingsarbete. Alla områden är dock inte lika väl tillgodosedda, vilket
hindrar efterlängtade helhetslösningar. Svenska som andraspråk i gymnasieskolan
väntar ännu på avgörande regeringsbeslut. Ämnet finns, men
utan tim- och kursplaner och utan betygsättning.

En förutsättning för att eleverna skall kunna följa undervisningen i
gymnasieskolan är att svenska för dem inte ligger på nybörjarstadiet utan
utgör en fortsättning på grundskolans eller introduktionskursernas svenskundervisning.
Skolan bedömer om stödundervisning i svenska är till fyllest
för invandrareleverna eller om de skall ha rätt till undervisning i ämnet
svenska som andraspråk. De elever som får denna rätt erhåller inte betyg i
ämnet. Betyget i svenska blir av naturliga skäl mycket lågt, och invandrarelevens
hela betygsprofil blir ”orättvis”.

Vad som i övrigt kan sägas om betyg i allmänhet — de är motivationsskapande,
informerande etc — gäller i hög grad ett betyg i just detta ämne,
där invandrarungdomar har en god chans att göra sig själva rättvisa.
Betyget i svenska som andraspråk kan också utgöra en värdefull prognos
beträffande elevens möjligheter till fortsatta studier. Vad gäller behörigheten
till högskola måste dock betyg i svenska krävas.

Vi anser att ämnet svenska av pedagogiska och organisatoriska skäl bör
kunna utbytas mot ämnet svenska som andraspråk enligt särskild studieordning
- med metoden att det studeras som andraspråk men med målet
att uppnå förstaspråksnivå. Eleverna bör också ha rätt att komplettera sitt
betyg i svenska för behörighet till högskola.

SÖ föreslår i år liksom förra året att gymnasieelever skall kunna studera
ämnet svenska som andraspråk helt eller delvis i utbyte mot ämnet svenska
och/eller något annat ämne eller som utökad studiekurs och att betyg
ges när eleven får två veckotimmars undervisning eller mer i svenska som
andraspråk.

Utbildningsministern biträder inte heller i år SÖ:s förslag.

Redan 1983 redovisade SÖ ett förslag, enligt vilket betyg skulle sättas i
svenska som främmande språk, numera svenska som andraspråk. Från
moderat håll hade vi dessförinnan och har sedan vid upprepade tillfällen
fört fram detta förslag.

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub236 — 242

Mot.

1988/89
Ub236 —242

Tanken på svenska som andraspråk såsom självständigt ämne stöds av
praktiskt taget all skol- och språkexpertis — SÖ, finsk-svenska utbildningsrådet,
lärarutbildare, forskare etc. SPRINS-gruppen vid Göteborgs universitet
har som resultat av sin forskning och sina analyser kommit fram till
att det är oundgängligen nödvändigt att den syn som skall ligga till grund
för undervisning av elever ur språkliga minoritetsgrupper inte är ett stödtänkande
utan en medveten tvåspråkighetssyn. Ämnet svenska som andraspråk
kan alltså inte jämföras med stödundervisning i modersmålssvenska
för svaga svenska elever.

Under senare år har andra nya ämnen tillkommit i gymnasieskolan —
teknik, konsumentkunskap m. fl., vilka åtföljs av centrala råd, anvisningar
och fortbildningsinsatser. Utbildningsministerns bristande förståelse för
svenska som andraspråk bidrar till att befästa ämnets låga status och svaga
ställning i skolväsendet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen utfärdar direktiv beträffande
ämnet svenska som andraspråk i enlighet med SÖ:s förslag.

Stockholm den 19 januari 1989

Birgitta Rydle (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1988/89
Ub236

2