Stiftelselagen

Motion 1999/2000:L210 av Per Rosengren m.fl. (v)

Under ett antal år har stiftelserna kunnat ge god utdelning till
de ändamål som stadgas för respektive stiftelse. Det är
naturligtvis viktigt att stiftarviljan följs. Om stiftaren t.ex.
anger att avkastningen av kapitalet ska användas på ett visst
sätt så är det naturligtvis viktigt att detta följs. Diskussion
har därför uppkommit vad som ska betraktas som
avkastning. Stiftelserna har liksom andra aktörer på
kapitalmarknaden placerat i aktier för att säkra en god
värdetillväxt och hög avkastning. Realisationsvinster liksom
vinster i samband med derivathandel har inte betraktats som
avkastning och därmed inte heller legat till grund för
utdelning.

Vid tidpunkten för avgivande av stiftarviljan fanns i flera fall inte flera av
de placeringsalternativ som idag används för att få maximal avkastning på
kapitalet. Detta har tillsynsmyndigheten och de rättsliga instanserna inte tagit
hänsyn till. Man grundar fortfarande sin bedömning på ett rättsfall från 60-
talet.

Med den tolkning som sker hos länsstyrelser och rättsliga myndigheter
betraktas dessa vinster i stiftelserna i många fall som kapitaltillväxt och ej
utdelningsbara. Det bör här påpekas att det skatterättsligt inte möter några
hinder att dela ut dessa vinster, utan att det är den civilrättsliga
lagstiftningen
som inte överensstämmer med den skatterättsliga.

Nuvarande tolkning innebär att stiftelserna är hänvisade enbart till aktieut-
delning respektive penningmarknaden när det gäller utdelning enligt stiftel-
sernas ändamål. Dessa inkomster är avsevärt mycket lägre än den nivå som
landets stiftelser skulle kunna avsätta för utdelning om även realisations-
vinster och vinster i samband med derivathandel skulle ingå i avkast-
ningsbegreppet.

Sveriges stiftelser omfattar en avsevärd förmögenhetsmassa. De har genom
anslag och bidrag på ett verkningsfullt sätt finansierat forskning, utveckling
och andra angelägna ändamål, nationellt och internationellt. Att strypa stiftel-
sernas möjligheter till detta får omfattande negativa effekter i samhället.

Nobelstiftelsen är en av de drabbade stiftelserna som har agerat den rätts-
liga vägen. För närvarande behandlas ärendet av Kammarkollegiet som
remitterat det vidare till regeringen. Nobelstiftelsen visar i sin dokumentation
på det irrationella i den fiktiva gräns som nu sätts mellan direktavkastning
och realisationsvinster. Ett flertal stater i USA har standardstadgar för
stiftelser där det framgår att realisationsvinst i samband med aktiehandel
betraktas som utdelningsbar avkastning.

Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om
ändringar i stiftelselagen som vidgar avkastningsbegreppet enligt ovan.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av avkast-
ningsbegreppet i stiftelselagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 3 oktober 1999

Per Rosengren (v)

Marie Engström (v)

Tanja Linderborg (v)