Spridning av stallgödsel

Motion 1990/91:Jo208 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

S.k. dikväveoxider (N 2O)
har en uppehållstid i atmosfären på ca 170 år.
Sedan andra världskriget har emissionerna och därmed
halterna i atmosfären ökat väsentligt. Ökningstakten är för
närvarande 0,25% per år. De globala emissionerna av N 2O
är ca 15 milj ton/år, uttryckt som N (kväve).

Till år 2030 uppskattas uttunningen av ozonskiktet
globalt till 1,5% på grund av N 2O
och ytterligare 5--6% beroende på utsläpp av
freoner (CFC). Ökningen av atmosfärens N 2O-halt
uppskattas vidare ge en temperaturhöjning
på ca 0,2 grader C.

N 2O-budgetarna
är osäkra. En uppskattning av de
globala emissionerna ger dock följande resultat:

Förbränning av fossila bränslen 2±1 Mton N/år
Förbränning av biomassa 1,5±0,5 Mton N/år Hav 2±1
Mton N/år Emission orsakad av gödselmedel 1,5±1 Mton
N/år Naturlig nitrifikation och denitrifikation i jord 6±3
Mton N/år När åkermarken brukas är omsättningen snabb
och förlusterna stora. De största N 2O-avgångarna
uppstår vid en sekvens av kraftig
denitrifikation och ett efterföljande kraftigt regn.

Den senaste uppskattningen visar att den globala N 2O-produktionen
från jord kan vara 2 Mton N/år
högre än vad som anges i tabellen ovan. Gödsling av mark
och nedhuggning av regnskog bidrar förmodligen med en
större andel än vad som tidigare antagits.

Växtnäringsförluster till luft omfattar främst
ammoniakavgång vid hantering av stallgödsel och urin samt
i viss mån i handelsgödsel. Detta är den helt dominerande
källan till ammoniakemission i Sverige (ca 98%). Avgången
kan ske dels inne i stallet, dels vid lagring och spridning. En
minskad uppehållstid i stall och nedmyllning av stallgödsel
på åkrar, kan minska avdunstningen högst avsevärt.

Höga ammoniakhalter i luft orsakar skador på växter
och träd. Ökad ammoniakdeposition bidrar också starkt till
försurning av mark och vatten.

Ammoniakavdunstningen från det svenska jordbruket
utgör ca en tredjedel av den samlade kväveemissionen till
luft från inhemska källor. Ungefär hälften av
kvävedepositionen över landet utgörs av ammonium.

En stor del (ca 1/3) av emitterad ammoniak deponeras
som gas nära källan, ofta mindre än 10 km därifrån. Resten
omvandlas till små partiklar, vilka diffunderas i höjd- och
sidled och tvättas ut i molnen eller deponeras på marken.
Mer än hälften av den ammoniak som emitteras i Sverige
kommer därför att deponeras inom landet.

På flera håll i landet har man konstaterat att det sker en
överoptimal gödsling, med ökat växtnäringsläckage som
följd. Detta sker huvudsakligen på gårdar med
animalieproduktion, d.v.s. vid utnyttjande av stallgödsel
som växtnäringskälla.

Undersökningar utförda vid Sveriges
Lantbruksuniversitet (SLU) visar att kvävehushållningen är
sämst på mjölkkogårdar. Här utnyttjas bara en tredjedel av
tillfört kväve till gården.

Dålig kvävehushållning till följd av dålig
stallgödselhantering är ett av våra största miljöproblem.

Källa: Jord och skog nr. 6--7/89

Riksdagen fattade våren 1988 efter förslag i prop.
1987/88:128 beslut om vissa miljöförbättrande åtgärder
inom jordbruket. Stor enighet rådde om behovet av att
begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan vid
utformningen av den framtida produktionsinriktningen.
Besluten innebär minskad djurtäthet, begränsade
möjligheter att sprida stallgödsel och krav på utvidgad
lagringskapacitet av sådan gödsel.

Ett generellt spridningsförbud skall gälla i hela landet
under perioden den 1 december--28 februari om inte
nedbrukning kan ske samma dag. Därutöver gäller för
södra Sverige att spridning endast skall få ske i växande
gröda eller före höstsådd under perioden den 1 augusti--den
30 november. Reglerna rörande vinterspridning trädde i
kraft 1989, medan övriga restriktioner gäller först när
företagens lagringskapacitet är utbyggd, dock senast den 1
januari 1995. Denna lagringskapacitet skall då motsvara 8--
10 månaders gödselproduktion, varav den lägre gränsen
avser grovfoderbaserad nötkreaturshållning. Bidrag utgår
för investeringar i lagerbyggnader med 20% av kostnaden,
dock max. 25 000 kronor fram till 1991.

Det kan redan konstateras att ovannämnda restriktioner
på flera håll i landet, särskilt i södra Sverige, inte lett till
några påtagliga resultat till förmån för en bättre miljö.

Många lantbrukare -- inom vissa områden 50% av
gårdarna -- saknar fullgoda gödselvårdsanläggningar och på
grund av den i flera fall klart otillräckliga
lagringskapaciteten lämnas dispenser, innebärande tillstånd
att sprida flytgödsel under januari och februari.
Dispensgivningen har varit ytterst generös särskilt i M- och
L-län. Såväl denna dispensgivning som det faktum att
restriktionerna för höstspridning träder i kraft först 1995 gör
att lagen blivit tämligen verkningslös. Detta betyder att
varken den yttre miljön eller arbetsmiljön vid spridning av
stallgödsel har förbättrats i enlighet med riksdagsbeslutens
intentioner.

Avdunstningen av kväve är synnerligen omfattande både
från omrörningen i brunnen, spridningen av gödseln och
den uteblivna nedmyllningen. Detta gäller inte minst
gödselspridning på betesmark och klövervallar, som inte
skall plöjas upp samma år. Spridning på tjälad mark
förekommer också fortfarande i inte obetydlig utsträckning.
I många fall har detta lett till att djururin runnit ut i
vattendrag och därifrån till havsmiljön med åtföljande svåra
miljöskador.

För att komma till rätta med de stora miljöproblem som
uppstår i samband med hanteringen av stallgödsel krävs en
skärpning av nuvarande regler. Det generella
spridningsförbudet måste utsträckas i tiden.
Restriktionerna för höstspridning föreslås träda i kraft
senast den 1 januari 1992. I konsekvens härmed skall
företagens lagringskapacitet vara fullt utbyggd vid samma
tidpunkt. Ingen spridning skall få ske, om inte gödseln
myllas ner under samma dygn. Befintliga spridningssystem
måste bli föremål för hårdare kontroll ur
arbetsmiljösynpunkt.

Jordbruksutskottet har i bet. 1990/91:JoU6 avstyrkt ett
stort antal motioner avseende vatten- och luftvård med
hänvisning till under våren aviserad miljöpolitisk
proposition. Då det föreligger ett akut behov av åtgärder
för att begränsa miljöskador förorsakade av kväveläckage
särskilt i intensivt odlade delar av landet är det mycket
angeläget att nödvändiga beslut i dessa frågor kan fattas
under innevarande vårriksdag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om restriktioner vid spridning av
naturgödsel.

Stockholm den 23 januari 1991

Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Sörestedt (s)