Skogslänens vägar

Motion 1999/2000:T357 av Viviann Gerdin (c)

I Sverige finns ca 450 000 km väg varav nästan 100 000 km är statliga vägar med
Vägverket som väghållare.
Vägar har i skogslänen byggts i anslutning till de mer tätbefolkade delarna, dvs
längs kusten, älvdalarna och
sjöarna. Dessa vägar är således i stor utsträckning byggda på gammal sjöbotten,
där jordarterna har låg bärighet
och är tjälkänsliga. Detta medför att både anläggnings- och
underhållskostnaderna är höga.

Inom skogslänen svarar skogsbruk och skogsindustri för den dominerande delen av
näringslivet. Skogsnäringen är i
stort behov av en fungerande infrastruktur. Sågverken såväl i inlandet som vid
kusten är beroende av en kontinuerlig
råvaruförsörjning. Stora perifert belägna skogsarealer och en gles befolkning
innebär långa transportavstånd för
råvaran till olika förädlingsindustrier. En allt hårdare konkurrenssituation
förutsätter dessutom att kostnaderna för
transporter kan begränsas, i synnerhet inom näringar där transportarbetet utgör
en väsentlig del av den totala
kostnaden.

Vägar med begränsad framkomlighet medför därför stora problem för skogsnäringen.

SKOGFORSK lade i maj 1994 fram en rapport över merkostnader som drabbar
skogsindustrins råvaror till följd av
dålig vägstandard. Kostnaden i hela landet låg på 700 miljoner per år varav:

- Region Norr hade en kostnad på ca 100 miljoner

- Region Mitt hade en kostnad på ca 500 miljoner

- Region Väst hade en kostnad på ca 70 miljoner

Den rapport som är under utredning idag lutar åt att SKOGFORSK:s beräkningar nog
ligger i underkant.

Vägarnas ytlager är av mycket dålig standard i våra regioner. Det är bl.a. en
följd av att tilldelade medel för drift och
underhåll är otillräckliga.

Dessutom saknas i mycket stor utsträckning erforderliga medel för
bärighetsupprustningar, som är en av
förutsättningarna för en bättre tjälsäkring av de viktiga transportlederna för
skogsbruket. I övriga landet (utanför
skogslänen) har man haft möjlighet att åtgärda vägarna i större utsträckning än
behovet är, medan man i skogslänen
inte haft ekonomiska möjligheter att rusta upp till de krav som finns för god
vägstandard.

Dessutom visar godstransportundersökningar gjorda 1998 att vägar i Jämtland och
Västernorrland har de största
skogstransporterna i landet (där vägarnas underlag är erkänt sämst i landet).
Skogsindustrins råvaror fraktas "från alla
håll" för att levereras till industrierna vid kusten.

Även Värmland är ett län som drabbats av eftersatt vägunderhåll, vilket har fått
till följd att vägstandarden på vissa
vägar idag är mycket dålig.

Det är mycket viktigt att drifts -och underhållsnivån inte får försämras för
skogslänen, om näringslivet ska kunna
överleva i dessa län.

Slitaget på skogslänens vägar är naturligtvis extra stort på grund av de tunga
transporterna. Den dåliga
vägstandarden drabbar givetvis även andra näringar i skogslänen.

För att se till att Hela Sverige ska kunna leva så måste staten ta sitt ansvar
och se till att även skogslänens
vägstandard förbättras.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att staten skall ta sitt
ansvar för hög vägstandard i skogslänen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att drifts- och
underhållsnivån inte får försämras i skogslänen.

Stockholm den 5 oktober 1999

Viviann Gerdin (c)

Birgitta Sellén (c)

Erik Arthur Egervärn (c)