Språksanering/språkvård

Motion 1992/93:K402 av Alwa Wennerlund (kds)

Det svenska språket är ett vackert språk som vi kan vara
stolta över.

Vi talar ofta om miljövård i olika sammanhang. Även
språket behöver sin miljövård. Språket är levande och
därför under ständig förändring, utveckling och
omformning. Språket behöver, som allt annat, omvårdnad
för att få livskraft och bli vackert.

Att svordomar skulle förbättra och förstärka vårt språk
är en stor missuppfattning. Tvärtom utarmar det språket
och därmed även samvaron samt försvårar ett givande
meningsutbyte.

Det är hög tid att vi får upp ögonen för det olämpliga i
att använda svordomar i offentligt tal och skrift samt i TV-
och radioprogram som går ut till allmänheten, där även
barn är åhörare. Krav måste ställas på programproducenter
och ansvariga utgivare i massmedia för att förhindra
svordomar i offentligt bruk.

Svordomar hör absolut inte hemma i ett kultiverat
språkbruk. Det borde höra till vanlig bildning och hänsyn
att i offentliga sammanhang tala ett vårdat och vackert
språk.

Hänsyn måste tas till barn och ungdomar -- vårt
uppväxande släkte. De ska inte behöva matas med ett så
utarmat och grovt språk som man många gånger får ta del
av i TV- och radioprogram samt i andra offentliga
sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regler skapas som förhindrar
förekomst av svordomar i offentligt tal och skrift samt i TV-
och radioprogram.

Stockholm den 14 januari 1993

Alwa Wennerlund (kds)