Skogspolitiken
Motion 1986/87:Jo302 Lars Ernestam m. fl. (fp)
Motion till riksdagen
1986/87:Jo302
Lars Ernestam m. fl. (fp)
Skogspolitiken
Skogen är en av Sveriges viktigaste nationaltillgångar. Mer än hälften av
landets yta täcks av skogsmark, som till övervägande delen är lämpad för
skogsproduktion. Skogsnäringen, dvs. skogsbruket och skogsindustrin, är av
stor betydelse för ekonomi och sysselsättning.
Större delen av våra skogsprodukter exporteras. Nettovärdet av exporten
är betydande och näringen kommer att behålla sin ställning som en av våra
viktigaste basindustrier. Skogsbruket är en långsiktig verksamhet som kräver
stor framförhållning. Skogsindustrin är kapitalintensiv, och dess investeringar
måste återbetalas under lång tid.
Skogen har också andra värden. Vissa områden, oftast lågproducerande,
innehåller delvis orörd skog. Exempel på skogar av denna art är de fjällnära
skogarna. I sydligare delar av landet finns rester av urskogar, s. k. gammelskogar.
Skyddet för dessa skogar behandlas i folkpartiets miljömotion.
Skogen har dessutom stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Den
producerar jaktbart vilt, bär, svamp m. m.
I den norra delen av landet utnyttjas också skogen som betesmarker för
rennäringen.
Skogsvårdslagen
En ny skogspolitik - innefattande bl. a. en ny skogsvårdslag - lades fast av
riksdagen 1979 genom att en proposition från den dåvarande folkpartiregeringen
i allt väsentligt godkändes.
Den nya politiken innebar både en intensifiering av skogsbruket och en
ökad betoning av övriga till skogen knutna intressen, i första hand
naturvården.
Den nya skogspolitiken hann knappt börja tillämpas förrän den ändrades
på vissa punkter. Därefter har ytterligare förändringar skett. I förhållande till
folkpartiregeringens proposition har inslagen av reglering, samhällskontroll
och myndighetsstyrning ökat genom bestämmelser om avverkningstvång
(14 §), gallringstvång (9 §), obligatoriska gallringsplaner (21 a §) m.m.
Skogsbrukets position har vidare flyttats fram när det gäller s. k. 5:3-skogar
som kommenteras senare i denna motion.
De skäl som framförts till förmån för den förändrade lagstiftningen är att
avverkningen skulle öka. Vi tror inte att så blir fallet. Skogsindustrins behov
av regelbunden virkesförsörjning måste i möjligaste mån tillgodoses. Lång
1 * Riksdagen 1986/87. 3 sami. NrJo301-303
Mot. 1986/87
Jo302
Domänverket
Ungefär en femtedel av skogsproduktionen kommer från statens marker.
Dessa förvaltas av domänverket. Vi anser att domänverkets nuvarande
tillgångar i betydande utsträckning bör överföras i enskild ägo. Vi anser att
detta bör vara ett led i strävandena att stärka och komplettera det enskilda
jord- och skogsbruket. Även möjligheterna att tillskapa fristående skogsbruksfastigheter
bör tas till vara. Vi anser således att riksdagen bör uppmana
regeringen att ge domänverket i uppdrag att inleda markförsäljningar på ca
400 milj. kr.
Även i övrigt bör frågan om domänverkets markförsäljningspolitik ägnas
särskild uppmärksamhet. Verket bör kunna spela en mer aktiv roll för att
förstärka enskilda skogs- och lantbruk. Vi har i annat sammanhang tagit upp
frågan om den lämpliga omfattningen och formerna för den affärsverksamhet
som i dag bedrivs inom domängruppen, och det avkastningskrav som
skall gälla framöver. Vi vill här särskilt poängtera att en rättvisande
jämförelse med enskilt skogsbruk måste eftersträvas. I detta sammanhang
skall beaktas restriktioner som med hänsyn till bl. a. naturvårdsintressena
gäller för avverkning ovanför f. d. skogsodlingsgränsen.
De negativa konsekvenserna av modernt skogsbruk bör uppmärksammas.
Skyddet bör öka för naturtyper som hotas av modernt skogsbruk, t. ex.
urskogar, fjällskogar och våtmarker. Rennäringens intressen måste ges ökad
tyngd i skogspolitiken. De möjligheter som kan finnas att genom modifieringar
av skötselmetoderna minska effekterna på skogen av försurning och
luftföroreningar måste tas till vara.
De fjällnära skogarna
I och med riksdagens beslut i januari 1985 om återhållsamhet vid bedrivande
av skogsbruk i det fjällnära området och de av skogsstyrelsen utfärdade
anvisningarna till skogsvårdslagen, har steg tagits i riktning mot ett mer
ståndortsanpassat skogsbruk, mindre hyggen (maximalt 40 hektar), analys av
varje avverkningsobjekt, ökat samråd med övriga intressenter m. m. I vissa
lägen där skogsmarken felaktigt behandlats i form av blädning av markdegeneration
krävs dock kraftigare åtgärder i form av bl. a. hyggesplogning för att
göra de hårt bundna marknäringsämnena tillgängliga för den nya skogen.
siktigt måste industrins virkesbehov anpassas till skogens produktionsförmåga.
Behov finns av en bättre skogsvård och en jämnare avverkning. Ökade
stimulanser bör komma till främst genom en förändrad beskattning. Den
höga grad av reglering och centraldirigering som tillkommit genom 1983 års
ändringar i skogsvårdslagen har inte gett dessa effekter. Bl. a. gäller detta
schablonmässiga och starkt styrande skötselnormer.
Vi anser att de ovan nämnda förändringar i skogsvårdslagen som
genomfördes 1983 skall upphävas. Som vi framför längre fram i motionen
anser vi att det nu också behövs en allmän översyn av skogspolitiken.
4
Exploateringen har medfört stora ingrepp i naturen. Trots aktiva insatser
är det på vissa håll osäkert om ny skog växer upp. Under alla omständigheter
är omloppstiden för skogsbestånden mycket hög.
Folkpartiet ville i samband med riksdagsbeslutet gå längre än riksdagsmajoriteten
beträffande skyddet för fjällskogarna. Våra farhågor har delvis
besannats. Ett flertal konfliktsituationer har uppkommit. Detta understryker
hur angeläget det är att inventeringsarbetet kan fullföljas och att ett
säkerställandeprogram upprättas för de områden som måste bevaras. För de
skogsägare som äger mark som ingår i planeringen är det mycket otillfredsställande
att inte få besked om avverkning kan tillåtas. I folkpartiets
miljömotion krävs att domänverket skall avsätta mark för markbyten med
enskilda skogsbrukare. I denna motion föreslås att anslag som tidigare
använts för 5:3-satsningen i stället bör kunna nyttjas för att säkerställa
områden som behöver skyddas från avverkning.
Översyn av skogspolitiken
Den utveckling, som skett sedan 1979 och som kan förutses för de kommande
åren, gör det enligt vår uppfattning motiverat att nu påbörja en samlad
översyn av skogspolitiken.
Som utgångspunkt för översynen av skogspolitiken bör bl. a. gälla att
skogen måste skötas så att den ger en hög och värdefull avkastning också på
lång sikt. Lagstiftningen kan förenklas och byråkratin minska. Samtidigt
måste skogsbruket ytterligare anpassas till miljövårdens övergripande krav.
Skogens mångsidighet och olika funktioner måste beaktas bättre. Skogsbruket
måste blir mer ståndortsanpassat.
Det kan också konstateras att skogsbruket nu exempelvis har en positivare
inställning till lövskogens roll i det framtida skogsbruket. Skogsvårdsavgiften
som under senare år förlorat sitt samband med skogspolitiken bör också
utvärderas vid denna översyn av skogspolitiken.
Bidrag till skogsvård
Under 1930-1970-talen då lönsamheten i skogsbruket var låg, med undantag
av Koreaboomen runt 1950-talet, återinvesterades mycket litet i form av
föryngringsåtgärder. Avverkningarna bedrevs i blädningsform, dvs. plockhuggning,
bara de bästa träden togs ut. Härigenom skapades de skogar vi i
dag kallar 5:3-skog, dvs. tras- och restbestånd. Skogar som för allmänheten
kanske uppfattas som glesa och luftiga men som i själva verket är sterila
rester av en fin skog.
Under ett antal år har bidrag utgått för restaurering av dessa skogsbestånd.
Från folkpartiet har vi motsatt oss att bidragen skulle utgå till plantning av
områden som omfattas av starka naturvårdsintressen. Bl. a. har detta gällt
lövskogar men också exempelvis våtmarker som är angelägna att skydda ur
naturvårdssynpunkt. Nu anser vi att 5:3-anslagen i sin nuvarande form bör
upphöra. Anslaget för skogsvård bör enligt vår uppfattning också kunna
användas för att finansiera bevarandet av urskogar o. d. Det är angeläget att
dessa frågor tas upp i den av oss förordade översynen av skogspolitiken.
Mot. 1986/87
Jo302
5
Med hänvisning till vårt förslag att 5:3-anslagen bör upphöra anser vi att
bidragsramen i budgetpropositionen kan sänkas till 250 milj. kr. Detta
innebär en besparing på 20 milj. kr.
Stöd till byggande av skogsvägar
Med hänvisning till vad som vi anför i motionen om aktsamhet vid
exploatering av fjällnära skogar och avvecklingen av 5:3-bidragen anser vi att
anslagen till skogsbilvägar i jämförelse med budgetpropositionen kan
minskas med 10 milj. kr. Budgetbeloppet bör sålunda enligt vårt förslag vara
40 milj. kr.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående föreslås
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en samlad översyn av skogspolitiken,
2. att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
minskat anslag med 20 milj. kr. till 250,0 milj. kr. för bidrag till
skogsvård,
3. att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
minskat anslag med 10 milj. kr. till 40,0 milj. kr. för skogsbilvägar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om avveckling av 5:3-bidragen och möjligheten att
använda skogsvårdsmedel för bevarandeobjekt,
[att riksdagen hos regeringen begär att domänverket inriktar sin
markpolitik på utförsäljning av mark för ca 400,0 milj. kr.1]
Stockholm den 21 januari 1987
Lars Er nes tam (fp)
Kerstin G elterman (fp) Bengt Rosén (fp)
Leif Olsson (fp)
Mot. 1986/87
Jo302
1 1986/87: N331.
6
Övrigt om motionen
Intressenter
