om stöd till Afghanistans folk

Motion 1987/88:U532 av Alf Wennerfors (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:U532

av Alf Wennerfors (m)
om stöd till Afghanistans folk

Kriget i Afghanistan är inne på sitt åttonde år. Under 1987 intensifierades
åter striderna. De sovjetiska trupperna på ca 110000 man har inte lyckats
krossa den afghanska motståndsrörelsen.

Motståndsrörelsens bättre beväpning och förbättrade samordning har resulterat
i att det sovjetiska flyget bombar från hög höjd, med stort lidande
för civilbefolkningen som följd.

Viss ljusning i konflikten har dock under 1987 kunnat skönjas. Ett mycket
begränsat, men dock steg i rätt riktning är det samtal, som FN tagit initiativ
till, mellan Kabul-regimen och Pakistan. För att avgörande framsteg
skall kunna äga rum vid förhandlingsbordet krävs dock förhandlingar där
både Sovjetunionen och motståndsrörelsen är representerade.

Sverige bör öka sitt stöd för att dessa fredsförhandlingar intensifieras och
fördjupas.

Folkrätten och FN-stadgan

Folkrätten och FN-stadgan utgör ett gemensamt värn för alla jordens stater
mot stormaktsövergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna. Det ligger
i Sveriges nationella intresse att protestera närhelst och varhelst dessa
sätts ur spel. Vi kan inte undanta någon stat från dessa förpliktelser, oavsett
nationalitet eller dess motiv för kränkningen.

Den sovjetiska invasionen av Afghanistan är en brutal agression och ett
flagrant brott mot folkrätten. Sverige var därför en av de nationer som tidigt
skarpt och entydigt fördömde detta brott mot internationella överenskommelser.

Sovjetunionen är permanent medlem i FN:s säkerhetsråd. I denna egenskap
har Sovjetunionen enligt FN-stadgan ett speciellt ansvar för att internationell
fred och säkerhet upprätthålls. Genom krigföringen i Afghanistan
har man grovt åsidosatt internationella förpliktelser.

FN har via en särskild kommission för mänskliga rättigheter granskat förhållandena
i Afghanistan. Kommissionens slutsatser är att det förekommer
tortyr, massakreringar, avrättningar, användning av giftgaser, bomber i leksaker
osv. i krigföringen.

Sovjetunionen har undertecknat konventionen om särskilt inhumana vapen.
Dessutom har Sovjetunionen undertecknat Généve-konventionens
första tillägg från 1977 var i urskillningslösa attacker förbjuds.

Sverige bör intensifiera sina ansträngningar för att värna om det af

ghanska folkets rätt till nationellt oberoende gentemot en supermakts våld. Mot. 1987/88

Den svenska regeringen bör mer aktivt verka för att de sovjetiska trupperna U532

skall lämna Afghanistan, att det afghanska folket själv skall få besluta om
sin framtid, att de afghanska flyktingarna skall få återvända hem och att
Afghanistans suveränitet och territoriella integritet återupprättas.

Sverige bör i kontakterna med Sovjetunionen markera vår inställning i
Afghanistanfr ågan.

I internationella fora bör vi åter aktualisera Sovjetunionens brott mot
folkrätten och FN-stadgan. Sverige bör åter aktualisera Sovjetunionens
brott mot FN-stadgan genom sin krigföring i Afghanistan och verka för att
Sovjetunionen upphör med de brott mot de mänskliga rättigheterna, som
påvisats i FN-rapporter om förhållandena i Afghanistan. Sverige bör också
verka för att Sovjetunionen följer konventionerna om inhumana vapen och
urskillningslösa attacker.

Förutsättningarna för humanitärt bistånd

De internationella organisationerna ges av den sovjetstödda afghanska regeringen
dess värre ej tillstånd att ge humanitär hjälp till civilbefolkningen
eller till dem som internerats inom Afghanistans gränser.

Det är angeläget att Sverige försöker bidra till att lindra krigets verkningar.
Vi bör därför verka för att de internationella hjälporganisationerna
ges möjlighet att självständigt verka inom Afghanistan och på sådant sätt att
de ej blir ett verktyg för Kabul-regimen.

Bistånd till flyktingar

Internationell hjälp kan ges till de nära fem miljoner afghanska flyktingar
som finns i gränsläger i framför allt Pakistan.

Den svenska hjälpen har sedan invasionen 1979 i huvudsak lämnats till
afghanska flyktingar i Pakistan. Denna humanitära hjälp har framför allt
gått via Svenska Afghanistankommittén. Erfarenheter av hjälpen är goda.

Hjälpbehovet är utomordentligt stort. Sverige bör därför öka den humanitära
hjälpen till flyktingar. Detta bör ske genom att 60 milj. kr. ur anslaget
”Utvecklingssamarbete genom SIDA” för budgetåret 1988/89 ges till detta
ändamål.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Sveriges kontakter med den afghanska motståndsrörelsen

Det är angeläget att den svenska regeringen har en god bild av den afghanska
konflikten. Härigenom är det möjligt för Sverige att med ökad
kraft värna om afghanskt självbestämmande och fred och frihet för det afghanska
folket. Ett angeläget inslag i detta arbete är att Sverige i ökad utsträckning
tar emot och lyssnar på representanter för den afghanska motståndsrörelsen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän

na.

Hemställan Mot. 1987/88

U532

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till FN:s arbete för intensifierade och
breddade förhandlingar, för att åstadkomma fred och nationellt självbestämmande
för Afghanistans folk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i FN åter skall aktualisera Sovjetunionens
brott mot FN-stadgan genom dess agerande i Afghanistan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall arbeta för att Sovjetunionen upphör
med de brott mot de mänskliga rättigheterna som påvisats i FNrapporter
om förhållandena i Afghanistan,

4. att riksdagen begär att regeringen verkar för att Sovjetunionen
följer konventionerna om inhumana vapen och urskillningslösa
attacker,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall intensifiera sina ansträngningar
för att värna det afghanska folkets nationella oberoende,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningar för humanitärt bistånd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska kontakter med representanter för den
afghanska motståndsrörelsen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 60
milj. kr. ur anslaget ”Utvecklingssamarbete genom SIDA” för budgetåret
1988/89 skall ges till humanitär hjälp till afghanska flyktingar.

Stockholm den 26 januari 1988

Alf Wennerfors (m)

5