Skogsbruket i Skåne
Motion 1986/87:Jo309 Rune Rydén och Ingvar Eriksson (m)
Motion till riksdagen
1986/87: Jo309
Rune Rydén och Ingvar Eriksson (m)
Skogsbruket i Skåne
Skåne är mera känt för sitt jordbruk med böljande slätter och en omfattande
livsmedelsindustri än för sitt skogsbruk. Skogen upptar dock en tredjedel av
arealen och ägs till 80 % av enskilda jord- och skogsbrukare. Lövskogen
utgör fortfarande en stor del, ca 45 % av arealen.
Skogsarealen omfattar 370 000 hektar med en mycket hög medelbonitet.
Tillväxten är ca 2 730 000 m3sk (skogskubikmeter) per år, vilket motsvarar
ca 300 milj. kr. per år. Räknar man med att i förädlingsledet sker ungefär en
femdubbling av virkesvärdet, svarar skånskt skogsbruk för råvaran till
industrin motsvarande en omsättning av ca 1,5 miljarder kronor.
I Skåne finns bara en stor massaindustri, Nymölla. Ytterligare två större
massaindustrier är beroende av skånskt virke, nämligen Mörrum och
Hyltebruk. Det finns ca 15 sågverk i Skåne, alla dock av mindre omfattning.
Totalt sysselsätter skogen och skogsbruket i Skåne direkt över 5 000
personer. Till detta kommer anställda inom transporter, serviceverkstäder
m. m.
Problemet i skånskt skogsbruk är att man har dålig ekonomi i produktionen
av ädellövskog. Det skånska barrvirkets kvalitet är inte den allra bästa.
Landskapet är stormkänsligt; stormskadorna på skogen förrycker planeringen
och försämrar ekonomin. Den skogliga traditionen är inte så välutvecklad
på alla håll. Det finns t. ex. bara en skogsbrukslinje inom gymnasieskolan i
hela landskapet.
Luftföroreningarna förorsakar skador på skogen även i Skåne. De är dock
ännu svåra att mäta. Oroande är att nästan alla trädslag tycks påverkas av
luftföroreningarna. Utsläppen i det egna landskapet måste begränsas. Likaså
måste man genom internationella överenskommelser få till stånd ytterligare
begränsningar av utsläppsmängderna som kommer från andra länder. Det är
dessutom av mycket stor vikt att man snabbt kan registrera och mäta
skadeutvecklingen. Skogsvårdsstyrelserna bör få resurser härför.
Den 1 juli 1984 ersattes bokskogslagen med en ny lag, ädellövskogslagen.
Enligt denna skall marker med ädellövskog (t. ex. bok, ek, alm, ask) även i
fortsättningen användas för dessa trädslag, om inte länsstyrelsen medger
annat. Statsbidrag skall kunna lämnas bl. a. till anläggning och skötsel av
ädellövskogen. I proposition 1986/87:100 bilaga 11 föreslås en höjning till 8
milj. kr. inom anslagsdelen Ädellövskog. Det är en konsekvent höjning.
Tvingar statsmakterna skogsägarna att behålla vissa trädslag som ger lägre
avkastning, måste man ta konsekvenserna och lämna ersättning.
I propositionen föreslås samtidigt lägre anslag till åtgärder i lågproduce
rande bestånd s. k. 5:3-skogar. Detta anslag bör borttas, inte minst med
hänsyn till konflikterna mellan skogsvårdslagens bestämmelser och ädellövskogslagens.
För skogsbruket i Skåne är det mycket angeläget, sedan ädellövskogslagen
nu trätt i kraft, att frågan om en utveckling av lövskogsbruket uppmärksammas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av registrering och mätning av skogsskador
och en omfördelning av anslag härtill,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en ökad satsning på ädellövskogen
och en omfördelning av anslag härtill.
Stockholm den 23 januari 1987
Mot. 1986/87
Jo309
Rune Rydén (m)
Ingvar Eriksson (m)
